Fälttävlans EM-team har laddat upp med paintball. FOTO: Privat
    
Svenska EM-laget i fälttävlan har en viktig uppgift framför sig denna vecka. Tillsammans ska de både försvara silvermedaljen från EM 2013 och kvala in till OS i Rio 2016. Vi ringde upp förbundskapten Staffan Lidbeck för att höra hur gänget har laddat upp.
  
Text: Annelie Lundkvist 
  
Just nu befinner sig laget i Storbritannien, drygt sex timmars bilväg från tävlingsplatsen vid Blair Castle i Skottland, där mästerskapet avgörs senare i veckan. Sedan i fredags har både hästar och ryttare varit på plats för att finslipa detaljerna i ridningen och växa tillsammans som lag.
Hur är stämningen i laget?
– Suverän! Alla är på hugget och hästarna är i fin form. Vi ser fram emot att få komma iväg till tävlingen.
  
Fokus på mental styrka
Under fredagen valde Staffan att låta ryttarna fokusera på sig själva, bland annat kom Henrik Gustafsson från SOK till anläggningen för att delta hela dagen – mental träning stod i fokus. Enligt Staffan är Henrik en person med stort förtroende bland ryttarna och tillsammans fick de till väldigt bra diskussioner inför vad som komma skall.
I helgen har ryttarna, i sadeln på sina hästar, finslipat detaljer både i dressyren och i hoppningen. Maria Gretzer flög till exempel in för att hjälpa dem med söndagens hoppträning.
Har ni bara fokuserat på träning?
– Nej, vi åkte faktiskt iväg och sköt paintball också. Det var en riktig hit och en tuff match, där ryttarna mötte hästskötarna. Vi har verkligen jobbat för att få ihop gruppen och har gjort saker för att ha roligt tillsammans. Vårt lag är verkligen en bra grupp som trivs ihop.
  
Avrundar med en träningstävling
Direkt från helgens stora tävling i Burghley, Storbritannien, kom dressyrdomare Kicki Klingspor för att hjälpa ryttarna med de sista detaljerna innan avfärd. Måndag har alltså programridning stått på schemat.
– Dressyrprogrammet rids under tävlingsliknande former där vi filmar varje ekipage. Kicki sitter därefter ner med oss och analyserar ritterna, förklarar Staffan.
Klockan 06.00 på tisdag är det avfärd för samtliga mot Blair Castle. För hästarna väntar veterinärbesiktning på onsdagen, därefter startar tävlingarna torsdag. 
  

Laget har ett EM-silver att försvara. FOTO: SvRF

Pressmeddelande från Svenska Ridsportförbundet:
"Vi ska kriga om medalj"

Tre dagar kvar. På torsdag drar EM i fälttävlan igång med dressyr. Platsen är skotska Blair Castle och förbundskapten Staffan Lidbeck har målsättningen klar.
– Vi ska definitivt kriga om en medalj.
  
De sex svenska ekipage som representerar Sverige är Sara Algotsson Ostholt med Reality, Johan Lundin med Johnny Cash, Ludwig Svennerstål med Franzipan, Niklas Lindbäck med Cendrillon, Anna Nilsson med Luron och Louise Svensson Jähde med Viva. Fyra ryttare ingår i laget.
– Lagryttarna tar jag ut på plats. Visst har jag redan en idé om vilka det blir, men jag vill se att alla hästar går igenom besiktningen först, säger Staffan Lidbeck.
Efter ett skadedrabbat år är flera av ryttarnas förstahästar inte tillgängliga för EM. Ludwig Svennerstål, Niklas Lindbäck och Louise Svensson Jähde rider alla sina andrahästar.
– Om vi hade haft förstahästarna i laget hade det varit kristallklart att vi skulle gå in och försvara silvermedaljen från EM i Malmö. Som det är nu tror jag ändå det är realistiskt att vi kan vara med och rida om en bronsmedalj, säger Staffan Lidbeck.

OS-kval på spel
Mästerskapet är också sista chansen för Sverige att kvala ett lag till OS i Rio de Janeiro nästa år. Men OS-platsen är just nu sekundär, menar förbundskaptenen.
– Vi kan inte gå in och sikta på att komma femma för att klara en OS-plats. I stället ska vi gå in riktigt hårt och kämpa för den där bronsmedaljen.
Blair Castle ligger vackert på det skotska höglandet i nationalparken Cairngorms, mitt emellan Perth och Inverness. Det vita slottet från 1200-talet omges av kullar och berg. Det är med andra ord en kuperad terrängbana som väntar ryttarna på lördag.
– Det är risk för att det blir blött och tungt i terrängen. Jag tror att det kan bli som på VM i Frankrike förra året med väldigt mycket tidsfel. Det lär inte bara bli en dressyrtävling där ryttarna stannar på sina dressyrstraff, menar Staffan Lidbeck.

Riktiga vinnarskallar
I morgon tisdag lämnar svenskgänget träningslägret i Bishop Burton, öster om Leeds, för att resa mot Skottland. Sista övningen blir programuppridning i dressyr under tävlingslika förhållanden. Ryttarna har också hunnit med bland annat banhoppningsträning och en match i paintball. Och vinnarmentaliteten verkar det inte vara något fel på.
– Det var ryttarna mot hästskötarna. Jag var med ryttarna och vi vann fyra av fem matcher, berättar Staffan Lidbeck.
  

I helgen som var fick vi se en välbekant häst i Falsterbo – med en ny ryttare i sadeln. Angelica Augustssons Mic Mac du Tillard togs tidigare i år över av David Will.
– Jag försöker att inte kontrollera henne för mycket, hon måste få vara lite galen, säger han.

Angelica flyttade från Tyskland till Belgien tidigare i år. Därmed fick hon lämna kvar superhästen Mic Mac du Tillard hos tidigare arbetsgivaren Dietmar Gugler i Tyskland.
– Det var så klart väldigt tufft för henne. Mic Mac har alltid varit Angelicas favorit, ända sedan hästen kom till oss, säger David Will.
Han tog över det egensinniga stoet och har gjort det med både framgång och motgång. De har bland annat vunnit en 1,50-klass, men i första klassen de startade i Falsterbo fick de tre nedslag.
– Jag red inte tillräckligt bra helt enkel. Hon behöver mitt stöd, hon är väldigt försiktig och känslig och är jag inte med henne hoppar hon inte lika bra, säger David.
  
Ödmjuk inför uppgiften
Han har ridit Mic Mac en del på hemmaplan även när Angelica tävlade henne.
– Så jag känner henne en del och vet lite hur jag ska göra. Men jag rider henne inte ens hälften så bra som Angelica, ännu i alla fall, säger han ödmjukt.
I söndagens Grand Prix-klass kom David fyra med Mic Mac, efter fyra fel i grunden.
– Det är viktigt att jag låter henne vara som hon är. Hon kan inte passas in i en mall och det måste jag vara medveten om hela tiden.
Än så länge har han inte känt av några tendenser till att Mic Mac skulle bli istadig inne på banan. Ni minns kanske att Angelica Augustsson hade problem med att stoet reste sig och vägrade gå från utgången vid ett par tillfällen.
– Nej, men jag försöker tänka på att hålla lite fart när jag rider förbi utgången. I början hade jag det mer i bakhuvudet att det kunde bli så, men nu tänker jag inte alls på det.
Om inte Angelica flyttat från Tyskland och bytt arbetsgivare hade kanske hon och Mic Mac varit tilltänkta att starta i VM i Normandie senare i år.
– Nja, nej. Några tankar på ett mästerskap har jag inte för henne. Självklart vill jag vara ute och tävla på hög nivå, men jag satsar inte på att hon ska gå VM alls, säger David Will.
 
Text & foto: Ida Röök 

Alexander Zetterman har gjort 21 starter under Falsterboveckan, målet var att vinna allt. Han fick nöja sig med flera placeringar och seger i den största Grand Prix-klassen, och med att ha dragit in prispengar på omkring en miljon kronor.

44 ryttare kom till start i Longines Falsterbo Grand Prix, varav åtta svenskar. Med till omhoppningen var Niklas Arvidsson på Click and Cash 1155 och Alexander Zetterman på Cafino, tillsammans med nio andra ryttare. Inte minst var det trekombinationen i grundomgången som skapade problem för flera av ekipagen.
Alexander Zetterman gick ut tidigt i omhoppningen och satte en riktigt snabb nolla. Ryttare efter ryttare fick fel i omhoppningen – eller red långsammare än Alexander. Och så var segern ett faktum.
– Jag är helt utmattad. Det har varit så mycket den här veckan och allt har planerats in i minsta detalj. Min häst är fantastisk och jag blir överväldigad när jag tänker på att han gör allt som jag ber honom om. Han har ett så stort hjärta, säger Alexander på presskonferensen efter klassen.

Flera bud på Cafino
Cafino är en elvaårig valack som var med Alexander i USA och tävlade i vintras.
– Vi började med några mindre 1,20-klasser, men då kom vi inte ens fram till första hindret, han bockade och hade sig. Nu har vi jobbat ihop oss. Det har kommit flera bud på honom, flera ryttare har provat honom man han har alltid kommit tillbaka till mig. Det känns som att det är meningen att det ska vara vi två. Det blir väldigt känslomässigt när jag tänker på det, säger Alexander.
Cafino tävlades tidigare av Karl-Jakob Ingvarsson, bland annat har han gått young rider-EM, men steget till att vinna en femstjärnig internationell Grand Prix-klass är förstås stort, något som förbundskapten Sylve Söderstrand också intygar.
– Både Alexander och Cafino har utvecklats massor det senaste året. Alexanders teknik i ridningen har förfinats och Cafino har höjt sig inte bara ett snäpp utan två eller tre, säger han.
Alexander har alltså haft en fullproppad Falsterbo-vecka, med 21 starter. Han har kunnat dra in runt en miljon i prispengar med hjälp av placeringar och den avslutande segern – och så en tjusig Longines-klocka förstås.
– Jag sa för längesedan att jag inte skulle köpa någon klocka utan vänta tills jag vann en. Men så dröjde det så länge att jag skaffade en Longinesklocka ändå. Men den gick sönder så den här är välkommen, säger Alexander.

Trött men inte omotiverad
Inför den sista starten för veckan var han ganska avslappnad.
– Eftersom jag är så trött hade jag ingen energi för att kunna vara nervös. Jag var motiverad men avspänd och visste vad jag behövde göra. När jag hoppade av Cafino efter grundomgången kunde jag knappt stå på benen, det läget är det.
Inte helt oväntat får Alexander frågan om han är klar för VM i Normandie nu i och med framgångarna.
– Nja, det vet jag inte riktigt. Men jag blickar framåt och slipar på detaljer. Det gäller att bestämma vilka tävlingar man vill göra och sikta på det. I och med detta kanske jag kan få plats på fler större tävlingar. Det är ett måste för att kunna prestera på toppnivå – att göra det här ofta så att det blir rutin. Jag kan inte gå in och överprestera varenda gång jag rider femstjärnigt, därför måste jag göra det oftare, säger han.
  
Blir taggad av pressen
Alexander funkar som bäst när han rider under press.
– Den där söndagen när det ösregnar, man ska starta avdelning B och klockan är sex på kvällen, då gäller det att motivera sig. Pressen motiverar mig, jag är en ganska avslappnad person som behöver ha den för att motiveras. Skulle jag rida VM har jag en hel nations förväntningar på mig, säger han och fortsätter:
– Jag tänker mycket på alla som står bakom mig, att det här är min betalning till dem – min mamma, min bror, min hästskötare, hästägarna och sponsorerna. Min mamma finns alltid där, hon hade ju kunnat göra något annat av sitt liv men har valt att stötta mig och min bror.
Hela tre sekunder skilde segraren från nummer två i resultatlistan, tyska Andre Thieme och Contanga 3.
– Det är respekt att vinna så stort. Jag tyckte att jag höll bra tempo men så såg jag resultatet när jag kommit över mållinjen, jag trodde nog att jag red snabbare, säger han och fortsätter:
– Det är häftigt med publiken, under prisutdelningen stod jag bara och tänkte att ”hjälp vad häftigt”, jag undrar då hur Alexander kände sig.
Niklas Arvidsson fick dessvärre ett stopp i omhoppningen efter att ha kommit för nära hinder nummer två. 

Text: Ida Röök
Foto: Ida Röök/Annelie Lundkvist 

Här hittar du fullständigt resultat.

 
Falsterbo Horse Show intervjuar Alexander:

Patrick van der Meer - en nöjd segrare.

Den sista dressyrklassen under Falsterbo Horse Show blev sjuåringarnas final, med tio startande ekipage. Segrade överlägset gjorde Patrick van der Meer med Coco Chanel, på 74,12 procent.
– Det är en sådan otrolig atmosfär här i Falsterbo, något som gjorde dagens seger ännu roligare, säger Patrick efter prisutdelningen.

Bästa svensk i klassen blev Per Sandgaard på Charmeur med 69,64 procent. Direkt efter ritten var Per märkbart besviken över några missar. När vi träffar honom efter prisutdelningen kan han inte riktigt njuta av placeringen.
– Missarna kostade andraplatsen, det är tråkigt. Men det är en väldigt talangfull häst som jag tror kommer gå hela vägen, säger Per.

Resultat


Per Sandgaard ser ljust på framtiden, det här var nämligen bara början.

Text & foto: Annelie Lundkvist