Felicias och Anna Hassös clinic i Falsterbo har temat "Ingenting är omöjligt, vägen tillbaka efter en svår olycka".

För fyra år sedan förlorade Felicia Grimmenhag, 20 år, båda benen i en mopedolycka. Men bara ett par månader senare var hon tillbaka i sadeln. I dag drömmer hon om Paralympics men först ska hon, tillsammans med Anna Hassö, hålla clinic inför fulla läktare i Falsterbo. 
 
Text: Annika Grundberg
Foto: Marinette Ask
  
Vad ska ni prata om på clinicen?
– Jag ska rida som en uppvisning och så ska Anna Hassö prata. Jag vet inte alla detaljer än, det kan ju hända att jag sitter av och pratar jag också, vi får se. Sen ska jag även vara med i tv-programmet Unbridled på torsdag klockan 12.

Har du med dig egen häst till Falsterbo?
– Ja, jag har med mig mitt sexåriga sto Purissima, hon är efter El Amin ox. Det är en ung häst och det är på gott och ont, men det har fungerat väldigt bra så här långt. Hon är väldigt ridbar, men sen har hon så klart sitt temperament som alla ston. Hon är dock lättlärd och jag trivs jättebra med henne. Purissima är liten också, det passar mig bra, för jag vill klara av att göra allting själv.

Vad har du för mål?
– Nu är det först och främst Falsterbo, sedan ska jag åka på en tävling i slutet av juli och sedan är det SM i augusti. Där hoppas jag på att det går så bra som möjligt, kanske inte att jag vinner, men att jag rider på bra procent. Inför framtiden har jag stora planer, jag vill komma med i landslaget och så småningom även rida Paralympics.

Du har gett råd åt Håbo RK när de arrangerade tävling för ryttare med funktionsnedsättning. Vad behöver arrangörsklubbarna tänka på?
– Vad som behövs beror ju på vad man behöver. En del funktionshindrade går med käpp, jag sitter i rullstol till exempel. Men tillgänglighet är viktigt. Att man kan komma upp på läktaren, ta sig till sekretariatet, kafeterian och toaletterna. Jag vill kunna klara mig själv och inte behöva bli lyft överallt. Det ska vara nära till allt så att man inte behöver ta sig långa sträckor. Och det ska vara lugnt vid transporterna så att hästarna inte blir skrämda när vi ska sitta upp, för då kan det bli tokigt. Det är mycket som är självklart för andra, som att kliva upp för ett trappsteg, men det är inte självklart för mig.

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat

Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  

"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!

Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.

Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.

Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat

Text & foto: Annelie Lundkvist