Hästliv - Låt oss prata om döden


Tidigare under året publicerade jag denna text på vår Facebook:

"Ibland så kommer vi till vägs ände och den tuffa uppgiften ska utföras.
🖤
Den rehabverksamhet vi driver gör att vi hamnar där ibland. Hästar som inte går att ”laga” och där det bästa blir för att somna in och slippa smärta.

Jag har under åren utvecklat mitt sätt att hantera den sista dagen.
I dag kunde hästen både rulla i lera, äta gott gräs och få mer kraftfoder än någon annan i stallet. Jag gick ner till stallet utan barn och varvade ryktning med karameller och oljade hovarna innan vi åkte. Hon fick känna sig lite extra speciell och upplevde att vi åkte på ett äventyr.

I mitt sinne finns inte tanken om att det är sista dagen. Jag tror nämligen att hästarna känner av om sinnesstämningen ändras. Istället är det glada miner och många klappar.

Men sen sitter man här på parkeringen, när det är över, med några tårar som rinner. För det gör de alltid. Och jag upprepar för mig själv, som varje gång, att den dagen tårarna inte rinner måste jag fundera över min kärlek till hästarna.
Ännu är den stark och det är nog därför jag tar på mig uppdraget att säga hej då."

_ _ _ _ _

De kommer ibland. Förfrågningarna att vara den trygga handen som lämnar över grimskaftet vid grindöppningen till det eviga sommarbetet. Jag vet att det är ett laddat ämne av många skäl. Dels är det ens älskade, älskade vän som ska få sluta ögonen för sista gången. Minnen, dofter, känslor och många tankar flyger genom huvudet på en. Varför kan inte tiden stå still, varför kan inte solen alltid skina och vi bara få rida ut på en sista ridtur?

Jag har också lärt mig med åren att okunskap ställer sig i bakhåll och gör det avslutande momentet ännu jobbigare. Här blir jag en väldigt rationell person. Dels för att jag vet, rent medicinskt, hur det går till när man avslutar livet på en häst. Men även för att jag vet att det endast finns ett slut. Vi som uppfödare på gården välkomnar föl, ser dem ta sina första andetag. Vi tar emot skadade hästar om inte alltid har oddsen på sin sida. Och jag tar ibland på mig att hjälpa till i livets slutskede för hästen.
Det som de tre punkterna har gemensamt är en sak - respekt. Vi måste ha respekt för våra älskade hästar. Om det är för att få hjälp med den sista stunden för hästens skull, då ska det stödet finnas! I min värld får ingen, absolut INGEN baktala en hästägare som inte orkar vara med själv under de sista timmarna och minutrarna.

Att sätta sig in hur hästägaren mår går inte. Vi alla människor är olika och jag vet inte all historik, alla minnen och ovärdeliga stunder mellan häst och ryttare. Men inför uppdraget tänker jag på Greta. Min älskade lilla hund som efter många år vid min sida blev så dålig att det var dags att säga farväl.


Min älskade Greta 2004 - 2018

Jag kunde inte ta beslutet utan gjorde det enda rätta för mig. Jag ringde min pappa, hundmänniska sen barnsben. Stolpade upp fakta för honom, hur hunden mådde och bad om hans raka åsikt. Han älskade ju henne lika mycket som jag gjorde. När svaret kom visste jag att det var rätt. Det var dags innan hon fick ännu ett anfall som gjorde henne så rädd och sängliggande. När jag la på luren kändes inte smärtan mindre, men en värme omfamnade mig över att jag fick stöd i beslutet. Efter den upplevelsen försöker jag vara och ge den värmen för andra efter det.



2017 gjorde jag, under kaosartade former vid fölning, mig mentalt redo att säga farväl till Cajza. Hon hade dock andra planer och finns med oss än i dag. Glömmer aldrig när vi äntligen fick ut det sedan länge döda fölet och hon föll i backen.

Om jag gråter när hästens liv är avslutat? Garanterat. Kniper det i bröstet när jag skriver detta? Yes. Kommer hästen ana något under den sista dagen? Ingenting! 

Jag hoppas ingen tar illa upp över mitt inlägg, men jag försöker helhjärtat bjuda in er i mitt liv, mitt hästliv, och där ingår allt från födelse till död. <3

Mvh Annelie

Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby


Läst 13871 ggr



Fler inlägg

Hej!

Att se sig själv ligga på ett tidningsomslag i brevlådan är nog det konstigaste jag upplevt. Att sedan bläddra och se så många sidor om lilla mig gjorde det hela ännu märkligare. :-) 
Det har varit så galet nervöst till att tidningen skulle komma, rejält jobbigt. Men när en vecka gått och jag fått flera samtal och meddelanden om att det varit roligt att läsa så kunde jag börja slappna av. Det var ju bara lilla jag, sanningen och mitt liv jag berättade om. 

Här hemma på gården märker vi inte av något "kändisskap" direkt. Jag promenerar hästar, fodrar, mockar bajs och fixar på som vanligt. Det har skickats hem friska hästar, och tagits emot nya. Senor, ligament och frakturer rullar som vanligt in. Jag försöker också få tid till att effektivisera mitt liv lite. Vilket resulterat i att det just nu är fullt ös ute på gården. En ny ridbana byggs. Jag hade en ridbana, men när vi byggde nya stallet så var den platsen perfekt för byggnaden, så jag offrade mig ridbana. Nu börjar det bli ohållbart att köra hästar till närliggande ridhus för kontrollerad träning på jämnt underlag. Så vi bygger en ny ridbana. Lyllos mig som bor granne med en entreprenör som har maskinpark och kunde "klämma in" mitt projekt :-) 

Våren rullar också in, och då var det i dag dags för röntgen av min och kompisens tvååring. Hon hade fin fina röntgenplåtar och ingen liten benbit att plocka bort någonstans. Så vi håller planen - ut på lösdriften igen, sedan sommarlov i beteshagen innan hösten kommer och hon ska ridas in. Jag tror det är en "smaksak", men jag tycker om att röntga innan sommaren kommer så man ev kan operera bort ett fragment och inte stöta på några överraskningar under inridningen. 


Heja Ryana! 

Väl på kliniken lämnade jag också "min" bebis. Min uppfödning, men jag äger honom inte längre. Han bor kvar på gården och har nyligen upptäckt att han är stor, snygg och sexig. Dvs hingst. 
Han må vara liten och endast ett år, men när han ställer sig på bakbenen och slår efter en - då är han betydligt större. haha! Så vi klämde in en liten kastrering i dag ;-) 
Han var så nöjd när "mamma" kom och hämtade honom från det elaka stället som snodde hans bollar... 



Wille <3

Så nu har jag gjort det "vi skulle" med unghästarna inför sommaren. Nu ska de få chilla ute i flocken igen (Wille får vänta lite till hans kastreringssår läkt) och jag hoppas sommaren ger dem härligt gräs i massor!

På tal om gräs. Man kan redan nu tjuvstarta lite, om man vet vart man ska titta. Här är det en av rehabhästarna som smakade lite extra tuggor efter vår promenad. 



Hoppas ni får en fin vecka!

Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram


Läst 442 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!
Nu när vi börjar bli ett stort och riktigt härligt gäng på mina sociala medier så ökar även kommentarer och tankar. Superroligt tycker jag! 🫶🏼😃


En återkommande kommentar är ”vart är hjälmen?”. Det är ju aldrig i en negativ ton, men frågan höjs. Så jag tänkte att jag berättar min syn på det 🤗

Jag litar på mina arbetskamrater! Hästarna har respekt för mig och jag för dem. Vi är alla medvetna om att jag är chef, men på alla arbetsplatser förekommer olyckor. Vi snackar allt från paper cut till större incidenter.

Ni kommer ALDRIG se mig på en häst utan hjälm. Och ni kommer ALDRIG se mig med hjälm när jag hanterar häst i stallet. Svaren på ovan är enkel. Man rider inte utan hjälm. Punkt slut.
Och om jag sätter på mig en hjälm i stallet för att hantera en häst - då finns det noll tanke på sociala medier. Tillfällen då jag tar på mig hjälm i stallet är vid tex bandagebyte på sparkande häst, hovslagararbete på unghäst eller en väldigt rädd och osäker häst som ska hanteras. Vid dessa lägen är telefonen min sista tanke.

Jag äger tre ridhjälmar, min barn har varsin och ni ser dem aldrig på kliniken utan hjälm. (Ser ni dem där så beröm dem gärna för hjälmarna! Personalen har hjälpt mig få in en positiv känsla för hjälm så de vill inte gå in utan 🩷)
En av mina hjälmar ligger alltid i lastbilen, om en trafikolycka med stressad häst händer.



Men hemma i stallet litar jag på mina hästar, så därför ser ni mig utan hjälm.
Hoppas ni förstår och respekterar mitt tankesätt. 🌸

Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram 


Läst 10359 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Här på gården rullar livet på i en hej dundrande fart! I dag kom två nya hästar, en visste jag om i går, den andra fick jag någon timmes heads up om att den ville komma. Jag gillar snabba puckar, gillar att hjälpa till och känna att jag hjälper verkligen både häst och ägare. Men dagarna just nu blir låååånga. Det är många hästar på gården, och jag säger dagligen att när boxar blir tomma nu så ska de förbli tomma några veckor. Men i dag var en box tom i 10 minuter. Så det failade ju, haha!

Men jag har roligt, jag trivs och trots lite kalla, piskande isvindar så är våren på ingång. Barnen är hemma denna vecka på påsklov. Nu var det inte riktigt tanken men en magsjuka satte stopp för deras vistelse utanför gården. Dock är de så otroligt duktiga, vet att vi måste ta hand om hästarna och Towe är en fena på att hjälpa till med vattenfyllning ute och skrubba vattenkoppar inne, för att nämna något hon alltid ser till sköts. 

Meeeen!

Det var inte detta jag tänkte blogga om i dag, jag tänkte blogga om vad jag surade ur på i mina sociala medier. 

Visste ni att det kommit ett nytt magiskt pulver som får senskador att försvinna, artros att aldrig ens ha existerat och DET BÄSTA AV ALLT!!!! DET MOTVERKAR HÄLTA. 
Kyss mig i arslet och slå mig hårt i huvudet. JAG SMÄLLER AV. 

Ursäkta svenskan, men man går alltså ut med detta i text för att sälja produkten. 

Men vänta! Det blir BÄTTRE!!

Enligt hemsidan konstaterar man: ”Du kan ge det livet ut, ingen anledning att sluta!”
Hahahahahaha!!!

Jag smäller av! Det är så otroligt roligt, tragiskt och provocerande på samma gång. 

Vi tänker alltså inte att miljö, ev avel och kanske trauma kan orsaka skador? Istället säljer vi ett pulver som ser till att senskador, hältor och artros aldrig kommer drabba hästen!

(Nu vill jag vara politiskt korrekt här och säga att jag nämner inte namnet på försäljaren här i bloggen. Och nej, det är inget svenskt företag). Tänker man till så kan man hitta vilket företag det gäller, men det skriver jag inte ut på Hippson :-) 

Men... Det jag verkligen vill skriva är: Snälla, gå inte på sån här reklam.

Ha ett bra grovfoder (hö/hösilage), ta analys och rådgör med en oberoende yrkesperson om en bra foderstat. Därefter tar du din häst på förebyggande veterinärkontroll en-två gånger om året och rider omväxlande, ridbana, skog, klättring och gärna rid för instruktör om möjligheten finns.
En glad häst är frisk häst - men olyckor händer. Skador kommer, så enkelt är det. Finns INGET pulver i världen som kan förhindra detta.
Så. Nu har jag brunnit av. Men blir så ledsen. Lägg pengarna som alla dessa tillskott kostar på bra skoning och träning istället ❤️
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

För att avsluta mitt inlägg får jag väl bli lite positiv igen. Påsken! Min påsk var magiskt bra! Storebror kom upp från Halmstad med fru och deras två hästgalna barn :-) Vi höll på långa dagar i stallet, tackade hönsen för alla ägg vi fick och spontant rev vi lite träd också. Varför inte lixom!

Om ni inte följer mig på instagram så har ni nog missat... Jag älskar våra höns. <3 Varje gång de ser mig kommer de springande. 




Vi skulle in och äta middag, men jag sa "Daniel, jag är så jävla trött på det här trädet". Sen var vi igång och fick upp den med rot och allt!


Edith och Ella, kusinerna med rätt intresse! ;-)

Varje år, de senaste fyra åren överraskar jag barnen på förskolan med ponnyridning i samband med påskfestivalen. Catti gjorde sig snygg och fick 100 av 10 i uppförande. Bästa ponnyn!


Jag brukar gå all in - så även i år ;-) 



Slut för i dag, nu ska jag ner och kvällskolla hästarna. Blir alltid en extra vända första kvällen för nya hästar. 

Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram 

Läst 12890 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Här hittar du alla våra husbloggare

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.