Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Nu har det ju gått så där lång tid sen sist igen… Mycket har som vanligt hänt. Efter Aachen så hade Anton och jag ett par härliga veckor ute i skogen, sen var det dags för uppladdning inför Falsterbo. Dagarna innan spenderade han, Angelica och Tinne i Torekov, där Antonia har sin underbara gård som vi alla kallar "Paradiset". Tinne skulle nämligen åka och hjälpa Carro i Falsterbo dagarna innan det var dags för Anton att åka dit. Carro hade med sig både Van Vivaldi och Sankt Erik II till Falsterbo. 

Tinne och Anton levererade än en gång på topp och vann både GP och küren!!!

Hemma på Lövsta laddar vi upp för fullt, först ska Carro till unghäst-VM i Verden med både Van Vivaldi och Sankt Erik II, så jäkla kul att båda får åka med dit, det är fantastiskt fina hästar båda två!

I slutet av unghäst-VM-veckan börjar jag och Anton resan mot Aachen och EM! Det blir mitt tredje EM-äventyr, Antons andra. Det ska bli så kul! Så nästa vecka blir det packpanik i vanlig ordning, nu ska jag komma ihåg att ta med landslagsoutfitsen, det var ju ett tag sen sist, men jag har ju Angelica som stöd så det ordnar sig nog. :) Man kan aldrig ha med sig för mycket men ändå fattas det oftast nåt när man kommer fram. 

En annan sak som är extremt viktig att ta med på en sån här lång tävling är massor, massor med godis. Tyskarna är bra på mycket, men godis kan dom bara inte göra. 

Jag hoppas jag kan komma åt lite wifi i Aachen så att jag kan hålla er uppdaterade om vad som händer och sådär. 

Nästa vecka är min semester slut, har varit härligt!, det första  jag måste göra är att muta Anton ett par dagar – han är alltid arg på mig när jag har varit borta. Men det går över… Ibland är det tur att han är extremt lättmutad.

Men nu ska jag lämna lite plats och berätta om en ny liten stjärna, som påminner om två hästar som jag håller väldigt kärt. Vi kallar honom Cinco, men han heter Lombard. Så snäll, rar och tillgiven – man bara älskar honom! Tinne håller på att arbeta in honom i GP, ska bli väldigt kul att följa den här lilla stjärnan.
  
/Sara

Har velat skriva ett inlägg länge nu men inte alls vetat vad jag ska skriva riktigt. Så svårt att sätta ord på så många olika känslor. Känns lite som att skriva slutet på en saga. En saga som man önskat kunnat fortsätta för alltid! 

Så vad har hänt? Jo Falsterbo har hänt. Jag äntrade Falsterbo för första gången i civila kläder, väldigt märkligt! Anledningen till att jag flög hem till Sverige för att vara i Falsterbo var inte bara för att sitta och sola mig på läktaren och umgås med goda vänner. Mannen i mitt liv skulle också tackas av just där. Jag tror att ni som följt mig ett tag nu vet precis vem jag menar! Lunatic. Världens bästa lilla bruna häst! 
 

Och det är just den lilla bruna hästen som gör det så svårt för mig att skriva ihop det här inlägget. För det är så mycket känslor! Massor, massor, med glädje såklart! Men som jag skev i början så är det också en fantastisk saga som nu får ett slut. Och det känns lite i hjärtat såklart! 

När Kungen kom till Falsterbo på lördag eftermiddag och jag tog emot honom i stallet så var det som jag kände mig hel igen. Med den hästen känns lixom ingenting omöjligt! Jag kan svära på att Jens upplevde samma känsla när han red honom! Han är fantastik och har gett oss alla så mycket! 

På eftermiddagen tog vi en promenad runt stallområdet och hälsade på alla vänner. För han har många vänner den där lilla hästen! Och det är också tack vare honom och alla resor vi gjort tillsammans som jag också hittat många av mina!

Han var, som vanligt, galet nöjd över all uppmärksamhet och hade tillslut ätit så många äpplen att han inte orkade fler.. Ni som känner Luna lite bättre vet att det krävs många äpplen innan det sker.. ;)
   

På söndagen innan GP var det dags för den stora avtackningen! Vi började morgonen som vanligt med frukost och en promenad. För att sen göra oss i ordning för att promenera upp till den stora gräsbanan tillsammans, en sista gång. 

Det är alltid mycket känslor inblandade när man går till banan inför en stor GP, nationscup, eller liknande. Men då är man nervös, pirrig och ivrig att komma fram. Att få komma igång!
  

Häst och ryttare – båda glada!

Trivs i tävlingsstallet.

Det här var ungefär tvärtom. Det kändes vemodigt och lite sorgligt att vi nu gick här tillsammans för sista gången. Jag och Lunatic. Väl uppe vid banan möttes vi upp av hästägare, uppfödare och såklart Jens! 
  

Jens och Lunatic värmer upp inför sitt sista ärevarv.

Så fort Jens satte upp i sadeln tändes den där gnistan i Lunatics ögon som han bara får när Jens sitter där uppe. Det har varit en fröjd att få följa dom två och en ära att få ta hand om den lilla bruna hästen under resans gång! 

Lunatic och Jens galopperade in på banan och möttes av publikens jubel! Jag vet inte vem som njöt mest ;)
  

Tack för oss!


Sylve Söderstrand säger tack och hej.

Jag vill tacka Jens, hästägare och alla ni andra som har varit med oss under resans gång! Men framförallt vill jag tacka Lunatic, du är min hjälte!

Tack för allt älskade häst.

/My

Hej!
  
Det har hänt så mycket sen jag skrev här sist att jag inte riktigt vet var jag ska börja... Men jag ska göra mitt bästa för att göra en lång historia inte allt för lång!
  
Jag började ett nytt liv, i ett nytt land med ett nytt jobb. Fina hästar och bra människor. Så långt kunde det inte vara bättre och jag levde drömmen. Men det var ändå något jag saknade. Jag saknade glädje. Jag kände inte längre samma pirr i magen när jag lastade hästarna och begav mig iväg ut på vägarna.
Tidigare hade det varit det bästa jag visste, det var inget i världen som slog att ständigt på vara på språng, på väg till nya platser och mot nya upplevelser. Jag skulle rekommendera livet som groom alla dagar i veckan. Jag väljer att skriva livet och inte jobbet som groom för det är just vad det är. En livsstil! Och utan glädje i det man gör så går det inte.
  
Så jag bestämde mig för att åka hem till Sverige igen. Helt ovetande om vad jag ville göra med livet kände jag mig ändå gladare än på länge.
Jag bestämde mig för att ta några veckors semester med förhoppningen att jag under de här veckorna skulle komma på vad jag ville göra.
  
Sagt och gjort. Och efter några veckor i ett alltid lika älskat Stockholm ringde telefonen. Det var en av mina närmsta vänner (och även husbloggare här på Hippson) som kom med ett förslag som kändes så rätt!
Ida jobbar ju som ni redan vet som tävlingsgroom hos amerikanska Catherine Pasmore och trivs jättebra. Dom letade nu efter en ny person som kunde jobba och rida lite hemma i stallet.
Jag behövde inte fundera länge innan jag packade in mig och Greta i bilen och återigen ställde in Belgien som slutland på GPS:en. :)
  
Så nu sitter jag här. Hästarna är ridna, stallet mockat och fötterna har fått en liten paus från de nya stövlarna.
Högsommaren har verkligen kommit till Belgien och jag har därför varit i stallet tidigt för att slippa vara ute när det är som varmast. Igår hade vi som mest 40 grader under eftermiddagen. Då tyckte både jag och hästarna att det var skönt att slippa göra något alltför ansträngande!
  
Nu ska jag dock sätta fart igen. Känner mig glad och nöjd med livet och ser fram emot en spännande sommar och höst! På återseende!
  
/My Almqvist