Hej och Gott Nytt År på er!
  
Jag sitter här och tänker tillbaka på året som gått. 2015.
Det hände ganska mycket i mitt liv under det här året. 
  

Året började med att vi tog hem Warmachine, även kallad Junior, som stått på tillväxt nere i Skåne och nu hunnit fylla tre år. Cajsa och jag kämpade på i snön och till slut såg den lilla sparven ut som en "riktig" häst med sadel och träns! 
  

Team Fredricson åkte på årets första tävling, som sen också skulle bli min sista tillsammans med det här teamet, Helsingborg var vår destination. Tävlingshelgen blev dock inte lång då Jens efter start nr 2 ramlade av och oturligt nog bröt benet...
Lastbilen packades och fick alltså rulla hem till Strömsholm igen!
  

Jag fick lite tävlingsabstinens och gjorde ett inhopp i Scandinavium där jag hjälpte duktiga Irma Karlsson under helgen! 
  

Våren kom, sakta men säkert, till Strömsholm. Jens började rida lite smått igen och jag tog ett av dom svåraste beslut jag tagit så här långt i mitt liv. Jag bestämde mig för sluta som tävlingsgroom hos Jens och bege mig ut i Europa! Teamet runt Jens hade då varit som en familj under många år och alla platser vi besökt mitt hem. Det kändes skrämmande att släppa taget om det som så länge varit en trygghet, men samtidigt väldigt spännande så klart!
  

Det som gjorde det här beslutet absolut svårast att ta var att min allra bästa vän stod i en box i Jens stall. Lunatic. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på när vi sa hej då till varandra den morgonen när jag lämnade Strömholm. Och jag saknar honom fortfarande varje dag.
  

Men med gråten i halsen packade jag in hund och väskor i en lastbil som skulle ta mig till Belgien. Min tid i Belgien och hos familjen Philippaerts blev dock inte speciellt långvarig. Jag kände att den glöden jag en gång haft för att tävlingsgrooma inte riktigt fanns där längre. Jag tror jag skrev det även då, men det måste göras med glädje! Så jag flyttade alltså hem igen. 
  

Och hemma i Sverige hade det hänt massor! Lilla Warmachine var inte längre så liten och var redo för treårstest. Och detta utfördes exemplariskt och den lille fick med sig ett hoppdiplom hem. Återigen STORT TACK Cajsa, detta hade inte varit möjligt utan dig! 

Men hemma i Sverige blev jag inte heller långvarig. Då jag en dag får ett samtal från Ida som undrade om jag var intresserad av att komma ner och jobba med henne i Belgien. Jobbet innebar att grooma och rida hästarna hemma för att sedan följa med när verksamheten flyttades till Florida under vinterhalvåret. Och vad jag svarade på den frågan vet ni ju redan ;) 

I samband med detta blev det även officiellt att väldens bästa lilla bruna häst, 17 år gammal, skulle pensioneras från dom stora tävlingsbanorna. Och för mig fanns det inget annat alternativ än att stå vid hans sida när detta skulle ske. Så jag flög hem till Sverige och Falsterbo för att få promenera sida vid sida med denna fantastiska lilla häst upp till banan en sista gång! 
  

Så nu sitter jag här, på mitt rum, i Florida. Klagar när det är kallare än 20 grader och har det ganska bra! 

Så även om besluten jag tagit under året har stundtals varit ganska jobbiga så är jag väldigt glad över vart dom har tagit mig. Och jag är redo för vad som än 2016 har att erbjuda! 

Hej på ett tag!
/My