Hästskötarbloggen

Alltså, VÄDRET? Var är solen, de tunna regntäckena, solglasögonen och lunch-napen i en stol utomhus? Jag är väldigt besviken!

Det har i alla fall varit en lugn vecka hittills, jag spenderade min lediga dag på stan och köpte mer kläder i förberedelse för min turné, utifall att det inte dyker upp någon chans att tvätta. Kan ju tillägga att mina garderober inte är planerade för att alla mina kläder ska vara hemma, rena och invikta. Det är lite fullt just nu. Men bara i tre dagar till för på måndag lämnar vi boet igen. Idag passade jag på att ta dagen till att packa och klippa eftersom vi jobbade alla tre, och jag måste ge mig själv A+ för min packning. Inte nog med att den är så exakt uträknad och allt utrymme från golv till tak är utnyttjat, så är den dessutom i stort sett klar. Hur skönt? Har släpat tusen spånbalar, och täcken nog att klä en hel armé av hästar, men med ovannämnda väder-katastrof vet man ju inte riktigt hur det här ska sluta. Man kan ju hoppas att våren & sommaren ska dyka upp någon gång under den här resan med tanke på att jag inte är hemma fören i juni igen, men jag ska väl inte hoppas för mycket. 

'

Det välorganiserade pack-kaoset.

Gullis blir fin. 

Och nu till något helt annat! Har ni träffat Nettan & Nettan (som Judith & Judith haha)?

Hur gulliga? Hon till höger är riktiga Nettan som egentligen heter Esprinesch (chockerande nog är hennes föräldrar Espri & Tornesch) och till vänster har vi hennes sister from another mister- Emma (Amazing), som är dotter till Baltimore och ett sto som tro det eller ej, inte har bott på den här gården.  De här bruttorna är bara barn än så länge, Nettan är väl mer en tonåring och börja tycka att Mr Grey definitivt är något för henne, men de faller fortfarande på Izas lott. Jag har dock sagt att jag tycker att Emma borde få vara med i mitt gäng, for jag menar titta på de där benen?! Så fina. Den stackarn kommer få slåss med mugg hela livet dock. Men hon är så snäll och gullig, och så kommer hon alltid när man ropar på henne! 

Mycket mer hade jag inte att bjuda på idag. Imorgon vankas uteritt igen, Iza är iväg och tävlar så då måste Bea ta hennes vilda vilket innebär att jag måste ta en halvvild virrpanna som Bea i normala fall får ta. Återstår att se hur det här slutar. Förhoppningsvis hörs vi igen senare i helgen, utan ytterligare en tårta på skuldkontot. 

Puss & kram

PS. Om ni vill hänga med oss även på Instagram så titta på natalieanettejansson 


Läst 50891 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er!

Jag är back in business på Jonstorp igen, jag kom knappt ihåg hur det är att jobba hemma första dagen tillbaka. Var först ute i stallet och blev helt förvirrad - fodrar vi hö eller kraftfoder först? Vilka hästar går i första gänget i skritten? Typ som att vara ny på mitt eget jobb. De få dagar jag varit hemma de senaste månaderna har ju inte varit riktigt "normala", för jag har mest bara sprungit omkring i min egen värld med en klippmaskin i den ena handen och en säckkärra med foder i den andra. Så det har varit ganska skönt att bara ha helt lugna, vanliga dagar utan massa måsten nu. Vi har dessutom jobbat alla tre och det är alltid så roligt. Jag såg att någon undrade så ungefär såhär ser en normal dag hos oss ut:

(Varning: jag har skrivit om det här inlägget hundra gånger för det blev som en enda stor röra. Lite "Ursäkta röran, vi bygger om"-känsla i min hjärna. Ber om ursäkt för det.)

Vi börjar vid halv sju och då börjar vi med att fodra, mocka, spåna och sopa.  Alla våra hästar går i skrittmaskin och hage varje dag, så några går ut redan direkt efter frukost. Någon gång vid 8-8.30 äter vi människo-frukost och kollar på Nyhetsmorgon (antagligen det vettigaste vi gör på hela dagen, jag har RYSLIGT dålig koll på vad som händer i världen).

Grabbsidan av stallet- bara Gullan har lyckats få en box där. Ungefär som att smita in i pojkarnas omklädningsrum, förutom att hon är för cool för att ens låtsas bry sig om dem. De är väldigt besvikna. 

5-åriga Kaptenen i hagen.

Dagens utsikt från Gullans fönster.

 Klockan 9 brukar chefen dyka upp och rida. Under förmiddagen varvar jag min tid mellan att sadla hästar och släppa in & ut hästar i hagarna + skritten. Vi försöker ha alla hästarna motionerade (ridna/longerade) innan lunch, och gärna putsat undan all utrustning också. Klockan 13 är det gemensam lunch hos Pelle & Gittan, och som jag tidigare berättat är det en höjdpunkt på dagen! 

Mr Grey och hans älskade fönster. Han har aldrig sol, MEN han har full uppsikt över skrittmaskinen vilket nog väger mer i hans ögon. Han brukar ta med sig maten dit så han kan äta samtidigt som han tittar, lite av en multitasker den där killen!

Klockan 14 börjar vi jobba igen, något segstartade efter sovstunder på varsin soffa. Den som är piggast och effektivast och vill att vi ska bli klara innan midnatt börjar släppa ut de hästar som ännu inte gått i skritten, och vi andra hänger så småningom på med att börja paxa hästar att rykta (ridskolenivå, I know). Varenda liten hästkrake oavsett ålder & status blir i alla fall förr eller senare ryktad och ompysslad och får en prick på tavlan. Eftermiddagen är som i de allra flesta stall också en tid då man gör ALLT som man ska hinna med då och då, som att klippa, skura galler, göra rent vattenkoppar och öppna gigantiska hösilagebalar samtidigt som man svär litegrann osv.

Utöver morgonmockningen så mockar vi varje gång en häst lämnar sin box, så det står alltid en kärra med grep och sopborste i stallet. Vi tvättar jämt och ständigt. Runt 17-17.30 är målet att vi ska ha fodrat och vara klara, vilket vi helt normala dagar som dessa också är, trots lite oväntade händelser som exempelvis att glassbilen dök upp, att Corporal somnade i Izas knä och att man kanske måste rensa avloppet i spolspiltan. Glamoröst!

'

Nu när jag tänker efter är antalet "normala" dagar väldigt få. Det kan komma en hovslagare, en equiterapeut, en veterinär  eller så är det tisdagsträning (mest på tisdagar) eller så kommer glassbilen.  Eller så händer allting på samma dag, det är faktiskt inte så ovanligt.

'

Alltså, det här med att glassbilen stannar PÅ VÅR GÅRD. Vi blev sju år igen på direkten. 

Idag var en ovanlig dag för att jag var ute och red! Malin var inte här så det var uteritt på schemat- jag hade ridbyxor och paxade hästar först (tjejerna säger aldrig emot 😎). Jag vägrar rida på Izas hästar efter att den "snällaste" hästen i stallet bockade av mig innan vi ens kommit ut från gårdsplanen. Alltså han är verkligen den snällaste och segaste hästen i världen, men han har tydligen en liten djävul planterad inom sig- precis som alla Izas hästar har, så från och med den dagen håller jag mig till mina vänligare kollegor som tycker om mig. Mina skimlar är stabila individer och fantastiska turhästar, så jag myste ute i vårsolen med dem. Mr Grey och jag hittade massa tussilagos också, han var i för sig inte så imponerad men fick ta en för laget så jag kunde visa er. 

Igen, jag ber så mycket om ursäkt för detta röriga inlägg. Jag kan inte hantera att inte ha någon deadline med mitt liv, jag är som effektivast när jag har som mest att göra och min hjärna fungerar bäst då. Nu är det i alla fall bara lite mer än en vecka kvar innan jag åker iväg på min Europa-turné, ungefär 5 veckor ska jag & hästarna vara borta om allt går som planerat, och vi ska verkligen Europa runt. Tills dess ska jag njuta av det här! 👇🏽

Puss & kram


Läst 56039 ggr Kommentarer Kommentera

Gokväll på er, 

jag kunde inte hålla mig längre utan har helt enkelt åkt hem till Norrköping igen, gick direkt till stallet och pussade på några förvirrade hästar som faktiskt verkade glada att se mig. Men de blir i för sig alltid glada när vem som helst kommer, så jag vet inte om jag ska read to much in to it så att säga. Gullan la ifall sitt huvud i min famn, vilket jag intalar mig själv var av kärlek och inget annat.

Mina lediga dagar har varit väldigt välbehövliga kan jag känna nu i efterhand. Vi har kört på ganska intensivt nu ett tag och det tycker jag är jätteroligt, men jag har också levt på en evig reservtank tills dess att jag tillåtit mig själv att bli trött, vilket inte varit fören nu. Så att vara hemma, sova hur länge som helst och släppa alla tankar på jobb har varit väldigt skönt. Jag har spenderat tid med gamla vänner jag aldrig träffar, kollat på ALLA avsnitt av Parneviks (min senaste obsession, jag älskar den där familjen) och klätt mig i vanliga, helt civila kläder varje dag. Att träffa mina vänner och bekanta hemma har också inneburit många reflektioner.Vi har pratat om våra jobb och vad vi gör nuförtiden som alla gör när man träffas för första gången på länge. Sen började folk slänga ur sig saker som "fan vad coolt!" och "vad tuff du är som åker runt sådär själv överallt"  när jag berättat om mitt flängande under våren, och jag bara satt där och glänste i alla komplimanger som kastades över mig.  Men nu ska ni få veta en sak som jag nog måste klargöra.

DET ÄR ETT JÄVLIGT OCOOLT JOBB. 

Missförstå mig inte, det är många gånger fantastiskt roligt, spännande och underbart och jag älskar det! Men det är verkligen inte coolt. Det är smutsigt, man sover många färre timmar än man borde, ibland spenderar man fler timmar bakom en ratt än vad man gör på tävlingen, man inser titt som tätt att man verkligen borde plocka sina ögonbryn och måla sina naglar och sluta se ut som ett vrak. Och det allra värsta är att man lever i ständig undanskjuten skräck. Tänk er ett vara alltid vara lite rädd att lastbilen ska gå sönder någonstans på en motorväg i ett land där ingen förstår vad du säger, att alltid ha i bakhuvudet att den där hästen du leder är värd mer pengar än du ens vågar spekulera om, att varje gång du rör dig tillsammans med en häst granska omgivningen och söka efter minsta lilla grej som kan vara farlig. Det är en ständig psykisk stress att inte glömma något, som inför OS. Tro inte att det bara är att packa hästen på ett plan och åka- nej nej det är en massa olika saker som ska göras si och så många dagar i förväg, listor som ska skrivas, varenda liten pinal som ska med måste registreras, veterinärkoller ska göras, de ska lära sig dricka vatten som smakar äckligt, de ska vägas och mätas och framförallt- de ska hålla sig friska. Jag är besatt av mina hästars ben, känner & klämmer tills jag blir tokig. Vågar knappt ta några beslut utan att rådfråga någon, om saker som jag egentligen redan kan och vet. Det är verkligen inte en dans på rosor. Jag tror att man lätt missförstår vad det egentligen är som är jobbigt med det här, ja det är fysiskt tungt, men det psykiska är minst lika jobbigt. 

Och med det sagt kanske jag måste förtydliga att det förgyller mina dagar att jag får ta hand om de där underbara individerna ute i stallet varje dag, att jag älskar dem och mitt jobb, och att jag inte skulle byta bort det mot något annat i världen. Jag är dock evigt tacksam för Sara (jobbat hos Malin tidigare under massa år- kan och vet ALLT som man behöver veta) som alltid dyker upp när jag som mest behöver henne. Svarar på dumma frågor, kommer med goda råd och lugnar ner mitt hysteriska inre oftare än jag tror hon vet om. Alla borde få ha en Sara i sitt liv. 

När vi nu har avklarat ett så här djupt ämne kan vi i fortsättningen återgå till att diskutera lite lättare saker igen, ett önskeämne var att jag skulle berätta/visa mer om hur jag förbereder hästarna för tävling så det kommer dyka upp så småningom. Om det är något annat ni vill att jag ska skriva om så är det bara att säga till. Avslutningsvis har jag sett att det är många som undrar hur stor Ponnyn är, och jag måste tyvärr göra er besvikna och säga att jag inte vet- MEN han är större än en riktig ponny. Vi kallar honom bara det för att han är under genomsnittet för hur stor våra andra hästar är, och för att han är fantastiskt gullig på ett ponnyaktigt sätt, men han är inte ponny på riktigt. 😉

Sweet dreams allihop, och godnatt!

 


Läst 48801 ggr Kommentarer Kommentera

På allmän förfrågan kommer här nu några närmre presentationer av alla mina små hjärtegull. 😙

Först ut kommer tjejen som för mig alltid är nummer 1, H&M Cue Channa. Henne har ni ju redan fått träffa en hel del och jag tror att jag redan varit väldigt tydlig med att det är min favorit. Jag tycker inte om att vara ifrån henne och de få gånger jag måste lämna henne hemma är bara helt enkelt inte lika roliga. Gullan är den raraste varelsen i världen, det räcker att titta henne i ögonen en gång så förstår man hur snäll hon är. Hon är superenkel att ta hand om, går där man vill att hon ska gå, står där man vill att hon ska stå och skulle aldrig medvetet skada någon. Beroende på vem man frågar kan jag ha skämt bort henne lite väl mycket, men hon är den enda hästen jag vet som inte ens är störig när hon tigger. Hon äter och dricker allt som erbjuds i alla lägen, Jonas (veterinären) bjöd henne på M&Ms sist vi var där som hon glatt smaskade i sig, kanske inget som jag direkt rekommenderar men hon gillade det. Och inte nog med att Gullan är mysigast i världen så är hon ju också en fantastisk tävlingshäst.

Om man verkligen letar kan man hitta några små små små fel med henne:

1. Hon har ingen man. Eller hon har några få hårstrån, men knappt något som är lönt att borsta, och definitivt ingen värt att fläta. 

2. Hon är väldigt klumpig och måste alltid ha massa skydd på sig överallt för att komma in hel och hållen. På nästan alla tävlingar har de små farthinder över alla kablar som man ska gå över och i Paris hade de lagt en matta av konstgräs över dem, vilket gjorde att Gullan inte uppfattade dem överhuvudtaget. Det tog ungefär en hel dag och femtioelva snubblingar innan hon lärde sig gå över dem utan att ramla. 

3. Hon hatar att torka näsborrarna. Eller hon är nog inte kapabel till att känna hat, men hon ogillar det väldigt starkt. 

Utöver det här skulle jag nog vilja påstå att Gullan är den kompletta hästen, och jag tycker synd om alla de människor som  inte får träffa henne. Man blir gladare ända in i själen i hennes närvaro. 

BARYARD-JOHNSSON Malin_(SWE)_H&M CUE CHANNA 42_046311_HB

Från en skimmel till en annan så har vi ju självaste Mr Grey (Corporal VDL)  som nog gärna hade sett sig själv som nummer 1 i allas ögon. Han tycker mest om sig själv och tjejer, han är en riktig tjejtjusare. Han är mycket väl medveten om vad jag inte vill att han ska göra, som att gräva i boxen, gnaga på hinkarna, gnugga in bajs i manen osv. så det gör han mest hela tiden. Han älskar uppmärksamhet och om du ger honom lillfingret så tar han hela armen. Coppis är i grund och botten ganska lat, somnar alltid lagom tills man har sadlat och har huvudet i marken när man tränsar. Han älskar att vara ute i skogen och kan vara den häst i hela stallet som tycker mest om att gå på promenad. Han är supersöt och kan vara charmigast i världen när han känner för det. Det spelar liksom ingen roll hur jobbig han kan vara, man tycker om honom ändå. 

Och nu till en solstråle som gör mig glad bara jag tänker på henne! H&M Indiana, det gladaste som satt sin hov på denna jord. Hela världen är en enda stor lekplats! Vi var i Oliva i tre veckor i februari och det enda stället man kunde handwalka hästarna på var runt stallen, och under tre veckor kan ni ju själva tänka er att det blir några varv runt det där stallet. Indie var lika glad VARJE gång. Såg något nytt varje varv men blev också underhållen av samma saker om och om igen (guldfiskminne).  Om man inte känner henne är hon tyvärr inte särskilt vacker, vi brukar kalla henne för Mamma Mu för hon ser ut precis så, men hon har verkligen ett hjärta av guld. Både hon och Gullan tycker om allt & alla, men allra mest tycker de om varandra. Indie är sååå rolig och  90% av alla filmklipp jag har på min telefon är på henne, vilket ni snart kommer märka. Hon är väldigt virrig i allt hon gör utom när hon är på banan- där kan hon sitt jobb. 

Vår minsta häst är ju som ni kanske redan förstått lilla H&M Cassius Clay som vi kort och gott alltid kallar för Ponnyn. Han är så gullig så gullig, men har väldigt mycket åsikter. Han HATAR att bli borstad, tycker det är det mest onödiga vi gör varje dag. När han väntar på något (mat är ett bra exempel) så förvandlas han till en cirkushäst i sin box, och kan en väldans massa tricks (inte alla väldigt uppskattade från vår sida...). Större delen av tiden är han det gulligaste ni kan tänka er. När han hoppar runt hemma i ridhuset skrattar alla vi som står på marken högt för det går så fort och han bara flyger runt, och man blir allmänt glad när man ser honom. Han är superdupersnabb och bara nu i Lanaken vann han 2 klasser och var 2:a i en annan. 

Apropå egna åsikter så har vi vår lilla prinsessa H&M Second Chance, som vi kallar för Märta. Hon ogillar all slags fysisk kontakt och allt som kan tänkas vara irriterande stör henne. Hon spelar väldigt mycket charader och är väldigt svårflörtad, men om man pratar lite gulligt med henne och ger henne en godis så vinner man en liiiiiiten del av hennes hjärta i alla fall. Hon är innerst inne jättegullig 😇

  Sist men inte minst har vi H&M Carla Bruni. Hon & jag har ännu inte riktigt förstått oss på varandra än, hon tycker mest om Bea. Och att gå i hagen, Carla älskar att gå i hagen. Får hon inte gå ut, för ibland kan man ju tänka sig att det är trevligare att vara inne om det ösregnar och är lera till knäna, men då matvägrar hon. En dam med krav med andra ord. Hoppar som tusan gör hon i alla fall!

And that's it. Resten av stallet består av Izas galna småkids och det är en helt annan historia. 😉

Jag är just nu hemma hos mina föräldrar i Skåne och är lite ledig nu innan vi drar iväg på nästa turné. Har varit hemma i 2 dagar och jag saknar redan hästarna. Man är ju inte helt frisk?! Nu ska jag kolla på film med min fina mamma, hoppas ni har en fin helg. 

Kram 


Läst 55134 ggr Kommentarer Kommentera
APR
13
2016
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej alla glada, det har hunnit gå en vecka sen vi hördes sist och vi har hunnit ta oss hem till Sverige igen! Sista helgen i Lanaken var väl resultatmässigt inte lika mycket WOW som den första, men med ännu fler vänner på plats blev den rätt så kul ändå.
Det är tur för er att jag har hunnit avreagera mig lite sen besiktningen i torsdags, för annars hade det kunnat bli ett långt hat-inlägg till och jag försöker jobba på att hålla en positiv stämning här. Väldigt kortfattat så blir jag vansinnig på folk som tar sina hästar till besiktning i bara tyglar, det är oansvarigt och respektlöst mot alla andra. Jag vet inte hur många lösa hästar jag har sett under veckan, och jag tackar gudarna varje gång det hänt att jag inte gått med en hingst.
  
Efter några dagar med regn och lera lyckades vi få några dunderfina soldagar och det var så skönt. Man blir lyckligare ända in i benmärgen bara av att få kisa lite för solen, och tänk då lyckonivån när man blev tvungen att ta på sig solglasögonen! I söndags hade jag dessutom mina nya GP-skor på mig och kände mig rätt glassig, tyvärr vet jag inte om dom var några vidare turskor med tanke på att Gullan & Corporal hade varsitt oturligt nedslag i dom stora klasserna. Ger dom ett försök till innan dom får nedgraderas!
  
Vi hade en väldigt smärtfri hemresa, ingen tappades bort och vi körde inte ett dugg vilse! Vi körde hela vägen till Skåne i måndags och stannade över natten på Jägersro. Igår åkte tjejerna hem och jag vidare till veterinären för en allmän koll av hästarna. Brukar stanna till där på vägen hem så han får känna igenom och se så allt är bra, då är det också lättare för honom att avgöra när något bara är lite fel eftersom han känner hästarna, och det blir lättare att förebygga större saker.
  
Kom hem vid nio igår kväll, tog hand om hästarna och tömde lastbilen på saker innan vi gav upp och gick hem. Kaoset i vårt tvättrum är mer än vad jag orkar med så jag log snällt mot Bea och har tillbringat dagen i lastbilen istället. Mockat, skurat, städat bodelen osv. Hästarna har varit såååå glada ute i hagarna, bockat omkring och ätit det lilla gräs som finns.
  
Trots deras lycka var jag nog ändå den som var allra lyckligast, för att vara hemma på gården innebär att man får äta lunch hos Pelle & Gittan (Malins föräldrar). Vi äter lunch där varje dag, men eftersom jag nästan aldrig är hemma blir jag lite överexalterad när jag inser att jag ska få hemlagad mat. Vi fick Gittans köttfärslimpa, en av mina favoriter. Imorgon är torsdag vilket innebär ärtsoppa & pannkakor – lätt BÄSTA dagen i veckan!
  
Jag fick en fråga om jag kunde berätta lite mer om var och en av hästarna – vilket jag självklart kan göra (det är mitt favoritämne att prata om). Håll utkik om en dag eller två så ska ni få veta allt om vem som hatar att bli borstad och vem som gillar M&M:s.
  
Glöm inte kolla in bildspelet från veckan som varit! Puss & kram


Läst 54373 ggr Kommentarer Kommentera
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Här kommer en liten hälsning från en lite gladare Natalie!
  
Första tävlingshelgen är slut och i stort sett alla utom dem från Skandinavien har åkt hem, så det är alldeles magiskt lugnt och skönt här. Och större delen av leran har torkat! Vi har skrittat ut i skogen i timmar idag, hästarna var så glada och tyckte det var så mysigt.
  
Det var skönt för alla oss också att bara vara och inte ha någon tidspress på hela dagen. Efter lunch dök till och med solen upp och värmde väldigt behagligt. Lite tidspress på det här inlägget för jag tror att vi snart blir utslängda, men som vanligt kommer det några bilder tagna sen sist!


Läst 43074 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er, förlåt för att det har dröjt men jag har inte haft något internet! Cirkusen har i alla fall lyckats ta sig hela vägen till Lanaken i Belgien under veckan. Elva hästar totalt, två stora lastbilar och en liten med släp, och bara en GPS... Tappade bort Iza och den ena lastbilen två gånger (hehe).
  

Det är inte fantastiskt här (vet inte varför folk ens påstår det?) och jag har varit fasligt bitter ända sen vi åkte. Lyckades hamna i bråk med gubben på färjan om att öppna luckan på lastbilen. Till mitt försvar hade han taggarna utåt innan jag ens börjat tjata om att hästarna inte fick någon luft, och att det fanns typ 15 lagar som sa att dom var tvungna att få det, och var han verkligen säker på att han ville tjafsa om det?!
  
Han gormade tillbaka att han inte skulle få plats med alla lastbilar och rusade därifrån. Till historien hör ju också att färjan inte ens var lite full. Han hade lätt fått in en lastbil till bakom våra och mittenfältet var helt tomt. När färjan är full-full måste man typ fälla in backspeglarna, så han hade egentligen inget att komma med.
  



Utöver det har jag också varit irriterad på:
- uppstallningen, som var det snuskigaste jag varit med om. Måste verkligen försöka hitta ett annat på vägen hem, men som ni kan förstå så är det lite av ett projekt med så många hästar...
  
- att alla våra lastbilar ska tankas på olika ställen och att alla våra blåsor är olika tåliga, känns som att vi stannade ungefär hundra gånger på vägen.
  
- att gps:en inte hittar.
  
- att vi kom fram till tävlingsplatsen klockan halv ett på natten och det första jag gör är att köra fast i leran så dom fick komma och dra loss mig.
  
- det faktum att det är lera ÖVERALLT här, och knott.
  
- att stallen är på gräs och alla mina hästar gräver i boxarna, jätteroligt när man har tre skimlar och dom är konstant bruna.
  
- alla galna hästar.
  








(Det var sådär poppis att jag lämnade stallet 3.30 och var tillbaka kl 6.00 första dagen...)
  
Jag inledde i alla fall en lite lyckligare väg i samma stund som chefen kom med en Snickers, och nu efter några nätters bättre sömn börjar det kännas helt ok. Hästarna är superduktiga, både Gullan & Corporal var placerade i sina klasser igår. Småtjejerna, som ni nog inte har fått träffa än har också varit duktiga.
  
Det här är Indie – som mer formellt heter H&M Indiana, och lite mer informellt kallas för Mamma Mu:

Och det här är Märta – som egentligen heter H&M Second Chance:




Fina Cassius Clay!
  
Ponnyn (alltså Cassius Clay) har ändå varit bäst, för har vunnit båda sina klasser! Här är han nöjd och glad med vår super-duktiga praktikant Rebecka som följt med hit. Det är fullt upp här hela dagarna så hennes hjälp är väldigt uppskattad!
  
Här har ni lite blandade bilder tills vi hörs nästa gång:











Läst 47335 ggr Kommentarer Kommentera

Hästskötarbloggen

Madelen jobbar som hästskötare åt Douglas Lindelöw. I denna blogg berättar hon om sin innehållsrika vardag – under och mellan tävlingarna.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.