Idag hade jag bara en endaste föreläsning i skolan, med rubriken "Vad är en häst?".  

Detta var starten för kursen Hästens biologi och handhavande I. Den kommer bland annat att innehålla anatomi, (dissektioner!), fysiologi, beteende, träningsfysiologi, näringslära, foder, avel och genetik, hälsokontroll och akutvård, hovvård och tappskokompetens. Dessutom innehåller den mycket integration, där man alltså praktiskt får tillämpa det man lär sig i kursen. 

Hur som helst, åter till dagens fråga.  

- Hästen är en gräsätare

- Den har lång ät-tid (upp till 18 timmar)

- Korta ätpauser (<3 timmar)

- De är flockdjur

- De är anpassade till rörelse

Redan så här i kursens början så känns det lite, ja, läskigt på något sätt. För alla vet att de allra flesta av våra hästar inte äter 18 timmar om dygnet. Alla hästar har inte sällskap i hagen, alla hästar får inte ens gå i hage. Och det blir många, många timmar i boxen... 

Den stora utmaningen vi har är att utforma våra hästars dagar så att de, så långt det är går, får ett liv som ligger så nära det naturliga som möjligt. Nu kommer det nog alltid att bli en kompromiss, eftersom vi faktiskt vill att våra hästar ska vara fungerande ridhästar, tävlingshästar, eller vad vi nu vill använda dem till. Så, frågan är hur vi ska gå tillväga? Och hur långt ifrån hästens naturliga miljö kan vi gå? 

Den där frågan kanske inte är så dum som den först verkar, det är lätt att glömma vad en häst egentligen är. Ja det lär bli en intressant kurs det här med...

Så här kan dom se ut :) Apan på ryggen är dock ingen häst, det är ju jag. I helgen är det lag-SM i Örebro som vi nu laddar för fullt inför!

Tänk att det är en sådan skillnad på att jobba stall på ett ställe där allt är så strukturerat. Andra dagen med tre pass stalltjänst, 6:55-8:45, 11:00-12:00, och 15:00-16:00 var dagens tider.

Så här andra dagen visste man i alla fall åt vilket håll man skulle gå åt för att hämta grepar eller betfor, det känns redan lite smidigare. Rutinerna är fasta och genomtänkta, så även om det är mycket att göra blir det hela så enkelt som möjligt! 

Det där med hästnamnen går dock lite trögt. Jag tror att jag är uppe i fem hästar som jag känner igen, men när året är slut så kanske, kanske...

Södra Wallenberg, trevligt med fönster som hästarna kan titta ut i!

Kastanjegården låg öde idag...

... det var ju på hoppbanan man skulle vara! På eftermiddagen gick vi ner för att titta på 1.45-klassen, i morgon blir det 1.50! Banan såg jättefin ut, och vädret var på topp. Det var inte alls dumt att sitta i gräset en stund och titta på alla fina hästar. 

Nej, det är inte spökhuset, det är gången runt stora ridhuset! Där inne hittar man också kårrummet, där vi mellanlandade efter sista hoppklassen för att äta lite snabbt och ladda batterierna inför stalltjänsten. Tyvärr ville inte folket där inne vara med på bild, men ni ska få en rundtur inom kort, jag lovar!

Förresten, det finns lampknapp, såklart, men ekonomiskt lagda som vi är så sparade vi lite el.

En lång och händelserik dag blev det idag! För att ni ska slippa fundera på vad det är som händer och sker i stallen när man har stalltjänst, så tänkte jag ta och reda ut det nu på en gång :) 

Klassen är indelad i tre grupper, som med rullande schema har stalltjänst i tre stallar - körstallet, och norra och södra Wallenberg. Fredag-söndag denna vecka är det min grupp som har morgon, lunch, och eftermiddag.

Så i morse samlades vi, 06:55, redo att hugga i. Krafften var då redan fodrad och höet inlagt, näst på schemat stod utsläpp, mockning, halma och spåna, tvätta vattenkoppar och krubbor. Göra rent mellan boxgallren, tvätta kissfläckar på skimlarna, sopa och kratta utanför ingångarna. Vi är ganska många, så det blev klart på ungefär en timme. Vårt största bekymmer är vilka hästar som ska gå med vilka, vilken hage som är vilken, och så vidare. Ännu knepigare blir det på lunchen, eftersom vi knappt känner igen en enda häst (och de allra flesta är, inte helt oväntat, bruna.) så är det inte helt lätt att para ihop rätt häst med rätt box. Som tur är är vi inte ensamma, det finns flera som pekar och stoppar oss när vi är på väg åt helt fel håll. Det ger sig nog med tiden :)

En liten uteritt blev det också på förmiddagen, hästen för dagen hette Provence och vi tog oss en tur i parken. Sedan var det dags för lunchturen. 11:35 fodras det med betfor, mineraler, och halm. Man tar in hästar, släpper ut andra, något förvirrat för oss stackars ettor, tvättar bort betfor-rester från boxkanten, sopar, krattar. 

Däremellan hade vi en timmes lektion, idag var det SLU:s it-avdelning som lärde oss att hantera SLU:s studentportal, där vi bland annat kommer åt information om våra kurser, och e-post.

Eftermiddagsturen börjar 16, då fodras krafft, mockar ut högar, delar upp höet som hö-maskinen(!) har pytsat ut, i tre högar - eftermiddag, kväll, och morgon. Eftermiddagshögen puttas in i boxen, man sopar, krattar, blåser fint och rent runt stallen med lövblåsen, och efter det är det fix och färdigt! Så där ja, jag tror jag fick med det mesta i alla fall.

Fredag-söndag är det hopptävlingar på Flyinge, upp till 1.50. Risken är stor att man hamnar där mellan stallturerna, paus-underhållning av hög klass med andra ord! 

På kvällen invigde jag och Lastrelli galoppbanan - den är perfekt! Och med toppenväder som ni ser. Det blev intervallträning, men jag passade på att gasa på ordentligt på en raksträcka, rackarns vad snabbt han kan springa! Och vad busroligt det är att galoppera fort... Glad och duktig häst var han idag i alla fall :)

Okej, nu när alla ändå pratar hjälmar så vill inte jag vara sämre.
Här är min favorit!

• Helt okej ventilation (förutsätter att man har ett överdrag med hål, såklart...)
• Tål hur mycket regn som helst - bara att ta av överdraget och hänga på tork.
• Färgerna går att variera i det oändliga, om man vill vara sån.
• Ingen hård skärm = säkert!
• Super-bekväm!
• Och som bonus så är champion-märket en reflex. Inte dumt.

Jag kör blått jag! 

Det blev en ledig förmiddag för min del idag, det blev lite lättare hoppning för Lastrelli. På eftermiddagen hade vi kick-off på Flyinge för oss hippologstudenter, väldigt roligt att lära känna alla!

I morgon är det dags för min första stalltjänst på flyinge, halv sex ringer klockan...

Idag sattes det garanterat personligt rekord när vi cyklade till skolan, det var klass 1-varning i hela skåne på grund av dom starka vindarna, så med vinden i ryggen gick det undan! Sen gick det nästan baklänges hem, tyvärr.

Vi hade föreläsning första lektionen, av Göran Dalin som är föreståndare för hippologenheten. Temat var "hästen i Sverige 2010", och det var en väldigt bra och intressant föreläsning. Han presenterade en hel del statistik gällande antal hästar i Sverige, raser, antal utövare, och så vidare. Med reservation för taskig hörsel så får ni lite här: I Sverige har vi strax under 300 000 hästar, där varmblodig ridhäst och varmblodig travare är de två största grupperna. Islandhäst är den grupp som ökar mest. Alla dessa hästar ger 28 000 heltidsjobb. Vi har 27 000 licenserade tävlingsryttare, 350 000 starter per år (då är lokala tävlingar inte medräknade), och vi har 31 hästar per 1000 invånare vilket gör oss till Europas hästtätaste land efter Island, som har 300 per 1000 invånare... 

Visste ni att den vanligaste rådgivaren när man har frågor om hur man ska sköta sin häst är en stallkompis? Det finns så många uppfattningar, och missuppfattningar, gällande våra hästar. Ni vet hur det är - vem ska man lyssna på, när alla säger olika?

Att vi fodrar våra hästar med havre kommer, enligt föreläsaren, från den tiden då hästen var tvungen att bära sin mat själv, när den skulle jobba på fältet hela dagen. Behöver våra hästar det, som jobbar en timme? Eller är det av vana? 

1994 startades hipplogutbildningen, eftersom man ansåg att det saknades kunskap om hästen. Sedan dess har antalet hästar ökat med 100 000. När vi går ut är vi yrkesförberedda och har breda kunskaper inom ämnet häst, som är grundat på forskning, kompletterat med kunniga hästmänniskors erfarenheter.  

Toppen, då vet vi varför vi är här!

Förutom detta hade vi även genomgång av kursen hippologisk introduktionskurs, jag har kvitterat ut nåt sorts passerkort, och så har jag ridit en av körhästarna, Clyde. (Yes, det finns en Bonnie också. Ser likadana ut, så klart!)

Jag börjar undra om det är en annan tidsräkning här i skåne, dygnen känns ungefär 10 timmar långa trots att vi utnyttjar varje minut maximalt!

Första lektionen hade vi besök från Strömsholm, där vi fick information om hur årskurs två kommer se ut. Utbildningen är nämligen uppdelad så att första året är förlagt till Flyinge, andra Strömsholm, och tredje beror på vad man väljer att inrikta sig på. Andra året innehåller kurser i pedagogik och ledarskap, vidareutbildning i ridkonst och hästhantering, som vi ju även läser nu i ettan. Företagsekonomi för hästföretagande, praktik, och unghästridning med inriktning på fyraårstestet. Nu på Flyinge är det treårs som man jobbar mot.

Nästa timme ägnades åt säkerhet i stallet - här finns rutiner för allt, från hur du ska fånga hästen i boxen till hur du stänger grinden i hagen. Centralt i all hantering och hästhållning är dels säkerheten, det jobbas stenhårt på att minimera skaderisk för både hästar och elever. Inte särskilt förvånande såklart, men mycket av det man själv gör går ju på gammal vana så vi kommer nog att få tänka till i början!

Hästens välbefinnande är naturligtvis prioriterat, de ska hållas i fläckfritt skick, och det läggs väldigt mycket omsorg på rykt och daglig skötsel. Det ska inte bara mekaniskt ryktas 20 skrapor, hästen vill ha kärlek och uppmärksamhet för att må bra, det är trots allt bara en relativt kort stund av dygnet som vi hanterar den. Under den tiden ska all fokus läggas på hästen. Låter uppenbart kanske, men visst är det tänkvärt. 

Dessutom måste anläggningen vara i uppvisningsskick varje dag, så allt ska vara prydligt, rent, städat och snyggt. (Ja, rosa ridbyxor är portade. Vill man sticka ut får man nog ta sig någon annanstans...)

En teoretisk lektion i ridkonst och hästhantering senare var jag fri att cykla hemåt, och efter insläpp och egen ridning, med lite middag någonstans där i mellan, så... var dagen slut? Jag tyckte jag nyss gick upp. Alla andra känner likadant, lite mystiskt är det allt...

Tittar man noga ser man vårt lilla team på väg till skolan, på led och allt. Det blåser brutalt här nere, den där "backen" som ni ser (det är en backe, med skånska mått mätt) gick jag upp för på vägen hem. Klena ben eller stark vind...? :)

Ja just det, hehe, om ni såg någon stackare i stockholmsområdet som gick lite konstigt, så kan det mycket väl ha varit en från Talang Stockholm 2010. Dom hade ett härligt, extra långt fyspass igår, men tyvärr är jag lite för långt borta...

När vi hade kick-off för talang-projektet i våras, så introducerades vi ju också i träning för ryttare - genom en fysträning som inte var av denna värld. Dagen efter kunde ingen av oss röra sig, och jag överdriver inte. Vi hängde på trappräcket när vi skulle hasa oss ner till föreläsningssalen, vi grimagerade varje gång vi satte oss ner eller ställde oss upp, att gå var en plåga, och två dagar efter hade jag allvarliga problem med att ens rida lätt. Baksida lår var brutalt misshandlat och ur funktion.

Men det var effektivt, jag tror att alla 24 började träna så fort vi återfått förmågan att röra oss igen, och det höll nog i alla fall i sig ett tag! Så, under året har vi åkt på spö med jämna mellanrum för att vi inte ska glömma bort att träna. Ryttare är också idrottare, nämligen.

Så såg det ut!

Började dagen med att traska ner till stallet och morgonfodra, sedan klarade jag av min egna frukost, släppte ut hästen, och därefter cyklade vi i samlad trupp ner till Flyinge. Det är inte dumt att bo fem minuter från skolan :)

Halv nio hälsade våra blivande lärare, studierektor, skolchef och andra oss välkomna till utbildningen och Flyinge. Här har det bedrivits hästverksamhet sen medeltiden, det är ett av världens äldsta stuterier och under hela tiden har det även funnits utbildning inom ämnet häst på platsen - vilket gör Flyinge unikt!

Under första timmen fick vi information om allt från bibliotekskort till stalltjänst, och därefter blev det en snabb guidad tur bland alla stall, ridhus och andra byggnader. Det är en väldigt pampig anläggning, och jag misstänker att jag kommer gå vilse ett antal gånger under året... 

Efter ytterligare information från, bland andra, evenemangsansvarig (det händer mycket här! Under hösten blir det allt i från pay and jumps till avelschampionat och grand prix-hoppning, läs mer här), så bar det av ut i de stallen där vi ska ha stalltjänst under året för ytterligare en rundtur. 

Sista timmen ägnades åt en clinic där tidigare elever eller stipendiater visade upp hur examensproven för de praktiska kurser vi nu kommer att påbörja kommer att se ut. Det var dressyrprov, hoppning, körning, longering, visning vid hand och ridning av unghäst, och så fick vi se hur en häst i uppvisningsskick ska se ut. Det ser ut som vi har spännande kurser framför oss!

Med huvuden proppade av nya intryck och information begav vi oss hemåt igen.
Vill du veta mer om själva utbildningen, eller är sugen på att söka själv till nästa år? HÄR kan du läsa mer om hippologen!

Senare på kvällen red jag och två av mina sambos ner till Flyinge igen, ridhusen lockade. Och vilka ridhus sen. Vi red i det nyaste av dem, som mäter hela 40*80 meter! Det är fyra gånger större än det där hemma, och skulle lätt rymma ett jetplan. Så, idag har jag börjat på högskola, och jag har ridit i en flyghangar.

Fortsättning följer.

Jag vågar mig inte på någon bild på mitt eget boende eftersom jag fortfarande inte har kommit på hur jag ska lyckas organisera upp allting. Jag lever i ett mindre hav av väskor för tillfället... Med bara en hylla i garderoben gäller det att tänka till. Det lutar åt att investera i några lådor...

Så, idag serveras det endast några fantastiska mobilbilder på springaren. 
I morgon är det skolstart, spännande! 

Efter den lååånga resan ner på sådär 60 mil så är vi nu framme!
Allt gick fint, bortsett från att det blev ett litet ärevarv runt bygden innan vi hittade till gården där jag och hästen ska bo.

Lastrelli trodde antagligen att han hade hamnat i himlen när jag släppte ut honom i hagen medan jag och mina föräldrar bar in all packning. I den fanns mer gräs än vad han har sett på hela året, jag kommer få sätta en skateboard under magen på honom snart!

När jag efter någon timme skulle hämta in djuret så tittade han bara på mig, pep glatt och galopperade till andra ändan av hagen. En kvart senare gav jag upp och hämtade en hink. Det har jag aldrig behövt göra förut. Någonsin. Jag försöker se det som något positivt.

Tror jag.

Det blev visst lite mycket facebook på resan ner, så mobilen orkade inte hela dagen. Därför har jag tyvärr inget bildbevis på att vi faktiskt är här, men det ska det bli ändring på i morgon!

Så här mysigt hade han det i hagen hemma på NRK i somras...
Fast gräset ser godare ut här :)