Igår eftermiddag hade vi genomgång på klippning av häst, med proffstips från Peter Erikssons hästskötare Jenny Falinsson. Idag var det därför dags att skrida till verket, med lagom dos prestationsångest hjälptes jag och Lina åt att befria Quick Nick från sin beundransvärda björnpäls...

Ett par timmar senare var vi klara och nöjda, och som alltid när man klipper så hade vi små hästhår ungefär precis överallt. Fint blev det i alla fall.

Lastrelli hade vilodag idag, men körde i stället egen gymnastik i den sköna höstsolen, och jag kunde inte göra annat än bara beundra och ta kort. Alla killande hästhår var med ens bortglömda :)

På eftermiddagen idag så introducerades vi till ett program på datorn, PC-horse, som man kan räkna foderstater i. Med hjälp av det kunde vi räkna fram precis samma sak som vi gjorde förra veckan, fast snabbare och, när man väl förstår programmet, betydligt enklare. Teknikens under!

Efter att ha knappat in de uppgifter som kan tänkas påverka foderbehovet, såsom kön, ålder, vikt, arbete, hull, lättfödd/svårfödd, så var det bara att välja vilken typ av foder du ville använda. Det gick att lägga till egna fodermedel, t ex. det egna höet, men det fanns även många av de vanligaste fodermärkenas produkter inlagda. 

Sedan ökade jag bara antal kilo hö tills energibehovet var ifyllt, den översta stapeln, och därefter fylla på med andra fodermedel och eventuella tillskott tills alla behov var täckta, och när man var nöjd trillade det ut en foderstat. Det fanns betydligt fler funktioner i programmet, men just den här var ju väldigt trevlig.

På förmiddagen idag var det hippologisk introduktionskurs som gällde. Dagens pass bestod av ett litet grupparbete där vi skulle beskriva en ras, dess avelsmål och användningsområden.

Jag och Sofhie valde det hederliga Gotlandsrusset, det blev ett par rättså allmänbildande timmar! Vid mitten av 1800-talet var rasen nere i 150 individer, så det är lätt att förstå att man brottas med inavelsproblem än idag, trots att det finns 6000 russ numera. Långt där bak är de ju ändå de allra flesta släkt med varandra, i olika hög grad. Efter ett par genetiklektioner har vi förstått att för att få friska och livskraftiga hästar så är det viktigt med genetisk variation, och har man då bara ett litet antal hästar att utgå ifrån blir det svårare. Vill man veta mer om de här anrika ponnysarna kan man titta här.

På eftermiddagen red vi dressyr för Mette, idag jobbade vi med framdelsvändningar, ryggning, och så öppna i galopp. Det går åt rätt håll, kändes riktigt bra i mellanåt! Han har ansatt en väldigt tät och fin vinterpäls så svettigt var det, han tar år på sig att torka... På fredag ska vi gå igenom klippning, så sedan åker ullen av snart hoppas jag.

Quick Nick, för tillfället mer nallebjörn än häst.

På kvällen styrde vi upp ett litet möte i min projektarbetsgrupp, jag och Emelie slängde ihop marängsviss för att pigga upp Ida som fick en luftfärd igår på hopplektionen. 

Det är så vi tillämpar det vi lär oss på pedagogiklektionerna, om grupprocesser! Det där med gemenskap och att ta hand om varandra i gruppen är ju viktigt för bra samarbete, ni vet :)

Avslutar kvällen med att titta på det här, grymt häftigt!

I ridblocket, som jag ju är i nu, har vi i dressyren fokuserat väldigt mycket på sits och inverkan. Mette har hjälpt oss att korrigera våra sitsar, och jag tror alla upplever en klar förbättring. För egen del märker jag störst skillnad när jag rider Lastrelli, för jag vet ju hur det kändes för ett par månader sedan, och det är stor skillnad jämfört med nu.

Allt går liksom mycket lättare.

Men som jag har studsat och skumpat på våra ridtimmar! Quick Nick är inte lätt att sitta på, och jag är inte ensam om att tycka det. Vi har haft två pass longering de två senaste veckorna, utan tyglar och stigbyglar, för att verkligen bara jobba med sitsen. De som hade Quick Nick kan intyga att man blev lite påmind om vad för lunch man ätit innan. Inte helt bekvämt alltså.

Därför blev jag inte så lite förvånad, men glad, när jag idag helt plötsligt kunde sitta ner och rida med i rörelsen. Ryggen gungade rätt bekvämt och jag kunde komma till ridning med en helt annan inverkan. Det blev som en ny häst, vad var det svåra? 

15 dressyrpass med honom, och på det 16:e så gick det helt plötsligt. Så idag har jag gått runt och varit sådär töntigt glad, det är ju bra roligt när det går framåt!

Efter föreläsningen i genetik spurtade jag hem för att göra i ordning Lastrelli, och sedan bar det av ner till Wallenberghallen igen för ännu ett dressyrpass för Mette. Troligtvis var det vår sista träning, antingen så flyttar han hem i helgen, eller under nästa vecka. Min lilla stjärna var jätteduktig, han är helt underbar att rida när han är på topp. 

Usch och fy, det här kommer ju bli jättetomt. 

Jag hade för ovanlighetens skull stund över innan eftermiddagens stalltjänst. Helgerna innebär ju en timmes skritt för skolhästarna en av dagarna, så jag passade på att föreviga Emelie och Lina som var ute på tur i Warren Hastings.

Dimman hade legat tjock hela förmiddagen men den lättade under tiden vi tog oss till parken så vi fick fint ljus :)

Lina och Quick Nick

Emelie och Jurist

QN

Nästa vecka är ridvecka för min del, och helt ledig från stalltjänst och extrahästar att rida. På schemat står bland annat grunder i genetik, pedagogik, om grupper och grupprocesser, foderlabb och en lektion i hur man får hästen i uppvisningsskick.

Jag har precis brottats färdigt med att sammanfatta den engelska beteendestudien, "Difficulty of cross-country obstacles for horses competing in Three Day Events". Nu väntar välbehövlig sömn, dags att ladda om för en ny vecka!

Jag har en egenskap som är väldigt dålig att ha som hästmänniska, jag är nämligen rätt morgontrött. Om jag fick skulle jag gärna snooza i en vecka, men det ges ju sällan tillfälle för det när man lever som man gör...

Idag gick det inte heller, det är stalltjänst som gäller denna helg. 05:30 hasade jag mig ur sängen och ut i köket. Frukost till mig, frukost till hästarna hemma, och 06:20 cyklade vi bort till Flyinge, väldigt koncentrerade för att försöka undvika alla gropar i vägen som inte syntes i mörkret. (Jag var nära att orsaka ett road-kill när jag nästan körde över en groda... Uäh.)

Det var först vid åtta, när vi var klara, som jag märkte vilken superdag det hade blivit! Jättehärligt väder med strålande sol,  så istället för att gå hem och sova gav jag och Lastrelli oss ut på ritt där på morgonkvisten. I parken mötte vi dom här snyggingarna, Burrito och Isur med hippolog-ettor på ryggarna.

Tänk vilken tur att jag inte fick ligga kvar i sängen :)

På förmiddagen idag hade vi föreläsning om genetik. Vi läste det ganska mycket på gymnasiet, och jag tycker det är jätteroligt, så det var en bra start på dagen! Skönt med något som man känner sig lite hemma på. Den känslan går nog över snart.

Kan avslöja att den här övningsuppgiften gick ut på att lista ut hur avkommorna blir om man parar två bruna hästar. Svaret är att sannolikheten för att den ska bli brun är 56%, 25% för fux, och 19% för svart. Lite avrundat.

Vid lunchtid hade vi möte med våra handledare om projektarbetet jag skrev om i tisdags, det går ju trögt att hitta litteratur. Ridsportförbundet kunde inte hjälpa oss, men idag fick vi kontakt med en kvinna från Malmö universitet som hade en otroligt bra föreläsning om svensk ridsporthistoria för en månad sedan. Enligt henne finns det en del material på Riksarkivet i Arninge utanför Stockholm, men annars är det jättesvårt att hitta. För oss är det lite väl långt att åka för en litteraturstudie på fem sidor...

Tänk att det finns så dåligt med böcker om det här ämnet? Det är ju hur intressant som helst, någon som kan ställa upp och skriva en bok? Nästan så att man blir sugen på att göra det själv... 

Min eftermiddag gick åt till att rida en av körhästarna, sedan Lastrelli, och nu roar jag mig med att översätta och sammanfatta en vetenskaplig artikel på engelska. Fullt upp som vanligt med andra ord!

Nu har vi varit här i 1,5 månad, nästa vecka har vi utvecklingssamtal i Ridkonst och hästhanteringskursen. Idag planerade vi stalltjänsten för julveckan. Var tar tiden vägen egentligen? 

Nu slipper jag psykbryt av att gräva mig igenom 30 blåa påsar för att hitta rätt :)
Fyra kilo får man ner utan problem. Med lite våld går det säkert att få i mer om man vill det.

15 kr på Lagerhaus!

Jag håller på med ett projektarbete tillsammans med två från klassen, vi ska göra en litteraturstudie och fick välja ämne ganska fritt. Vi ville undersöka fälttävlans utveckling i Sverige, och jämföra dåtid med den nutida formen. (Måste poängtera att det här faktiskt inte var min idé, även om jag inte har något som helst emot den)

Det har ju ändrats en hel del genom tiderna, så vi ville titta på tävlingens utformning, lite hur banor och hindertyperna har ändrats eller inte ändrats genom åren, säkerhet, utrustning.

Tyvärr går det inte så lätt som vi hoppats, det verkar inte finnas så mycket skrivet om det vi vill titta på. Idag var vi på Malmö idrottsmuseum och sökte runt i deras arkiv efter böcker. Det fanns massa spännande, bland annat gamla Ridsport, "Konsten att lära rida på en timma", och program för 1952 års ryttarspel i Stockholm. 

I en ridhandbok från 50-talet beskrevs att rida terräng som det yttersta provet för ryttare och häst, och målet med all ridning. Det tycker jag vi ska ta upp med dressyrryttarna, Totilas borde väl snart vara klar för att komma igång med den riktiga ridningen i så fall?

Vi fick med oss lite därifrån, men långt ifrån tillräckligt. Bara att söka vidare, tips mottages tacksamt! Det är ett jätteintressant ämne som vi verkligen vill veta mer om. Om inte annat så var det ganska roande att bläddra i alla gamla böcker ändå :)

"Ridning nedför en brant sluttning. Ryttaren följer med överlivet framåt för att inte bli efter i rörelsen och ger eftergift på tygeln för att hästen fritt skall kunna balansera med huvud och hals"

Gick det verkligen inte att gå runt i stället?

Som hederspris i helgen fick jag bland annat ett foto framkallat i A4-format, 
jag valde den här fina när vi tar oss över hinder nummer två!

Fotade gjorde Sven-Erik Öhwall, www.ohwall.se.

Så här såg vi ut strax innan vi sprätte in på dressyrbanan, fotade gjorde min superduktiga groom för dagen, Ellica Gunnarsson. Hon var rätt slut efter att ha överlevt sin första fälttävlan, det är minst lika jobbigt att stå på marken som att rida ska ni veta :)

Hon vågade sig tyvärr inte ut på terrängbanan under pågående ritt för att fota, (hoppryttare...) så det var ju en himla tur att det fanns andra på plats!