Marie Ryman
FEB
26
2013

 

Självklart letade vi upp hästar sista dagen i London, stadens mest centrala stall kändes som en given sevärdhet. Två hästtjejer som på civil-semester, det kunde ju inte gått på något annat sätt. 

 


Trots en bra vägbeskrivning från en svensk vän som jobbar i Hyde Park Stables hade vi antagligen aldrig hittat dit om vi inte hade tagit rygg på två ekipage på väg hemåt. "Var beredda på en riktig kulturchock bara, det liknar inget annat".

 




Stallet ligger mitt i centrala London, intill Hyde Park som hörs på namnet. Priset för en ridtur ligger runt 700-1000 kr beroende på om du rider själv eller i grupp. I parken finns fina ridvägar, samt två ridbanor för lektioner.

 

 




Trafiksäkra hästar!






Barnridning i paddocken












På väg hem...

 










...till stallet, där maximalt antal hästar klämts in på minimal yta, vi höll på att ramla baklänges när vi såg DEN planlösningen. Compact living var ordet, hästar fick tas ut för att de som bodde i boxen innanför skulle komma in, och så vidare.

 







En del spiltor fanns också, spånet sopades upp mot väggen om dagarna. Alla hästar var ändå välskötta och i fint hull, men hade stallbyggnaden inretts enligt svenska mått hade kanske hälften av antalet stallplatser rymts. Hagar fanns förstås inte, men hästarna går på bete ett par månader om sommaren söder om staden.







Utrustningen verkar förvaras där det finns plats - sadlar och benskydd hängde i boxarna, täcken på spiltväggarna, och jodphurs för utlåning radades upp på en hylla ovanför hästarna. Observera spiltans djup - hade väggarna gjorts längre hade ju ingen stallgång fått plats.

 

 

Plötsligt känns det ganska tryggt att stall i Sverige har hårt reglerade mått och ett väl inpräntat säkerhetstänk på ridskolorna. Vi konstaterade att det här var en klart mer intressant sevärdhet än Big Ben. Efteråt åkte vi till Notting Hill och åt fish & chips, sedan var helgen fulländad.

 

Nu är jag åter på svensk mark, begåvad med en brual engelsk förkylning och en att-göra-lista som inte är av denna värld. "Keep calm and canter on" var det ja...

 

 


Läst 24351 ggr Kommentarer Kommentera

 

 

Jag har kört runt på bredsladd i princip hela veckan. Det är sluttampen på praktiken, och det är sportlov. In och ut och kors och tvärs på lektioner på skolan, till praktiken, rida ponnys, planera lektioner, lovaktiviteter, till Betty, lastningskurs, maila halva hästnäringen i frågor om allt mellan himmel och jord, hem, till affären, duschen, kvällsfodra, sängen, studsa upp igen. Jag har till och med börjat drömma snabbt och är tröttare när jag vaknar än när jag somnade.

 

Det är intensiva dagar, det här! Det blir lätt så när man dessutom envisas med att resa däremellan.

 

 

Jag och min häst har ett... omvälvande förhållande för tillfället. Hej, alla tonårsföräldrar, jag tror jag förstår hur ni har det. Hon pendlar med att vara den mest tålamodskrävande och jobbigaste i hela världen, till att vara fullständigt fantastisk och helt underbar. 

 

Diskussioner jag trodde vi var klara med (av typen stå still när man borstar eller gå förbi den jättestora stenen på skogsrundan, eller ens gå in i transporten), de får jag vackert gå igenom igen nu. Hade hon varit människorna hade hon lagt armarna i kors och inlett varannan mening med "men åååh du fattar ju ingenting". Överskottsenergin far pyser ut på alla möjliga sätt. Ibland på bra sätt, ibland åt helt fel håll, och ibland så att jag får hålla i mig hårt.

 

Jag försöker mest inta rollen som den lugna fasta punkten i hennes tillvaro, trygg tonårsmamma alltså. Varje gång jag känner att jag närmar mig ett mindre sammanbrott lyckas hon dock alltid fixa till det hela så att hon ligger på plus igen.

 

Igår tänkte jag att vi skulle rida till skolan för att rida i ridhus. Medan de andra hästarna åt lunchhö galopperar min häst glatt runt hela den jättestora hagen, upp i skogen, ner igen, tillbaka, bort, tillbaka, äta en tuss hö, bort igen. Vad fint. Att den motionerar sig själv alltså. Hittade henne längst bort under en gran sedan. 

 

Hon fick gå i ridhus ändå, och var banne mig bättre än någonsin. Klockren, ett stort steg framåt med bjudning fram till båda tyglarna, jättefin form, och en så lätt, mjuk och bärig känsla värd att döda för. Så himla duktig. Allting var förlåtet. Hon kommer komma undan med det mesta om hon tänker bli så fin att rida.

 

 

Hon VET det. Hon vet att matte inte skulle byta bort henne någonsin. Nu slipper hon mig dock på några dagar, jag ska åka till London över helgen! Väl värt att ha jobbat hårt för. En kortis-weekend, men det ska bli så himla kul! Återvänder förhoppningsvis med lika mycket energi dom min fyrbenta kompis.

 

 


Läst 36240 ggr Kommentarer Kommentera

 

Okej, så jag skulle hålla lektion/clinic på engelska inför representanter från Europas stora hästutbildningscenter, ämnet jag fått var "control of the stride", kontroll på galoppsprånget alltså. Och vi ville göra det så bra det någonsin gick.

 

Den enda rimliga infallsvinkeln att ha på mina 45 minuter var såklart hoppning enligt Strömsholm, att försöka förmedla vårt sätt att rida och undervisa i ämnet. Alla inblandade var ju på ett eller annat sätt inne i ridlärarutbildning.

Så, Lina hjälpte mig att göra en noggrann plan för vad jag ville förmedla under lektionen, sedan drömde jag på engelska tisdagnatten, och på onsdag eftermiddag var det dags att skrida till verket. Så, nu kommer ett referat på min egen lektion!

 

Det enda jag egentligen var nervös för var att jag skulle haka upp mig på språket, så att instruktionerna inte skulle komma naturligt och jag skulle haka upp mig på att jag inte hittade de perfekta orden. Jag har aldrig undervisat på engelska förut, så man vet ju aldrig. Men det var bara att kasta sig ut och göra sitt bästa. Nog gick det alltid.

 

 

Jag inledde lektionen med att presentera mig själv, eleverna berättade om sig själva och sina hästar, och jag presenterade huvudövningen - att träna på att kunna kontrollera galoppsprången genom att rida på ett bestämt antal galoppsprång på ett relaterat avstånd. En grundläggande hoppövning som förbereder för banhoppning.

 

Sedan gick jag igenom grundläggande hopplära. Hoppning är ganska komplext, precis som all ridning, och det är många faktorer att hålla ordning på. Vi brukar beskriva de grundläggande principerna som fem grundstenar: balans, rytm, linje, tempo, och distans. Om man har förståelse för vad varje faktor innebär och hur den påverkar hoppningen, så blir det lätt att analysera sin ridning, att instruera, och att bygga upp övningar som förbereder för hoppningen. 

 

För att kunna ha kontroll på alla de här faktorerna är det viktigt att man får effekt för hjälperna, och att man kan inverka i en god position som är lämplig för hoppning. Vi började sedan med att renodla hjälperna i skritt, kolla av en hjälp i taget för att se att de fungerade var för sig innan vi lade ihop dem. Tempoväxlingar och halter i skritt. Därefter fortsatte vi att jobba med det här i en övning, volter på kortsidorna, de red innanför spåret på långsidorna med konor som markerade linjen, och på den ena långsidan - där jag stod - hade travade de över två korta bomserier och gjorde en skrittövergång i mellan. Över bommarna stod de i lätt sits och skulle göra en eftergift, både för att jag skulle kolla av deras balans och position, och för att se att hästarna väntade. I övergångarna kunde de fortsätta med renodlingen, volterna hjälpte dem att få hästarna lösgjorda och tillsammans med linjerna på långsidorna var det ett sätt att träna på linjer och bestämda vägar.

 

I galoppjobbet red de ungefär samma övning, volter på kortsidorna, innanför spåret på långsidorna. Här ville jag jobba med deras position, uppgiften var att göra två tempoväxlingar framåt på långsidorna med en liten minskning mellan konorna där de tidigare skrittat i uppvärmningen. Här ville jag se att de kunde variera både sits och språnglängd. 


Jag förklarade att känslan vi ville uppnå av framridningen var att de hade hästen framför sig, men att den väntade. När vi hade samling så knöt jag an till inledningen - vi repeterade balans, rytm, linje, tempo och distans, och jag förklarade hur de hade kontrollerat detta i uppvärmningen. Om de fyra första faktorerna fungerar bra, så kommer det inte bli några problem att hitta en bra distans nu när vi skulle börja hoppa.

 

Uppgiften var alltså relaterat avstånd - 21 meter, de tyckte att 5 galoppsprång var lämpligt i banhoppning, och på frågan vad som var lämpligt att välja om man ville jobba med kontroll på låga hinder svarade det 6 språng, vilket såklart var rätt. Här är det viktigt att behålla bjudningen även när man minskar, och ha språnglängden klar redan ur sväng. Övningen var att lägga en volt på kortsidan för att förbereda sig, att sedan rida på först 6 språng, och därefter sakta av till skritt på nästa långsida och vänta på sin tur. När de kommit ett par gånger på 6 språng fick de göra sina 5, och sedan gjorde vi samma sak åt andra hållet. Det var verkligen bra elever - ingen gjorde det perfekt första gången, alla hade lite olika svårigheter, men de tog instruktioner otroligt bra och alla fick efter lite jobb till övningen riktigt bra! 


De fick trava av hästarna, använda volterna vid A och C, och som avslutning samlade jag dem framför publiken, de fick analysera både sin insats och lektionen, och jag gav dem feedback och knöt ihop det hela. De tyckte lektionen var jättebra, och hade verkligen tagit in alla instruktioner jag gett dem. Som avslutning berättade jag att det ofta är så här vi jobbar på Strömsholm, lägger in teori i lektionerna och det är viktigt att de förstår hur lektionen är uppbyggd, vad som leder till vad. På så vis blir det lättare sedan när de ska ha egna lektioner. 

 

Sedan var det klart! Jag var jättenöjd. Vad kul det var!

 

Dags för feedback. Nederländernas representant, från Deurne, var först ut.

"I think you made a perfect lesson, and if you're looking for a job, you can come to us"

 

 

Jag har highfivat mig själv sedan dess, bättre feedback går inte att få. Vilken erfarenhet det här var, tänk vad man kan, och tänk vad mycket bra vi får lära oss. Tusen tack RS för att jag fick åka, det var otroligt lärorikt och roligt, jag skulle göra om det vilken dag som helst!




 

 


Läst 48716 ggr Kommentarer Kommentera

 

Efter att ha landat i Helsingfors på måndagkvällen väntade en två timmars resa med bil, rakt ut i det gröna på kartan. 13 mil in i granskogen ligger Ypäjä, Finlands motsvarighet till Strömsholm. Det är landets största utbildningsanläggning inom hästbranschen.


Under den första dagen fick vi dels lyssna på presentationer av de anläggningar som deltar i EEN-konferensen - Portugal, Sverige, Tyskland, Finland, Frankrike, Norge och Nederländerna fanns representerade. Därefter var det eget schema för oss studenter som gällde, och under tiden här har vi fått en bra överblick över anläggningen och verksamheten.

 

Vi har verkligen blivit omhändertagna på bästa möjliga sätt!





Anläggningen är ENORM - 300 hektar, flera stora ridhus, en fullskalig travbana, terrängbana, gräsbana för internationella tävlingar, utebanor, och många fina ridvägar. Det finns även ett forskningscentrum och en veterinärstation på området.



Skolan har ca 350 studenter, 400 stallplatser och för tillfället ca 300 hästar. Här bedrivs också avel av främst finska hästar, en ras som är otroligt populär här. Den används till allt - dressyr, hoppning, körning, och trav.






Här finns utbildning för ridlärare, level I-III, men även för travkusk, beridare, hästskötare, stuteri- och avelsverksamhet, hovslagare, med mera. Ypäjäs utbildningar täcker i princip in hela branschen.








De har även kurser för hobbyryttare, och fortbildningar för professionella. 







Här finns också ett väldigt fint sadelmakeri, eleverna som var där när vi tittade in ägnade sig åt allt ifrån att laga täcken till att tillverka grimmor eller klä in bett.






Den som ändå fått lära sig det här i syslöjden...







På anläggningen finns också en ridskola, och genom den kan ridlärar-studenterna få mycket praktisk träning. Två lektioner hålls parallellt i ridhuset, en lärare sitter på läktaren och för anteckningar. 







I ett annat ridhus arrangerade eleverna träningstävlingar, denna vecka var det programridning som gällde. Det här görs regelbundet under vinterhalvåret och är väldigt populärt bland ryttare i trakten, och ger eleverna möjlighet att träna på att till exempel bedöma dressyrprogram.





Man dras med samma dilemma som vi gör på våra riksanläggningar - många hästar på relativt liten yta gör det svårt med hagvistelsen. Alla hästar kommer ut några timmar varje dag i rasthagar som ligger i anslutning till stallarna.



Vi fick förstås rida finska hästar också - både lektion och en sightseeing runt skogar, hagmarker, lösdrifter, och tävlingsbanor. Trevliga små hästar!

 

De flesta var 150-160 cm i mankhöjd, rejäl viktbärande modell men trots det bäriga och lättridna, känsligare än man kan tro. De fanns i alla möjliga färger dessutom... De används till allt - dressyr, hoppning, körning, trav. I Sverige har vi ju svårt att få tag på bra stora hästar till ridskolor, nu vet jag var man hittar den perfekta varianten. Färdigavlad och klar!

 

 

 

Dag två - onsdag - var det dags för oss elever att hålla våra lektioner. Marcus Scharmann, från tyska Warendorf, förklarade att tanken med dessa clinics var att ge oss elever möjlighet att träna på att just kunna hålla en clinic utomlands, ett moment som han menade ofta kunde kännas som "a jump into cold water" första gången. Därför vore det perfekt om vi kunde ta det vinterbadet "in a safe environment, to gain experience". 

 

Vi kan i och för sig diskutera om man som student upplever det som en trygg miljö - helt ny skola, ett annat land, annat språk, okända hästar, okända elever, och en publik som besitter en kompetens som inte är av denna värld. 

 

Våra snälla lärare hemma hade försökt tona ner det hela lite, "ni kan vara lugna, det är ingen som förväntar sig något", fast, så tänkte inte riktigt jag och Lina när vi lade panan i djupa veck och planerade på tisdagkvällen. Press har vi allt lärt oss att hantera, här gäller det att visa allt vi lärt oss och plocka fram det bästa av det bästa man har. DÄR låg utmaningen, och det skulle vi fixa. Showtime för hippologen!

 

Fortsättning följer i morgon!


Läst 45773 ggr Kommentarer Kommentera
FEB
11
2013

 

 

Söndagen blev en lång historia, jag och Lina inledde med clinic i hur man förbereder sig och rider fram till hopptävling, från anmälan till framridning till efter avslutad ritt. Därefter rev vi lämpligt nog av en klubbhoppning med 56 starter, eftersom västmanland fortfarande har vissa likheter med Day after tomorrow så var det framridning i grupper inomhus som gällde. Åtskilliga timmar och många fina ritter senare var det dags för lastningsclinic för tävlingsgrupperna, efter att ha tränat upp hästarna och tagit fram material är det dags att utbilda eleverna!

 

Det blev superlyckat, rutinerna vi har infört är lätt och säkert, och de svårlastade hästarna som vi kämpat med att få rätsida på nästan travade in i transporten med eleverna nu. Fantastiskt! Mer om hur vi har gjort när vi tränat och hur systemet ser ut tar vi nästa vecka.

 

 

 

För nu, nu står väskorna packade och jag, Lina och RS utbildnignschef Becky Evensen styr mot Arlanda och vidare till Finland och Ypäjä om en timme. EEN, Equestrian Educational Network, där de stora utbildningscentren för ridsport i Europa är det som sammanträder. Projektet heter ESKO, exchange of skills, knowledge and opportunities, och det är späckat schema med seminarier och clinics, en del ridning för oss studenter, och... sedan höll jag på att sätta semlan i halsen när jag kom till dag två:





Okej. Absolut. Kommande umet-examen och yrkesprov för SRL III ter sig som en promenad i parken jämfört med det här. Wow.

 

Wish me luck, vi hörs på torsdag kväll!




Läst 39744 ggr Kommentarer Kommentera


Det känns som att vi börjar bli flygfärdiga på riktig nu, det där är den mest vuxna rubriken jag någonsin satt på ett inlägg.

 

 

Igår satt jag och Lina med ridskolechef Lotta Löfstrand på markan och gjorde bokslutsanalys, något vi gjort en hel del i ekonomi-kursen, nu har vi gjort en på riktigt också! NTRK:s siffror var definitivt trevligare än de skräckexempel vi har fått som övningsuppgifter, det såg jättebra ut.

 

Efter mina två praktikperioder där har jag verkligen hunnit se verksamheten ur alla tänkbara vinklar, och i år har det varit ännu lite mer fokus på administrationen. Guld värt att få sätta sig in i deras tänk, oavsett vad man vill jobba med senare. 







Med Red Newton har vi så smått börjat med byten, och i veckan har vi haft några små moments när han känts riktigt bra. Det tar sig. I all träning av hästar är variationen superviktig, och man får vara noga med att inte vrida ur disktrasan helt varje dag. Igår fick han ta i lite mer, så idag gör vi något annat. Planen är att rida ut, nu håller sig temperaturen i alla fall på minussidan vilket gör livet betydligt lättare.

 

Helgen ägnas annars åt att få i ordning så många skoluppgifter som möjligt, vi åker ju till Finland på måndag så det gäller att städa undan. 3 veckors praktik kvar bara, sedan är det sista rycket med tio veckor på skolan. 


Så lite?






Läst 31412 ggr Kommentarer Kommentera
FEB
06
2013

 

Tänk att jag alltid går på det. Varje år.

 

Så fort den första omgången snö börjar smälta är jag helt säker på att nu, nu är det klart, nu är det dags att börja tvätta täcken och skruva ur broddarna, för här kommer tussilagon och våren!

 

... i början av februari ja. Alltid...

 

Jag har hamnat i en lite obekväm situation nu. Det är inte bara det att jag fått ta fram dom långa chapsen igen och erkänna mig besegrad i vanlig ordning. Helgens blank-is har de senaste dagarna täckts av ett rejält lager snö som sätter käppar i hjulet för allt vad motion-av-unghästen heter! Underlaget ute är nu alltså inte bara glashalt, utan hästarna begåvas också med styltor á två decimeter och glider omkring på ett sätt som får Bambi att framstå som stabil... 

 

Det är en dålig kombination med en fyraåring som mest bockar och piper och byter riktning och är precis överallt. Idag halkade vi bort till Strömsholm, 20 minuters skrittur (inte inräknat att bli påsprungen av en hund, ta sig förbi barn som klättrar i träd, och passera minst sju hurtiga snöskottare). Hon får vänja sig vid det mesta på den vägen. Väl på plats i ridhuset kom hon ner i varv efter ett par spänstiga bockserier, tror det får bli ridhus ofta tills vädret är på vår sida igen... 

Dagens outfit. Hon ser ut som en buss i det täcket, men syns, det gör hon.

 


Läst 32326 ggr Kommentarer Kommentera
FEB
03
2013















Foto: Rebecka Nero


Läst 36822 ggr Kommentarer Kommentera
FEB
02
2013



Igår fick min häst följa med till praktikplatsen, dags att återuppta hoppningen efter vintervilan. Hon var jätteduktig, min fina lilla häst. Det är vingligt, valpigt och väldigt ambitiöst, men samtidigt oförskämt enkelt. Hon blir trött ganska fort, men det är ju inte så konstigt... Inte när man hoppar så där!





Vi lasttränade även ponnysarna efteråt, och tog bilder som vi ska ha foldern vi håller på att ta fram, med lastningsrutiner för Nyby Torshällas lektionshästar. Nästa vecka ska vi ha den första lastningskursen med tävlingsgrupperna, så att de skolas in i rutinerna och lär sig hur de ska hantera olika situationer. Det blir ett senare blogginlägg, nu ska Newton få sin dagliga motion i den strålande solen!



Läst 32523 ggr Kommentarer Kommentera

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.