Sista slaget med examensarbetet har påbörjats. I måndags hade vi opponering, den gick bra! Några mindre justeringar att göra, finslipet helt enkelt, idag hade vi en femtimmars-session och det lär bli ett par till sådana under helgen, men sedan, DÅ är det klart att skicka in för examinering! Då är det förstås dags att förbereda en bländande redovisning. 

Vi har, såklart, totalt tappat räkningen på hur mycket tid vi lagt på det här... Enligt kursplanen är den uppskattad till 400 timmar har jag för mig, det är vi tveklöst uppe i. Lägg då till att vi är tre i gruppen, 1200 timmar på finmaskiga hönät.... 

Sjukt.

Ni inser att ni måste läsa arbetet med andakt sedan? Det är gjort med omsorg!

I veckan har jag även hunnit opponera på ett annat arbete, organisation på ridskola, och efter en lång utandning är det dags att inhalera ny luft och ta tag i pedagogikarbetet. Och jag borde plugga ridlära och ridskoledrift och vara med på fler dressyrlektioner för att komma i rätt mode inför de examinationerna i didaktik, och den där kommande sommaren är under konstruktion förstås, och Newton är fräsch och kollad på och är nu helt på banan igen, och det är bra, men det blev förstås ännu färre timmar på dygnet, och så ska man byta däck och tävla och... Blogga?

TACK för er jättejättefina respons på mitt förra inlägg. Ni gör mig så himla glad! Förutom era fina kommentarer fick jag en fantastisk kommentar från en vän som knappt klappat en häst, som var så bra att ni måste få läsa den.


Det finns för få människor som gör det de älskar. Vad än Instagram verkar säga. Och jag tror att du på ditt vis är betydligt mer vacker när du stegar runt nerlerad med en torr knäckemacka än, säg... en ren, stylad människa med iPhonen i trynet dagarna i ända. Det är vackert att vara i sitt rätta vatten, så att säga :)

Det ni! 

Vi laddar även för fulla muggar inför Scandinavium förstås! Därför blir tempot om möjligt ännu högre än vanligt, men 6 dagar i Göteborg blir en fin omväxling. Intensivt blir det nog ändå, fast på ett helt annat sätt! Vi trimmar som bäst inför paddocken på Eurohorse och smider andra planer, i år har vi en helskön tävling i montern som ni inte vill missa. Vi kan redan nu också avslöja att Hippologernas akademiska studentkår kommer bjuda på GHS bästa godisskål! Idag landade även en låda med kårkläder i Kolbäck, och iförda dessa kommer alltså jag, Emelie och Sofhie härja runt i inne på mässan och arenan, när vi inte står i montern och representerar Strömsholm och vårt program alltså. Maximalt utnyttjande av tiden!

I morgon åker jag och Chimeca till Sundbyholmstravet där Eskilstunaorten och Nyby-Torshälla har hopptävlingar hela helgen. Första starten utomhus för i år, vi hoppar 110-120 för att känna oss för och sedan gör vi planen för framtiden utifrån det. Det blåser säkert 700 m/s ute nu så det blir bra miljöträning tänker jag. Gunde Svan, tänk på Gunde Svan, han kunde minsann prestera när de andra vek ner sig för yttre omständigheter...

Over and out!

Någonstans mitt i den gångna veckan, när jag kände mig som en urvriden disktrasa utan ett uns till inspiration eller energi kvar, så funderade jag på om det är värt allt. Man väljer ju ändå själv trots allt. Det utlöstes av en rad instagram-bilder på lyx-frukostar med bär och kvarg nyttigheter, nya naglar, powerwalks och solnedgångar blandat med blommiga tekoppar och egenhändigt bakade kardemummaskorpor. Allt i kombination med där hemska hashtagsen #livskvalitet och #härligt. 

Okej. Ja själv är jag mest lerig, och min frukost är knäckebröd på väg till skolan. Den är inte härlig någonstans. När man är trött och stressad känns en vanlig hastighet på livet avundsvärd. Med lite vanligt innehåll. Lite mer frukt och solnedgångar,  lite mindre hö i micron och minutiöst planerade dagar.

Fast, det är alltid någon fyrbent grovtarmsjäsare som avbryter det där tankarna och påminner en om varför man håller på med det här.



Härligt, det är att rida på en Chimeca som efter månader av "men HUR ska jag göra" från min sida, landade. Så mjuk och genomsläpplig som han var igår har han aldrig känts, inte ens i närheten, nu kom det på riktigt. Härligt är att sätta en felfri runda i första 120-klassen med ruskigt bra känsla, länga tyglarna efter sista hindret och klappa honom på halsen genom kortsidan - och få responsen att han supernöjd sträcker halsen framåt nedåt och frustar sig hela vägen ut som om han precis upptäckt en ny dimension av sin kropp, samtidigt som jag gör vågen över att vi nu kvalat till 130. Precis så. Det är härligt per definition. Han är så fin och duktig. Och det är så kul att rida.

Kati och jag sprang banan till dagens sista 120-klass på halverad tid eftersom en av oss var tvungen att hålla hästarna utanför. Sedan var det bara att tuta och köra. Hepp hepp, över vattenmatta, genom trekombination, snett över luddigt barbapappa-hinder. Yttersidan med, håll galoppen, bestäm dig tidigt. 

Jag tar ändå gärna de där disktrase-dagarna om det är vad som krävs. Livskvalitet är att vara på tävling med en häst som både är i form och trivs, trevligt sällskap och teamwork, och att avrunda dagen med stå med blågul rosett på prisutdelningen. Valet mellan DET och att vara hemma och baka är ju inte så svårt, men då får man ta allt det andra också.

Det är nog sunt att tvivla ibland, fast... Jag kommer fram till samma sak varje gång. För egentligen - byta bort det här? Mot kvarg? Kom igen!

Och bam, så hade en till vecka gått. Vecka 15. Sju kvar. Ikväll har vi varit i Västerås en sväng för att äta upp oss lite, helmysigt! I övrigt har det varit full fart mest hela tiden i vanlig ordning. Min lektion i onsdags gick bra, hoppning, temat var kontroll på linjen efter hindret, där det inte är ovanligt att hästen tränger mot innerskänkeln genom hörnet.  

I framridningen travade de bommar på diagonalerna där de fick vidga vägen för nya innerskänkeln efter bomserien, hoppade fram på ett relaterat avstånd på rak linje där de även där fick tänka lite sidvärts innan hörnpassering för att kontrollera innerskänkelns effekt, och så avslutade vi med en bana för att se att övningarna gett effekt. Nöjd! Blev en bra nivå där alla kom till bra resultat trots olika hästar med olika svårigheter. Vill ni ha inspiration till liknande övningar kan ni klicka här.

Pedagogikföreläsning i torsdags, en del att fundera på när det kommer till att bredda fältet för ridundervisning och sätt att lära ut. Vi styrs ju in i ett system som är väldigt styrt: militär tradition, ett säkerhetstänk som styr, hästen styr, elever och föräldrar påverkar förstås, hela omgivningen - allt påverkar och styr hur vi ska, och förväntas, undervisa. Hur ser det ut i andra idrotter? Vad vill vi uppnå med undervisningen? Finns det olika vägar dit? Vad säger forskningen? Och hur gör vi själva och varför? Ett första klia-sig-i-huvudet-tillfälle blev detta, kan nog bli intressant att dyka ner i. När KEXet lagt sig...

Torsdagens hopplektion med flera vattenmattor gick ändå ganska bra, känns som att vi är i fas inför helgen. Lite omhoppning tränade vi också, han ville inte veta av att vi är felfria men utan rosett nu i helgen... Haha, vi är mest inne på att få till de där kvalen! Lugn nu! Idag var det longering som gällde för Chimeca, bland det mest effektiva lösgörande arbetet man kan göra med honom. Jättefin. Lite underskattat.

Newton såg inte helt fräsch ut idag när jag skulle tömköra, jättetråkigt! Han vilar över helgen så kollar vi igen på måndag. Betty är däremot pigg och fräsch, Emelie tömkörde henne idag med jättefint resultat. Hon är fortfarande orolig i munnen, prövar bettlöst i morgon och ser om hon blir gladare av det. Hon har varit superfin i munnen tidigare så man får lyssna på sin häst och pröva sig fram när problem uppstår.

Det börjar bli dags att kolla tänderna på henne igen så då kan vi passa på att se vad som försigår där inne. Att det händer saker är ju inte så förvånande, men det är svårt att se själv så det överlåter jag till proffsen. 

Fast hon var så duktig idag! Och lika mycket kelgris som vanligt, att "bli mulad" får en helt annan innebörd när man träffat min häst. Snusa folk i öronen är favorithobbyn... Framtida icke hästvana prisutdelare kommer få det tufft med Betty enligt Emelie, för blyg är hon inte heller nämligen...

Det är inte lätt att vara bra bloggare när man i omgångar är på väg att krevera stress med sådär 39 bollar i luften att hålla ordning på, samtidigt, varav minst 28 är egenhändigt uppkastade. Examinationer och yrkesprov ligger först om en månad men gissa vilka som redan börjar hetsa... Det är en hel del att göra fram till dess. Nu närmst ska Scandinavium planeras med mycket runt i kring, en ordentlig plan för vårt paddock-program ska vi sätta oss ner och göra imorgon kväll.

Idag hade vi i alla fall vår demo om rytm och anridning! Duktiga Linn från Nyby-Torshälla ställde upp som demonstrationsobjekt tillsammans med bästa lektionsponnyn Pricken. Temat på demon var rytm och anridning, vi pratade hopplära och demonstrerade hur vi jobbar med rytm, från framridning till banhoppning. RS hoppstipendiat Carin Zachrisson red också med för att ge en bredare bild av hur man jobbar med rytm på olika nivåer. Vi är jättenöjda med ryttarna, och rättså nöjda med hur vi genomförde det hela.

Och Pricken, han var väldigt nöjd med sig själv och tyckte det var rackarns kul att komma ut. Då tar han gärna egna initiativ, helst framåt, men Linn var stencool i situationen, tog till sig instruktionerna trots publiken på sådär 20 ridlärare, och löste det jättebra! Snyggt :)


Om någon av er letar efter en liten läromästare, perfekt att lära sig rida på, så är det pensionsdags för honom. Här finns en film när jag hoppade honom i februari. Still going strong. Det är så fint, han närmar sig 20 och har varit ridskolehäst i större delen av sitt liv, men älskar fortfarande sitt jobb! 

Det fina är att ridkursen är färdigexaminerad, så vi kan lugnt fokusera på egen utveckling och tävling. Eller lugnt och lugnt, att lära sig rida är väl en ständig växling mellan hopp och förtvivlan. Ibland kan man det högsta ana, ibland ... Vill man mest gräva ner sig i spottlådan. Men vi behöver i alla fall inte examenshetsa där. Det är bra.

Chimeca och jag åker till Örebro i helgen för att hoppa 120-120, det ser vi fram emot. Idag provade vi ett nytt bett, tredelat med fasta ringar, som han gillade, och vi hittade en bra avspändhet på didaktiklektionen som Lollo höll i på ett väldigt trevligt sätt! I morgon är det min tur att ha lektion, nyttigt att bli synad ordentligt och att få undervisa på den nivån man själv rider på. Tjuvtränat har jag gjort idag med lektion och hoppträning på NTRK, långa dagar blir det men det är ett glatt gäng, motiverade, positiva, och sugna på att lära sig. Då är det bara roligt att få komma dit, och även om det blir sent så ger det energi i alla fall.

Äntligen, äntligen är vårt examensarbete inskickat för opponering! Vi har hållit det kort och kärnfullt utan onödiga utsvävningar och landat på... 27 sidor.

Utfodring i finmaskiga hönät - hästens ättid och människans arbetsmiljö heter mästerverket, just nu i alla fall, och nu ska alltså två av våra klasskompisar göra en djupdykning bland tuggtider och ergonomi, och opponera på oss i mitten av april. Känns skönt att kunna skicka in ett arbete som vi känner oss nöjda med, varken vi eller vår handledare kan komma på något mer att ändra, så då är det dags för lite nya ögon för slutfinishen!



Så, vi har alltså fyra lämpliga KEX-champange-tillfällen, värda att fira: inlämning till opponering, slutinlämning, redovisning och så när vi fått vårt betyg.

Det första verkar vi få skjuta upp lite, nu närmst förbereder vi oss inför vår hopp-demo på tisdag, en mini-clinic där temat som sagt är rytm och anridning. Vår målgrupp är SRL 2-orna som går kurs här nu, så ridskoleanknytningen är en viktig del. Och den ska Nyby-Torshälla få bidra med, ni får se på tisdag! :) Vi kommer aldrig hinna fira förresten, när det ena är klart är det alltid något nytt punkt att ta tag i... Men vi är åtminstone i fas och slipper jobba natt, det är ju alltid något det!

Hästarna har varit duktiga i slutet av veckan, Chimeca har känts väldigt fin i helgen, Red Newton var mycket duktig på fredagens tömkörningslektion, och Betty, ja hon rasade av sig på tågbanan i fredags där hela vinterns överskottsenergi släpptes ut. Just nu är hon i en fas där det är lite obalanserat och bitvis stretigt, som det kan vara när man är liten och växer. Hon kommer igen.

Betty, foto: Carin Brosäter 

För det är min födelsedag! 

23 år. Folk i min omgivning (läs: mina supergamla klasskompisar av årgång 1987) börjar tycka att födelsedagar inte är så mycket att fira längre, jag tror att det kallas åldersnoja vilket tydligen slår till när den där siffran inte riktigt stämmer överens med känslan, eller CV:t, eller vad man nu tycker att man borde hunnit prestera under de där åren. Där är jag inte riktigt än.

Jag har fortfarande inte börjat dricka kaffe, vilket vi i min KEX-grupp planerat att börja med under de sista (sannolikt nattliga) sessionerna av examensarbete mot slutet av utbildningen, men de ser inte ut att bli av eftersom vi är så föredömligt disciplinerade och ute i god tid. Det är i och för sig vuxenpoäng. Däremot dricker jag minst en liter O'boy per dag (tar igen för förlorad socker-barndom) och väljer, lite i smyg sådär, varm choklad i kaffeautomaterna när det bjuds på sådant. Minuspoäng. 

Jag har firat min födelsedag med banhoppning på både Red Newton och Chimeca, upplägget för förmiddagen var ungefär som en pay and jump, fast utan betala-delen då. Sedan skyndade jag iväg till Betty som fick nya skor, och klättrade sedan upp på en sten när de fått sitt lunchhö. Födelsedagssamtal till halva nordens befolkning och en stund att fundera på livet sådär.

Och det känns bra tack. På väg att avsluta en utbildning med känslan av att jag är på väg dit jag ska. Jag tänker att det bästa med att bli äldre är att man kan göra precis vad man vill. 

Och det är ju värt att fira!

Eckermanns clinic har gett prima ringar på vattnet, nu är del två av referatet från clinicen färdigskriven och jag är jättenöjd med båda. Full av inspiration. Älskar sättet att förklara det på, den röda tråden i tänket, och enkelheten i det hela. Inget krångel, inga genvägar, men inga ursäkter heller. Mina elever på Nyby-Torshälla har ridit rakt och noggrannt ikväll vill jag lova, och himla bra gjorde dom det också. 


Ridning är komplext, hoppning är komplext, men grundprinciperna är enkla.


Ju mer jag rider, ju fler duktiga ryttare jag ser rida, ju fler clinics som förra veckans jag går på, och ju fler gånger jag läser ridhandboken - desto klarare blir bilden. Det är sällan det dyker upp något helt nytt - men förståelsen blir allt djupare, bilden allt bredare, och det är det som är så häftigt med ridkonst! Det tar aldrig slut. Tvärtom, det har bara börjat.

Jag kan allt bättre jag förklara för mina elever vad allt handlar om, sätta fingret på vad vi vill ha ut av övningen. Visst märks det skillnad på resultatet. I slutändan handlar allt om att bena ut vad som faktiskt är väsentligt, vad som är primärt att fokusera på, och att lyssna på de som faktiskt är på absoluta toppnivån är enormt värdefullt. Och ett helt gäng sådana har ju korsat vår väg under utbildningen, men alla har de lite olika sätt att beskriva det på.

Tillämpning! Nästa vecka är det min grupps tur att ha demo för SRL 2:orna, idag höll Camilla x 2, Sofhie och Kati en jättebra mini-clinic om lösgjordhet (i mitten syns fina Alixan Z som ju bodde hemma hos mig hela sommaren förra året). Vårt tema är hoppning - rytm och anridning. Kommer gå fint, har ju i princip gjort det på engelska en gång redan... :)