Ja hur gick det med allt egentligen?
 

Strömsholmstävlingarna, sista hållpunkten innan sommaren, blev en så fin avslutning som den bara kunde bli. Chimeca var i sitt esse, jag red tre klasser och han hoppade bara bättre och bättre för varje gång vi var inne. Torsdagens 130 var den överlägset bästa känslan jag haft, men den toppades av fredagens 130 där han var både felfri och placerad. Vi fick stipendium för vårt examensarbete från LRF och Krafft dessutom.

Och där vred jag också ur det sista ur disktrasan, när jag kom hem sov jag 15 timmar per dygn i nästan en vecka. Sommaren blev den slappaste sedan lågstadiet och det behövdes. God knows.

Sedan 1,5 månad är jag tillbaka på brottsplatsen, fast på andra sidan skolbänken - som hopplärare på gymnasiet där jag har tvåorna och de treor som går hästskötarinriktningen! Vid sidan av detta är tanken att jag ska lägga mycket krut på att fortbilda mig själv - följa så mycket lektioner jag kan, både från hästryggen och från marken, för att fortsätta utvecklas både som tränare och som ryttare. Det är mycket att stå i, men jag trivs hur bra som helst och lär mig väldigt mycket! Jag är fortfarande på Nyby Torshälla Ridklubb en kväll i veckan.

Och skrivandet, det får jag också utlopp för, åtminstone snart - vi ska skriva en bok, (Lili!!) jag ska skriva en bok! Om hoppning, en idéhandbok för ridlärare och tränare. 

För tillfället har jag två hipp-hästar, en dressyr och en hopp som snart går tillbaka till verksamheten, och Betty som för tillfället är konvalecent efter vad vi tror och hoppas är en vrickning. 

Som fast häst att ha under året har jag fått stjärnan tillbaka! Chimeca hoppar på Runsten nästa helg! Vi återförenades för en vecka sedan och nu börjar vi komma i ordning. I morgon hoppar vi terräng för Janne Jönsson :)


 

Tack snälla för era fina kommentarer, likes, mail, alla som läst (150 000 är en sjuk siffra), alla som följt med hela vägen hit. För fyra år sedan bestämde jag mig alltså för att det var hästar livet skulle ägnas åt, och nu har jag hunnit med livsmålet medelsvår-i-alla-grenar,  förvärvat en kandidatexamen i hippologi, haft en av de största hästbloggarna, och fått ett jobb jag hoppats på att få sådär när jag närmat mig 40. Det är rätt starkt jobbat med 42 år kvar till pension. Men det känns bra. Det känns bra i magen. Tänk att det bara är början.

Jag hoppas kunna pränta in det i mina elever, att de kan bli precis vad de vill. Allt ligger i deras händer, men vi hjälper så gärna till på alla sätt vi någonsin kan.

Kramar från Strömsholm! Over and out!

//Marie