ARKIVFOTO: Anna Berggren

Malin Hamilton är en av dem som rider under dressyrens världscuptävling i Friends Arena. Hon är uppvuxen i ridskolemiljö – och i dag kombinerar hon ridläraryrket med att tävla på högsta nivå.

Malin driver Vallentuna ridskola tillsammans med sin man Magnus. Vardagarna fylls med sysslor som hör verksamheten till, inte minst håller Malin lektioner på kvällarna. Men sedan ett par år tillbaka är hon också en del av den internationella dressyreliten – tillsammans med valacken Fleetwood.
– Det går bra att kombinera de två rollerna även om det är slitigt emellanåt. Men jag skulle nog inte vilja välja bort något av det jag har. Det är ju lite så att om man är hemma mycket kliar det i fingrarna för att få komma ut och tävla, och när man varit borta på tävling är det bara så skönt att komma hem till vardagen, säger Malin.
  
Gjort resan tillsammans
När vi når henne är hon på väg till Patrik Kittel i Tyskland för att finslipa på detaljerna inför tävlingarna i Friends, detta var alltså i förra veckan. Hon berättar om sin egen och Fleetwoods resa till toppen – som de har gjort gemensamt. Malin är i första hand fostrad i ridskolevärlden, hon har inte tävlat stora klasser eller mästerskap på ponny, utan framgångarna har kommit på senare år. Tillsammans har hon och Fleetwood gått med stora kliv mot de stora klasserna, Malin hade ”bara” startat Prix S:t Georges innan Fleetwood kom till stallet.
– Jag började rida honom som treåring och har tagit honom hela vägen upp till Grand Prix. Han har många kvaliteter, inte minst är det hans coola temperament som är så härligt. Sedan hade man kanske kunnat önska lite mer gång i honom, men det jobbar vi på att få fram hela tiden, säger Malin och frågar sedan hästskötaren – som sitter med i lastbilen – om hans andra eventuella nackdelar:
– Jaha, hon säger att han är en riktig skitgris. Han har alltid lera upp till öronen när han har varit ute! Och det stämmer nog bra. Han gillar att rulla sig. För mig är det viktigt att även de finaste hästarna i stallet får vara just hästar. Fleetwood går ute i hage varje dag.
  
Dottern ska bli popstjärna
Ridskolan i Vallentuna driver hon alltså tillsammans med sin man, Magnus. De har en dotter tillsammans, femåriga Ella. Hon är dock inte ett dugg intresserad av hästarna.
– Haha, nej. Hon vill inte alls rida. Det kanske kommer, eller så gör det inte det. Vi pressar inte henne, hon bestämmer själv så klart. Just nu vill hon bli popstjärna!, säger Malin.
Malins vardag på hemmaplan håller ett ganska strikt schema. Hon rider Fleetwood och stallets påläggskalv Santino på förmiddagarna, fixar kontorsarbete och så vidare innan lunch och sedan hinner hon hem för en stunds paus innan det är dags för ridlektionerna.
– När jag är iväg och tävlar tar någon av våra andra instruktörer över mina grupper. Det fungerar väldigt bra eftersom vi är ett sammansvetsat team som jobbar ihop hela tiden, säger Malin.
  
Slipade på detaljer hos Patrik
Nu stundar alltså rampljuset inne i Friends Arena för Malin och Fleetwood. Ryttaren ser fram emot tävlingarna, men funderar lite på hur valacken kommer att reagera på den gigantiska tv-skärmen som sitter uppe intill banan.
– Vi får se hur han tar det och hur den kommer att användas under själva ritterna. Det ska bli roligt att rida i den nya arenan. Jag har ridit i Globen innan och känslan därinne är svår att beskriva. Det är nog något av det mäktigaste jag har varit med om.
Hos Kittel har det varit fokus på program och detaljer.
– Patrik är en mästare på just detta. Att slipa på detaljerna i programmen så att allt sitter till 100 procent, säger Malin.
Framåt satsar hon på att rida så många världscuptävlingar hon kan. Hon har redan samlat en del poäng och vill gärna rida till sig fler.
– Det är ganska stor konkurrens om platserna nu. Vi har många fina ekipage som vill ut, så det återstår att se exakt var vi får tävla framöver. Men tanken är att vi ska försöka hänga på i världscupen så gott det går, säger Malin.
  
Text: Ida Röök
   

Malin Hamilton red EM i Herning förra året. "Det var en fantastisk upplevelse och en viktig erfarenhet", säger hon. FOTO: Tomas Holcbecher

Minna Telde är tillbaka i rampljuset efter en längre tävlingspaus. Men snart blir det uppehåll igen, den rutinerade ryttaren väntar sitt andra barn. För en kvinnlig ryttare på högsta nivå gäller det att planera in barnafödandet mellan mästerskapen.

Text & foto: Ida Röök

Vi har inte sett så mycket av Minna Telde och hennes svarta hingst Santana på sistone. Efter VM gick topphästen in i väggen, det tog lång tid för honom att komma tillbaka igen.
– Han var jättetrött. Vanligtvis är han en häst med mycket motor och "go", men då såg han ut som en gammal valack i hagen. Han orkade ingenting och det tog tid att få honom att hitta gnistan igen, säger Minna.

Fick en lång paus
Santana fick helt ledigt, han gick i hagen och skrittades bara ut i skogen. Först när han kändes redo satte Minna igång att träna honom igen.
– Det har inte varit något fel på honom rent medicinskt, men han vara bara platt. Helt slut. Jag fick vänta ut honom tills han ville börja jobba igen.
VM var den senaste tävlingen de gjorde tillsammans, innan världscupen i Friends Arena nu i helgen (där ekipaget slutade trea).
– Men jag älskar ju det här. Att tävla är det bästa jag vet, säger Minna.
Snart väntar dock paus igen, inte för Santana dock. Minna väntar barn och under tiden hon tar ett uppehåll hålls hästarna igång av tränaren och kollegan Cecilia Kristoffersen och hennes man Einar Kristoffersen.
– Graviditeten är planerad och jag är fantastikt glad för att det fungerade att planera in den nu, att det gick som jag ville, säger Minna.

Rider så länge kroppen vill
Planen är nämligen att Minna Telde ska vara tillbaka i sadeln i god tid inför Falsterbo nästa år, barnet i magen väntas komma i april.
– Man måste ha en plan och jag vill rida Falsterbo för att sedan kunna vara med på EM som går i augusti nästa år. Anledningen till att jag ville ha barn nu är för att jag inte vill vara gravid över OS i Rio. Och så vill jag heller inte att Ruben, som är tre och ett halvt, blir för gammal så att det blir för långt mellan syskonen, säger Minna.
Hon rider så länge kroppen vill.
– Jag mår jättebra, mycket bättre än jag gjorde när jag väntade Ruben. Men det är kroppen som bestämmer, jag äventyrar ingenting utan låter den tala. Eftersom jag har ett så bra upplägg med Cilla och Einar behöver jag inte känna någon press heller. Jag kör på så länge det går, säger hon.
   

Missade ni Minnas häftiga julkür – som hade premiär i Friends Arena? Se den här!

Fem ryttare ställde upp i söndagens sista hoppklass - Malin Baryard Invitational. En hoppning där Malin, vid sidan av sig själv, även bjudit in tre ryttare plus lät publiken rösta in den fjärde.

Peder Fredricson, som blev inröstad av publiken, lovade att rida så snabbt han kunde - och det gjorde han. En bom föll tyvärr för honom och H&M Sibon, så Peder slutade på tredje plats.

Malin Baryard Johnsson red sin Corporal VDL, en häst som verkligen är en fröjd för publiken att titta på. Hans språng är spektakulära, men kanske stannar han lite för länge i luften? Tyvärr blev det tidsfel, utöver felen för en rivning i varje fas.

John Whitaker hade inte tur i klassen, det såg ut som att han höll på att riva ett hinder med foten i första omgången. I fas två åkte det hindret ner, men då på grund av Lord of Arabias hov, inte ryttarens fot i alla fall.

Det stod alltså mellan herrarna Jur Vrieling och Roger Yves Bost, två snabba ryttare som inte släpper en seger frivilligt. Resultatlistan vittnar om att de gav allt de hade, det skilde endast några hundradelar.
Roger Yves Bost som tävlade för första gången i Sverige 1977 – då på ponny-EM – red kaxigt, snävt och målmedvetet. Han kanske inte rider snyggast, men oj så effektivt han kämpar med sin häst över varje hinder.

För segern belönades han med en Volkswagen Tiguan och ritningar till ett arkitektritat hus, något som faktiskt kan komma till användning inom en snar framtid.
– Min dotter ska gifta sig i sommar, efter det kommer familjen att bli större så hon behöver ett hus, sa Roger.
Vad tycker du om klassen, Bosty?
– Vilken stämning och publik! Jag trodde inte att jag skulle vinna, men tänkte att jag får göra mitt bästa.

Även banbyggare Peter Lundström var nöjd med dagens klass, och ännu mer med veckans samtliga banor.
– Med en så bra arena blir det bättre resultat och trevligare ridning, eftersom utrymme finns. Och vad jag har hört så har ryttarna varit nöjda.
– Vi ska vara väldigt glada över att vi har en så fantasisk banbyggare som Peter i Sverige, han bygger riktigt bra banor, inflikade Malin.

Resultat

Janelle Larsson åker hem med dubbla rosetter efter söndagens tävling. Hon kom på andraplats i kvalet och vann finalen, som reds framför fullsatta läktare.

C-ponnyn Sabrina Fair såg ut att gilla fart och fläkt lika mycket som sin ryttare. Det var ingen tvekan om att de satsade allt i omhoppningen.


Sabina Fair och Janelle i kvalklassen.

På andra plats kom skicklige Tom Svitzer med Snow Flake, endast en sekund efter segraren Janelle.

Tom Svitzer och Snow Flake.
 
Resultat