Roger Yves Bost inledde starkt i klassen, och höll det hela vägen.

Peder Fredricson tog in sin vinnare H&M Sibon i den avslutande tävlingen.

John Whitaker red fina Lord of Arabia.

Sportchefen Malin Baryard Johnsson flyger över hindren med Corporal VDL.

Stilstudie av Malin och Corporal.

John satsade i omhoppningen, men tyvärr föll en bom.

Bosty i omhoppningen.

Över sista hindret!

Låg den kvar?

Peder och Sibon försökte rida in tiden, skulle det bli dubbelseger på söndagen?

De kämpade väl, men sista hindret föll.

Jur Vrieling vet att Flash Dance V. Kalevallei är riktigt snabb.

Och då menar vi riktigt snabb!

Men i dag saknades det några små hundradelar för att räcka till vinst.

Nippon d´Elle fick godis på prisutdelningen för att inte hetsa upp sig över ljudnivån.

Bosty är en äkta hästmänniska, det lyser igenom när man ser honom med sina hästar.

Stämningen var på topp!

Fem ryttare ställde upp i söndagens sista hoppklass - Malin Baryard Invitational. En hoppning där Malin, vid sidan av sig själv, även bjudit in tre ryttare plus lät publiken rösta in den fjärde.

Peder Fredricson, som blev inröstad av publiken, lovade att rida så snabbt han kunde - och det gjorde han. En bom föll tyvärr för honom och H&M Sibon, så Peder slutade på tredje plats.

Malin Baryard Johnsson red sin Corporal VDL, en häst som verkligen är en fröjd för publiken att titta på. Hans språng är spektakulära, men kanske stannar han lite för länge i luften? Tyvärr blev det tidsfel, utöver felen för en rivning i varje fas.

John Whitaker hade inte tur i klassen, det såg ut som att han höll på att riva ett hinder med foten i första omgången. I fas två åkte det hindret ner, men då på grund av Lord of Arabias hov, inte ryttarens fot i alla fall.

Det stod alltså mellan herrarna Jur Vrieling och Roger Yves Bost, två snabba ryttare som inte släpper en seger frivilligt. Resultatlistan vittnar om att de gav allt de hade, det skilde endast några hundradelar.
Roger Yves Bost som tävlade för första gången i Sverige 1977 – då på ponny-EM – red kaxigt, snävt och målmedvetet. Han kanske inte rider snyggast, men oj så effektivt han kämpar med sin häst över varje hinder.

För segern belönades han med en Volkswagen Tiguan och ritningar till ett arkitektritat hus, något som faktiskt kan komma till användning inom en snar framtid.
– Min dotter ska gifta sig i sommar, efter det kommer familjen att bli större så hon behöver ett hus, sa Roger.
Vad tycker du om klassen, Bosty?
– Vilken stämning och publik! Jag trodde inte att jag skulle vinna, men tänkte att jag får göra mitt bästa.

Även banbyggare Peter Lundström var nöjd med dagens klass, och ännu mer med veckans samtliga banor.
– Med en så bra arena blir det bättre resultat och trevligare ridning, eftersom utrymme finns. Och vad jag har hört så har ryttarna varit nöjda.
– Vi ska vara väldigt glada över att vi har en så fantasisk banbyggare som Peter i Sverige, han bygger riktigt bra banor, inflikade Malin.

Resultat

Minna Telde är tillbaka i rampljuset efter en längre tävlingspaus. Men snart blir det uppehåll igen, den rutinerade ryttaren väntar sitt andra barn. För en kvinnlig ryttare på högsta nivå gäller det att planera in barnafödandet mellan mästerskapen.

Text & foto: Ida Röök

Vi har inte sett så mycket av Minna Telde och hennes svarta hingst Santana på sistone. Efter VM gick topphästen in i väggen, det tog lång tid för honom att komma tillbaka igen.
– Han var jättetrött. Vanligtvis är han en häst med mycket motor och "go", men då såg han ut som en gammal valack i hagen. Han orkade ingenting och det tog tid att få honom att hitta gnistan igen, säger Minna.

Fick en lång paus
Santana fick helt ledigt, han gick i hagen och skrittades bara ut i skogen. Först när han kändes redo satte Minna igång att träna honom igen.
– Det har inte varit något fel på honom rent medicinskt, men han vara bara platt. Helt slut. Jag fick vänta ut honom tills han ville börja jobba igen.
VM var den senaste tävlingen de gjorde tillsammans, innan världscupen i Friends Arena nu i helgen (där ekipaget slutade trea).
– Men jag älskar ju det här. Att tävla är det bästa jag vet, säger Minna.
Snart väntar dock paus igen, inte för Santana dock. Minna väntar barn och under tiden hon tar ett uppehåll hålls hästarna igång av tränaren och kollegan Cecilia Kristoffersen och hennes man Einar Kristoffersen.
– Graviditeten är planerad och jag är fantastikt glad för att det fungerade att planera in den nu, att det gick som jag ville, säger Minna.

Rider så länge kroppen vill
Planen är nämligen att Minna Telde ska vara tillbaka i sadeln i god tid inför Falsterbo nästa år, barnet i magen väntas komma i april.
– Man måste ha en plan och jag vill rida Falsterbo för att sedan kunna vara med på EM som går i augusti nästa år. Anledningen till att jag ville ha barn nu är för att jag inte vill vara gravid över OS i Rio. Och så vill jag heller inte att Ruben, som är tre och ett halvt, blir för gammal så att det blir för långt mellan syskonen, säger Minna.
Hon rider så länge kroppen vill.
– Jag mår jättebra, mycket bättre än jag gjorde när jag väntade Ruben. Men det är kroppen som bestämmer, jag äventyrar ingenting utan låter den tala. Eftersom jag har ett så bra upplägg med Cilla och Einar behöver jag inte känna någon press heller. Jag kör på så länge det går, säger hon.
   

Missade ni Minnas häftiga julkür – som hade premiär i Friends Arena? Se den här!

Janelle Larsson åker hem med dubbla rosetter efter söndagens tävling. Hon kom på andraplats i kvalet och vann finalen, som reds framför fullsatta läktare.

C-ponnyn Sabrina Fair såg ut att gilla fart och fläkt lika mycket som sin ryttare. Det var ingen tvekan om att de satsade allt i omhoppningen.


Sabina Fair och Janelle i kvalklassen.

På andra plats kom skicklige Tom Svitzer med Snow Flake, endast en sekund efter segraren Janelle.

Tom Svitzer och Snow Flake.
 
Resultat 

Text och foto: Annelie Lundkvist

Det var ett gäng taggade, nervösa och förväntansfulla stjärnor som red in på banan i Friends Arena. Första startande, Anders "Ankan" Johansson, visade hög klass - och resultatet höll hela vägen.

När fotbollslegendaren Thomas Ravelli smög in på arenan, och speakern Henrik Johnsson berättade för publiken hur lite Thomas hunnit rida eftersom han kom in sent i tävlingen, blev det väldigt tyst. Hur skulle det gå, skulle han komma i mål?

Med ett leende och till tonerna av "När vi gräver guld i USA" satte Thomas igång - och publiken hakade på med härliga applåder. Det såg svajigt ut några gånger, men Thomas satt kvar och red i mål med 16 fel, dock utan att ha nuddat marken.
– Han springer så fort den här hästapållen, utbrast målvakten efter målgång.

Och även om vi med ridvana i publiken kanske inte tyckte att det gick så fort ... så fanns det andra ekipage som det gick alldeles för snabbt för. Nicke Borg, som numera lärt sig rida riktigt stilfullt och bra, fick problem med balansen på ett hinder i omhoppningen. Han flög upp i luften och hamnade sedan hängandes på sidan när Quebec ökade farten - rejält.
Med en smäll låg han i backen och arenan blev knäpptyst.
Nicke reste sig dock efter att ha hämtat andan, och erkände för Henrik Johnsson att det gjorde ont. Men skam den som ger sig, han hoppade upp igen och avslutade sin ritt. Totalt blev det 12 fel för ekipaget.
– Jag satsade lite för hårt, förklarade Nicke.

Yankho Kamwendo beslutade sig för att ta det lugnt tillsammans med hästen Chalk'n Talk, men sedan gick det ändå fortare. Vid en sväng ville häst och ryttare åt olika håll, något som slutade med att Yankho tittade lite närmare på dekorationen i ett hinder... Trots detta fick han fina stilpoäng från domarna Lisen Bratt Fredricson och Jens Fredricson för sina mjuka händer, även om han blev tung i rumpan ibland. Ekipaget slutade på en fin fjärdeplats med sina 8 fel.

En häst som gjorde att publiken satte i halsen var Rasmus, som med Zara Larsson på ryggen tvärnittade på första hindret så att den unga sångerskan flög rätt ner i backen.
Hon hoppade dock - likt sin musikerkollega Nicke Borg - snabbt upp i sadeln och styrde på igen. Ekipaget slutade på tredje plats.

Doreen Månsson har under hela helgen smugit runt på arenan och varit livrädd inför kvällens tävling. Hon har flera gånger funderat på om hon kunde säga att hon inte längre ville vara med. Oron kom från att hon såg hästen "Giraffen" skapa problem för Petra Nielsen i Stjärnstafetten tidigare under veckan.
Nu fick Anders Johanssons trygga läromästare Deftera, eller Debbie som hon kallas, ställa upp och lotsa Doreen runt banan. Hon kom runt med högsta betyg på stilen - och tog hem årets stilpris!
– Jag är så lycklig, skrek Doreen över arenan efter ritten.

Debbie blev alltså dubbel vinnare under årets upplaga av Stjärnornas hoppning. Anders "Ankan" Johansson blev nämligen den enda ryttare som red både grundomgång och omhoppningen felfritt.
Han kunde efter ritten inte sluta klappa på hästen och vid intervjun hade han svårt att prata - han var nämligen för anfådd.

Efter prisutdelningen önskade Henrik Johnsson att det inte skulle bli några fler avramlingar, så ett ärevarv var uteslutet. Det gillade inte "Ankan" som gav sig iväg på ärevarvet med Doreen Månsson efter sig. Denna gång satt Doreen på "Giraffen", med ägaren Haide Westring som höll i grimskaftet och sprang med.

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget! 

Vi har tidigare skrivit om Debbie här:
"Debbie lotsat stjärnorna i kändishoppningen"