Hej bloggen! För ungefär 1,5 vecka sedan skrev jag sista tentan för årskurs 1 och har alltså sommarlov nu! Det är helt sjukt att det redan gått ett år. Det har varit ett väldigt roligt men hektiskt år och på slutet nu började jag känna mig ganska sliten och hade svårt att hålla motivationen uppe så jag tror det var hög tid för lite ledighet. Helt ledig kommer jag dock inte vara då jag ska jobba som djurvårdare på Kalmar djursjukhus :) Men det ska bara bli roligt och eftersom jag slipper plugg-stress dygnet runt så känns det ändå som ledigt.

Som jag har nämnt tidigare så jobbar jag extra på Universitetsdjursjukhuset som fölvakt och ”skottare”. Skottare innebär främst att mocka hos inlagda hästar. Jag tänkte i detta blogginlägget berätta lite vad jag gör som fölvakt. En sak jag lärde mig tidigt är att föl INTE är ”en liten häst”. Man kan alltså inte direkt översätta allt från häst till föl, och bara för att man är hästvan innebär det inte att man automatiskt vet hur man ska hantera ett föl. Föl är också väldigt känsliga och deras allmäntillstånd kan ändras drastiskt både uppåt och neråt. Just därför är det guld värt med fölvakter som övervakar det sjuka fölet 24 timmar om dygnet. De har alltså en privat sköterska hos sig hela tiden, vilket är unikt för UDS som jag har förstått det. På andra ställen cirkulerar ordinarie sköterskor mellan alla inlagda patienter .

Man kan ju då lätt att tro att jag bara sitter och stirrar på det sjuka fölet, men för det mesta så är det full rulle. Jobbar man natt och fölet sover och kliniken är helt tyst och lugn och man inte har något speciellt att göra för tillfället så är det väldigt harmoniskt dock! Det som ska göras anpassas givetvis efter individen, vad det är för fel på fölet och dess tillstånd, men generellt så ska fölet matas 1-2 gånger/h och i samband med det ska stoet mjölkas (är fölet så pass pigg och bra att det kan dia själv så behövs sällan en fölvakt). Finns inget sto eller det har dåligt med mjölk har vi mjölkersättning men det är mycket bättre föl fölet om den får riktig stomjölk plus att när det är frisk igen så vill vi ju att det ska kunna börja dia stoet och därför är det viktigt att hålla igång mjölkproduktionen. Vissa ston har hur mycket mjölk som helst så vi tillochmed kan frysa in och använda till föl vars mamma har dåligt med mjölk, medan andra ston får vi kämpa med för att de inte ska gå i sin (sluta producera mjölk). Vissa föl är starka nog att dricka ur flaska medan andra behöver sondmatas. Oavsett är det jätteviktigt att fölen sitter upp på bröstet så de inte ligger platt på sidan då risken är stor att mjölken istället hamnar i lungorna och orsakar lunginflammation. Det är inte alltid det lättaste att lyckas hålla de i denna ställningen då dåliga föl kan vara ungefär som en blöt disktrasa. Träffar ni någon gång på ett sånt dåligt föl kommer ni förstå precis vad jag menar med disktrasa.

När vi ändå matar fölen passar vi på att vända på dom. Föl får väldigt lätt liggsår och tryckskador så det är jätteviktigt att hålla de rena och torra, att de ligger mjukt och att man ändrar trycket genom att vända på dom ofta. Dessutom om de ligger på samma sätt längre stunder så trycks de inre organen ihop vilket tex kan försvåra andningen. När fölen börjat piggna till behöver de ståtränas för att börja stärka upp sina kropp och sina ben så då hjälper vi dom att stå upp och ganska snabbt efter att man kommit så långt så börjar de att stappla sig fram och då gäller det att hänga med så de inte trasslar in sig i dropp och syrgasslangar om de har det, plus att vara beredd på att de när som helst kan bli dödströtta och ramla ihop så man får försöka fånga de så de inte drämmer ner för hårt.

Dessutom ska hjärtfrekvens, andningsfrekvens och temp tas med jämna mellanrum, man ska kolla pulskvalitet, lyssna på lungorna och tarmarna och notera när och hur mycket fölet kissar och bajsar. Allt antecknas och ligger till grund för hur veterinären väljer att behandla fölet. Skulle något akut uppstå, tex att fölet slutar andas, så larmar vi veterinär och djursjukvårdare som kommer springandes. Givetvis har man hela tiden en dialog med veterinär och djursjukskötare. Eftersom det är jag som fölvakt som är med fölet hela tiden under mitt pass så har jag en viktig roll i hur fölet behandlas, även om jag inte gör något medicinskt med fölet, eftersom veterinären lyssnar mycket på vad jag säger och tycker om fölets allmäntillstånd och utveckling när han/hon ska besluta hur behandlingen ska fortsätta se ut. Djursjukvård är ett riktigt teamwork!

Att vara fölvakt är lätt det bästa jobbet jag någonsin haft. Det är väligt lärorikt, roligt och man får göra skillnad. Inte bara för fölet men även för stoet, genom att inte glömma bort henne och försöka se vad jag kan göra för att göra hennes vistelse på djursjukhuset så bra som möjligt. Samtidigt är det ett jobb med mycket känslor, för iallafall jag kan inte stänga ute dom helt. Jag känner så starkt för dessa små, små djur och det gör så himla ont i hjärtat när ett föl inte överlever eller för ett föl som förlorar sin mamma. Men jag blir också så ofantligt lycklig när det där lilla livet som man kämpat så hårt för, som man vaktat som en hök en hel natt för att det slutar andas stup i kvarten, helt plötsligt piggnar till och orkar stå upp korta stunder, eller när fölet ÄNTLIGEN lyckas bajsa tillexempel. Alla framsteg, stora som små, känns som det största miraklet och man glömmer alla problem i världen. Jag börjar nästan gråta bara av att skriva om detta, för det är så fantastiskt att få vara med om det.

För min egna del, förutom det känslomässiga, är fölvaktandet jättenyttigt då jag lär mig hur jag ska hålla och hantera både föl och ston på ett bra sätt, att lyssna på hjärta och lungor tillexempel, rutiner på djursjukhuset och att höra snacket av veterinärer och djursjukvårdare. Där finns mycket kunskap att snappa upp och ord/begrepp som man börjar bli van vid nu. Det är extremt viktigt att man tar eget ansvar för sitt lärande och bästa sättet att lära sig är ju att vara på plats där allting händer. Ju fler timmar på klinik ju duktigare och säkrare kommer jag att vara den dagen jag är färdig veterinär.

I sommar blir det som sagt jobb på Kalmar djursjukhus, alltså smådjur (framför allt katt och hund). I höstas tog jag D9 för smådjur så jag kan jobba som djurvårdare på utökad nivå. Det innebär att jag får jobba lite mer medicinskt än jag annars skulle kunna ha gjort. Så nu ser jag fram emot en härlig sommar med massa ny erfarenhet! Målet är att bli en riktig fena på att ta blodprov ;) Hoppas ni alla får en fin sommar! Jag vet inte hur mycket bloggande det kommer bli i sommar, men oavsett så blir det iallafall nya tag till hösten när år 2 av 5,5 på veterinärprogrammet drar igång! Fullproppad med ny energi och motivation ska jag ta mig an det och förhoppningsvis kommer det gå minst lika bra som första året har gått. Jag tar jättegärna emot förslag på vad ni vill läsa här på bloggen :) KRAM!