Veterinärstudenten - Skräck-tentan!!
APR
21

Skräck-tentan!!

Hej bloggen! Sen sist har jag fått tillbaka senaste tentan som handlade om digestionsorganen och urigenitalorganen vilken jag blev godkänd på! Min lilla stuga som varit under tillbyggnad/renovering har äntligen blivit klar och det har blivit så himla fint här hemma. Mamma och pappa kom upp med mina möbler helgen innan påsk och sen följde jag med de hem för lite ”påsklov”. Jag pluggade inte jättemycket under lovet men kände mig hela tiden så himla stressad inför skräck-tentan som jag skrivit idag, och det är den jag tänkte behandla i detta inlägget.

Skräck-tentan som jag pratar om är alltså stationstentamen (även känd som gatuloppet) som jag berättade lite kort om i förra inlägget. Det är alltså en anatomitenta där vi ska identifiera ungefär 11 miljoner strukturer (på latin) och det finns ungefär lika många djurslagsskillnader att hålla reda på. Det jag skriver nu är extra riktat till er framtida veterinärstudenter som precis som jag innan tentan kommer googla efter blogginlägg för att få veta mer om hur den går till och hur den är – this is for you!

För det första så har vi fantastiska lärare som ger oss ett smörgåsbord av material och hjälpmedel, så tips nr 1: utnyttja det! En av våra lärare, Elisabeth, har tjatat om vikten av att förhöra varandra och vara på asis (den delen av skolan där vi dissekerar och har allt det materialet) och försökt övertyga oss om hur roligt det är. Och vet ni vad, hon har haft så himla rätt! Det finns bara ett sätt att lära sig alla 11 miljoner strukturer och latinska begrepp och det är att nöta, nöta och nöta, och genom att förhöra varandra så blir hjärnan tvingad att tänka och lagra informationen istället för att man bara läser orden om och om igen hemma helt själv. Vi har pluggat supermycket hela tiden men just denna veckan nu inför tentan har varit helt galen, det känns som om vi har bott på skolan och ältat anatomin till förbannelse. Men vi har faktiskt haft väldigt roligt! Periodvis så har vi skrattat så vi gråtit, och periodvis har vi panikat tillsammans :P

Det är extremt frustrerande med vissa ord som verkar totalt omöjliga att lära sig. Ett exempel från veckan är en del av prostatan som på latin heter ”pars disseminata prostatae”, och utan att överdriva har jag nog sagt det här ordet minst 100 gånger bara de närmaste dagarna utan att det har velat fastna. Alexandra (en kursare/kompis) har kunnat säga ordet till mig och så ska jag säga det direkt efter henne och lik förbannat så har det inte gått! Jag höll på att få krupp på det där ordet! Men nu, efter att mina kursare frågat mig om ordet på lunchraster, på sms innan läggdags etc så sitter det äntligen! Så nästa lärdom till er kära framtida veterinärstudenter är att det finns, som sagt, bara ett sätt att lära sig och det är att göra jobbet även när det är jobbigt, tråkigt och frustrerande.

Ett sätt att underlätta inlärningen är att försöka hitta på någon minnesregel. Ju sämre det är ju bättre fungerar det. Här är två exempel från vår vecka:

  • Levern är uppdelad i olika delar och vissa djurslag saknar vissa delar. Detsamma gäller för lungorna och det är väldigt lätt att blanda ihop allt detta. En leverdel heter ”pars papillaris” och saknas hos häst och gris, medan hund och idisslare har den. Hur kommer man då ihåg det? Jo hund och idisslare blir oftast befruktade av en hane medan häst och gris oftast blir inseminerade. Häst och gris saknar därför en PAPPa = de saknar pars PAPPilaris.
  • Hos fostret finns en struktur som kallas gulesäcken, den finns kvar i fosterhinnorna hos hund och häst men tillbakabildas hos idisslare och gris. Hur kommer man ihåg det? Jo hund och häst har ägare så de har en säck (= gulesäck) full med presenter till sina ägare. Gris och idisslare har inga ägare så de behöver ingen presentsäck.

Som sagt – ju sämre/konstigare minnesregler ju mer effektiva är de!

Själva tentatillfället som var idag då. Jag har våndats över den här skräck-tentan i flera månader för den är stressig och jag kommer få black out och det är så himla mycket man ska kunna och jag kan ju ingenting och det kommer aldrig gå och när de ringer i klockan att vi ska byta station så kommer jag inte hunnit med allting etc etc.... Var det så? NEJ! Det var en jätterolig tenta, tiden var rimlig och man hann titta igenom sina svar ordentligt, hade man pluggat (vilket jag verkligen gjort) så var det inga större konstigheter utan jag tyckte det generellt kändes väldigt bra! Och det är framför allt det här jag vill att ni framtida veterinärstudenter ska läsa när ni sitter kvällen innan och har fullständig panik (been there done that) – ni behöver inte ha det! Jag är alltid väldigt nervös inför alla tentor, ställer höga krav på mig själv och tycker att jag inte kan tillräckligt, men hittills har jag upptäckt att om man pluggat så går tentorna bra. Så åter igen (och det gäller ju inte bara veterinärprogrammet) – gör jobbet även om det är tråkigt och jobbigt och frustrerande! Dagens visdomsord från Emelie ;)

Ha det gött! Nu ska jag njuta av första helgen utan plugg-stress på vääääldigt länge! På måndag börjar nästa kurs :)


Läst 16418 ggr





Fler inlägg

JUN
13

Sommarlov och föl!

Hej bloggen! För ungefär 1,5 vecka sedan skrev jag sista tentan för årskurs 1 och har alltså sommarlov nu! Det är helt sjukt att det redan gått ett år. Det har varit ett väldigt roligt men hektiskt år och på slutet nu började jag känna mig ganska sliten och hade svårt att hålla motivationen uppe så jag tror det var hög tid för lite ledighet. Helt ledig kommer jag dock inte vara då jag ska jobba som djurvårdare på Kalmar djursjukhus :) Men det ska bara bli roligt och eftersom jag slipper plugg-stress dygnet runt så känns det ändå som ledigt.

 

Som jag har nämnt tidigare så jobbar jag extra på Universitetsdjursjukhuset som fölvakt och ”skottare”. Skottare innebär främst att mocka hos inlagda hästar. Jag tänkte i detta blogginlägget berätta lite vad jag gör som fölvakt. En sak jag lärde mig tidigt är att föl INTE är ”en liten häst”. Man kan alltså inte direkt översätta allt från häst till föl, och bara för att man är hästvan innebär det inte att man automatiskt vet hur man ska hantera ett föl. Föl är också väldigt känsliga och deras allmäntillstånd kan ändras drastiskt både uppåt och neråt. Just därför är det guld värt med fölvakter som övervakar det sjuka fölet 24 timmar om dygnet. De har alltså en privat sköterska hos sig hela tiden, vilket är unikt för UDS som jag har förstått det. På andra ställen cirkulerar ordinarie sköterskor mellan alla inlagda patienter .

 

Man kan ju då lätt att tro att jag bara sitter och stirrar på det sjuka fölet, men för det mesta så är det full rulle. Jobbar man natt och fölet sover och kliniken är helt tyst och lugn och man inte har något speciellt att göra för tillfället så är det väldigt harmoniskt dock! Det som ska göras anpassas givetvis efter individen, vad det är för fel på fölet och dess tillstånd, men generellt så ska fölet matas 1-2 gånger/h och i samband med det ska stoet mjölkas (är fölet så pass pigg och bra att det kan dia själv så behövs sällan en fölvakt). Finns inget sto eller det har dåligt med mjölk har vi mjölkersättning men det är mycket bättre föl fölet om den får riktig stomjölk plus att när det är frisk igen så vill vi ju att det ska kunna börja dia stoet och därför är det viktigt att hålla igång mjölkproduktionen. Vissa ston har hur mycket mjölk som helst så vi tillochmed kan frysa in och använda till föl vars mamma har dåligt med mjölk, medan andra ston får vi kämpa med för att de inte ska gå i sin (sluta producera mjölk). Vissa föl är starka nog att dricka ur flaska medan andra behöver sondmatas. Oavsett är det jätteviktigt att fölen sitter upp på bröstet så de inte ligger platt på sidan då risken är stor att mjölken istället hamnar i lungorna och orsakar lunginflammation. Det är inte alltid det lättaste att lyckas hålla de i denna ställningen då dåliga föl kan vara ungefär som en blöt disktrasa. Träffar ni någon gång på ett sånt dåligt föl kommer ni förstå precis vad jag menar med disktrasa.

 

När vi ändå matar fölen passar vi på att vända på dom. Föl får väldigt lätt liggsår och tryckskador så det är jätteviktigt att hålla de rena och torra, att de ligger mjukt och att man ändrar trycket genom att vända på dom ofta. Dessutom om de ligger på samma sätt längre stunder så trycks de inre organen ihop vilket tex kan försvåra andningen. När fölen börjat piggna till behöver de ståtränas för att börja stärka upp sina kropp och sina ben så då hjälper vi dom att stå upp och ganska snabbt efter att man kommit så långt så börjar de att stappla sig fram och då gäller det att hänga med så de inte trasslar in sig i dropp och syrgasslangar om de har det, plus att vara beredd på att de när som helst kan bli dödströtta och ramla ihop så man får försöka fånga de så de inte drämmer ner för hårt.

 

Dessutom ska hjärtfrekvens, andningsfrekvens och temp tas med jämna mellanrum, man ska kolla pulskvalitet, lyssna på lungorna och tarmarna och notera när och hur mycket fölet kissar och bajsar. Allt antecknas och ligger till grund för hur veterinären väljer att behandla fölet. Skulle något akut uppstå, tex att fölet slutar andas, så larmar vi veterinär och djursjukvårdare som kommer springandes. Givetvis har man hela tiden en dialog med veterinär och djursjukskötare. Eftersom det är jag som fölvakt som är med fölet hela tiden under mitt pass så har jag en viktig roll i hur fölet behandlas, även om jag inte gör något medicinskt med fölet, eftersom veterinären lyssnar mycket på vad jag säger och tycker om fölets allmäntillstånd och utveckling när han/hon ska besluta hur behandlingen ska fortsätta se ut. Djursjukvård är ett riktigt teamwork!

 

Att vara fölvakt är lätt det bästa jobbet jag någonsin haft. Det är väligt lärorikt, roligt och man får göra skillnad. Inte bara för fölet men även för stoet, genom att inte glömma bort henne och försöka se vad jag kan göra för att göra hennes vistelse på djursjukhuset så bra som möjligt. Samtidigt är det ett jobb med mycket känslor, för iallafall jag kan inte stänga ute dom helt. Jag känner så starkt för dessa små, små djur och det gör så himla ont i hjärtat när ett föl inte överlever eller för ett föl som förlorar sin mamma. Men jag blir också så ofantligt lycklig när det där lilla livet som man kämpat så hårt för, som man vaktat som en hök en hel natt för att det slutar andas stup i kvarten, helt plötsligt piggnar till och orkar stå upp korta stunder, eller när fölet ÄNTLIGEN lyckas bajsa tillexempel. Alla framsteg, stora som små, känns som det största miraklet och man glömmer alla problem i världen. Jag börjar nästan gråta bara av att skriva om detta, för det är så fantastiskt att få vara med om det.

 

För min egna del, förutom det känslomässiga, är fölvaktandet jättenyttigt då jag lär mig hur jag ska hålla och hantera både föl och ston på ett bra sätt, att lyssna på hjärta och lungor tillexempel, rutiner på djursjukhuset och att höra snacket av veterinärer och djursjukvårdare. Där finns mycket kunskap att snappa upp och ord/begrepp som man börjar bli van vid nu. Det är extremt viktigt att man tar eget ansvar för sitt lärande och bästa sättet att lära sig är ju att vara på plats där allting händer. Ju fler timmar på klinik ju duktigare och säkrare kommer jag att vara den dagen jag är färdig veterinär.

 

I sommar blir det som sagt jobb på Kalmar djursjukhus, alltså smådjur (framför allt katt och hund). I höstas tog jag D9 för smådjur så jag kan jobba som djurvårdare på utökad nivå. Det innebär att jag får jobba lite mer medicinskt än jag annars skulle kunna ha gjort. Så nu ser jag fram emot en härlig sommar med massa ny erfarenhet! Målet är att bli en riktig fena på att ta blodprov ;) Hoppas ni alla får en fin sommar! Jag vet inte hur mycket bloggande det kommer bli i sommar, men oavsett så blir det iallafall nya tag till hösten när år 2 av 5,5 på veterinärprogrammet drar igång! Fullproppad med ny energi och motivation ska jag ta mig an det och förhoppningsvis kommer det gå minst lika bra som första året har gått. Jag tar jättegärna emot förslag på vad ni vill läsa här på bloggen :) KRAM!


Läst 5561 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
01

En ganska vanlig vecka

Hej bloggen! Det finns så mycket jag vill dela med mig med er men dygnet har alldeles för få timmar.. Jag tänkte lite snabbt bara visa hur en vecka på veterinärprogrammet kan se ut. Det varierar givetvis mellan olika kurser etc, men såhär såg förra veckan ut på ett ungefär:

Varje morgon tar jag ut hästarna och ger de frukost, mockar och gör klart i stallet. Precis innan jag går och lägger mig tar jag in hästarna och ger de kvällsmat. Varje dag går jag också alltid i skogen med Bella.

Måndag: Första föreläsningen var inställd men vi fick den istället inspelad så på morgonen gick jag igenom den. Den handlade om vätskebalans och temperaturreglering. Kompletterade föreläsningen med att börja läsa dessa kapitlerna i boken. Innan jag åkte till skolan hann vi med en skogstur med hästarna. Vid 12.30 hade vi introduktion inför den nya kursen med bra-att-veta-grejer om tex undervisningen och tenta. 13.15-14.15 hade vi en övning i njurens funktion där vi byggde upp ett nefron (njurens funktionella enhet) och sen var varje person ett ämne som gick igenom njuren och vi skulle då demonstrera vad som hände med de olika ämnena på olika platser i nefronet. Det var bra repetion från förra kursen, kunskap vi behöver ha med oss in i denna kursen. 14.30-15.15 var det basgruppsmöte med fallstart. En del av undervisningen baseras på PBL (problembaserat lärande) då vi i grupper får fall (denna gången handlade det om en ko med juverinflammation och syftade till att leda oss in på laktation och mjölkbildning) där vi ska disskutera kring olika frågeställningar och sätta upp gemensamma lärandemål. Vi d nästa basgruppsmöte är det fallavslut och då ska vi tillsammans gå igenom de mål vi satt upp. Exempel på lärandemål för detta fallet är hur de olika komponenterna i mjölk bildas och varför laktoshalten ändras vid en inflammationsprocess (och en himla massa till). Efter skolan handlade jag, tog en lång skogspromenad med Bella och sen gick resten av kvällen åt att förbereda inför morgondagens föreläsningar. Jag försöker att hinna läsa igenom aktuella avsnitt i boken (det brukar vara rätt mycket :P) för att lättare kunna hänga med på föreläsningen så att det vi går igenom inte är helt nytt för mig, plus att det effektiviserar mitt lärande (är förhoppningen iallafall).

Tisdag: På morgonen fortsatte jag gå igenom aktuella avsnitt i boken inför dagens föreläsning, men mitt i hörde de av sig från Universitetsdjursjukhuset (UDS) där jag jobbar som fölvakt (det kommer ett inlägg om detta, VÄRLDENS BÄSTA JOBB) att det kommit in ett litet föl som behövde bevakning akut så jag slängde mig iväg dit. En kursare/kollega till mig bytte av mig mellan 10-12 så jag kunde gå på föreläsningen som handlade om syra-basbalans. Jag hade lagt mycket tid på att läsa på om detta innan föreläsningen men kände att jag inte hade greppat det, plus att det var tråkigt, men den föreläsaren vi hade är jätteduktig på att få allt att klarna och verka ganska enkelt och faktiskt ganska kul! Så mycket föll på plats :) efteråt gick jag tillbaka till det lilla fölet och jobbade till kl 16. Väl hemma avslutade jag kvällen med att förbereda inför morgondagens föreläsningar.

Onsdag: Jag hade inte hunnit med så mycket plugg på onsdagskvällen som jag hade velat så jag började med att fortsätta där jag slutade kvällen innan. Vi hade föreläsningar hela dagen (de handlade om minne och inlärning samt mineralomsättning) fram till kl 16 och sedan gjorde jag något som inte alls är typiskt eller vanligt i mitt liv: jag fikade på Gränby (stort shoppingcenter här i Uppsala) men en kompis! Kors i taket för den vardagslyxen. Men det innebar också en sen kväll för att hinna med allt annat som ska göras och plugg.

Torsdag: Jag träffade 2 kursare på morgonen för att gå igenom en film vi fått med tillhörande övningar/uppgifter. Det handlade om vätskereglering och demonstrerades genom ett försök på getter. Istället för att alla elever ska utsätta massa getter för detta försöket varje år så har de för 20 år sedan filmat det istället och gjort övningar och frågeställningar att jobba med. Jättebra tycker jag, för det var väldigt värdefullt för förståelsen men minskar ner på djuranvändningen i utbildningen. Vi måste ju få träna på djur, men finns det moment som går att ersätta utan att tumma på inlärningen och de kunskaper vi ska få så är ju det super! Jag jobbade som fölvakt på kvällen mellan 16-23 så innan dess fick jag sätta mig och plugga ytterligare några timmar men hann inte allt jag hade velat.

Fredag: kl 9-12 hade vi uppföljning och disskussioner kring gårdagens film och övningar samt att vi fick ännu fler uppgifter att gå igenom för att öka förståelsen för vätske- och temperaturreglering. Sen kan man tycka att jag fick tidig helg när vi slutade redan vid 12, men så fungerar ju inte studentlivet. I princip hela eftermiddagen och kvällen gick till plugg. Jag gick igenom veckans föreläsningar, sammanfattade och renskrev anteckningar och läste klart det jag inte hunnit i boken.

Lördag: Lördagen fortsatte där fredagen slutade med renskrivning och sammanfattning av veckans föreläsningar. Jag kollade igenom de inspelade föreläsningarna vi fått en gång till (en av fördelarna med den typen av föreläsningar och absolut något jag hade kunnat tänka mig mer utav! Dessutom kan man pausa för att hinna med att anteckna) innan jag åkte till UDS för att jobba som fölvakt 16-23. Det blev dock lite komplikationer så jag var inte hemma igen fören runt 01.

Söndag: VALBORG! Uppsala är ju känt för sitt valborgsfirande och tanken var att jag skulle följa med ner på stan på förmiddagen för att kolla på någon forsränning eller vad det var för något, som den äkta Uppsalabo jag numera är. Men jag tyckte jag låg efter i plugget så valde att stanna hemma och försöka få lite mer gjort. Så mellan 9-16.30 satt jag utan någon knappt några pauser. Efter det firade jag dock lite valborg iallafall med grillning :) Eftersom Ölis inte gillar fyrverkerier tog jag dock en tidig kväll för att hålla lite koll på honom ifall det skulle börja smälla men det gick bra, jätteskönt! Kom in sista vändan från stallet vid 23.30 och väcktes sedan vid 02.30 och behövde åka in till UDS för att ta hand om ett litet föl! Vid 10-tiden kom jag tillbaka hem idag och sen dess har jag fortsatt plugga (bortsett från att jag först bara hann läsa 2 sidor innan jag slocknade i 1 timme). Nu är klockan 20.17 och jag har lite kvar att få gjort inför morgondagens basgruppsmöte men fokuset är sådär at the moment.

Jag inser när jag skriver detta att det kanske låter ganska chill ändå för vi har inte jättemycket schemalagda tider i denna kursen, men det innebär ju bara desto mer plugg hemma och absolut inte mer fritid som man kanske kan tro. Jag gillar visserligen bättre att sitta hemma och plugga än att ha långa dagar i skolan. MEN GE MIG FLER TIMMAR PÅ DYGNET! 1,5 vecka kvar till tentan. Och 1720 dagar kvar till examen! :) Tur att det för det mesta ändå är väldigt roligt att vara veterinärstudent!


Läst 10474 ggr Kommentarer Kommentera

APR
01

Digestionsapparaten

Hej bloggen! Nu var det evigheter sedan jag skrev något här... För 1,5 vecka sedan (känns som 2 år sen) skrev jag tenta för delkurserna urigenitalorganen och digestionsorganen. Besked om hur det gick kommer om ett par veckor så håll tummarna! Känslan när jag gick ut från skrivsalen var ilska :P det var några frågor som jag tyckte jag borde haft bättre koll på än vad jag hade så jag vart sur på mig själv. Jag kollade upp sakerna efteråt och det verkade som om jag lyckats få med det mesta iallafall.

Hästens digestionssystem skiljer sig från vårat och tex hundens. Vi kan inte bryta ner cellulosa eftersom det inte finns några kroppsegna enzymer som klarar av det, men det har hästarna (och idisslarna) löst genom ett sammarbete med mikrober (svampar, bakterier och protozoer). Jag tänkte först beskriva lite kort hur nedbrytningen sker hos oss och hunden, för att sedan jämför med hästen.

I munnen startar den mekaniska nedbrytningen genom tuggning, dels sönderdelas fodret till mindre delar plus att det blandas med saliven som bland annat gör det lättare att svälja fodret. I magsäcken blandas fodret med magsaften som har väldigt lågt pH vilket bland annat har en bakteriedödande effekt. Hund äter stora mängder foder men äter sällan. Deras magsäck kan därför tänjas ut väldigt mycket utan att hunden blir påverkad, fodret ligger däri och bearbetas tillsammans med muskelkontraktioner till en soppa som sedan successivt portioneras ut i tunntarmen. I magsäcken påbörjas även nedbrytningen av proteiner med hjälp av enzymet pepsin.

I tunntarmen tillförs bukspott från pankreas som har en buffrande effekt (höja pH eftersom det i magsäcken var mycket surare miljö än vi vill ha i tunntarmen) samt innehåller enzymer som bryter ner fodrets näringsämnen till beståndsdelar. Amylas spjälkar kolhydrater, lipas spjälkar fett och trypsin spjälkar proteiner. Det tillförs även galla från gallblåsan som assisterar lipas i fettnedbrytningen. Näringsämnerna tas upp av blodet genom tarmväggen och transporteras till levern via portavenen. Den viktigaste energikällan är glukos som bildas när kolhydraterna bryts ner.

Det mesta av absorptionen sker alltså i tunntarmen, det gäller även vätska. En del vätska absorberas även i tjocktarmen innan resterna färdas ur kroppen the natural way.

Hästen då. Den första skillnaden är att gräsätare tuggar sitt foder mycket noggrannare än köttätare/allätare. Det är för att cellulosa (fibrer) i gräset (eller höt) är svårare att bryta ner och det behövs därför mindre bitar så att mikroberna jag nämnde innan har större yta att jobba på. Magsäcken är relativt mindre hos häst och fodret passerar snabbt igenom här, hästen behöver därför äta lite hela tiden jämfört med hunden som äter mycket men sällan. Nedbrytning av fett, proteiner och stärkelse (lättsmälta kolhydrater som kan spjälkas av amylas) sker på samma sätt som hos hunden. Men de kolhydrater som amylas inte rår på, fibrer såsom cellulosa, går rakt igenom tunntarmen till grovtarmen. Hästen är en grovtarmsjäsare. Här bor mikroberna som lever i symbios med hästen. De ”äter” upp cellulosan och restprodukterna som då bildas är fettsyror kallade VFA som hästen kan använda som energikälla. Kolhydraterna omvandlas alltså till fett som är den viktigaste energikällan jämfört med hund där det är glukos.

Mikroberna är kräsna med vilken miljö de lever i. Ger man mycket stärkelse (kraftfoder) sänks pH vilket gör att mikroberna inte trivs och dör. Som sagt är hästens viktigaste energikälla VFA och är således konstruerad för att äta fibrer. Att man fodrar mycket med kraftfoder beror antagligen mest på tradition. Vår föreläsare förklarade att man förr var tvungen att fodra med kraftfoder eftersom arbetshästarna arbetade så hårt att de krävde stora mängder energi men eftersom de var ute i skogen hela dagarna och just arbetade så fanns det inte tid att äta tillräckligt mycket grovfoder för att få i sig all den energin. Våra hobbyhästar idag lever inte på det viset och det finns därför anledning att fundera på hur och varför man utfodrar sin häst som man gör. En sur miljö med missnöjda mikrober ger problem i hela digestionssystemet.

Kolla gärna på denna filmen om hur hästens tarmar ser ut! https://www.youtube.com/watch?v=fdz78HU_fkM&app=desktop

Det är så himla häftigt och man förstår ju verkligen varför det är så mycket problem med hästens tarmen, det är ju bara en enda stor knut! :P Observera då att tunntarmen i filmen är grovt förkortad! Jag kan titta på denna hur många gånger som helst, helt fascinerad.

Kor är väldigt häftiga djur också. Hästen var ju grovtarmsjäsare men idisslare är förmagsjäsare. Deras jäsningskammare med mikrober är alltså längst fram i digestionssystemet istället för längst bak och det innebär att mikroberna har första tjing på allt kon stoppar i sig. Det sker alltså ingen nedbryning av kolhydrater i tunntarmen utan kon från sin energi uteslutande från VFA. Vissa av fettsyrorna omvandlas sedan till glukos i levern. Det omättade fettet mättas av mikroberna och tas sedan upp i tunntarmen, det som tas upp är alltså inte likadant som det fettet som förekommit i fodret. Att mätta fettet innebär att mikroberna byter ut dubbelbindningar i fettsyran till väte. Protein degraderas av mikroberna som sedan bygger upp nya proteiner som de hellre vill ha och dessa tas sedan upp i tunnturmen. Detta innebär att idisslare inte är lika beroende av proteinsammansättningen i fodret som enkelmagade djur är. Det finns någon studie som visar att kor kan leva på enbart tidningspapper och urea (som används av mikroberna för att producera de proteiner de vill ha)! HUR COOLT! Det är nog inte att rekommendera en sådan diet men det är ändå häftigt att det fungerar.

Det var väldigt kort om hur det fungerar inne i våra djurs magar! Jag ska sätta mig en stund till innan jag tar kväll för att plugga muskler! Pågående kurs är nämligen rörelseapparaten med hunden som modelldjur. Muskler, leder, kärl och nerver studeras och matas in i mitt arma stackars huvud samtidigt som jag försöker repetera de övriga organsystemen inför den stora anatomitentan i slutet av april. Den har tiidgare kallats för gatloppet men för att inte stressa eleverna heter den nu typ ”stationstentamen anatomi”, men gatloppet lever kvar bland eleverna och vi är uppstressade hursomhelst :P Stationstentamen består av 25 stycken stationer á 5 minuter med framdissikerat material och uppmärkta strukturer som vi ska identifiera. Det innefattar alla organsystemen från vårens kurser så som endokrina organ, cirkulation/respiration, digestionsorgan, urigenitalorgan och rörelseapparaten. Det är mycket ord. Väldigt mycket ord. Men det ska förhoppningsvis gå det också :)

Ha det gött!

Bella får agera modell vid muskelplugg!

Ölis är igång och promenadrids <3


Läst 21522 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Veterinärstudenten »



Veterinärstudenten

I den här bloggen får du följa hästtjejen Emelie Jönsson under hennes veterinärstudier i Uppsala.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Emelie Jönsson kommer från Växjö och är 26 år. Till veterinärutbildningen tar hon med sig sin sexåriga valack Ölis och sin hund Bella.

Till bloggen


Emelies senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Charlies

Husbloggare

Gästblogg: ”SVT – ta era sportredaktörer i örat och få slut på ensidigheten”

Gästbloggen

Midsommar!

Therese

Gothenburg Summer Tour Dag 5

Saras vardag

Till Husbloggarna