Veterinärstudenten - Skräck-tentan!!
APR
21

Skräck-tentan!!

Hej bloggen! Sen sist har jag fått tillbaka senaste tentan som handlade om digestionsorganen och urigenitalorganen vilken jag blev godkänd på! Min lilla stuga som varit under tillbyggnad/renovering har äntligen blivit klar och det har blivit så himla fint här hemma. Mamma och pappa kom upp med mina möbler helgen innan påsk och sen följde jag med de hem för lite ”påsklov”. Jag pluggade inte jättemycket under lovet men kände mig hela tiden så himla stressad inför skräck-tentan som jag skrivit idag, och det är den jag tänkte behandla i detta inlägget.

Skräck-tentan som jag pratar om är alltså stationstentamen (även känd som gatuloppet) som jag berättade lite kort om i förra inlägget. Det är alltså en anatomitenta där vi ska identifiera ungefär 11 miljoner strukturer (på latin) och det finns ungefär lika många djurslagsskillnader att hålla reda på. Det jag skriver nu är extra riktat till er framtida veterinärstudenter som precis som jag innan tentan kommer googla efter blogginlägg för att få veta mer om hur den går till och hur den är – this is for you!

För det första så har vi fantastiska lärare som ger oss ett smörgåsbord av material och hjälpmedel, så tips nr 1: utnyttja det! En av våra lärare, Elisabeth, har tjatat om vikten av att förhöra varandra och vara på asis (den delen av skolan där vi dissekerar och har allt det materialet) och försökt övertyga oss om hur roligt det är. Och vet ni vad, hon har haft så himla rätt! Det finns bara ett sätt att lära sig alla 11 miljoner strukturer och latinska begrepp och det är att nöta, nöta och nöta, och genom att förhöra varandra så blir hjärnan tvingad att tänka och lagra informationen istället för att man bara läser orden om och om igen hemma helt själv. Vi har pluggat supermycket hela tiden men just denna veckan nu inför tentan har varit helt galen, det känns som om vi har bott på skolan och ältat anatomin till förbannelse. Men vi har faktiskt haft väldigt roligt! Periodvis så har vi skrattat så vi gråtit, och periodvis har vi panikat tillsammans :P

Det är extremt frustrerande med vissa ord som verkar totalt omöjliga att lära sig. Ett exempel från veckan är en del av prostatan som på latin heter ”pars disseminata prostatae”, och utan att överdriva har jag nog sagt det här ordet minst 100 gånger bara de närmaste dagarna utan att det har velat fastna. Alexandra (en kursare/kompis) har kunnat säga ordet till mig och så ska jag säga det direkt efter henne och lik förbannat så har det inte gått! Jag höll på att få krupp på det där ordet! Men nu, efter att mina kursare frågat mig om ordet på lunchraster, på sms innan läggdags etc så sitter det äntligen! Så nästa lärdom till er kära framtida veterinärstudenter är att det finns, som sagt, bara ett sätt att lära sig och det är att göra jobbet även när det är jobbigt, tråkigt och frustrerande.

Ett sätt att underlätta inlärningen är att försöka hitta på någon minnesregel. Ju sämre det är ju bättre fungerar det. Här är två exempel från vår vecka:

  • Levern är uppdelad i olika delar och vissa djurslag saknar vissa delar. Detsamma gäller för lungorna och det är väldigt lätt att blanda ihop allt detta. En leverdel heter ”pars papillaris” och saknas hos häst och gris, medan hund och idisslare har den. Hur kommer man då ihåg det? Jo hund och idisslare blir oftast befruktade av en hane medan häst och gris oftast blir inseminerade. Häst och gris saknar därför en PAPPa = de saknar pars PAPPilaris.
  • Hos fostret finns en struktur som kallas gulesäcken, den finns kvar i fosterhinnorna hos hund och häst men tillbakabildas hos idisslare och gris. Hur kommer man ihåg det? Jo hund och häst har ägare så de har en säck (= gulesäck) full med presenter till sina ägare. Gris och idisslare har inga ägare så de behöver ingen presentsäck.

Som sagt – ju sämre/konstigare minnesregler ju mer effektiva är de!

Själva tentatillfället som var idag då. Jag har våndats över den här skräck-tentan i flera månader för den är stressig och jag kommer få black out och det är så himla mycket man ska kunna och jag kan ju ingenting och det kommer aldrig gå och när de ringer i klockan att vi ska byta station så kommer jag inte hunnit med allting etc etc.... Var det så? NEJ! Det var en jätterolig tenta, tiden var rimlig och man hann titta igenom sina svar ordentligt, hade man pluggat (vilket jag verkligen gjort) så var det inga större konstigheter utan jag tyckte det generellt kändes väldigt bra! Och det är framför allt det här jag vill att ni framtida veterinärstudenter ska läsa när ni sitter kvällen innan och har fullständig panik (been there done that) – ni behöver inte ha det! Jag är alltid väldigt nervös inför alla tentor, ställer höga krav på mig själv och tycker att jag inte kan tillräckligt, men hittills har jag upptäckt att om man pluggat så går tentorna bra. Så åter igen (och det gäller ju inte bara veterinärprogrammet) – gör jobbet även om det är tråkigt och jobbigt och frustrerande! Dagens visdomsord från Emelie ;)

Ha det gött! Nu ska jag njuta av första helgen utan plugg-stress på vääääldigt länge! På måndag börjar nästa kurs :)


Läst 22428 ggr





Fler inlägg

SEP
18

Okända bakterieprov

Hej! Förra veckan fick vi två stycken prover var att analysera och identifiera bakterier i. Jag fick ett urinprov och ett lungprov. Jätterolig och lärorikt, det kändes nästan som att vi jobbade på riktigt :) Nedan tänkte jag ta er igenom dag för dag hur jag identifierade bakterierna i urinprovet! (proverna var preparerade och alltså inte ”riktiga”)

När man som veterinär skickar in prover till labb för bakterieodling skriver man en tillhörande remiss med anamnes (sjukdomshistoria) och en frågeställning vad det är man vill veta med sin odling. Urinprovet jag fick hade följande remiss:

Hunden Wilma har haft återkommande urinvägsinfektioner och har behandlats med olika antibiotika. Trots behandling kvarstår problemet. Urinprov tas för baktundersökning och antibiotikaresistensbestämning.

Det är viktigt att skriva en bra remiss så labbet vet vad de ska leta efter, detta blev alltså även en övning för oss som framtida veterinärer att fundera på vad som behöver finnas med i en remiss. I detta fallet hade jag velat ha med HUR urinprovet är taget. I normala fall är urin sterilt, det ska inte finnas några bakterier däri. Tar man ett spontankastat prov (att hunden kissar i en burk) finns stor risk för kontaminanter (att provet blir förorenat med bakterier från omgivningen eller hundens yttre genitalier) och då behöver man ha med det i beräkningen, medan om provet är tagit via cystocentes (att man sticker in en nål genom bukväggen in i urinblåsan och hämtar urin) så är det sterilt och hittar man då bakterier i provet så vet man med säkerhet att de är relevanta för sjukdomen.

Dag 1 strök jag ut urinen på såkallade agarplattor som fick stå i värmerum (37 grader) i ett dygn för att bakterierna ska växa så jag kan se dom. Dag 2 läste jag av plattorna och kunde konstatera att det var riklig växt av bakterier vilket tyder på urinvägsinfektion. Det finns olika gränsvärden för hur stor växten är som anges i CFU/ml. Över 100 000 CFU/ml är riklig växt och mitt prov hade 150-200 000 CFU/ml. På den ena plattan hade bakterierna svärmat, bakterierna syntes inte som enskilda kolonier (typ som prickar) utan låg som ett täcke över plattan. Det gav mig en första indikation om att det kunde röra sig om bakterien Proteus vaginalis. För att vara säker på att det inte växte andra bakterier under täcket som jag inte kunde se så renodlade jag provet på nya agarplattor som fick stå i värmerum i ett dygn.

Dag 3 så använde jag mina renodlade bakterier för att utföra biokemiska tester för att kunna få reda på vilka egenskaper bakterien hade. Detta hjälper en att diagnostisera vilken bakterie det är. För detta finns beslutsträd som man följer där resultatet på ett prov leder en vidare till vilket prov man ska göra härnäst osv tills man har ett resultat. De tester jag gjorde var gramfärgning och KOH-test som talar om vilken typ av cellvägg och form bakterien har, oxidastest och katalastest som visar om bakterien har vissa enzymer. Resultaten på testen ledde mig vidare i beslutsträdet att utföra 6-rörsjäsning, indoltest och ureastest, vilka lästes av dag 4. 6-rörsjäsningen visar vilka sockerarter som bakterien kan jäsa medan de två sista testen visar på ytterligare enzymer som bakterien kan ha.

Resultatet blev att min första gissning på Proteus vulgaris var korrekt! Urinvägsinfektioner beror oftast på tarmbakterier såsom Proteus vulgaris eller E. Coli. De finns alltså i normalfloran utan att vara sjukdomsframkallande, men om de hamnar på ”fel” ställe och lyckas tillväxa så framkallar de sjukdom där och då. Min diagnos var alltså rimlig.

Hoppas det inte blev alltför rörigt inlägg men jag tycker detta är ett bra exempel på hur de försöker få in praktiska övningar redan tidigt i utbildningen, och hur fantastiskt bra det är för både lärande och motivation! Nu har jag skrivit en rapport om mina okända prov som är inskickat till läraren för utvärdering :)
Nu är alla bakterier genomgångna så vi har gått över till livsmedelsmikrobiologi vilket har med livsmedelssäkerhet att göra, hur man analyserar livsmedel för att ta reda på om det kan finnas bakterier eller andra mikroorganismer i dom. Vi ska även hinna med mykologi (läran om svampar) och antibiotikaresistens innan tentan som är om ungefär 2,5 vecka. Det är mycket svåra ord i den här kursen… ibland känns det som att jag lägger halva dagen bara på att googla ord, haha! Ha det så bra! Kram!


Läst 3874 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
09

Tillbaka i skolbänken

Hej allihopa!
  
Sommaren har swishat förbi, kan inte förstå var den har tagit vägen! Jag har ju jobbat som djurvårdare på ett djursjukhus hela sommaren, vilket verkligen varit en upplevelse! Helt ärligt var det mycket tuffare och svårare än jag trodde. Jag hade haft någon dum inbillning om att ifall jag kommer dit och är en naturbegåvning så bekräftar det att jag har valt rätt yrke.
  
Idiotiskt, jag vet, för man kan ju omöjligt vara bra på något man inte gjort innan. Så med alldeles för höga krav på mig själv (som vanligt...) blev det en ganska tuff start men efter hand och med hjälp av alla gulliga kollegor så blev det bättre och bättre och jag har lärt mig så mycket! Framför allt har jag varit i receptionen och på pol. Pol (poliklinik) innebär behandling/sjukvård på icke inneliggande patienter. Mina arbetsuppgifter där var framför allt att assistera veterinären och ta hand om kunderna.
   
Jag började med att ta in patient och djurägare på rummet, ta anamnes (sjukdomshistoria), vikt, temp osv. Under undersökningen kunde jag behöva hjälpa till att hålla djuret, hämta instrument eller mediciner, ta blodprov eller röntga tex. Blodproverna har jag varit mest nervös för och det är inte helt enkelt då kärlen skiljer sig åt mellan arter, raser och individer. Tex så är kärlen på en hundras med korta ben (tex tax) lite mer slingrande, raser som är avlade att vara i vatten har väldigt tjock hud så det kan vara svårt att se och känna kärlen, och små raser och tex katter har väldigt små, tunna kärl. Dessutom är ju djuren på djursjukhuset för att de är sjuka och då kan kärlen vara lite mer sköra och lättare gå sönder, cirkulationen kan vara sämre vilket ger ett sämre blodtryck etc.
   
Men övning ger färdighet så jag har blivit mycket säkrare och bättre! Det som är viktigt när man är ny är att man inte sticker hur mycket som helst på samma djur, dels för djurets skull men även för att det sen är svårare för den rutinerade personalen som ska rädda en att lyckas när alla kärl är förstörda. Så min taktik var att jag sticker en gång, lyckas jag inte så hämtar jag en kollega. Det tycker jag har fungerat bra!
   
För två veckor sedan startade skolan igen. Med besked. Ingen lugn start här inte utan gasen i botten direkt! Under hösten läser vi en kurs som heter Allmän sjukdomslära som är uppdelad i flera delkurser. Första delkursen är bakteriologi och handlar så klart om bakterier. Under första året läste vi om den friska kroppen och under andra året kommer vi läsa om den sjuka kroppen! Undervisningen under denna kursen är upplagd med föreläsningar på förmiddagen och laborationer på eftermiddagen. På labbarna så jobbar vi med bakterier och varje kväll så mår jag jätteilla och inbillar mig att jag har blivit smittad av tex salmonella eller någon matförgiftningsbakterie :P
  
Det är mycket schemalagd tid i skolan och alla labbarna är obligatoriska att närvara på, så jag är ganska trött efter långa dagar i skolan och sen plugg på kvällen. Som tur är så har de lagt in en del webbföreläsningar i denna kursen som är inspelade så vi kan titta på dom när vi vill, så både igår och på måndag kan jag sitta hemma i lugn och ro och lägga upp min dag som jag vill, skönt!
  
Förra veckan odlade vi bakterier från våra fingrar för att se skillnad mellan före tvätt, efter tvätt och efter handsprit. Det var INGEN skilllnad mellan mina otvättade och tvättade fingrar! Däremot var det rent och fint efter handspriten. Jag trodde att tvätta med tvål och vatten var det viktigaste, men nu fick jag bevisat hur effektivt det är med handsprit! Så sprita era händer gott folk!
   
Med den uppmaningen säger jag tack och god natt! Härligt att vara tillbaka igen och det ska bli spännande att se vad detta året har att erbjuda! KRAM!


Läst 6149 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
13

Sommarlov och föl!

Hej bloggen! För ungefär 1,5 vecka sedan skrev jag sista tentan för årskurs 1 och har alltså sommarlov nu! Det är helt sjukt att det redan gått ett år. Det har varit ett väldigt roligt men hektiskt år och på slutet nu började jag känna mig ganska sliten och hade svårt att hålla motivationen uppe så jag tror det var hög tid för lite ledighet. Helt ledig kommer jag dock inte vara då jag ska jobba som djurvårdare på Kalmar djursjukhus :) Men det ska bara bli roligt och eftersom jag slipper plugg-stress dygnet runt så känns det ändå som ledigt.

 

Som jag har nämnt tidigare så jobbar jag extra på Universitetsdjursjukhuset som fölvakt och ”skottare”. Skottare innebär främst att mocka hos inlagda hästar. Jag tänkte i detta blogginlägget berätta lite vad jag gör som fölvakt. En sak jag lärde mig tidigt är att föl INTE är ”en liten häst”. Man kan alltså inte direkt översätta allt från häst till föl, och bara för att man är hästvan innebär det inte att man automatiskt vet hur man ska hantera ett föl. Föl är också väldigt känsliga och deras allmäntillstånd kan ändras drastiskt både uppåt och neråt. Just därför är det guld värt med fölvakter som övervakar det sjuka fölet 24 timmar om dygnet. De har alltså en privat sköterska hos sig hela tiden, vilket är unikt för UDS som jag har förstått det. På andra ställen cirkulerar ordinarie sköterskor mellan alla inlagda patienter .

 

Man kan ju då lätt att tro att jag bara sitter och stirrar på det sjuka fölet, men för det mesta så är det full rulle. Jobbar man natt och fölet sover och kliniken är helt tyst och lugn och man inte har något speciellt att göra för tillfället så är det väldigt harmoniskt dock! Det som ska göras anpassas givetvis efter individen, vad det är för fel på fölet och dess tillstånd, men generellt så ska fölet matas 1-2 gånger/h och i samband med det ska stoet mjölkas (är fölet så pass pigg och bra att det kan dia själv så behövs sällan en fölvakt). Finns inget sto eller det har dåligt med mjölk har vi mjölkersättning men det är mycket bättre föl fölet om den får riktig stomjölk plus att när det är frisk igen så vill vi ju att det ska kunna börja dia stoet och därför är det viktigt att hålla igång mjölkproduktionen. Vissa ston har hur mycket mjölk som helst så vi tillochmed kan frysa in och använda till föl vars mamma har dåligt med mjölk, medan andra ston får vi kämpa med för att de inte ska gå i sin (sluta producera mjölk). Vissa föl är starka nog att dricka ur flaska medan andra behöver sondmatas. Oavsett är det jätteviktigt att fölen sitter upp på bröstet så de inte ligger platt på sidan då risken är stor att mjölken istället hamnar i lungorna och orsakar lunginflammation. Det är inte alltid det lättaste att lyckas hålla de i denna ställningen då dåliga föl kan vara ungefär som en blöt disktrasa. Träffar ni någon gång på ett sånt dåligt föl kommer ni förstå precis vad jag menar med disktrasa.

 

När vi ändå matar fölen passar vi på att vända på dom. Föl får väldigt lätt liggsår och tryckskador så det är jätteviktigt att hålla de rena och torra, att de ligger mjukt och att man ändrar trycket genom att vända på dom ofta. Dessutom om de ligger på samma sätt längre stunder så trycks de inre organen ihop vilket tex kan försvåra andningen. När fölen börjat piggna till behöver de ståtränas för att börja stärka upp sina kropp och sina ben så då hjälper vi dom att stå upp och ganska snabbt efter att man kommit så långt så börjar de att stappla sig fram och då gäller det att hänga med så de inte trasslar in sig i dropp och syrgasslangar om de har det, plus att vara beredd på att de när som helst kan bli dödströtta och ramla ihop så man får försöka fånga de så de inte drämmer ner för hårt.

 

Dessutom ska hjärtfrekvens, andningsfrekvens och temp tas med jämna mellanrum, man ska kolla pulskvalitet, lyssna på lungorna och tarmarna och notera när och hur mycket fölet kissar och bajsar. Allt antecknas och ligger till grund för hur veterinären väljer att behandla fölet. Skulle något akut uppstå, tex att fölet slutar andas, så larmar vi veterinär och djursjukvårdare som kommer springandes. Givetvis har man hela tiden en dialog med veterinär och djursjukskötare. Eftersom det är jag som fölvakt som är med fölet hela tiden under mitt pass så har jag en viktig roll i hur fölet behandlas, även om jag inte gör något medicinskt med fölet, eftersom veterinären lyssnar mycket på vad jag säger och tycker om fölets allmäntillstånd och utveckling när han/hon ska besluta hur behandlingen ska fortsätta se ut. Djursjukvård är ett riktigt teamwork!

 

Att vara fölvakt är lätt det bästa jobbet jag någonsin haft. Det är väligt lärorikt, roligt och man får göra skillnad. Inte bara för fölet men även för stoet, genom att inte glömma bort henne och försöka se vad jag kan göra för att göra hennes vistelse på djursjukhuset så bra som möjligt. Samtidigt är det ett jobb med mycket känslor, för iallafall jag kan inte stänga ute dom helt. Jag känner så starkt för dessa små, små djur och det gör så himla ont i hjärtat när ett föl inte överlever eller för ett föl som förlorar sin mamma. Men jag blir också så ofantligt lycklig när det där lilla livet som man kämpat så hårt för, som man vaktat som en hök en hel natt för att det slutar andas stup i kvarten, helt plötsligt piggnar till och orkar stå upp korta stunder, eller när fölet ÄNTLIGEN lyckas bajsa tillexempel. Alla framsteg, stora som små, känns som det största miraklet och man glömmer alla problem i världen. Jag börjar nästan gråta bara av att skriva om detta, för det är så fantastiskt att få vara med om det.

 

För min egna del, förutom det känslomässiga, är fölvaktandet jättenyttigt då jag lär mig hur jag ska hålla och hantera både föl och ston på ett bra sätt, att lyssna på hjärta och lungor tillexempel, rutiner på djursjukhuset och att höra snacket av veterinärer och djursjukvårdare. Där finns mycket kunskap att snappa upp och ord/begrepp som man börjar bli van vid nu. Det är extremt viktigt att man tar eget ansvar för sitt lärande och bästa sättet att lära sig är ju att vara på plats där allting händer. Ju fler timmar på klinik ju duktigare och säkrare kommer jag att vara den dagen jag är färdig veterinär.

 

I sommar blir det som sagt jobb på Kalmar djursjukhus, alltså smådjur (framför allt katt och hund). I höstas tog jag D9 för smådjur så jag kan jobba som djurvårdare på utökad nivå. Det innebär att jag får jobba lite mer medicinskt än jag annars skulle kunna ha gjort. Så nu ser jag fram emot en härlig sommar med massa ny erfarenhet! Målet är att bli en riktig fena på att ta blodprov ;) Hoppas ni alla får en fin sommar! Jag vet inte hur mycket bloggande det kommer bli i sommar, men oavsett så blir det iallafall nya tag till hösten när år 2 av 5,5 på veterinärprogrammet drar igång! Fullproppad med ny energi och motivation ska jag ta mig an det och förhoppningsvis kommer det gå minst lika bra som första året har gått. Jag tar jättegärna emot förslag på vad ni vill läsa här på bloggen :) KRAM!


Läst 13728 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Veterinärstudenten »



Veterinärstudenten

I den här bloggen får du följa hästtjejen Emelie Jönsson under hennes veterinärstudier i Uppsala.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Emelie Jönsson kommer från Växjö och är 26 år. Till veterinärutbildningen tar hon med sig sin sexåriga valack Ölis och sin hund Bella.

Till bloggen


Emelies senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Feira de Golegã

Portugal-bloggen

Inner till ytter?

Kajsa Boström

Träningar, återbesök och tävling

Saras vardag

Till Husbloggarna