Brittiske lagryttaren Harry Meades häst Wild Lone finns inte mer. Klockan 16.15, efter genomfört terrängprov med noll fel på hinder, föll han ihop död. Valacken blev 13 år gammal. 

VM:s veterinära delegater kommer nu att gå vidare för att hitta den exakta dödsorsaken. I enlighet med FEI:s regler kommer Wild Lone att obduceras.
Enligt ryttaren, som starkt nog kom på presskonferensen trots sin sorg, avslutade hästen banan med flaggan i topp.
– Jag vill skicka sympatier till hästägarna och till min groom Jess, som har vigt sitt liv åt att ta hand om mina hästar på bästa sätt, säger Harry Meades.

Inte på grund av banan
Han vill betona att dödsfallet inte hade med det svåra underlaget på banan att göra, och vill inte att någon drar felaktiga slutsatser.
– Jag är förstås förkrossad, men är övertygad om att det som hände min häst inte hade med arrangemanget att göra. Wild Lone led inte och veterinärerna på plats gjorde ett väldigt bra jobb efter omständigheterna.
Harry berättar att valacken var en fantastisk häst, som han haft sedan den var fyra år.
– När han var sex sade jag att han i framtiden skulle bli den bästa fälttävlanshästen i världen. Och det tycker jag att han var, VM-terrängen kändes som en vanlig träning för honom.

Vill ta medalj för Harry
Det brittiska lagets sportchef Will Connell sänder sympatier och tankar till Harry och hans team. Även han vill betona att organisationskommittén har hanterat det hela väldigt bra, och att hästens död inte hade med den tuffa tävlingen att göra.
– Sådana här händelser är både sorgliga och svåra. Hästen hoppade en fantastisk clearround och hade en fantastisk ryttare. Vårt mål är att stå på det där podiet i morgon, så att Harry kan få sin lagmedalj, säger han. 
 
Text & foto: Anki Yngve 
  

R.I.P Wild Lone. ARKIVFOTO: Tomas Holcbecher

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.