FOTO: Tomas Holcbecher och Anki Yngve
 
I lördags råkade Anna Hilton ut för ett otäckt rotationsfall under VM-terrängen. Ryttaren bröt armen på två ställen medan hästen Matrix W, mirakulöst nog, klarade sig oskadd. Förbundskapten Staffan Lidbeck är kritisk och menar att hindret borde ha haft utlösningsmekanism. 

Det hinder där Anna och Matrix W föll orsakade problem för många ekipage. Den svenske förbundskaptenen anser att en stor miss av arrangören var att det inte var utlösningsbart.
– Den här typen av fall går många gånger att undvika. Hindret där Anna föll är ett typexempel på ett räcke som borde ha gett vika, menar han.
Så länge fälttävlan finns kommer det enligt Staffan hända att hästar hakar i och faller, oavsett om de är trötta eller inte.
– Hade hindret varit utlösningsbart så hade bommen fallit rakt ner. Då hade ekipaget behållit en del av kraften framåt i stället för att slå runt, säger han.

Förespråkar hårdare regler
På den här punkten är Staffan kritisk mot det internationella ridsportförbundet FEI. Där finns nämligen en del konservativa krafter som inte vill att man ändrar på fälttävlanssporten, av rädsla för att den ska tappa sin karaktär.
– Jag har föreslagit att åtminstone vi i Sverige ska införa nya regler, så att den här typen av hinder alltid är utlösningsbara. Alltså typ rättuppstående räcken och öppna oxrar.
Staffan förklarar att om banbyggaren har med många hinder med häckar på banan, där hästarna kan glida igenom, vänjer de sig vid det. Kommer det sedan plötsligt den här typen av fast räcke, då kan hästen missförstå och inte hoppa högt nog.
– Jag tror att vi måste vara beredda på att sporten behöver utvecklas. I banhoppningen förr fanns ju till exempel fasta stenmurar, men det slutade man med. Själv är jag övertygad om att man ändå kan bygga banor med väldigt bra karaktär.
  
Behöver lämna bubblan
Generellt tycker Staffan att vi inom ridsporten ibland lever lite som i en bubbla.
– Vi hänger ihop och säger att ”allt är så bra, vi tar så bra hand om våra hästar”. Och det gör ju de allra flesta, men vi behöver samtidigt fundera över hur de som INTE är i sporten tycker att den ser ut. Ibland är vi nog för långsamma med att anpassa oss efter dagens samhälle, säger han.
Ryttaren Dag Albert, som bor i England, berättar att man i Storbritannien använder utlösningsbara hinder i stort sett överallt där det går.
– Det funkar jättebra. Bommen kollapsar rätt ner, så hästen kan inte få den med sig eller skada sig på den. Sedan är det inte som en banhoppningsbom som ramlar lätt, det krävs rejäl kraft. Du är nästan i backen innan hindret kollapsar, men slipper rotationsfallen, säger han. 
  
Får anpassa ridningen
Det har varit mycket snack om det extremt tunga underlaget på terrängbanan i Haras du Pin i lördags, men det är Staffan Lidbeck inte lika kritisk till som ryttarna.
– Fälttävlan är en utomhussport, det gäller att anpassa sin ridning efter underlaget. En trend i dag är att underlagen nästan blir för bra, ryttare rider hela tiden på fibersand och liknande. Men det gäller att kunna läsa av vilket underlag det är på banan och att rida efter det, något som är en viktig del av sporten, menar han.
  
Anna och Matrix mår bra
Vad gäller Anna Hilton så berättar landslagets sjukgymnast Per Rehn att hon opererades under söndagen.
– Anna mår jättebra, jag pratade med henne tidigare, hon tyckte mest att det var tråkigt att ligga på sjukhus.
Enligt Per var det inte något komplicerat armbrott, men teamet på kliniken ville operera för att det skulle läka snabbt och bra.
– Efter fallet var Anna på väg upp till medicintältet, men hon insisterade på att få prata med tv först eftersom hon tyckte att hon mådde bra. När hon väl kom till läkaren sa han att ”vi ska nog titta mer på det här”. Anna tyckte att det var mesigt att åka till sjukhus, hon ville stanna kvar och se Dag i terrängen, säger Per.
Matrix W fick som tur var inga fysiska skador i fallet. Men att hästen får avsluta en tuff tävling med ett fall kan knappast vara optimalt. Vi frågar landslagets terrängtränare Jan Jönsson hur man tacklar detta.
– Normalt, när det händer en sådan här sak, låter man hästen gå en väldigt lätt tävling nästa gång. Kanske flera lätta tävlingar, för att den verkligen ska få tillbaka självförtroendet, förklarar han.
  
Text: Anki Yngve
 

Landslagets sjukgymnast Per Rehn. FOTO: Anki Yngve

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.