Text & foto: Anki Yngve

Det han anser vara absolut viktigast i all ridning är att hästen, med ryttare på ryggen, hittar tillbaka till sin naturliga balans. Det görs genom att den successivt bär mer och mer vikt på bakbenen. Arbetet med bärigheten inleds så fort hästen är inriden, vilket Andreas visar med hjälp av två fina treåringar - Chaigon (e. Blue Hors Soprano) som rids av Sandra Sterntorp och Make Up (e. Master) som rids av Katarina Jivemo.
De båda ekipagen får börja med att rida massor med övergångar mellan skritt och trav, något Andreas menar är jättebra för att bygga upp musklerna.

Ryttaren rider hästen - inte tvärtom
Redan som ung ska hästen acceptera gas och broms, om man redan från början lär den att reagera för små, fina hjälper är mycket vunnet. När en av hästarna inte tar förhållningen kommenterar Andreas.
- Tala om för hästen att "det är jag som rider på dig, inte du som rider omkring med mig".
En treåring ska kunna skritta, trava och galoppera runt, samt göra övergångar mellan gångarterna. Så mycket mer kan man inte begära. I det dagliga arbetet är det enligt Andreas viktigare att hästen är motiverad och att den slappnar av än att den alltid går med full kraft.
- Hitta en nivå för vad du kan begära. Tränar man till exempel bara på det hästen har svårt för blir den olycklig, säger han.

Kan sitta ner korta stunder
Man hör ofta att det är skadligt för unghästen att sitta ner på den i traven, men det håller Andreas inte med om.
- Treåringar tål att man sitter ner på dem lite grann, då blir det nämligen mycket lättare att få in dem på rätt spår, det blir mindre vingligt. Man behöver ju inte pressa bara för att man sitter ner, säger han.
Ekipagen får rida på stora volter och träna på att svänga höger och vänster. Dessutom får de leka med lite enkla tempoväxlingar, några steg fram och några steg tillbaka. Hela tiden påpekar Andreas att hästens rygg ska vara inkopplad och arbeta aktivt. Då blir hästen också behaglig att sitta på.
- Det är viktigt att göra det spännande för hästen hela vägen upp till att den ska pensioneras. Rid fram några steg, tillbaka några steg och sedan fram igen. Det gör jag dagligen på alla mina hästar, berättar han.

Sväng så bromsar hästen
I galoppen får unghästryttarna tipset att svänga hästen istället för att dra bakåt i tyglarna när det bär iväg lite för snabbt. När hästen svänger saktar den automatiskt ner och man slipper då att dra i den känsliga munnen.
- Om hästen själv vill upp i formen jobbar jag den låg. Vill den helst vara låg jobbar jag den lite högre. Det är en grundprincip som gäller oavsett hästens ålder, förklarar Andreas.   
En annan av hans grundprinciper är att man måste vara konsekvent i sin kommunikation med hästen.
- Jag hatar att se ryttare sparka och sparka på hästen utan att det händer något, säger han.
Även i skritt uppmanas ryttarna att se till att hästarna arbetar. Andreas vill att hästen ska skritta låg och rund, inte med halsen "på halv stång" som han kallar det när hästen går med stel hals rakt ut.
- Det är inte hårt för hästen att ta ner huvudet och skritta framåt. Det sliter inte! lovar han.

Får lära sig att vänta
Nästa ryttare in i ridhuset är Pernilla André på femåriga Wennica, ett diplomsto som vann sin kvalitetsbedömning förra året. Andreas förklarar att han, redan från början, har Grand Prix i bakhuvudet när han utbildar en häst. Det viktigaste är därför att lära hästen att vänta på ryttarens signal, kan den vänta så kan den till sist göra piaff och passage.
- Jag får dem att vänta genom att få dem att ta i mer med bakbenen. Det ger en naturlig inbromsning och det är tempoväxlingar som långsamt gör hästen starkare bak, förklarar Andreas.
När hästen kortar sig ska den alltså inte bara gå långsammare, den ska ta i mer med bakbenen också. Hästen får enligt Andreas inte heller komma upp i formen för att den kortar sig, utan ska snarare vilja sänka halsen.

Små steg i övergångarna
Pernilla André får rida övergångar mellan samlad skritt och arbetstrav. Att hon gör övergångarna från samlad skritt beror på att Andreas vill att hästen ska ta korta steg i övergången och på så sätt bära sig lite mer på bakbenen.     
- Om man får till de små stegen i övergångarna har man halva piaffen! Det här är inget som sliter på hästen. Är den oliksidig är de här övergångarna bättre än att sitta varv efter varv på en volt. Här får hästen in båda bakbenen under sig, säger Andreas.
Pernillas häst är lite laddad, men det tycker han bara är positivt för en blivande Grand Prix-häst.
- Ju vildare desto bättre! Jag brukar säga hemma på Blue Hors att om en häst är två år och inte går att fånga och så där - då kommer den att bli bra!

Samla några steg - sedan fram
Ekipaget får gå över till att rida på volten i trav, samla några steg, rida fram några steg, samla några steg och så vidare. De samlade stegen blir lite som utdragna halvhalter och Andreas poängterar att man får nöja sig med lite i början. Dock ska hästen reagera snabbt på det man ber om.
Ibland kan man touchera lite med spöet för att hjälpa hästen med takten i samlingen, men man bör inte använda spöet varje gång. Då kan den bli spänd och börja springa.
Ryttaren får inte överrida och vilja mer än vad hästen tål och är beredd till.
- Rid med huvudet istället för med kroppen, säger han.
Pernilla får även rida diagonala skänkelvikningar där Andreas är noga med att hon ska använda ytterskänkeln för att få igång ytter bakben. Hon får göra galoppfattningar från skritt, vilket är jättebra för samlingen, och rider sedan samma övning, med samlade steg varvat med att rida framåt, i galopp.
- Det man ska tänka på i galopp är att även träna explosiviteten. Efter samlingen ska hästen svara fram ordentligt. Man ska rida i uppförsbacke istället för ner i ridhussanden!

Motorn ska arbeta
Andreas påpekar att motorn i hästen hela tiden ska jobba, man får inte vara nöjd bara för att den går långsamt några steg.
- Du ska hela tiden få motorn att jobba fram och tillbaka utan att behöva lägga mer press än nödvändigt, säger han.
Därefter får Pernilla göra ett par diagonala skänkelvikningar i galopp innan det är dags för byten.
- Galoppskänkelvikning är jättebra när man ska lära hästen att börja samla sig. Det behöver inte vara diagonal sluta med en gång, säger Andreas.
Pernillas häst har inte bytt galopp förut, hon får galoppera i förvänd galopp längst spåret, lägga en båge längst långsidan och försöka lägga in ett byte i sista delen av bågen, innan hörnet.
- Det är bra att börja leka lite med byten när de är fyra-fem år. Då slipper man få panik en månad innan de ska göra det på tävling som sexåringar, säger Andreas.
Pernillas häst får till ett rent byte på andra försöket.
- Om det här var första gången, då kommer det att gå snabbt! säger Andreas med ett leende.

Sitter upp själv
Nästa ekipage in på banan är Birgitta Kjellin på femårige Depardieu (e. Don Fredrico), och nu får vi i publiken ta del av Andreas Helgstrands otroliga ridskicklighet. Andreas sitter nämligen upp på hästen som han anser har en mycket spännande gång.
- Han har register, flera gångarter i samma gångart, något vi dressyrryttare vill ha.
Depardieu vill gärna bli lite hög i formen och Andreas konstaterar att han vill få honom att gå lite djupare och komma igång i ryggen. Han låtsas lite skämtsamt att han är spekulant på hästen, rider fram och tillbaka och försöker hitta knapparna.
- Man måste känna på vad det är man köper!
Andreas ber hästen att samla sig några steg och sedan gå fram, precis som han jobbat med de tidigare ekipagen. Depardieu blir lite istadig eftersom han inte vill gå kvar i den låga formen och publiken får själva se hur konsekvent, men lugn, Andreas är i sin ridning och hjälpgivning.
- Man måste ge det lite tid. Men det är jag som bestämmer, säger han med ett leende.

Öka några steg i taget
Så småningom testar han att länga traven, först bara ett par steg, och är noga med att hästen just länger - inte springer fortare. Andreas får till fantastiska ökningar på Depardieu och får spontana applåder från publiken. 
Han leker på samma sätt med tempoväxlingar i galopp och konstaterar att det är styrka, styrka, styrka som behövs för att denna häst ska bli lika bländande i galoppen som i traven.
Andreas visar också hur han ur skritt tar de första stegen på väg mot att trampa hästen. Detta görs med hjälp av ett dressyrspö som toucherar hästen och hjälper den med takten.
- Jag rider med dressyrspö på alla hästar. Det är inte för att jag ska slå och vara hård, utan spöet är till för att hjälpa hästen. Om den blir stark är det bättre att lägga till spöet lite så att den lättar fram, än att dra i tyglarna.
Andreas nöjer sig med något piaffsteg, man får inte begära för mycket så att hästen blir spänd.
- Det här är en häst av jättefin kvalitet. Jag tror att jag köper den! avslutar han.

Mer precision på äldre häst
Efter pausen kommer Birgitta Kjellin in på ytterligare en av sina fina hästar. Denna gång är det sjuårige Tellwell (e. Tip Top) som vunnit Breeders som fem- och sexåring. Hon får värma upp hästen på samma sätt som tidigare ekipage, med korta samlingar, innan Andreas sitter upp.
- Nu är den här sju år och vi kan kräva lite mer precision. Men glöm inte att varva svåra saker med sådant hästen är bra på, säger han.
Även Tellwell får göra växlingar mellan korta, samlade steg och lite längre steg.
- Om han inte svarar fram får han ett litet kick. Det är inte för att vara dum utan för att han ska lyssna och svara, förklarar Andreas och visar.

Skolor i världsklass
Han rider jättefina öppnor och berättar att detta är en bra övning för liksidigheten. Därefter visar han diagonala slutor. Även här är Andreas konsekvent med att hästen inte får bli för hög i formen och spänna till med underhalsmuskulaturen.   
- Kolla vad mycket bogfrihet den här hästen har! Jag tror inte att jag ridit en häst som gör bättre slutor. Den här köper jag också!
För att få Tellwell att klara av att göra slutorna med lite mer tvärning rider Andreas en övning där han ena steget stannar upp hästen på yttertygeln, nästa steg böjer den med innertygeln, nästa steg stannar upp med ytter och så vidare. Med andra ord renodlar han hjälperna och rider slutan som trappsteg (stanna - böj - stanna - böj). Efterhand som hästen blir starkare kan man få mer flyt i rörelsen. Dessutom gör övningen att man undviker att få en häst som ligger på i handen.

Kvalitet viktigare än kvantitet
Nästa övning är byten, något som Andreas menar är det svåraste att "ta över" från en annan ryttare.
- Alla har olika sätt att göra det på och inget är rätt eller fel.
Han börjar med enstaka galoppombyten och gör sedan ett par i följd efter varandra, utan att räkna stegen.
- Man ska sakta jobba sig mot att kunna göra fler och fler byten utan att behöva bryta av emellan.
Så småningom gör han byten i vart tredje med Tellwell och får spontanapplåder av publiken.
- Det är kvaliteten och rakheten, mer än att man gör treor eller tvååor som är viktigt när man tränar byten, förklarar han.   
Andreas visar också hur han börjar leka fram piruetter ur hästen - antingen direkt ur en fattning eller ur en väldigt samlad öppna - där han vänder framdelen runt bakdelen några steg.

Samma arbete på "färdig" häst
In på banan kommer nu en "färdig" häst, tioåriga Lonevan med Charlotte Haid i sadeln. Han har startat internationell Grand Prix och vunnit Svår B. Charlotte får visa Grand Prix-rörelser som sax, piaff och passage. Även här återkommer Andreas konsekventa arbete med tempoväxlingar, Charlotte får rida lite fram och lite tillbaka även i passagen.
- Här vill jag att han sänker halsen lite mer så att du kan sätta mer tryck. Han får gärna sänka formen så att han får upp ryggen och får bakbenen lite snabbare, instruerar Andreas.
I övergångarna mellan piaff och passage berättar han att det är viktigt att man sitter lite lätt och löst i sadeln. I slutändan ska man mer eller mindre kunna släppa tyglarna, eftersom en stark och samlad häst inte behöver stödja sig i handen.
- Kul att vi kunde få med en sådan här fin häst som kan alla sakerna, säger han, och poängterar att ju högre upp i klasserna man kommer desto mer galopp blir det.
Det går alltså inte att bara trava omkring på dressyrhästen!

Närmar sig passage
Sista ekipaget för kvällen är Pernilla André på åttaårige hingsten Di Caprio (e. De Niro), som har segrar och placeringar i St George och Intermediaire I.
- Det här ser ut att vara en mycket ridbar häst med fina bakben, berömmer Andreas.
Pernilla får jobba med att samla och rida fram i både trav och galopp. På en så välutbildad häst som Di Caprio blir de samlade stegen nästan passage.
- Att jag hela tiden säger att formen inte får bli för hög är för att jag vill ha mer rygg, förklarar Andreas.
Så småningom får Pernilla även rida diagonala slutor och bytesserier. Mellan varje byte får hon samla något steg, för att nästa byte ska få mer gest (byt - samling och lätta - byt - samling och lätta - byt).
Di Caprio gör jättefina byten i vartannat och Andreas visar och förklarar hur han själv lär in byten i varje steg. Det gör han genom att göra två byten i rad och sedan rida rakt fram. Så småningom kan man systematiskt lägga på fler och fler byten så att det blir tre, fyra och fem i rad. Pernilla lyckas göra flera i rad och Andreas utbrister:
- Hon har tjuvtränat!

Får inte "frysa fast"
Han sitter själv upp för att prova att rida piaff och passage på hästen, något Pernilla börjat att nosa på. Under hela arbetet svänger han runt lite med fram- och bakdelen för att hästen inte ska frysa fast. Samtidigt toucherar han med spöet på bakdelen och vips så finns stegen där!
- Låt dem gå lite höger och vänster när ni tränar piaff, så att de inte känner sig trängda och ställer sig på bakbenen. Det får inte bli för mycket press, förklarar Andreas.
Så småningom lägger han på pusselbit efter pusselbit och leker fram jättefina övergångar mellan piaff och passage. Publiken applåderar i takt!

Råd på vägen
Slutligen ger Andreas publiken några råd på vägen.
- Ridning är bara lek, på skoj, hobby, och visst, business får några. Det ska vara kul för både häst och ryttare. Alla hästar är tyvärr inte lika fina som dem vi sett här idag, även om grunderna i utbildningen är den samma. Hitta en häst som passar ryttaren. Det blir bara synd om hästen om ryttaren vill mer än vad hästen kan, säger han.
Kloka råd från en otroligt skicklig ryttare, som visat oss åhörare att det krävs konsekvens, kroppskontroll och glädje för att nå den absoluta världseliten! Det var anmärkningsvärt att se hur Andreas, utan att göra dem spända, fick dessa redan välridna hästar att röra sig minst 25 procent bättre än tidigare.

 

Andreas Helgstrand: "Hoppning är min hobby"

Hur kommer det sig att du pratar så bra svenska?
- Mina föräldrar är från Sverige även om jag själv alltid har bott i Danmark. Men mormor, morfar och andra släktingar har bott i Sverige, så jag och mina syskon har fått lära oss.
 
Du pratar mycket om att hästen ska gå lågt i formen, varför?
- Om den går för högt sänker den ryggen. Om man pressar för mycket, sänker den ryggen. Det är ryggen som ska bära allt. 
 
Apropå form, vad tycker du om rollkur?
- Om det funkar för dem är det väl okej, men det är inget för mig. Anky vinner allt så det funkar väl för henne. Jag gör på mitt sätt och tror på ett ganska klassiskt sätt att utbilda hästar på.
 
Hur är det med Blue Hors Matiné, som skadade sig innan världscupfinalen?
- Hon är mycket bättre men skrittas bara. Vi vill ge henne en ordentlig vila.