Visa fråga och svar

Fråga experterna

Här svarar några av Sveriges mest kompetenta hästproffs på frågor om dressyr, hoppning, foder och hästhälsa. Missa inte chansen att få hjälp med din häst.


Hästens beteende


"Hjälp, min häst drar upp huvudet och går inte att tränsa!"

Hej! Jag rider en häst som är hela 1,88 i mankhöjd, han är fem år och jag har honom på foder. Men det går inte att tränsa honom, han höjer bara huvudet och backar bakåt! Hästen är fullt frisk, även i öronen, men han är lättstressad och vävare - därför fick han flytta till mitt lilla stall.
Jag har sysslat med hästar i över 25 år men det här får jag inte bukt med. Hjälp, vad ska jag göra! Han har bara varit hos mig i två månader.
  
Mvh, 
Jaja

Anna Lundbergs svar:

Hej!
  
Vad bra att du har kollat upp att din häst är frisk! Det första man måste utesluta vid ett oönskat beteende är sjukdom eller skada med hjälp av en veterinär.
Du beskriver att din häst höjer huvudet och backar när du ska tränsa honom, vilket gör det omöjligt. Det framgår inte exakt vari problemet ligger, om det är så att det är svårt att få röra vid huvudet (ofta är de extra rädda om öronen) eller om det är svårt att få in bettet i munnen. 
Det som har orsakat beteendet från början kan vara smärta eller rädsla (om exempelvis öronen), även om hästen i dag är smärtfri kan beteendet finnas kvar. Men oavsett vad huvudproblemet handlar om och hur det uppkom finns det några olika träningsmetoder som kan vara till hjälp. Men som sagt, det första man ska göra är att låta en veterinär utesluta smärta och sjukdom.
  
Negativ förstärkning
En av de vanligaste metoderna vi använder oss av när vi tränar hästar är något som kallas för negativ förstärkning. Denna metod går ut på att man ger hästen ett visst obehag som tas bort när hästen uppvisar det önskade beteendet. Till exempel när vi vill att hästen ska gå framåt, då lägger vi till våra skänklar, vi klämmer med benen mot hästens sidor tills hästen börjar gå framåt, då släpper vi trycket med skänklarna. Eller om vi vill att hästen ska stanna, då tar vi ett tag med tygeln. När hästen saktar av eller stannar släpper vi på tygeltrycket. 
Negativ förstärkning innebär alltså att något som hästen upplever som obehagligt försvinner när den uppvisar det önskade beteendet. Tyvärr händer det ganska ofta att vi med hjälp av denna teknik tränar in oönskade beteenden. I detta fall kan det vara så att hästen vid tränsning har lärt sig att höja huvudet och backa, och på så sätt försvinner trycket bakom öronen. Från början kunde man säkert röra hästen på huvudet, och kanske hålla ner huvudet för att komma åt att tränsa honom genom att lägga handen över nacken. Detta tryck över nacken upplevs ofta som lite obehagligt vilket gör att hästen sänker huvudet så att trycket minskar/försvinner, och då kan vi stoppa tränsbettet i munnen. 
Om hästen däremot, i stället för att sänka huvudet, höjer huvudet och backar bakåt försvinner ju också trycket eftersom vi tappar taget. Vi har då lärt hästen att höja huvudet och backa. Genom något som heter sensitisering har hästen genom associationer lärt sig att koppla bara åsynen av tränset med att det kommer att innebära ett tryck över nacken eller att öronen vidrörs (eller vad det nu är som har utlöst huvudhöjningen/backandet från början) - och den svarar med att höja huvudet och kasta sig bakåt bara man kommer nära med tränset.
Om vi, med negativ förstärkning, vill lära hästen att sänka huvudet när vi lägger tryck på nacken, eller kommer med tränset, måste vi vara konsekventa och hålla kvar trycket tills hästen sänker huvudet. Då måste vi genast släppa trycket, vi får alltså inte hänga kvar och fortsätta ge ett obehag genom att trycka på nacken när hästen sänker huvudet - eller släppa när hästen slänger upp huvudet.
  
Flera olika metoder
Din häst är väldigt hög (188 centimeter) vilket kan vara en bidragande orsak till att han är svårtränsad, det är ju extra svårt att vara konsekvent och bibehålla trycket över nacken på en så hög häst. Här gäller det att vara förberedd och planera träningen.
  
De träningsförslag jag har delas in i tre olika träningsmetoder:
• Tillvänjning
• Counter conditioning
• Over shadowing
De tre metoderna går att kombinera, men nackdelen om man blandar metoderna är att man själv kanske inte blir lika strukturerad och klar över vad man försöker åstadkomma och vad man ska belöna. Det är viktigt att planera och förbereda varje träningstillfälle så att man är beredd och belönar rätt beteende i rätt ögonblick.
  
Tillvänjning
Tillvänjning går ut på att man successivt vänjer hästen vid det den tycker är obehagligt, i detta fall att man vidrör den på huvudet eller stoppar tränsbettet i munnen. Många hästar är extra rädda att bli berörda på just öronen och av våra händer, så ett knep är att man trär en handduk över handen, börjar klappa/gnugga/klia hästen på manken med handduken och sen fortsätter långsamt upp på halsen mot huvudet. Viktigt är att man närmar sig huvudet långsamt och inte går för fort fram så att hästen blir rädd, då får man gå bakåt och sänka svårigheten i träningen till ett steg där hästen inte visar rädsla. 
När hästen så småningom är van vid att man berör huvudet med handduken kan man försiktigt låta en del av handen sticka fram - och så fortsätter man så tills hästen vant sig vid att man rör vid den på huvudet med bara händer. 
Nästa steg kan vara att ha tränset över axeln och så småningom hålla tränset i handen när du kliar hästen med dina händer. Vad gäller själva tränsningen gäller samma sak, vänj hästen långsamt med bettet och var noga med att inte skapa obehagligt tryck när du väl kommer så långt att du kan stoppa det i munnen.
  
Counter conditioning
Vid "counter conditioning" belönar man hästen samtidigt som den utsätts för något obehag, i detta fall att man vidrör den på huvudet eller att man stoppar bettet i munnen. Till exempel kan du ge hästen morötter i en hink samtidigt som du försiktigt och successivt vänjer honom vid beröring på huvudet. På samma sätt ska man tänka med tränsbettet, när du väl har fått in det i munnen ska hästen belönas med exempelvis godis, så att den förknippar att bli tränsad med något väldigt positivt. 
Även här är det viktigt att man inte går för fort fram så att man kan belöna det obehagliga, det vill säga att man kan vidröra halsen/huvudet eller kan stoppa bettet i munnen när man ger den godis utan att den blir rädd. Om hästen rycker bort huvudet är det stor risk att man belönar just "rycka bort huvudet", vilket är det beteende du vill få bort. Så här är det jätteviktigt med tajmingen, precis det hästen gör innan den får godis är det beteende som förstärks.
  
Over shadowing 
Over shadowing innebär att man vänjer hästen vid något obehagligt samtidigt som man tränar eller avleder hästen med ett annat beteende. I detta fall skulle du kunna träna hästen att svänga huvudet till höger och vänster eller att den, med mulen, ska välja en speciell kona för att hitta godis. Kom gärna på något beteende där din häst behöver sänka huvudet, så att du har lättare att närma dig exempelvis öronen. 
När hästen har fullt upp med att utföra detta beteende vänjer du den samtidigt vid att du successivt närmar dig huvudet. Counter conditioning bygger på att hästen får fullt upp med att koncentrera sig på det beteende du ger kommando för, samtidigt som det sker en tillvänjning till det som den upplever som obehagligt. När man utsätter hästen för två stimuli samtidigt kommer det viktigaste/starkaste stimulit ta över och vara det som hästen fäster uppmärksamhet på, samtidigt som det svagare stimulit förlorar i intresse - vilket innebär att hästen vänjer sig vid detta. 
Utmaningen för dig är att hitta ett beteende och en belöning som fångar din hästs uppmärksamhet i högre grad än vad tränsningen gör. Utöver att ladda med gott godis så får du försöka försvaga stimulit där du närmar dig huvudet eller tränsar, så att detta hamnar lite i skymundan av det andra beteendet. Även här är det viktigt att du inte går för fort fram med att hantera huvudet eller stoppa in bettet i munnen, gå så långsamt fram att hästen inte blir rädd och rycker upp huvudet. Här är din kunskap om just din häst viktig, du behöver kunna läsa av din häst och få en känsla av hur mycket den klarar av så att du inte går för fort fram.
  
Hästarna glömmer
Det man ska vara beredd på i all djurträning är att det är vanligt att djuren glömmer bort det de just lärt sig, så kallad "spontaneous recovery". Detta är inget djuret låtsas eller gör medvetet för att jävlas, utan det är bara att träna om från början. Det man kan trösta sig med är att det går fortare att lära djuret på nytt.
Fundera igenom vad du själv tror att du klarar av för träning och övningar bäst, hur du ska göra för att vara konsekvent och hur du ska göra för att vara så tydlig som möjligt. Skriv gärna ett träningsschema och ha förväntningen att det kommer att ta lång tid och att du måste ha oändligt med tålamod. För många hästar kan träningen gå snabbt, men det är viktigt att man inte har den förväntan själv, eftersom det riskerar att du tappar tålamodet med din häst. 
Ta hjälp av någon kamrat som kan bistå med ett extra handtag om det skulle behövas, se bara till att ni är överens om vilka signaler och tillvägagångssätt som gäller. Det är alltid bra med någon som ser på träningssituationen lite "utifrån" och som kan påminna om att man ska släppa taget/trycket när hästen gör rätt och går framåt eller sänker huvudet. Belöna ofta, gärna så fort du ser att hästen tänker rätt. Här kommer din hästerfarenhet att vara till god hjälp. Träna inte för länge åt gången, cirka 20 minuter brukar räcka, sen behöver både häst och människor en paus. Det är även viktigt att träna på olika ställen så att hästen kan tränsas både i stallet, i transporten eller vid hagen, det vill säga oavsett var ni befinner er.
  
Om stereotypier
Du berättar att hästen väver och att detta är orsaken till att han har flyttat in i ditt mindre stall, något jag tror är en bra lösning av flera orsaker vilket jag kommer in på nedan. Vävning är en vanlig stereotypi hos häst och det finns mycket forskning om vad som orsakar beteendet och sambandet till olika faktorer. 
Det har visat sig att vävning kan ha flera orsaker vilket kan förklara varför beteendet är svårt att "bota". Det verkar som om att vävning är ett tecken på att hästen på något sätt är frustrerad och försöker ta sig bort från ett ställe där den inte vill vara, eller att den försöker ta sig till ett ställe där den hellre vill vara. 
Eftersom våra hästar är begränsade genom att vi håller dem på stall eller instängda i hagar kan de inte förflytta sig som de vill och börjar därför gå fram och tillbaka (boxvandring eller pacing) eller på stället (vävning). Helst ska man arbeta förebyggande så att vävning eller andra stereotypier aldrig uppkommer, när beteendet väl har etablerat sig i beteenderepertoaren kan det vara svårt att få bort beteendet, trots att grundproblemet är åtgärdat. Det viktiga då är att låta hästen få utföra beteendet, exempelvis väva, då forskning visar att hästen blir ytterligare stressad av att man förhindrar den, till exempel genom att binda upp den. Samtidigt ska man försöka förbättra levnadsbetingelserna så gott man kan för att minska antalet faktorer som stressar hästen. 
Detta kan vara ett svårt arbete just för att hästar är så himla duktiga på att associera, en egenskap som vi använder oss av för att träna dem!
  
Stort socialt behov
Till exempel vet vi att vävning kan orsakas av brist på social kontakt med andra hästar, så en grundförutsättning för all hästhållning är att hålla hästarna tillsammans med andra hästar, både i stall och i hage. Helst ska de ha möjlighet att umgås fritt så att de kan klia och putsa varandra, detta minskar risken för vävning. 
Om man inte har möjlighet att hålla hästarna på lösdrift kan man försöka hitta andra lösningar för att öka möjligheten till social kontakt i stallet, exempelvis gruppbox eller gallerfria boxar så att hästarna kan sträcka sig över boxväggen. För att detta ska kunna fungera är det viktigt att boxgrannarna trivs med varandra och att man undviker konkurrenssituationer om till exempel kraftfoder. 
En annan lösning är att man sätter upp galler på en del av boxväggen så att hästarna har möjlighet att välja om de vill umgås eller stå mer i fred. Galler innebär dock en ökad skaderisk, en hel del skador på käkar, tänder, hovar/ben med mera orsakas av att hästarna fastnar i en inredningsdetalj vi sätter upp för att skydda våra hästar från skador för att vi tror att hästarna ska orsaka varandra. 
Det man bör ha i åtanke är att hästar är sociala och flocklevande, och bland frilevande hästar är det väldigt ovanligt att de skadar varandra. Om det uppstår situationer med bett och sparkar beror det snarare på hur vi inhyser och hanterar dem, vi skapar konkurrens och situationer där hästarna blir trängda så att de inte kan gå undan från varandra.
Fördelen med att hästen får stå i ditt lilla stall är att det ökar förutsättningarna för att du ska kunna ordna en stabil flock och minska risken att det byts gruppmedlemmar hela tiden, vilket kan göra det lättare för din vävande häst - han kan känna en trygghet i flocken. Trots att han hålls i flock (både inne och ute) kan vissa situationer utlösa vävning på grund av att han associerar till exempel ljudet av rasslande grimmor med att han kommer att bli lämnad ensam i stallet, trots att man inte har för avsikt att lämna honom ensam. Men så långt det är möjligt ska man försöka ändra rutiner och minska risken för att hästen associerar till saker som stressar honom.
  
Undvik matskrammel
En annan situation som ofta utlöser vävning är utfodring och skrammel med fodervagnar eller hinkar. För att minska risken för stress och vävning i dessa situationer är det bra att se över foderstater och utfodringsrutiner. Det bästa är om man kan ge hästarna fri tillgång på grovfoder som hö, hösilage och/eller halm och slipper ge extra kraftfoder. Om hästen har mat hela tiden så uppkommer inte dessa stressande utfodringssituationer. 
Om man inte får tag på ett grovfoder som passar helt utan man måste komplettera med ett kraftfoder får man försöka minska hanteringen av detta, så att man kanske lägger fodret i krubban när hästarna är ute (kan dock öka risken att hästarna vill springa in från hagen), eller provar automatisk utfodring.
  
Konsekvent hantering
En annan faktor som har visat sig ha betydelse är hur många olika ryttare som rider på hästen, om antalet ryttare är fler än två ökar risken att hästen ska börja väva. Förklaringen till detta tror man är att vi ryttare använder oss av lite olika signaler när vi rider. Till exempel de signaler vi använder oss av när vi vill att hästen ska sakta av, öka tempo, flytta sig åt sidan, svänga och så vidare. De varierar vad gäller kraften i tygeltag, skänklar, viktförändringar och så vidare, detta kan göra att hästen blir osäker på vad vi menar, något som kan vara stressande och leda till vävning. 
I fallet med din häst kan en bidragande orsak till att han väver vara att det har varit många personer som har hanterat honom i det förra stallet där det stod många hästar. Stall med många hästar brukar även innebära att det är många hästägare som ska hjälpas åt med in- och utsläpp och annan hästhantering. 
Extra viktigt med din häst är att du och de som hanterar honom är överens vad gäller signaler och kommandon när ni vill att han ska sänka huvudet för att ni ska kunna sätta på grimman. Detta gäller även andra hanteringssituationer då en bra grundlydnad är viktig, att hästen till exempel stannar på stoppsignaler och skrittar fram först när ni har gett signal för detta. Det inte bara ökar säkerheten i hanteringen utan ger även hästen en ökad grundtrygghet, den vet vad den ska göra beroende på vilka signaler den får.
Sen finns det ärftliga faktorer som påverkar risken för vävning, vävning är vanligare bland vissa hästraser och vissa linjer. Hästar är olika känsliga och olika stresståliga, och alla dessa faktorer gör att det är svårt att behandla och förebygga vävning och andra stereotypier. Samtidigt finns det en hel del vi kan göra för att våra hästar ska få ett så bra liv som möjligt.
  
Om du har några fler frågor eller funderingar är du välkommen att höra av dig! Det skulle även vara intressant att höra hur det går för dig med träning av din häst!
  
Vänliga hälsningar
Anna Lundberg


OBS! Experterna själva har inte möjlighet att svara på några följdfrågor via kommentarsfunktionen. Ställ egna frågor via formuläret till höger, men diskutera gärna expertsvaren nedan.

Fler frågor och svar från Anna Lundberg:

Anna Lundberg


Anna Lundberg är universitetslektor i tillämpad etologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Här på Hippson svarar hon på frågor om hästens beteende. Etologi är helt enkelt vetenskapen om djurens beteende, om beteendets orsak och dess funktion.
Läs mer om Anna här!



Ställ din egen fråga

Din fråga:
Din epost:

Senaste expertsvaren

Häst som stannar ut sig på tävling – men hoppar allt på träning
Helena Persson svarar
Häst som inte går fram för skänkeln
Emelie Brolin svarar
Häst sparkad på betet – vem är ansvarig?
Eva Johansson svarar
Hindren kommer tätare i högre klasser
Helena Persson svarar
Häst med svullnad på utsidan av skenan – hur behandla?
Hanna Borg svarar
Häst som plötsligt börjat springa vid sidan av hindren
Helena Persson svarar
Frustrerad och ledsen i ridningen på grund av stress
Nina Bengtsson svarar
Varierad träning bäst för häst med "svaga" bakknän
Nina Bengtsson svarar
Vad gäller kring återköpsklausul efter åtta år?
Eva Johansson svarar
Häst som drar inåt i volten
Nina Bengtsson svarar