Värm upp och tänk rätt – då sitter du bättre som bonus

Dressyr

Publicerad: 2016-03-15

Svårighetsgrad: Bas

Värm upp och tänk rätt – då sitter du bättre som bonus

Hur värmer man bäst upp sig själv och hästen? Maria Holmqvist tipsar om ett upplägg som dessutom ger dig bättre sits. Och så berättar hon hur hon tänker när det kommer till följsamhet.

Tipstack till: Maria Holmqvist
Text: Hege Hellström
Foto: Orangephoto/Dollar Photo Club

   
När B-tränaren Maria Holmqvist påbörjar ett ridpass så leder hon alltid hästen i 10 till 20 minuter.
– Jag tänker mig att ryttaren går fram sig själv och därmed slappnar av. Plus att man inte ska sitta på sin häst i onödan, säger hon och fortsätter:
– När jag sitter på min häst vill jag att den ska bära upp mig med sina muskler. Och när den skrittar på lång tygel bär den ju inte så mycket med musklerna utan mer med skelettdelarna.
  
Försök att hitta känslan
Ryttaren ska tänka på känslan hen vill ha när hen rider.
– De flesta av mina elever vill ha en rörlig och mjuk häst som fjädrar, men själva ser de ut som att de kommer ur frysen. Den stelheten!
Många av Marias elever har väldigt fina hästar som har förutsättningar att vara mjuka och rörliga, berättar hon.
– Och när du går fram dig själv kan du känna att du blir mjukare i kroppen, så att du kan matcha din häst.
När du går, sätt den ena foten framför den andra som att du gick på ett smalt streck eller gick balansgång. Då får du mjukhet i höfterna, en rullande känsla.
– Om du gör det är du tvungen att räta upp dig och får därmed bättre hållning. Går du så här kan du inte luta dig framåt och du får naturligt bättre bålstabilitet.
  
Dela in kroppen
När du väl sätter dig upp på din häst ska du gå igenom din sits. Känn dina fötter och att du har långa ben som hänger utmed sidorna på hästen.
– Dela in kroppen i ben, mellandel och överkropp. Mellandelen, det är där tajmingen och känslan sitter. Därifrån och uppåt ska det stramas upp och därifrån och neråt ska det bara hänga, säger Maria.
Dessutom ska du känna foten.
– När man sätter in foten i stigbygeln tror många att de ska ha den för långt ut. Men stigbygeln ska vara under fotbladet. Om den hamnar ute vid tårna är det svårt att hitta stabilitet genom kroppen.
Det ska svikta från fotled, till knäled, till höftled.
– De som flaxar med benen sviktar inte från foten till knäet och höften. Trampa ifrån som när du går. Om du vill öka farten, kläm inte emot utan tänk framåt, nedåt och utåt i din fot. Framför allt kan du inte hamna i klämläge på dagens hästar, som är mycket mer självgående.
  
Ryttarens stelhet smittar av sig
Maria säger att hästens stelhet inte sällan beror på ryttarens.
– Om du är stel i höften eller hård i handen borde du inte prata om att hästen är stel eller hård, för det är till stor procent lika hos ryttaren. Sedan finns det en massa andra faktorer som kan göra ryttaren tillfälligt stel – till exempel att man är nervös inför en tävling, att du har bråkat med någon eller att hunden har dött.
   
Gör så här:
Börja med att gå fram dig själv tillsammans med hästen enligt ovan. Sitt upp och känn efter så att sitsen är bra. Därefter kan du skritta fram din häst på lång tygel i fem minuter.
– Skritta så att hästen har öronen framåt, då har den bjudningen. Ha lång tygel, räkna ”en två tre fyra”, hästen ska inte gå på tårna utan du ska mer ha känslan av skridande steg. Som att du åker långfärdsskridskor. Slappna av själv och gå igenom sitsgrejen (se ovan).
  
Enkla övergångar
Därefter kan du gå över till att göra skritt/halt-övergångar, så att hästen blir mer balanserad (finns beskrivet här).
– Följ med framåt med höften/sätet när hästen går. Och när du ska stanna upp, tänk att du ska stanna gungrörelsen framåt genom att gunga eller sitta emot bakåt. Detta kan du använda i alla gångarter. Man bör inta en fastare sits när man vill göra halt, halvhalt eller övergång nedåt, det står till och med i de äldre ridhandböckerna. Tänk naveln mot ryggraden.
Stanna helst utan tygel och ta aldrig handen bakåt.
– Man känner när allt är rätt; hur allt går framåt och att man själv är med. Hästen bjuder till ett mjukt stöd i handen. Du måste hitta balansen så att du kan rida hästens bakben framåt, det kan man bara göra genom kontroll.
 
Kontroll från början
För att klara det behöver du ha koll på din egen kropp, steget, vägen, hästens halslängd och tygeln.
– Av kontroll blir det bra. Man vet att med en bra känsla kan man bara sitta där. Ta kontrollen från början. Desto mer du kan skritta och göra halt, desto enklare blir alla övningar. Om hästen är lyhörd för ditt säte och är framför skänkeln kan du göra piaff bara genom att sitta till, säger Maria och fortsätter: 
– När du ska rida fram igen ska du lätta med benen. För då kommer sittbenen i kontakt med sadeln och det är det som gör att hästen går.
  

Syfte:
Att du redan när du sitter upp har ”rätt” tankar om kroppen och rätt känsla.

Svårighetsgrad:
Bas.

Tänk på det här:
Försök att hålla fokus på känslan hela passet.

FAKTA OM TRÄNAREN
Namn: Maria Holmqvist.
Bor: I Rånäs, 6 mil norr om Stockholm.
Utbildning inom hästvärlden: Hippolog med inriktning hästutbildare och stallchef. B-tränare i dressyr. Lätt A-domare dressyr.
Jobbar som: Tränare och hästutbildare, på heltid.
Roligast med att vara tränare: Utveckling. Både för häst och ryttare. Jag tror inte på någon quick-fix, då det inte är hållbart i längden. Det handlar om förtroende från elever och hästar och ett samarbete. Hästen kan definitivt få förtroende för dig även om du är tränare och står på backen. Andas in, andas ut, rid och njut!
Läs mer på: www.mariaholmqvist.se 

Relaterat innehåll

Avståndstabell

Här hittar du Hippsons populära avståndstabell för hoppträning.

Lathund för hoppträning