Hästen utvecklar fler egenskaper än vad man kanske först tror och även många dressyrryttare har insett fördelarna med att låta sina hästar hoppa.
- Löshoppningen är en viktig del i unghästhanteringen men det kan finnas anledning att fortsätta den träningen även när hästarna är lite äldre, säger Marina Björkman.
Marina kommer från Luleå och har ridit eller jobbat med hästar på olika sätt nästan hela sitt liv.

Har hoppat 1.40-klasser
Som 13-åring hade hon oturen att bli ganska illa sparkad, Marina låg på sjukhus en tid och tog det lugnt på hästfronten under ett par år.
Sedan tog längtan överhand och hon hade en ackordshäst en tid innan det blev dags för egen häst. Under en period tävlade hon mycket och hade placeringar i 1.40-klasser, men numera ägnar hon sig mer åt att utbilda hästar och elever i bland annat löshoppning.
Två av Marinas stora förebilder är Jan Jönsson och K-G Svensson och hon har haft förmånen att lära sig mycket av dem båda.

Lär ut löshoppning på Flyinge
Marina var en av de första eleverna som gick hippologutbildningen på Flyinge och hon jobbade kvar där som stallchef i skolstallet under några år. Numera jobbar hon i stostallet på stuteriet och lär eleverna på de olika utbildningarna hur man löshoppar.
- Löshoppning är ett sätt på vilket man visar hästens förmåga och potential. Det är en konst att visa upp en häst till sin fördel och att kunna se och bedöma vad den klarar. Det kräver att man tränar upp sitt öga och sin känsla på samma sätt som till exempel vid ridning, förklarar Marina.

Gör rätt från början
-Men det är också viktigt att ge hästarna gott om tid när de ska lära sig metoden. Det de lär sig i början lär de sig för livet och om något går fel kan det ta tid att komma rätt igen. Hästarna får ett gott själförtroende av att lyckas – inte av sina misstag. Därför anpassar vi oss mycket efter vad hästen har för temperament, en del behöver få galoppera runt några varv den första gången utan att något annat händer.
- Här på Flyinge har vi även löshoppningar med sto och föl. De får jogga runt och hoppa över riktigt låga hinder, men principen är densamma som de senare möter som unghästar, berättar Marina.
- Själva systemet som vi jobbar efter när vi löshoppar är viktigt och är i första hand till för att göra hästarna lugna och trygga. Vi börjar med unghästarna när de är mellan två och ett halvt och tre år gamla.
Marina poängtera att det är viktigt att hästarna är så pass hanterade innan löshoppningen att de går att longera och förstår piskan.
- Den kommunicerar vi ju med, så hästarna får inte vara rädda för den. Det är fantastiskt roligt att jobba med löshoppning. Inte minst för att det stärker din relation till hästen då ju arbetet sker från marken och du bara har hjälp av rösten och kroppsspråket.

Börja i skritt
Först får hästen skritta runt spåret för att lära sig vägen och till en början ligger det bara bommar på marken där hindren sedan byggs upp. Därefter blir det trav och galopp i några varv innan fokus läggs på hindren.
- Det gäller att inte driva hästen för mycket in i serien utan låta den lära sig att "suga tag" i och bjuda på hindren själv. Vissa hästar är försiktiga och kan behöva uppmuntras, men det är långt mycket vanligare att de lär sig att rusa genom hörnet och ut på långsidan, berättar Marina.

Ge inte godis
När hästarna sedan passerar nästa hörn är det dags att sakta av och stanna helt, utan att bli tagen eller få något godis. Här ges tid för att korrigera hindrens placering eller höjd innan nästa varv.
- De tre piskförarna har en viktig uppgift i att få hästen stilla och den får också en kort stund på sig att bli lugn och fokuserad igen.
Det tar tid, ibland sex till åtta gånger, innan både hästar och människor har lärt sig löshoppning på ett bra sätt. Se därför alltid till att vara minst en, helst två, som är vana sedan tidigare.

SÅ VILL MARINA ATT LÖSHOPPNING GÅR TILL

1. Använd ett ridhus som är 20 x 40 meter eller avskärma ett större ridhus med hinderstöd och bommar eller plastband. Använd inte rep eftersom avskärmningarna måste gå sönder eller rivas om hästen springer igenom.

2. Avskärma alla hörn.

3. Bygg antingen som en hel löshoppningsring eller som på skissen till höger.

4. Kurvan fram till hjälphindret ska vara minst sex meter.

5. Det bästa är att vara tre piskförare och en till två personer som snabbt kan bygga hinder, så slipper piskförarna att lägga ifrån sig pisken och tappa koncentrationen på hästen.

6. Maxhöjden på hjälphindret är 70 centimeter och avsprångsbommen ligger 50 centimeter framför. Oxerns maxhöjd är 1,25 meter i framkant, 1,30 meter i bakkant och bredden är max 1,20 meter. Avsprångsbommen ligger 1 decimeter framför.

7. Ha inga tomma skållor på stöden som hästen kan göra sig illa på.

8. Att det på skissen är lägre staket precis mellan hindren beror på att piskföraren, vid behov, ska kunna komma åt att driva.