En delad tredjeplats är inte helt fel i den tuffa konkurrensen. 

Tyskarna blev inte helt oväntat totalt överlägsna i Nationshoppningen, med bara fyra fel  totalt, varav två ryttare med dubbelnollor, var de oslagbara. Men de svenska ryttarna var mer än nöjda ändå. Gladast var nog Emma Emanuelsson, som ju klarade debuten i de här sammanhangen med bravur – och förmodligen tog sig ett steg närmare en start i EM i Herning.

– Vi visste allihop att tyskarna skulle bli extremt svåra att slå. Med de herrarna i laget hade vi inte mycket att sätta emot, säger Jens Fredricson efter presskonferensen.

Han och de andra svenskarna i laget, Emma Emanuelsson, Malin Baryard Johnsson och Rolf-Göran Bengtsson är nöjda med sina insatser – och den delade tredjeplatsen. Ja, kanske inte den regerande EM-mästaren, i och för sig.

– Äsch, jag kan säga att min häst var dubbelnolla. Felet vi fick var bara mitt. I första rundan red jag på sex galoppsprång ner till Mercedes-räcket, då var det väldigt trångt. Därför ändrade jag min plan och red i stället på fem. Helt fel beslut, säger Rolf-Göran Bengtsson bittert om rivningen.

Under den första rundan hörde han att det lät konstigt från Casalls vänstra framhov.

– Jag funderade på hur illa det var och om skon skulle flyga av, men det är ju inte så mycket att göra utan bara att köra på.

Efter rundan stod det dock klart att två sömmar lossnat från skon, så inför den andra rundan var det bara att tillkalla hovslagare för att slå i sömmarna igen.

Jens fick en flashback

Malin Baryard Johnsson är nöjd med unge Baltimore, som fick fem fel i första rundan och åtta i den andra.

– Han blev lite chockad över hur högt det var och gjorde det verkligen med alla sina krafter. Men på den sista linjen i andra rundan tog bensinen slut. Han behöver den här typen av rundor för rutinen och för att bygga upp styrkan.

Jens Fredricson tänkte ”nu jävlar”, efter första rundan, som han ju nollade.

– Jag fick en flashback från förra året. Det var en härlig känsla, men så kom felet i andra rundan, jag red honom för lång upp till den sista långsidan . Och ja, det är små marginaler helt enkelt, säger han.

Emma Emanuelsson debuterade i den här typen av sammanhang, och man kan nog säga att hennes deltagande var ett test från förbundskapten Sylve Söderstrands sida – hon är ju tilltänkt till att vara med i EM-laget.

– Jag är supernöjd. Att rida på hemmaplan tillsammans med så rutinerade ryttare i ett lag i en så här stor klass är något av det största jag har gjort, säger hon om sina rundor som resulterade i varsitt nedslag.

Busig Titan rev

Emma fick Titan som femåring, nu är han tio och hon har själv tagit upp honom på den här nivån.

– Han är nästintill felfri, positiv och vill alltid göra sitt bästa. Men så är han lite busig också och bockar gärna en del på banan. Felet jag fick på sista hindret i sista rundan var ett ”bus-fel”. Han sparkade bakut i språnget när publiken tjoade. Men jag är så nöjd och så glad, säger hon.

Sylve Söderstrand har nu en hel del att fundera på inför uttagningen av EM-laget. Under nästa vecka ska fem ryttare anmälas, men fram till två timmar innan veterinärbesiktningen på EM kan man byta ekipage. Så anmälan är inte lika bindande som under OS.

Tankar inför EM

Redan i går presenterade Sylve den ”långa” listan med de sju ryttare som kan vara aktuella.

Där finns Rolf-Göran Bengtsson, Malin Baryard Johnsson, Emma Emanuelsson, Jens Fredricson, Peder Fredricson, Henrik von Eckermann och Angelica Augustsson. Med Malin finns det dock ett frågetecken, detta eftersom Tornesch fortfarande inte är tillbaka i full form efter att ha varit i Holland och betäckt under våren.

– Jag har inte fått den rätta känslan när jag ridit honom. Men vi trimmar på så får vi se. Han kommer inte att starta några klasser under helgen.

Nu väntar ett par dagar med möten, planering och diskussioner.

– Vi ska prata med alla ryttare, försöka få ihop en bra plan och se hur vi kan få till det inför EM med ett upplägg som passar alla. Som det är nu har vi en mycket bra och öppen diskussion. Det är ingen ryttare som har inställningen att ”jag ska till EM till varje pris”, utan alla vill att vi ska ha ett så bra lag som möjligt, säger Sylve.

Här ser du fullständigt resultat från klassen.

Här kan du läsa Hippsons direktrapport från klassen.

Marcus Ehning och Plot Blue – en av få dubbelnollor i klassen.

Malin Baryard Johnsson och Baltimore 1178 gjorde riktigt bra ifrån sig.

Jens Fredricson och Lunatic nollade första rundan.

Emma Emanuelsson och Titan gav de svar Sylve Söderstrand sökte efter inför EM-uttagningen.

"Min häst var dubbelnolla. Felet var bara mitt", säger Rolf-Göran bittert.

Sylve Söderstrand gratulerar Marcus Ehning till segern.

Tyskarna var helt överlägsna. Philipp Weishaupt behövde inte ens rida, när kollegerna sammanlagt bara red ihop fyra fel, här ses han med resten av vinnargänget Marcus Ehning, Rolf Moormann och Carsten-Otto Nagel.

En ryttarlegend på ärevarv – Marcus Ehning.

Nöjda svenska ryttare på presskonferens.

Text och bild: Ida Röök

Minna Telde är tillbaka i rampljuset efter en längre tävlingspaus. Men snart blir det uppehåll igen, den rutinerade ryttaren väntar sitt andra barn. För en kvinnlig ryttare på högsta nivå gäller det att planera in barnafödandet mellan mästerskapen.

Text & foto: Ida Röök

Vi har inte sett så mycket av Minna Telde och hennes svarta hingst Santana på sistone. Efter VM gick topphästen in i väggen, det tog lång tid för honom att komma tillbaka igen.
– Han var jättetrött. Vanligtvis är han en häst med mycket motor och "go", men då såg han ut som en gammal valack i hagen. Han orkade ingenting och det tog tid att få honom att hitta gnistan igen, säger Minna.

Fick en lång paus
Santana fick helt ledigt, han gick i hagen och skrittades bara ut i skogen. Först när han kändes redo satte Minna igång att träna honom igen.
– Det har inte varit något fel på honom rent medicinskt, men han vara bara platt. Helt slut. Jag fick vänta ut honom tills han ville börja jobba igen.
VM var den senaste tävlingen de gjorde tillsammans, innan världscupen i Friends Arena nu i helgen (där ekipaget slutade trea).
– Men jag älskar ju det här. Att tävla är det bästa jag vet, säger Minna.
Snart väntar dock paus igen, inte för Santana dock. Minna väntar barn och under tiden hon tar ett uppehåll hålls hästarna igång av tränaren och kollegan Cecilia Kristoffersen och hennes man Einar Kristoffersen.
– Graviditeten är planerad och jag är fantastikt glad för att det fungerade att planera in den nu, att det gick som jag ville, säger Minna.

Rider så länge kroppen vill
Planen är nämligen att Minna Telde ska vara tillbaka i sadeln i god tid inför Falsterbo nästa år, barnet i magen väntas komma i april.
– Man måste ha en plan och jag vill rida Falsterbo för att sedan kunna vara med på EM som går i augusti nästa år. Anledningen till att jag ville ha barn nu är för att jag inte vill vara gravid över OS i Rio. Och så vill jag heller inte att Ruben, som är tre och ett halvt, blir för gammal så att det blir för långt mellan syskonen, säger Minna.
Hon rider så länge kroppen vill.
– Jag mår jättebra, mycket bättre än jag gjorde när jag väntade Ruben. Men det är kroppen som bestämmer, jag äventyrar ingenting utan låter den tala. Eftersom jag har ett så bra upplägg med Cilla och Einar behöver jag inte känna någon press heller. Jag kör på så länge det går, säger hon.
   

Missade ni Minnas häftiga julkür – som hade premiär i Friends Arena? Se den här!

Fem ryttare ställde upp i söndagens sista hoppklass - Malin Baryard Invitational. En hoppning där Malin, vid sidan av sig själv, även bjudit in tre ryttare plus lät publiken rösta in den fjärde.

Peder Fredricson, som blev inröstad av publiken, lovade att rida så snabbt han kunde - och det gjorde han. En bom föll tyvärr för honom och H&M Sibon, så Peder slutade på tredje plats.

Malin Baryard Johnsson red sin Corporal VDL, en häst som verkligen är en fröjd för publiken att titta på. Hans språng är spektakulära, men kanske stannar han lite för länge i luften? Tyvärr blev det tidsfel, utöver felen för en rivning i varje fas.

John Whitaker hade inte tur i klassen, det såg ut som att han höll på att riva ett hinder med foten i första omgången. I fas två åkte det hindret ner, men då på grund av Lord of Arabias hov, inte ryttarens fot i alla fall.

Det stod alltså mellan herrarna Jur Vrieling och Roger Yves Bost, två snabba ryttare som inte släpper en seger frivilligt. Resultatlistan vittnar om att de gav allt de hade, det skilde endast några hundradelar.
Roger Yves Bost som tävlade för första gången i Sverige 1977 – då på ponny-EM – red kaxigt, snävt och målmedvetet. Han kanske inte rider snyggast, men oj så effektivt han kämpar med sin häst över varje hinder.

För segern belönades han med en Volkswagen Tiguan och ritningar till ett arkitektritat hus, något som faktiskt kan komma till användning inom en snar framtid.
– Min dotter ska gifta sig i sommar, efter det kommer familjen att bli större så hon behöver ett hus, sa Roger.
Vad tycker du om klassen, Bosty?
– Vilken stämning och publik! Jag trodde inte att jag skulle vinna, men tänkte att jag får göra mitt bästa.

Även banbyggare Peter Lundström var nöjd med dagens klass, och ännu mer med veckans samtliga banor.
– Med en så bra arena blir det bättre resultat och trevligare ridning, eftersom utrymme finns. Och vad jag har hört så har ryttarna varit nöjda.
– Vi ska vara väldigt glada över att vi har en så fantasisk banbyggare som Peter i Sverige, han bygger riktigt bra banor, inflikade Malin.

Resultat

Janelle Larsson åker hem med dubbla rosetter efter söndagens tävling. Hon kom på andraplats i kvalet och vann finalen, som reds framför fullsatta läktare.

C-ponnyn Sabrina Fair såg ut att gilla fart och fläkt lika mycket som sin ryttare. Det var ingen tvekan om att de satsade allt i omhoppningen.


Sabina Fair och Janelle i kvalklassen.

På andra plats kom skicklige Tom Svitzer med Snow Flake, endast en sekund efter segraren Janelle.

Tom Svitzer och Snow Flake.
 
Resultat