Hästskötaren Emelie Ahlberg ger både häst och ryttare trygghet.
Foto: Annelie Lundkvist 

Blickarna dras mot dressyrarenan när den godkända hingsten Sankt Erik II 1265 gnäggar högt över området. Ryttaren Ida-Linn Lundholm kan inte sluta le när hon kommer ut från banan.

 – Vilken ritt, vilken känsla. Jag blev lite osäker när han började gnägga, skulle ha bli spänd eller skulle jag kunna rida, berättar Ida-Linn när vi möter upp henne efter ritten.
Sankt Erik II 1265 är inte nybörjare när det gäller stora tävlingar. Han vann Bruksprovet i Flyinge 2013 - och mycket har hänt sen dess. Ida-Linn, som ridit hästen sedan han var tre år, trivs i Falsterbo. Hon tycker om årgångschampionaten där man får checka av utbildningsnivån på sin häst, och ser det som bra delmål på väg mot den högsta nivån.
– Jag tror och vill att han ska gå Grand Prix, han tycker verkligen om att jobba och att lära sig nya saker, säger Ida-Linn.

Helt avslappnad efteråt
Medan vi står och pratar promenerar hästskötaren Emelie Ahlberg med hingsten, så att han får pusta ut efter ritten. Från att på banan ha varit taggad går han nu runt helt avslappnad och njuter av klapparna som Emelie ger honom.
Enligt Ida-Linn har han aldrig varit hingstig eller problematisk att jobba med, det har nästan varit tvärtom. Tidigare har han varit lite blyg och nästan ursäktat sig när han kommit in på banan. Något som på senare tid ändrats, i takt med tävlingsrutinen som kommit.
– När jag och Emelie är med känns han trygg, lite som att han vet att allt är som det ska. Nästan som att tjuren Ferdinand har vuxit upp och blivit kaxig, men fortfarande genuint snäll, konstaterar Ida-Linn. 

Ekipaget gick efter sin ritt in på en tredjeplats med 74,01 procent i klassen, som även har tio ekipage som rider under onsdagen.

Följ ställningen online

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.