Här går det undan! Idag bestämde jag mig för att det var dags för Florentina att få prova på att bli tömkörd "på riktigt", alltså med tömmarna på.

Steg ett var att få bekanta sig med tömmarna i stallgången, jag slängde med dem lite över hennes rygg och rumpa för att hon skulle känna lite på det i lugn och ro. Jag har haft lina bakom som stöd när jag har lastat henne så det var ju inget som var helt nytt. När det var avklarat gick vi ut och kopplade på tömmarna i kapsonen, jag ledde henne med grimskaft som stöd i fronten och min mamma skötte tömmarna bakom.

"Är alla med?"

I första hand handlade det bara om att knalla på som vanligt, men efter en stund provade mamma att ge röstkommando på start och stopp från sin tömposition. Loppan lyssnade som om hon aldrig gjort annat, helt enkelt superduktig. Dock hade hon fullt sjå med att hålla koll på både mig där framme och mamma där bakom, så hon stannade ibland för att vända sig om och kontrollera att allt var som det skulle. När hon checkat så kunde hon andas ut och fortsätta promenera.

Vi gick en mysig liten runda med både upp- och nedförsbackar plus en del skogspartier, avslutningsvis sneddade vi över terrängbanan och gick tillbaks till stallet. Mot slutet märktes det att Loppan var rätt trött av alla nya intryck, hon såg helt slut ut! En snabb avputsning och lite gotta i stallgången, sen fick hon komma ut i lösdriften och vila. Nu får hon en kortare viloperiod som innebär total vila från allt; Även borstning i gången. Hon får helt enkelt hänga runt i lösdriften och endast bli utsatt för den dagliga visitationen och så några hagbesök med godisregn från mig.

Japp, helt klart en guldstjärna till Loppan för dagens prövningar. Om hon fick minuspoäng för de sura minerna tidigare i veckan så fyllde hon med säkerhet upp pluskontot idag istället.

Jag temade upp med min mamma, Karin, som mer än gärna ställer upp och sidekickar när det är dags för Loppan att tränas på olika saker i livets skola. Idag var målet att genomföra en smärtfri och helst mysig promenad i skogen med tömkörningsgjorden på för första gången (hon har ju bara haft den en gång hittills och då i stallgången).

När vi hämtade henne i hagen stod hela flocken lääängst bort vid fölstolösdriften och hängde, så det vara bara att sätta igång och pulsa genom snön dit bort. När vi gått halvvägs visslade jag och Loppan kom som ett skott fast de andra stod kvar; Snacka om att bekräftelsebehovet som hästägare blir uppfyllt till max med ett sånt kärleksfullt bemötande. Jag struntar i om hon kommer framspringade till alla, jag låtsas ändå att det bara är mig hon älskar mest!

Väl i stallet skötte hon sig exemplariskt genom hela borstningen (som jag skrivit tidigare är ju inte det hennes favvo precis) och lyfte hovar som en gammal veteran. När tömkörningsgjorden åkte på kollade hon lite men sen var det inget mer med det.

  Sen tog vi en kort promenad i skogarna kring gården, övade lite röstkommando och spanade in terränghindrena. Hon var helt ko-lugn som vanligt, tills vi kom fram till skrittmaskinen! Jag vet inte om jag nämnt det innan men Loppan är totalt orädd för allt; Busande hundar, traktorer, skenande hästar, höga ljud, fladdrande ikeapåsar - inga problem! Men från dag ett har hon varit livrädd för skrittmaskinen när den är igång och det är hästar i. Hon undrar väl vad de stackars hästarna gjort för att bli inlåsta där bakom gallret?

Hur som helst är hon väldigt lätt att hantera under såna situationer, hon "exploderar", laddar ur och kommer ner på jorden igen. Inga långvariga hysteriska anfall alltså, det bådar gott inför framtida inridning (om man nu sitter kvar under explosionen det vill säga..).

Hon fick komma in och äta lite godis efter det, sen var det bra och hon blev utsläppt till sina små vänner igen. Jag tycker det är viktigt att bara träna dem i korta pass och aldrig tjata om någonting alls när de är unga, även småsaker kan bli nog så jobbiga om man håller på och gnetar för mycket. Jag försöker att alltid jobba förebyggande istället för att provocera fram grejer som jag kan "ta itu med", det uppstår alltid såna situationer tids nog i alla fall.

Målet med dagens övning är i alla fall nått med råge och jag längtar tills det är dags för nästa gång!

Har precis varit på snabbvisit i unghästflocken. Jag lyckades matcha in deras lunchutfodring, då får alla hästarna kraftfoder i varsin krubba och blir visiterade av stallpersonalen. Jag har inte tajmat det sen typ samma vecka hon flyttade in där, då var hon en liten mes som inte ens vågade harkla sig för att få lov att stå brevid de andra. Då fick hon istället äta ur krubban inne i ligghallen, långt bort från de andra och i lugn och ro.

Jag vet ju att hon har tuffat till sig lite och vågar sätta i alla fall ett par hästar på plats (så länge inte alfastoet i hagen är i närheten och viftar med ett öra för då springer alla småttingar iväg med svansen mellan benen), men idag fick jag bevittna värsta surpuppan som lättade i baken mot både den ena och den andra flockkompisen. Hon går ju inte till attack eller är dum, utan markerar bara vilken krubba som är hennes. Helt okej så länge ingen människa kommer i kläm...Det gäller att ha koll åt alla håll när man gå in en flock med lösa unghästar!

Så här charmig var min häst idag!

Loppan är en häst med stora gester och mycket uttryck i allmänhet; När hon är glad över att man kommer och hälsar på travar hon fram mot en och gnäggar. När hon tycker att man är jobbig som borstar henne under magen blänger hon och "hugger" i luften. Första gången jag spolade benen på henne lättade hon i bak (utan att sikta, men ändock..). Det kan jag både se för- och nackdelar med så klart, säkerhetstänk vid unghästhantering är A och O för mig - både för människans och hästens skull. Men med konsekvent hantering/uppfostran och i takt med att hon blir äldre hoppas (kräver) jag att hon lär sig bita ihop och ha bättre impulskontroll, men att fördelarna med att ha en "högljudd" häst kvarstår. Hittills har hon varit otroligt lättkorrigerad och fattar snabbt vad som förväntas av henne (nu står hon blixtstilla vid spolning t.ex), så jag är inte orolig över att det kommer bli några problem i framtiden.

"Kan vi vara kompisar igen?" "Ja, okej då!"

Hästar är inga långsinta individer precis.

God morgon!

Nu har vintern kommit till Stockholm för första gången den här säsongen och även om jag svor när jag skottade fram bilen är jag ändå glad för hästarnas skull. De har haft en riktigt rutten period med knögligt, fruset underlag och snöblandat regn så de knappt velat gå mer än mellan ligghall och höhäck. Ändå är Loppans hage superfin och välplanerad, när det var som värst i höstas hade hon aldrig lera mer än över 1/3 av hoven, men knögglet som blivit när det frusit på har varit nog så jobbigt. Nu föreställer jag mig att de har lyckorus i unghästflocken och busar loss i nysnön (sitter med en hög jobb så jag kan inte själv eventuellt bevittna detta kalas)!

Så här var det när det var som allra, allra värst i höstas. Vi är lyckligt lottade som har en sån bra hage, alla som bor kring Stockholm vet säkert vad jag menar (åkte förbi så många hästar som stod "till knäna" i lera).

Jag har ofta fått frågan om varför jag köpte unghäst, så jag tänkte att jag ska försöka mig på att förklara det en gång för alla. Många som köper unghäst har kanske redan en tävlingshäst och skaffar sig en påläggskalv inför den andra hästens pension eller försäljning så att man har något att rida på, men jag har ju "bara" Loppan.

Utan att gå in på detaljer så hade jag en rätt jobbig hästperiod innan Loppan. Efter en lång resa blev jag av med dåvarande häst i våras och jag bestämde mig helt enkelt för att ha en hästfri tid - jag har helt färdig och skittrött på hästeriet.

Efter några dagars hästfrist började jag hänga i stallet igen, bara för att få känna hästlukten eller ge någon en morot. Efter en månad insåg jag att det är helt kört, jag kan inte vara utan hästar, jag är fast. Jag är född in i hästlivet och har alltid, på ett eller annat sätt haft hästar runt omkring mig, så det kändes helt overkligt att jag plöstligt skulle vara hästlös.

  Eftersom jag redan ställt in mig på och bestämt mig för att satsa lite på mig själv och min jobbkarriär så var det uteslutet att köpa en häst i full tävlingskondition, jag visste att jag absolut inte skulle ha tid att göra både och med 100% engagemang. Dessutom var det en budgetfråga; Jag ville ha bästa möjliga för den summa pengar jag kunde tänka mig att lägga på ett hästköp. Även om det kallas "köparens marknad" just nu så hittade jag ingenting över fyra år som både matchade min plånbok och mina relativt höga krav.

Jag letade faktiskt inte alls aktivt, någonstans hoppades jag att jag skulle komma till sans och hitta någon kompis som behövde få sin häst motionerad i stället. Jag var egentligen inte alls sugen på hästägandet i sig. Jag tittade på nån häst, också en ettåring, som var supersöt men det sa inte klick. En engagerad vän skickade länkar till annonser på mängder av fina unghästar, men ingen "talade" till mig. Sen såg jag Loppan, och tiden stannade. Henne skulle jag ha. Jag visade filmen för min mamma, som faktiskt försökte vara en vuxen och objektiv rådgivare (en eloge till dig för försöket), men för henne var det nog ännu mer kärlek vid första ögonkastet. Vi åkte till andra sidan landet för att kolla på Loppan men innerst inne hade jag hade bestämt mig redan innan jag svängde ut på E:4an.

  Efteråt var jag ändå tvungen att tänka lite; Skulle jag inte se mig om efter en två- eller treåring istället, så det inte var alltför långt bort att börja rida och träna? Men Loppan satt som en liten djävul på min axel och vägrade låta mig tänka om.. Så hörde hennes uppfödare av sig och berättade att det fanns en annan intressent men att jag hade första tjing om jag bestämde mig relativt snart. "Tack, jag tar henne" sa jag och här står hon nu, kort och gott! Inte en sekund har jag ångrat mitt köp, och hennes ålder kunde inte ha tajmat resten av mitt liv bättre.

Den här bilden är bidragande till att Loppan står i "mitt" stall just nu. Fotograf är uppfödare Ewa Jakobsson.

Till saken hör ju att jag "alltid" har tyckt det är vansinnigt roligt med unghästutbildning, jag har både jobbat med det länge och gjort samma resa med att utbilda egna förut. Men då har jag alltid också haft nån annan häst vid sidan av att träna mer ambitiöst med. Nu har jag förvisso underbara kompisar som behöver "barnvakter" till sina fina hästar med jämna mellanrum (förra veckan red jag varje dag), så jag lider inte det minsta av ridbrist nu heller!

Ja, det var lite kort om varför jag köpte en ettåring och inget ridbart. Det var någon, som när jag berättade om Loppan utbrast "MEN har du köpt en fux, som är ett sto OCH en unghäst... Jag trodde du sa att du var trött på att ha hästproblem". Om varför jag gillar fuxston får bli en annan historia ;)

Ni andra som har unghäst, har ni något att rida på under tiden eller hur gör ni?

Det ska verkligen bli så spännande att följa det här projektet! Jag är verkligen nyfiken på vilka analyser som kommer göras, vilka slutsatser som dras och slutligen såklart vilka åtgärder som blir en följd av det.

Så här skriver ASVH på sin hemsida:

"Projektet med syftet att bättre ta tillvara på de svenska unghästarna
fick en kickstart med workshopen på Flyinge igår. Projektet är ett
samarbete mellan ASVH och Svenska Ridsportförbundet (SvRf) och
finansieras av HNS.

På plats fanns uppfödare, elitryttare, unghästutbildare, tränare,
veterinärer och banbyggare för att ge sin syn på dagens system för
utbildning, test och tävling av den unga hästen och för att arbeta fram
eventuella förbättringar och förändringar.

Särskilt inbjudna var även Helena Torstensson, Linda Algotsson och
Malin Rinné som delade med sig av sina erfarenheter från det tyska
unghästsystemet. Deras slutsats var att det i Tyskland läggs mer tid på
grundutbildning och att god ridning premieras högre i alla grenar.

Under eftermiddagens grupparbeten diskuterades bland annat
unghästarnas utbildningsskala och hållbarhetsperspektivet. Vilket
budskap ska förmedlas till de som har och utbildar en ung häst och hur
skapar vi ett system för avstämning av hästens utbildningsståndpunkt,
som även kan användas för avelsvärdering.

Arbetet kommer att fortsätta grenspecifikt under sommaren för att sedan avslutas med en ny workshop i september.

Projektet Helthetsgrepp Unghäst är finansierat via projektmedel från
Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS): Under åren 2009 - 2012 har
regeringen avsatt två miljoner kronor per år till projekt som ska främja
utvecklingen av svensk avel och uppfödning. Satsningen hanteras via
HNS, som är ett samarbetsorgan inom hästsektorn, och finansieras genom
totalisatoravtalet mellan staten och trav-/galoppsporten."

http://asvh.se/nyheter_behallare/helhetsgrepp-unghast-2013

Det här får mig att fundera vidare, finns det någon relativt aktuell statistik/forskning på hur många diplomhästar som är aktiva på tävlingsbanan, säg fem år senare? Jag har inte alls letat eller kollat runt så jag vet inte. Men vore det inte intressant att följa upp (om nu ingen redan gjort det)? Det svåra i uppdraget vore ju kanske att ta reda på varför, var det brister? Hästarnas hållbarhet, utbildning, kunskap, intresse, ekonomi eller någonting annat.

Visst är det ett intressant ämne? Jag kan spåna vidare hur långt som helst..

Kom nyligen hem efter en fantastisk morgon och förmiddag i stallet! Jag hade med mig min vän Stina och vi red en sväng på en annan väns fina hopphästar, så lyxgt att ha lite hästar att rida på medan min egna är på tillväxt! Efter ett lugnt joggingpass i ridhuset skrittade vi ut runt terrängbanan - det var en sån där helt magisk vinterdag (förutom att solen lös med sin frånvaro), kallt och liksom "krispigt" i luften. Vi hade nog kunnat skritta i tre timmar, så himla mysigt!

Efter en fikapaus tog vi in Loppan och gosade lite med henne. Hon älskar att bli kliad och klappad på i pannan men sen är det nog; Att bli borstad på resten av kroppen tycker hon är som ett straff och det är inte ens särskilt mysigt att bli kliad i manen eller på manken. Hon är i alla fall väldigt duktig och snäll, hon biter ihop! Jag försöker att inte hålla på för mycket utan jag kör väldigt korta borstpass med lite godismuta i en hink framför, hon måste ju förr eller senare tyvärr inse att det är en del av hästlivet att bli omhändertagen på det sättet :-). Skönt är att hon i alla fall är väldigt lätt att hantera; Hon lyfter hovar, flyttar sig till höger och vänster bara av att man går mot bogen, hon står blickstilla när jag kollar hennes bakben (hon har haft lite långdragen mugg under hösten, den är som tur är heeelt borta nu men jag kollar ändå alltid för säkerhets skull).

Jag tog med mig tömkörningsgjorden som jag tänkte presentera för henne för första gången idag (återigen håller jag mig inte riktigt till min egen planering....). Det blev ett väldigt odramatiskt möte så jag "slängde" på den en sväng... Loppan tittade och undrade lite men var helt cool med det. Superduktig! Hon har ju haft resårgjord ett par gånger vilket hon också varit helt obrydd av, men man vet ju aldrig riktigt hur de reagerar så det var ändå väldigt skönt och roligt att det gick så bra! Idag är hon DYR!

Bildbevis i en mycket smickrande vinkel!

I slutet av förra året gjorde jag planen för Loppans 2012. Nu när jag ska lägga upp den här inser jag att jag redan i Januari har "fuskat" med milstolparna. Med det vill jag säga att den här planen inte kommer att följas från A-B, på exakta klockslag och med kadaverdisciplin - nej, vår plan är bara något att utgå ifrån. Självklart kommer allting att hela tiden anpassas efter Loppans mentala och fysisika utveckling och andra förutsättningar.

Här kommer i alla fall min tanke om hur år 2012 kommer att vara för mig och Loppan. Utöver det som står kommer jag självklart att fortsätta med vardagshanteringen, prova spolspiltan, lasta ett par gånger och så vidare.

Mål våren 2012

Innan sommarbetet ska Loppan vara van vid tömkörningsgjorden och kunna start och stopp i skritt. Hon ska också ha provat på att löshoppa och förstått grunderna. Innan våren är slut ska jag också ta bort hennes vargtand(-tänder?) som syntes vid munhålekontrollen på besiktningen.

Milstolpar våren 2012

Januari

Prova elastisk gjord, i stallgång och senare på promenad

(Jag hade som mål att tandis skulle ta bort vargtänder i januari, men jag har skjutit på det :-))

Februari

Prova tömkörningsgjord, i stallgång och senare på promenad

Mars

Fortsätta tömkörnings"träningen" i skog och mark

Introducera löshoppning

April

Fortsätta med tömkörningen och löshoppa nån gång till

ungefär maj-augusti

Sommarbete!!

Mål hösten 2012

I december ska jag kunna sitta på Loppan i skritt och kanske trav, och helst stanna om det går för fort!

Innan höstens träning ska hon röntgas för lösa benbitar.

Milstolpar hösten 2012

September

Fortsätta med tömkörningen, i skogen samt någon gång på banan

Löshoppa, i grupp och sedan själv

Vänja in bett vid promenader

Oktober

Fortsätta med tömkörningen

Löshoppa

Longera ett par gånger med gjord och träns

Hänga på henne, förbereda för uppsittning

November

Fortsätta med tömkörningen

Löshoppa

Introducera sadel

Longera ett par gånger med sadel och träns

Hänga på henne, förbereda för uppsittning - och sitta upp!

Skritta ut med sällskap

December

I början av december - skritta och trava ut med sällskap

Sen semester!!

Det kanske ser ut som att Loppan ska gå 7 dagar i veckan i höst, men självklart inte! Vet bara inte exakt hur jag kommer lägga upp det, men vi kommer ju inte longera, tömköra, löshoppa, promenera och lastträna samma vecka ;)

Det är mitt utgångsläge, men som sagt lär jag frångå planen fler gånger innan året är slut!

Hej igen!

Vad roligt med ett sånt varmt väkomnande! Superkul att ni tycker det ska bli spännande att följa oss mot ett av våra delmål.

Jag är hos Loppan ungefär tre dagar i veckan, men jag gör inte alltid någonting speciellt med henne när jag är där. Ni har säkert hört talas om den gyllene unghästregeln; En ettåring aktiviterar man en dag i veckan, en tvååring två dagar, o.s.v. Det tycker jag är en vettig grundtanke att utgå ifrån och Loppan är ju faktiskt bara knappt två år. Eftersom att hon går på lösdrift går jag ofta bara in i hagen och hälsar på henne, visiterar och kollar läget (även om jag har full service och stallpersonalen gör det dagligen, så det är ju defintivt mest för min egen skull därför att jag inte kan hålla mig borta från henne :-)). Den här veckan har jag extra mycket jobb och då är det ju helt ovärderligt att kunna slappna av och veta att hon har det bra trots att jag inte hinner åka ut och hälsa på förrän i helgen.

Jag och Loppan på vinterpromenad!

Jag är ganska "konservativ" när det gäller unghästutbildning och utgår ifrån Flyingemodellen (med viss modifikation beroende på vilken häst jag jobbar med), därför händer det inte så mycket nytt i Loppans liv förrän i höst. Fram tills dess kommer jag, förutom att vardagshantera henne, introducera tömkörning och eventuellt löshoppning i grupp utöver våra promenader i skog och mark. En fullständig plan för Loppan 2012 kommer i nästa inlägg!

Är det någon av er som också har en tvååring? Vad har ni för mål och vad gör ni med dem i dagsläget? Det är alltid roligt och intressant att följa andra i samma årskull, så presentera gärna era småttingar.

Det var allt för nu, men stay tuned för vår årsplan som kommer inom kort!

///Li

 
Hästen ni kommer att få följa i denna blogg fram till treårstest 2013 är en livsnjutande och valpig nybliven tvååring. Florentina D, som till vardags lyssnar till det lite mindre högtravande namnet "Loppan", är en blivande snygg fuxtjej i sin just nu mindre smickrande tonårsperiod. Hon är efter Firenze-Dream Of Heidelberg II och är min tilltänkta dressyrstjärna för framtiden, något hon ännu är lyckligt ovetande om då hon strövar omkring som en halvtam vildhäst med sina bästisar på lösdriften.

Jag är 24 år och arbetar inom kultur- och nöjesbranschen. Om du hade frågat mig för sex-sju år sedan hade jag tvärsäkert svarat att jag aldrig skulle kunna tänka mig att arbeta med någonting annat än som professionell unghästutbildare och beridare i resten av mitt liv, men en hästolycka fick mig att sadla om helt och plugga icke-hästrelaterat under en period. Hästarna har dock alltid funnits med, mer eller mindre vid sidan av på seriös hobbynivå, men det är först nu jag har bestämt mig för att följa upp en gammal dröm och utbilda en egen häst från noll och så långt vi kan gå upp i klasserna utan avbrott - det är alltså Loppan som är huvudpersonen i det lilla projektet!

Meningen med den här bloggen är inte att framhäva Loppan som en utomordentligt begåvad och extraordinär unghäst, inte heller gör jag anspråk på att mina utbildningsmetoder och kunskaper är de enda rätta eller ens de bästa ibland. Här får ni helt enkelt följa oss i vardag och träning, i med- och motgångar, i ur och skur under vår resa mot treårstestet våren 2013. Självklart hoppas jag på dubbeldiplom och stående ovationer, men är medveten om att allt kan hända i utvecklingsfaser och att dagsform spelar en stor roll. Målet är helt enkelt att genomföra det smärtfritt som en liten parentes i vår längre resa mot större framgångar i framtiden!

I dagsläget är Loppan, som de allra flesta nyblivna tvååringar, som sig bör ganska grön. När jag precis köpt henne i somras fick hon oturligt nog en mega-hovböld som slutade med 14 dagar på klinik och därefter boxvila/sandhage med gipsbyten och meck ytterligare ett par veckor. Det innebar en massa ofrivillig hanterings- och miljöträning när jag egentligen tänkt släppa ut henne i en unghästflock och låta henne sköta sig själv, så av en olycklig slump är Loppan därför expert på följande:

Lyfta hovar (och hålla dem uppe, stilla medan man t.ex. lägger nya bandage)

Bli lindad
Stå blickstill i gången
Stå ensam i stallet
Bli lastad och åka transport

... och mycket annat som vi annars inte hade tränat så mycket på. Det är visserligen viktiga och bra saker att kunna om man är häst, så i efterhand var inte den perioden i Loppans unghästliv helt bortkastad i alla fall.

I övrigt "tränar" vi inte på något speciellt, utöver att vi går promenader ungefär en gång i veckan. För bara några dagar sedan fick hon prova att ha resårgjord runt magen för första gången, och lite senare i vår ska vi inviga tömkörningsgjorden. Jag har en komplett plan att utgå ifrån för hela 2012 som jag tänkte presentera i ett senare inlägg.

Ja, det var väl en relativt kortfattad presentation av oss två. Om något verkar märkligt eller oklart är ni självklart välkomna med era frågor, annars hoppas jag att bitarna faller på plats allt eftersom.

Jag är superpeppad på min och Loppans resa mot en av milstolparna i vår gemensamma karriär, jag hoppas att även ni är peppade på att följa med oss på den!

/Li
 

Loppan, en vecka gammal.
 

Loppan som ettåring.
 

Får prova på resårgjord, 19-månader gammal.

I morgon, onsdag, blir det premiär för Unghästbloggen här på Hippson.se. Här kommer en kort beskrivning så länge:
 
"I den här bloggen får du följa unghästen Florentina från våren hon fyller två till deltagande i treårstestet året därefter. Matte Li Åsebring kommer att ge en inblick i träningsupplägg, mål och milstoplar, vardagshantering, mot- och medgångar, analyser och funderingar kring unghästutbildning."