Hej!

Här går allt fortsatt bra! Frans blir modigare och vågar ta ut svängarna från morsan mer för varje dag. Loppan är en stöttande och fin mamma, men inte alldeles för hönsig eller hysterisk. Perfekta helt enkelt, båda två (inte alls en subjektiv bedömning).



Ni som har följt oss sen unghästbloggen vet att den här första betäckningen av Loppan var en test. Vi upptäckte ju en skada (orsakat av yttre trauma) på henne som fyraåring vilket innebar att hennes knappt påbörjade karriär som dressyrhäst var över. Jag hade tänkt ta föl på henne någon gång i framtiden, men inte förrän hon själv presterat på tävlingsbanorna. När jag förra våren bestämde mig för att betäcka henne var det ett lätt, men villkorat beslut. Planen var att se om hon passade i aveln utifrån flera kriterier, t.ex; att hon hade relativt lätt att bli dräktig, klarade av hela dräktighetsperioden utan problem, hade en relativt oproblematisk fölning, lämnade en korrekt avkomma som motsvarade mina förväntningar/avelsmål samt att hon fixade mammarollen på ett bra sätt. Om hon inte hade motsvarat alla dessa förväntningar hade jag fått ta ny ställning till hennes framtid (men så länge hon skulle må bra i allmänhet skulle hon få bli gammal och grå hos mig ändå, även utan föl).

Som tur var har hon överträffat mina förväntningar på alla punkter! Hon tog sig direkt, har haft ett härligt år som dräktig, har mognat enormt mycket och är en jättefin mamma. Fölningen gick ju till enligt skolboken och ut kom Frans med helt korrekt benställning, supertrevligt temperament och en snygg modell. Avel är ju lite som att hålla på med högriskaktier, man kan aldrig vara säker på att det alltid går vägen, men Loppan har i alla fall bevisat att hon väl förtjänar en chans i avelsboxen. Att hon dessutom är en sund och frisk, om än lite klumpig, häst som är friröntgad från öra till svans (med undantag från traumat) gör ju inte saken sämre. Nej, nu ska det förhoppningsvis produceras många härliga mini-Loppisar framöver! :)

Imorgon blir det förhoppningsvis premiär för Loppan & Frans att få gå i beteshagen! Om ni inte får nog av oss här på bloggen kan ni följa mig på instagram: flowequestrian , där kommer Frans-uppdateringar i en stadig ström vilket nog gör att jag både får nya och förlorar gamla följare ;)

Vi hörs!

Hej!

Inatt har Frans fått en lillebror! Vid 02-tiden kom en ny liten sötnos till världen i fullmånens sken, en mörkbrun hingst med fina linjer, stjärn i pannan och lååånga ögonfransar. Vilken himla tur att båda stona fick hingstungar, brorsorna kommer att ha glädje av varandra en lång tid framöver! Det är så skönt att den långa väntan är över och att allt har gått så bra, nästan över förväntan. Båda stona är så fantastiska mammor och har fått superfina ungar!

Hur gullig? <3

Frans och Loppan har fått vara ute hela förmiddagen och på eftermiddagen fick Loppan komma ut och betas för hand medan Frans upptäckte världen. Han är helvild när han är lös men redan en ängel att hantera (vilket vi gör i lagom mängd)! Loppan är en cool mamma men kan växa fast i boxen om inte Frans går ut först, ändå liiite orolig att han inte ska haka på. Som tur är tar han gärna täten om man ger en puff i rätt riktning och då följer naturligtvis mamman efter.

Frans upptäcker världen!

Kolla hur lik Frans är sin mamma när hon var föl:

Jag hoppas Frans blir mörkfux som sin mor, Loppan var ju också ljus i fölpälsen men blev mörk när den föll av. Både Loppans pappa och morfar är mörkfuxar. Vad tror ni, vågar man hoppas?

Hej!

Idag var det uppehåll en stund mitt på dagen så då fick Frans & Loppan gå ut en stund på ridbanan. Frans var helt okej med att bli ledd med grimskaft om rumpan, han gick först med spetsade öron och pigga steg!

På banan gick det ganska lugnt till, de busade lite grann men Frans var mest intresserad av att upptäcka den nya världens fyra hörn grundligt utan stress. Det verkade nästan som att Loppan var mer sugen på bus än Frans, hon tyckte nog att det var härligt att få komma ut i det "fria" ett tag.

Sen fick Loppan beta riktigt gräs utanför banan ett tag, det var på tiden tyckte hon. Frans stod bredvid och bara gooosade under tiden! Sån är han, skulle helst ligga i knät och gosa jämt - världens mysigaste gullunge!

Loppan är så himla fin i kroppen! En kombination av fantastiskt bra foder (och av Birgitta extremt noga uträknad foderstat som anpassats in i detalj efter behov) och ett aktivt år i de bästa kuperade hagarna. Hon och Svartan har ju motionerat sig själva in i det sista av dräktigheten, vilket har gett utdelning i form av välmusklade och välmående hästar som är väl rustade inför tiden med föl vid sidan! Gott att se!