Hej!

Frans kändes ganska stor och långbent redan när han föddes och växer för varje dag (naturligtvis)! Nu har han ju bara en jämnårig kompis att jämföra med, hade han gått med fler fölkompisar hade det kanske varit lättare att få en uppfattning om hur stor han egentligen är i relation till jämnåriga. Alla som har sett honom tycker att han är rätt stor, eller alltså framför allt ganska hög och på kliniken vägdes han ju in på 120 kg som 6 veckor gammal - det är i alla fall inte särskilt litet.

Grabbarna Smågrus - hur underbara?! <3 Frans är snart helt mörkfux mellan låren och Vlad är fläckvis supersnyggt jättemörkbrun. Fatta vilket ögongodis man kommer att ha i hagen om ett par månader!

(Stackars Loppan i bakgrunden som blev fångad i ett osmickrande ögonblick....)

Hur höga (och hur gamla) är era årsföl? Eller, någon av er kanske kommer ihåg föl-mankhöjd på en numera äldre uppfödning som är "slutmätt" ? Att jämföra så ger ju såklart inga klara besked om slutgiltig mankhöjd eftersom att de kan växa så olika, men det vore ändå intressant att höra om!

Jag har bara höftat Frans höjd ute i hagen, men han är ungefär nånstans runt 127-130 cm (typ som min första maxade b-ponny i vuxen ålder) som 8 veckor gammal.

Frans (med sin snyggt uppspända underhals) & mamma <3

Det är livet enligt Frans!

Flocken har precis fått flytta till en ny, ännu större beteshage. Innan har kossorna gått där, så numera förföljs mina hästar ständigt av en svag odör av kobajs... Känns som det där höstbadet för Loppan lockar mer än någonsin! Förutom att de luktar lite kossa så är de mer än nöjda med sin nya, fina hage. Den är verkligen fantastisk, som gjord för att rejsa och busa i - något som Vlad och Frans verkligen har tagit fasta på.


Förutom att busa med Vlad är Frans nya hobby att dra loss kardborren på Loppans flughuva, klä av henne den och gömma den i hagen. Stackars Loppan som verkligen vill ha och behöver sin huva, funderar på att sätta barnlås på kardborren :) Nu får man leta huva och alltid ha en nytvättad med sig ut i hagen som rutin.

Det känns verkligen så otroligt skönt att Frans navelhistoria är över. Hans lilla "påse" under magen fortsätter att dra ihop sig som den ska och det känns som att man kan sluta vara orolig (för just den saken) nu. Helt fantastiskt att det ändå gick så bra och att han slapp någon typ av bukingrepp, plus att det faktiskt inte var ett navelbråck. Ibland ska man ha tur i oturen!

Frans är nog den gosigaste fölungen jag har träffat. Han älskar att bli kliad, klappad, borstad, visiterad, få på sig grimman...Ja, det allra mesta helt enkelt! Dessutom är han inte det minsta "på", bits inte eller är jobbig som de kan vara när de är översociala. Så sjuuukt nöjd och mallig över hans supertemperament!

Nu längtar jag tills Frans börjar släppa fölpälsen, för jag kan nämligen inte bestämma mig för om han har två, tre eller fyra vita ben. När han föddes var jag hundra på att han hade fyra vita, men efter några dagar sa Birgitta "Är du blind, han har väl inget vitt på frambenen?". Jag höll med, då såg det plötsligt ut som om han bara var lite ljus fram och klart vit bak. Sedan har det växlat fram och tillbaks hela tiden, ibland tycker jag att i alla fall ena frambenet är solklart vitt och ibland tycker jag att båda är det. Lurigt med fuxar och ljusa ben, ska verkligen bli spännande att se hur det slutar!

Här, när han var lite mörk av regnet, tyckte jag t.ex att han hade solklara "sockor" på båda fram (man ser ju inte högra så bra på bilden, men det ser typ likadant ut).

En intressant debatt som nästan alltid pågår, i stallen såväl som på sociala medier, är den om hur man ska prissätta sin uppfödning. Åsikterna går delade; Vissa tycker att uppfödare prisdumpar sina hästar och skapar obalans på marknaden medan andra tycker att vissa uppfödare ofta har orimliga fantasipriser på sina hästar. De hästar jag pratar om är främst det "övre mellanskiktet", alltså bra och välstammade unghästar med kapacitet för högre klasser - men kanske inte i första hand framtida OS-hopp av absoluta toppklass.

Det är dyrt att föda upp hästar med allt vad det innebär. Inte bara själva produktionskostnaden av fölet, man ska även hålla ett avelssto med uppstallning, foder, hovslagare, vaccinationer och så vidare. Även om stoet är helt skadefritt och inte kostar något i oförutsedda avgifter så drar fölbudgeten iväg rätt snabbt redan under dräktigheten. Därefter, om allt går bra, föds en ny individ som ska försäkras, verkas, registreras, vaccineras samt senare utbildas och kanske matchas mot unghästchampionat. Det är ganska lätt att förstå hur snart varenda unghäst borde säljas för 200.000 kr, oavsett stam och potential.

(själv tänker jag att Frans är värd en miljon, minst! Helt rimlig och objektiv bedömning förstås... ;) )

Jag hör många uppfödare säga just det, att man måste få tillbaks det man har lagt ner på sin unghäst och att köpare faktiskt måste bli bättre på att betala. Det är kanske en rimlig vision, men jag kan tycka att man ibland börjar i fel ände och att hästförsäljningsbranschen kanske skulle vara mer lönsam på lång sikt om man var lite mer krass och businessinriktad redan innan man producerade en ny häst.

Alltså, jag tror helt enkelt att det är riktigt ineffektivt att klaga på att köpare är snåla och kortsiktiga som t.ex köper billiga importhästar istället för gediget svenskuppfödda, sunda SWB-hästar. Istället skulle man kunna vända på steken och fundera över:

*Vilken målgrupp och marknad vill jag inrikta min försäljning mot, vad har mina potentiella kunder för profil?

*Vad vill den marknaden ha för "produkt"?

*Hur mycket är de beredda att betala för den?

*Är betalningskapaciteten hos köparna beroende av "slutprodukten", kan jag alltså påverka priset om jag kan erbjuda något extra?

*Hur marknadsför jag min verksamhet och min "produkt" på ett sätt som tilltalar potentiella köpare?

*Kan jag, med mina förutsättningar, producera en häst som motsvarar efterfrågan på marknaden och samtidigt göra en lönsam affär?

Om man svarar nej på sista frågan kanske följdfrågorna kan vara:

*Vill jag ändå fortsätta avla för att det samtidigt är min hobby där ekonomin i "produktionen" inte är det avgörande?

*Kan det vara ett sätt att delvis finansiera ett starkt brinnande intresse och kanske ibland gå +-0 ?

(Obs att jag inte alls gillar att prata om hästar som produkter, men jag tror att det är viktigt att försöka tänka lite mer generell business och ibland kanske blanda in lite mindre känslor när det gäller att få lönsamhet i sitt hästföretagande)

Som sagt, jag förstår verkligen frustrationen som uppfödare när man inte får ens i närheten av pengarna tillbaks för sin uppfödning. Jag tror dock att vi måste se nyktert och konstruktivt på det ur en annan vinkel än att problematisera köparna, för det är nog att börja i fel ände att försöka ändra på hur de värdesätter gediget avelsarbete. Vi har fantastiskt många duktiga uppfödare med olika storlek på sina verksamheter, bra stomaterial och alla förutsättningar att föda upp sunda, konkurrenskraftiga tävlingsindivider. Kanske skulle det behövas satsas mer på kompetens inom marknadsföring?  Kanske vi skulle (vara prestigelösa och) ta mer hjälp av oberoende proffs när vi värderar och prissätter våra unghästar?

Jag säger inte alls att jag har rätt, jag bara funderar högt. Vad tror ni? Välkomna att debattera!

Äntligen har Frans och "Vlad" slutat vara såna morsgrisar och istället funnit varandra! De har varit och nosat på varandra några gånger innan och busat ihop fast på behörigt avstånd liksom, men nu har de till slut insett att deras mammor inte är så hemskt roliga och att det faktiskt är mer skoj att hänga med varandra! Jag tror mammorna i fråga är minst lika glada över att slippa ha busungarna vid sin sida 24/7...

De är ju halvbröder (efter samma hingst) och absolut lite lika i uttrycket, men framför allt är de så otroligt lika sina mammor båda två. Vi har fått en varsin mini-kopia av respektive sto!

Numera är de mer eller mindre oskiljaktiga och både busar och betar sida vid sida, långt från mammorna! Så sjukt gulliga!

Hej!

Idag har vi haft återbesök med vår "hemma-veterinär" Tove i stallet. Hon och Anna, fölspecialisten som vi har besökt på kliniken, har haft kontakt om Frans navel under behandlingsperioden och bestämde att sista återbesöket kunde göras hemma i stallet eftersom att allt såg så fint ut på ultraljudet sist. Nu ville vi bara se så att infektionen försvunnit helt från navelstumpen också.

Allt såg som tur var superfint ut så nu slipper Frans blir sprutad mer och vi behöver heller inte oroa oss för att en operation behövs. Det är som en liten ärrvävnad längst ner, så om det inte försvinner av sig själv kan man behöva göra en okomplicerad "skönhetsoperation" längre fram, men det är ingen brådska eftersom att det inte påverkar honom så det kan vi i så fall ta i samband med t.ex kastration.

Jag är så himla lättad och tacksam för superhjälp av både dessa två fantastiskt proffsiga veterinärer och av Birgitta som har hjälpt oss massor på hemmaplan (det har ju varit lite fix och trix med att ta in dem varje dag och hålla i Frans när han får sin spruta). Skönt att omge sig av proffs helt enkelt :)

Helt otroligt faktiskt att Frans fortfarande tycker att jag är ganska ok att hänga med, trots att jag (eller någon annan människa) har stuckit en spruta i hans rumpa varje dag i tre veckor. Strax utanför bild står Loppan och dregglar med mulen tryckt mot mitt hår. Mina fina två! <3

Frans växer supermycket och är inte direkt snyggast i kroppen för tillfället! Det är mycket sovtid på schemat nu, det tar nog på krafterna att bli stor. Han är nu sju veckor gammal och man kan ana en superfin mörkfuxig nyans titta fram fläckvis under fölpälsen, längtar tills han har släppt den helt.

Nu slipper vi ta in dem varje dag, men de tycker det är ganska skönt att vara inne ett par timmar om dagen så det känns skönt att kunna göra det ändå ibland. De klarar ju det mesta, men de uppskattar varken stekande sol med bromsinvasion eller ihållande ösregn, så det gör ju inget att de får slippa det ibland. Skönt att ha hagarna nära stallet så att det aldrig blir ett problem!

Om man har ett fint föl som ska säljas kan man nu anmäla det till selektering inför elitfölauktionen. Ett urval av superfina föl väljs sedan ut till auktionen som går av stapeln på Flyinge i september.

Läs mer om selekteringen:
http://www.swb.org/sport/auktioner/anmalan-till-selektering

Jag har aldrig varit på auktionen själv, men hört både hurra-rop och lite kritik om både den och selekteringarna inför. Bland annat har jag förstått att uppfödare i norra delen av landet känner sig lite exkluderade p.g.a avståndet till närmsta selekteringsplats. Förra året blev auktionen ju dock total succé och medelpriset på de sålda fölen låg på 111.429 kr, inte alls dåligt.

Dyraste fölet Kordoba for U gick för 600.000 kr. Hur fin?


Läs mer om auktionen här:
http://www.swb.org/sport/auktioner

Är det någon av er som funderar på att anmäla till selekteringen? Eller som kanske har sålt/köpt ett föl på auktionen tidigare år?

Frans tar minsann ingen hänsyn till att hans mamma är en rätt klumpig individ, han rullar sig gärna och hamnar med alla benen intrasslade under Loppan. Det fantastiska är att hon faktiskt skärper till sig och kliver över honom extremt lugnt och varsamt utan att ens vara i närheten av att nudda honom. Hade det varit något annat som låg där och jag kom fram med grimma och morot så hade hon förmodligen bara manglat över hindret och stupat i backen själv på köpet för att komma fram fortast möjligast. Coolt ändå med modersinstinkter.

Jag har ju funderat på att trickträna Loppan lite, vi kanske kan göra ett nummer med levande cavaletti (Frans) och bli rika äntligen? Tål att tänkas på! :)

Fick just veta att ett annat sto på gården är dräktig på första kollen, så roligt! Blir dock såå avis på att inte jag ska få något föl nästa år, men samtidigt ändå väldigt nöjd över mitt beslut att vänta med att betäcka om Loppan. Tänk vad jobbigt det hade varit att åka skytteltrafik mellan seminstation och veterinärklinik (pga Frans navel), det hade nog ingen av oss orkat med. Jag får njuta av tiden med Frans och hålla mig i skinnet tills det är dags att skicka iväg Loppan på semin nästa vår istället, tiden har ju en tendens att gå snabbare än man tror ändå.

Jag är fortfarande riktigt sugen på att betäcka Loppan med Bel Air nästa år och jag har redan intressenter på en sån avkomma, men man vet ju aldrig vad som händer fram tills dess. Det finns ju så otroligt många fina hingstar, så jag kanske måste skaffa mig ett till sto helt enkelt... ;)

Jag vill ha huuuur många som helst av den här sorten <3

Hej!

Idag har vi varit på återbesök med Frans på Mälarkliniken. Han var precis lika duktig som sist och hade gått upp hela 17 kg! Vi som tyckte att han var lite tunn i början, nu är vi inte lika oroliga... :)



Naveln såg superfin ut och har utvecklats åt rätt håll, precis som jag trodde. Vi får dock fortsätta antibiotikabehandlingen några dagar till och sedan kör vi ett återbesök hemma i stallet med vår veterinär som får känna och kolla på naveln en sista gång innan vi slutar behandla honom helt. Visst har det varit en lite besvärlig start för Frans, men å andra sidan kunde det ha varit så mycket värre så jag gräver inte ner mig. Är glad att jag tog ut veterinär direkt när vi upptäckte det så att det aldrig hann bli riktigt dåligt. På köpet har jag dessutom fått en otroligt välhanterad fölunge som nästan lastar sig själv, står blickstill med största tillit nästan oavsett vem som gör vad med honom och charmar precis alla som han möter.

Suddig bild från kvällsjoggen i hagen häromdagen

Hej!

Hovis kunde komma samma dag som jag skrev förra inlägget, vilken flax! Först verkades Loppan i gången och Frans stod kvar ensam i boxen, sen bytte vi plats. Gick bra förutom att Loppan smet ut och ställde sig på gången igen när jag satte på Frans grimman, jag antar att hon försöker säga att hon vill bli mer ompysslad ;) Så snart betessäsongen är över ska hon få ett rejält bad med schampo upp till öronen, det har jag lovat henne!

Frans stod hur som helst helt blickstill, jag bara stod och kliade lite på halsen medan hovslagaren raspade alla fyra hovar. Jag har knappt övat på att lyfta benen eftersom att det har varit så mycket annat som Frans har behövt "öva" på, men det behövdes ju tydligen inte. Återigen imponerar han och jag blir snart odrägligt mallig över min otroliga lilla fölunge.

Hans navel ser verkligen superfin ut nu och på måndag ska vi tillbaks för ultraljud. Jag hoppas det ser fortsatt fint ut även på insidan så att vi kan få låta Frans vara fri från allt sprutande och fixande. Det enda han tycker är lite obehagligt är dock själva nålsticket men allt annat är mest mysigt. Speciellt hippotrimen, den får han nästan som belöning efter allt annat fix :)

Zzzzovmorgon i hagen

Vi har dem inne en del nu när det har varit kyla och ösregn, känns så viktigt att fölisarna får vila ordentligt på torra bäddar. Idag är det dock än så länge helt perfekt hästklimat här hos oss; lite mulet, lätta fläktar och inte stekhett i luften. Själv skulle man inte tacka nej till riktigt sommarväder, men för hästarna är det ju superskönt...

Hej!

Här växlar vädret från 0 till 100 typ! I några dagar har det varit tropisk värme och nu är det iskallt, ihållande spöregn. Jag var nyss i stallet och lät hästarna stå kvar inne efter att vi penovet-sprutat Frans, jag tror de tyckte att det var rätt skönt att få vila lite på en torr halmbädd ett tag.



Frans är fortfarande så otroligt duktig. Vi är alltid två personer, så att en kan ha honom i ett stadigt grepp medan den andra sprutar, men ge hippotrim och tempa honom kan man göra själv utan problem. Han är lika social och tillitsfull som innan, han blev ju lite misstänksam där i början men nu kommer han fram och stoppar huvudet i grimman precis som vanligt när man kommer. Han har verkligen ett helt fantastiskt härligt temperament och inställning! Är väldigt glad att han är så himla enkel och trygg i och med att vi måste hålla på med sprutor och grejer ett tag, det underlättar verkligen enormt mycket.

Nu hoppas jag att vår hovis kan komma ut i dagarna, vår bokade tid krockade med veterinärbesök. Egentligen är det ingen stress, han ser väldigt korrekt ut överallt, men det är såklart ändå viktigt att kolla plus att det är bra träning. Dessutom behöver Loppan verkas med täta mellanrum under sommaren, så jag håller tummarna att jag kan få en tid asap.

Snart öppnar anmälan till fölbedömning och jag är i valet och kvalet om jag ska visa eller inte. Frans kommer att vara knappt 3 månader vid tillfället för visning och det är ju svårt att veta om han kommer att vara till sin fördel eller inte... Å andra sidan spelar ju siffrorna inte så stor roll för framtiden och det är ändå ett bra delmål. Hm, får klura på det! Hur gör ni andra?