Hej!

Nu har vintern kommit till Stockholm! Jag har som vanligt inte bytt till vinterdäck innan det började varnas för blixthalka... Däremot har jag plockat fram alla mina varmaste kläder och kunde därför njuta av ett fantastiskt vackert frostlandskap utan att frysa i stallet idag. Så underbart härligt när det är såhär krispigt, lite bitigt, vitt, kallt men ändå soligt ute.

På tal om att frysa blev det ju lite trist ton på Facebook efter mitt inlägg senast. Flera "debatterade" en ickefråga utan att egentligen läsa igenom inlägget de kritiserade (genom att själva kommentera eller gilla någon annans kommentar - vilket ju också är ett aktivt ställningstagande). Detta tycker jag är en väldigt tråkig generell trend på sociala medier, inte minst inom hästvärlden. För er som inte hänger med handlade det om att jag hade köpt täcken till Fransen, som ju alltså är ett föl. Detta gav upphov till många upprörda känslor. Förutom att kritiken i det här fallet var meningslös att rikta mot mig eftersom jag inte ens anser att Frans behöver ha täcke just nu - vilket jag var tydlig med i inlägget, så tycker jag även att många har en otroligt respektlös ton. Min fulla övertygelse är att det finns väldigt många olika sätt att hålla häst på och jag tror att de allra flesta hästägare har som utgångspunkt att se till sin hästs bästa utifrån sina egna värderingar, kunskaper och tidigare erfarenheter. Om man själv tycker att man är en ovanligt erfaren person med kunskap som vore synd att inte dela med sig av, då är det helt fantastiskt att göra det på ett ödmjukt vis i de sammanhang där andra människor bett om råd. Sen är det ju såklart alltid otroligt viktigt att ha ett öppet debattklimat där man diskuterar, delar med sig, utvecklas och kanske till och med omvärderar sina åsikter ibland...Det är dock något helt annat än den typen av kritiserande, mästrande och respektlösa inlägg jag syftar till ovan.

Jag brukar verkligen inte gå igång på mycket, men det här gjorde mig riktigt less. Hoppas på en godare ton framöver!

God ton, det var det i alla fall i fölhagen idag. Vi fick finfrämmande av en mini-människa vilket uppskattades enormt av alla fyrbenta. Som F själv sa "Jag tror dom tycker att jag är en väldigt liten och rosa människa". Strax därefter undrade hon vad fölen egentligen äter för lördagsgodis? En fantastiskt relevant fråga faktiskt...Frans undrar också!



Loppan blir alltid helt till sig när hon träffar barn. Det är faktiskt lite konstigt och jag önskar att någon kunde förklara varför? Fattar hon att det är ett barn eller tycker hon bara att något är annorlunda? Hon blir så otroligt kärleksfull och liksom sprallig, som om hon inte vet var hon ska göra av alla sina känslor. Idag kunde hon bara inte sluta pussa på F, som i sin tur inte kunde sluta skratta när Loppan blåste luft och gosade in sin mule i hennes ansikte. Så himla gulligt!

I övrigt inget nytt under vintersolen. Hästarna har det bra ute i sin stora, härliga hage och minst lika bra i sina välhalmade boxar där de får komma in om nätterna. Vi har dem på bäddar med ett tjockt lager spånpellets i botten som vi tömmer och byter ut ungefär varannan vecka samt ett fluuuuuffigt lager gyllengul halm över. Varenda gång jag har mockat och bäddat färdigt vill jag själv gå och lägga mig där, ser så sjukt mysigt ut! Det börjar dock märkas att fölen snart är "stora hästar" eftersom att det typ är dubbelt så jobbigt att mocka nu... Två hästar i en och samma box producerar mycket skit, rent ut sagt. Gymkort känns överflödigt.


Blanka, tjocka och täta vinterpälsar som ett brev på posten när det handlar om välmående hästar med absolut superb foderstat. Evigt tacksam för Birgittas klokhet och kunskap i frågan!

Hej!

Nu var det länge sedan sist! En person jag jobbade med förut sa att definitionen av stress är när man måste börja varje mail eller samtal med "förlåt att jag inte har hört av mig.." istället för med en vanlig hälsningsfras. Så: Förlåt att jag inte hört av mig, det har varit full rulle hela hösten!

För Frans och Loppan är det mindre stressigt, de har inte många brådskande uppgifter eller höga förväntningar på sig i sin vardag. Frans har börjat bli lite busig, vilket jag bara applåderar eftersom att han har varit ett sånt utomordentligt skötsamt barn sedan han föddes. Jag tror ju att det är sunt att vara lite rebellisk! Nu överdriver jag verkligen Frans beteende, hans busighet består mest i att han tar tag i saker och slänger runt dem. Som när jag hade honom ute i gången häromdagen, då hann jag knappt plocka upp handduken han fått tag i och slängt åt vänster innan han fått fatt i Loppans täcke och kastat det i en elegant båge över ryggen till höger. I övrigt är han lika fantastisk att hantera som vanligt och hans busighet går egentligen inte ut över någon. Han lyfter snällt på hovarna, leds fint i grimman och står snällt uppställd på gången (jag har honom inte fastbunden på riktigt utan i ett löst grimskaft som jag håller i genom ringen på väggen).

För några dagar sedan var ID-kontrollanten ute igen och gjorde en ny signalementbeskrivning. Minns ni att vi vara osäkra på om han hade lite vita tecken på ena fram eller om det bara var fölpälsen? Det var tydligen vita tecken, närmare bestämt en nästan obefintlig vit kronrand, vita ballar och en vit fläck på baksidan av kotan. Tur att vi upptäckte det innan Frans pass gått i tryck (hoppas jag i alla fall).



Frans är en D-ponny i mankhöjd nu, men han kan inte ha täcken för en B-ponny. Skaffade nämligen ett par utifall att det skulle bli busväder (ni som har följt mig ett tag vet att jag inte sätter på dem täcken i första taget, men det är aldrig dumt att vara förberedd) och de passade i ryggen men hängde ner som världens u-ringning i bogen. Tur att han har en rejäl päls och en fantastisk Birgitta som tar in dem om det skulle behövas. Täcken = överflödigt alltså. Mest kul att handla.


Frans är fortfarande osåld men jag har några intressenter på honom. Vi får se hur det blir, jag hade ju bestämt mig för att sälja men nu har jag också bestämt mig för att "vi får se". Ambivalent? Yes!



Äkta!


Just nu är Frans 5, på väg mot 6, månader gammal och avvänjning börjar bli något att fundera lite kring. Dock är jag och Birgitta rörande överens att inte börja vänja av dem förrän tidigast vid 7 månaders ålder, gärna lite senare. Vi kommer att börja med att låta Frans och Vlad (som numera ska kallas Kurre, men det är väldigt svårt att få in i huvudet) äta kraftfoder tillsammans i en box medan mammorna står i varsin box bredvid. Skönt att de har varandra att luta sig mot när de ska ta första steget ut i vuxenvärlden. Jag tror att det kommer att bli väldigt odramatiskt, men jag är lite ledsen för Loppans skull. Hon älskar verkligen att alltid ha en liten kompis vid sin sida, kanske får skaffa en shettis tills nästa föl kommer. Jag har bett Birgitta gästblogga om detta ämne... Avvänjningen alltså, inte om Loppan ska få en shettis eller ej.


Ha det så bra tills vi hörs igen!