Hej!

Frans gick igenom sin veterinärbesiktning utan anmärkning och med kommentaren "Fantastiskt välhanterad fölunge". Han skötte sig naturligtvis klanderfritt och stod precis blickstilla när veterinären lyste med ficklampa i ögonen, klämde och kände överallt, lyfte på benen, lyssnade på hjärtat o.s.v. Hur duktig som helst! Jag kan dock inte ta åt mig så mycket av äran eftersom jag inte hanterat honom mer än "normalt", han råkar bara vara vänlig och helt okomplicerad i sin natur. Loppan och Highcruiser har gjort ett bra jobb med att nedärva sina gener, även om Loppan ska ha odelad cred för själva uppfostringsjobbet. Om hon fortsätter prägla sina avkommor på detta vis är jag mer än nöjd, det är faktiskt ovärderligt med lätthanterade och samarbetsvilliga hästar!

Frans och hans lika vänliga, lätthanterade och mysiga lillebrorsa Vlad


Jag undrar vad ni skulle vilja läsa om här på bloggen i vår?

Självklart kommer det att vara mycket fokus på hingstval och allt som rör Loppans betäckning om några månader, sedan kommer det säkert att bli lite mer föl-fokus längre fram då vi dels väntar tre föl på Rönnberga (eller vi och vi, jag är inte alls inblandad förutom att jag är självutnämnd förste föl-gosare) och dels så kommer jag eventuellt att under fölningssäsongen assistera på ett stuteri som väntar 11 stycken framtida stjärnor till våren. Utöver detta vardagsbloggande funderar jag alltså på vad ni vill läsa mer om under 2016? Förra året hade vi ju t.ex tre avelsexperter från SWB som agerade rådgivare inför hingstvalen (mycket uppskattat), sedan har vi ju Birgittas populära gästblogg som förhoppningsvis blir återkommande även i år.



Tipsa/önska väldigt gärna ämnen eller teman i kommentarsfältet här nedan eller per mail till: Li@flowequestrian.se

Hej!

Vi inleder det nya året med nya rutiner, Frans och Vlad har nämligen börjat sova utan sina mammor om nätterna. Det hela är än så länge väldigt okomplicerat, fölen hittar redan till sin gemensamma box när vi släpper in dem från hagen och stona bryr sig inte nämnvärt om att deras ungar sover borta. Tvärtom verkar de tycka att det är lite skönt :) Om några veckor kommer killarna att få gå kvar i sin vanliga hage och sova inne om nätterna, medan stona åker ut på lösdriften med de dräktiga fölstona. Blir härligt för Loppan, hon älskar ju sin lösdrift!



Frans är lite surig mot Vlad när de äter kraftfoder, men i övrigt håller de sams! Så glad att de har varandra, de busar och gosar verkligen dagarna i ända.

Imorgon kommer veterinären ut till oss, men inte för att någon är skadad utan för att Fransen ska besiktigas. Japp, han är alltså såld. Det känns lite vemodigt men ändå jättekul såklart - det var ju planen från början! Jag är glad att jag hittat en så fantastiskt bra köpare som både kommer att satsa på sporten men även ge honom ett härligt hästliv. Det ska bli spännande att följa honom hos hans nya ägare i framtiden, men vi behöver inte ta farväl riktigt än eftersom att han kommer att få kvar hos oss i vår. Blir perfekt med lite långsam avvänjning för min del också... ;)

Vi hörs!

God fortsättning, hoppas ni har haft en lugn och skön jul utan stress och stök!

Ett snabbt hej här på bloggen nu, men snart ska jag uppdatera er med nyheter som både är jätteroliga och lite sorgliga. I alla fall ville jag nu mest skryta lite med en dagsfärsk bild på Fransen som bara blir snyggare och snyggare för varje dag... Det är klart att jag är extremt partisk, men jag är faktiskt väldigt mallig över Loppans första avkomma som blev så mycket bättre än jag vågat hoppas när vi tog det "akuta" beslutet att betäcka henne förrförra våren. Han har trevliga, taktmässiga och elastiska (om än inte superduper-spektakulära) gångarter, ett helt outstanding temperament, otroligt charmig uppsyn och en jättesnygg sida.


Han står ju lite knasigt på bilden, men förutom det är han så himla fin här tycker jag.


Det är så himla spännande att fundera kring Loppans nästa hingstmatch. Jag är nöjd med Frans i stort, men skulle vilja testa att "spetsa" lite för att få ytterligare mer front och kanske ännu lite mer flashiga gångarter. Det är ju dock lättare sagt än gjort, jag hade nyligen ett långt och spännande samtal med en väldigt avelskunnig person inom travet som drog åtskilliga exempel på t.ex helsyskon där den ena var otroligt vinstrik medan den andra inte kunde trava för fem öre. Personen berättade också om ett sto som själv var en riktig stjärna och hade sprungit in ofattbara summor pengar, men lämnat helt mediokra avkommor - medan ett annat sto själv hade noll meriter (likaså mormor och mormorsmor) men ändå lämnade absoluta topphästar som bara vann och vann. Självklart är framgångsrik hästuppfödning framför allt ett resultat av gedigen kunskap, erfarenhet, konsekventa avelsmål, förmåga att välja ut bra ston och matcha dem med rätt hingst osv - men visst kan man inte förneka att man även måste ha en liten gnutta tur ibland också!

Nåväl, än finns tid att helt bestämma sig för vilken hingst det blir för Loppan till våren. Jag har påbörjat en lista där jag först skrivit ner alla intressanta hingstar jag kommer att tänka på rakt upp och ner, sen sållar jag ut dem efter lite olika kriterier. Förutom detta tar jag ju även hjälp av experter som rådgivare för att få hjälp att se "nyktert" på vad som passar Loppan utifrån mina avelsmål. Ska berätta mer om detta senare!

Ha en skön sista vecka på det här året allihopa :)

Hej!

Det blir längre och längre mellan gångerna här på bloggen. Jag har haft en helt hysterisk december med hittills bara en ledig dag, det beror på en blandning mellan att jag har varit extremt dålig på att planera och alldeles för bra på att säga ja till olika uppdrag :) Så blir det ibland och min ambition är att 2016 ska bli lite lugnare och därmed innebära högre kvalité + tätare uppdatering på bloggen.

Om ni då kommer att få fortsätta följa Frans eller inte återstår att se, jag har ett par intressenter som rycker i honom men ingenting är klart förrän det är klart. Än så länge är han i alla fall kvar i stallet, till Loppans stora lycka. I januari ska vi börja separera dem om nätterna, våra småkillar ska då testa att bo kollektivt i en gemensam box medan mammorna har en varsin. Blir spännande att se hur det går, båda ynglingarna är ganska självständiga även om Fransen är lite av en morsgris.


Överbyggd och luddig, men såklart finast ändå!

Idag har Loppan och Frans fått busa lite på ridbanan. Det tyckte båda var väldigt kul och även Loppan bockade loss lite när hon fick springa lös, dock skönt att de båda sköter sig ypperligt så länge de leds i grimskaft. Frans blev lite busig och studsade till som ett popcorn på vägen till ridbanan ett par gånger, men det som är så härligt är att han har full koll på den som leder och kommunicerar/lyssnar hela tiden. Han drar inte iväg eller är ens i närheten av att mangla ner den som går bredvid, vilket ju annars är ett inte helt ovanligt scenario när det gäller relativt otränade, yra småttingar med överskottsenergi. Det har nog mest med hans temperament att göra, för vi har inte tränat speciellt mycket på att gå fint i snöre faktiskt. Temperamentet i kombination med en bra grundhantering samt god uppfostran av hästflocken, det tror jag faktiskt är värt mer än att träna olika moment till förbannelse när de är så här unga.

Om ni vill se lite filmklipp på Fransen finns det till allmän beskådan på instagram, flowequestrian heter kontot. Det ligger redan något uppe från idag och fler kommer!

Eftersom att jag inte är säker på att jag kommer att hinna uppdatera här mer före den 24:e (jobbar naturligtvis in i det allra sista) så vill jag passa på att önska alla er (som firar) en riktigt GOD JUL! Ta hand om varandra och ge era fyrbenta alla röda äpplen de förtjänar!

Hej!

Jag har hängt med mina fina hästar mer eller mindre hela helgen, så himla lyxigt att få göra det helt utan stress ibland! Igår blev Frans ryktad på stallgången (så himla duktig!) och Loppan fick en välförtjänt helkroppsmassage, sedan var det bara häng och gos för hela slanten. Ganska härligt att sitta på havrelåren i vårt trivsamma lilla stall och höra vinden vina utanför, känns som ett av de tryggaste ställena att vara på mitt i stormen.



Både Loppan och Frans är så otroligt mysiga, de skulle nog helst sitta i knät om de fick!

Jag passade på att mäta Frans när jag hade honom i gången. Han har inte har växt lika mycket i fram (drygt 140 cm) som i bak (145 cm)... Det är dock mest långa ben, vilket såklart inte är en nackdel för en framtida dressyrhäst. Trots att han växer så det knakar är han tack och lov fortfarande superfin i hullet. Han var ju lite tunn ett tag innan han fattade tjusningen med kraftfoder, men nu äter han precis som han ska och är lagom rund i formerna. Så himla skönt!


Hur ska man någonsin kunna sära på dessa två?! :O :(

Ser ni hur smutsig Frans är på halsen och bogbladet (förutom att han har hö i manen)? Han var nyborstad men sen fick de frukost = geggig mashgröt. Loppan har absolut noll bordsskick utan tar en tugga och äter den i godan ro med öppen mun rakt över Frans, därefter använder hon hans mankam som servett så att allt gegg rinner ner över hans hals. Sen torkar det in och lämnar en mysigt kladdig yta som knappt går att borsta bort... Han får se ut så tills vinterpälsen trillar av helt enkelt :)

Hej!

Vilken skillnad att läsa kommentarerna till mitt förra inlägg. Tack för er fina respons! :)

Här kommer det utlovade inlägget om hur Birgitta Valette brukar tänka kring fölens avvänjning. För nytillkomna läsare kommer här först en snabb presentation av Birgitta:

Sedan 70-talet har hon fött upp SWB på sin gård i Södermanland och har även haft en omfattande verksamhet med inackorderade avelsston och unghästar. Hon är utbildad inom etologi och är både lantmästare och veterinärassistent med enorm kunskap om foder - såväl tillverkning som hästens behov. Lägg sedan till att hon är en fantastisk pedagog som har utbildat flera generationer ryttare och hästfolk via sina föreläsningar och kurser. De senaste sju åren har hon arbetat på anrika Flyinge och innan dess som utbildningsansvarig/lärare vid Södermanlands Naturbruksgymnasium.

Birgitta besitter, som ni förstår, en otrolig erfarenhet när det gäller avel och unghästar. Jag vet inte hur många fölungar som har sett dagens ljus i Birgittas stallar, eller hur många unghästar som fostrats i härliga, harmoniska flockar på hennes ägor - men de är många! När jag jobbade där (för en herrans massa år sedan) hade halva ryttareliten sina dyrgripar till unghästar på sommarbete eller i lösdrifterna hos Birgitta, ett nog så gott betyg på fullständig tillit.  

Birgitta är uppfödare till (bland många andra) Quick Step VR som vann 7-årschampionatet i hoppning på Flyinge i år samt var nominerad i kategorin Morgondagens Stjärna på Ryttargalan. Loppan och Frans bor ju på gården som Birgitta och hennes man Per äger och varken de (hästarna alltså) eller jag kunde ha varit mer nöjda över det :) Mina hästar lever som kungligheter (i hästmått mätt) och jag behöver aldrig vara orolig att de inte ska få precis all omvårdnad, foder och kärlek de förtjänar - även om jag inte kan vara på plats så ofta som jag önskar.


Jag tror detta inlägg kan vara till mycket glädje för alla som funderar kring sina fölungars avvänjning!


Birgitta och Quick Step VR <3

Hej alla läsare!

Nu är det snart dags att börja planera för fölens avvänjning.

 -Vid vilken ålder är det lämpligt att avvänja?

 -Hur ska avvänjningen gå till?

 -Hur ska fölen hysas framöver?

Ja, frågorna är många och jag ska försöka ge några tips och berätta hur vi gör här på gården.

Fölet bör avvänjas absolut tidigast vid 6 mån ålder, tidigare avvänjning kan ge bestående beteendestörningar eftersom fölet fortfarande har ett starkt sugbehov som då kan tillfredsställas genom att fölet diar på sina nya lekkamrater. Till saken hör även att fölet får i sig rätt sammansatta proteiner via mjölken vilket är viktigt tom 7-8 mån ålder.

De av mina ston som fått flera föl, avvande ofta själva sina föl när de var ca 8 - 10 månader. Yngre ston kan behöva hjälp liksom ston med kaxiga, dominanta fölungar.

Det finns två olika metoder:

Direktavvänjning: Man skiljer då sto och föl på en gång, med viss tillvänjning förstås.Lämpar sig bäst för de lite större  stuterierna där man har flera ston och föl i ungefär samma ålder.

Successivavvänjning: Sto och föl skiljs först åt nattetid (fölet kvar i ursprungsboxen, helst med ett föl i samma ålder) och går tillsammans dagtid. Man bör räkna med att successiv avvänjning tar två till tre veckor. Nästa fas är att fölet får dia morgon och kväll, resterande tid tillbringas med andra föl. Sista fasen, en mjölkslurk på morgonen, därefter kan fölet vänjas av för gott.

Det bästa är att flytta på märrarna och låta fölen gå kvar i sin invanda miljö.

Avvänjningen är en stor omställning för sto och föl så det gäller att vara extra observant. T.ex finns det risk för juverinflammationer om stoet har mycket mjölk. Dra bort kraftfodergivan successivt under avvänjningsperioden så den är nere på noll när fölet tas bort och se till att  stoet rör ordentligt på sig. Känn på juvret och tempa om du är osäker.

Här på gården tillämpar vi successiv avvänjning och påbörjar inte förrän vi ser att fölen äter grovfoder och minst 0,5 kg kraftfoder per dag. Fölen hålls därefter i gemensamhetsboxar nattetid och går ute så mycket som möjligt dagtid.

Enligt mina erfarenheter är det svårt att hålla nyligen avvanda föl i lösdrift om det innebär att fölen går ute dygnet runt med tillgång bara till en ligghall.

Sent födda föl som avvänjs i jan-februari kan ha svårt att få i sig tillräckligt mycket energi för att hålla värmen när det blir kallt samtidigt som de ska växa och hålla hull.  Det skyddande fettlager över ryggen, som förhoppningsvis ettåringen har hunnit skaffa sig, finns oftast inte hos det nyligen avvanda fölet. Dessutom har åringar tillväxtperioder som kräver en stor portion av ostörd vila. Går åringarna i lösdrift dygnet runt är det lätt hänt att de större och kaxigare fölen håller igång och stör så att de mindre inte får den vila de behöver för att utvecklas optimalt.  Idealiskt är, enligt min uppfattning, att ha en äldre klok häst som styr och fostrar gruppen. Jag har själv många goda erfarenheter av detta (älskade bäste Ivar, 25 år tex.).

Hur skapa de bästa förutsättningarna?

Att ha fölen inne i gemensamhetsboxar nattetid (alltid med halm) och ute i större hagar, gärna med vindskydd, och alltid med fri tillgång till grovfoder under dagtid är det som jag har funnit fungerar bäst.

Denna typ av inhysning medför att det är lätt att individanpassa kraftfodret, det blir lugnare vid måltiderna och det blir lättare att hantera fölen var för sig.  Dessutom kan man i lugn och ro visitera och kontrollera sin unghäst. Jag tycker att den första vintern ska ägnas åt mycket hantering av fölet, tex ska den lära sig att stå uppbunden, ledas, uppföra sig väl vid verkning osv. Här på gården brukar vi låta fölen äta mellanmål i transporten, vilket resulterar i vuxna hästar som gärna går in i och åker transport. Lätta småsaker man kan göra som kan betyda mycket för hästens välbefinnande och som skapar trygga individer.

Grupphållning, dvs att vistas i flock har stor betydelse för den unga hästens fysiska utveckling. I flocken stimuleras den till lek, aktivitet och rörelse som stärker skelett och leder. Det bästa är om alla föl kan släppas ihop samtidigt. De kommer då att snabbt hitta sin plats i flocken vilket skapar förutsättningar för att harmoni och lugn infinner sig. Att växa upp i flock stärker även fölet mentalt, den socialiseras och lär sig att kommunicera och umgås med olika individer på hästars vis, vilket skapar trygghet och mognad som i sin tur underlättar för oss vid vidare hantering och utbildning av hästen.

På förekommen anledning vill jag gärna ge min syn på täcken på föl. Det föl är inte fött och kommer förmodligen inte att födas som har täcke på sig här på gården. Våra hästar går i stora kuperade hagar med tillgång till träd alt vindskydd med ständig tillgång till bra grovfoder, (vilket ger en tät kort varm päls och håller ämnesomsättningen i gång vilket alstrar värme). Om fölen fryser inbjuder de stora hagarna till lek och bus som gör att de blir varma. Vid riktigt otäckt väder, blåst och snöblandat regn, kommer de in tidigare.

Jag kan inte förstå hur ett täcke skulle kunna sitta kvar som våra fölungar busar!

Mitt budskap är alltså: inga ensamma ledsna föl med täcken på i små leriga hagar utan stimulans!




Nästa gång kan jag berätta om åringens fortsatta liv!

 Allt gott till er och era fantastiska fyrbenta kompisar!

Hej!

Nu har vintern kommit till Stockholm! Jag har som vanligt inte bytt till vinterdäck innan det började varnas för blixthalka... Däremot har jag plockat fram alla mina varmaste kläder och kunde därför njuta av ett fantastiskt vackert frostlandskap utan att frysa i stallet idag. Så underbart härligt när det är såhär krispigt, lite bitigt, vitt, kallt men ändå soligt ute.

På tal om att frysa blev det ju lite trist ton på Facebook efter mitt inlägg senast. Flera "debatterade" en ickefråga utan att egentligen läsa igenom inlägget de kritiserade (genom att själva kommentera eller gilla någon annans kommentar - vilket ju också är ett aktivt ställningstagande). Detta tycker jag är en väldigt tråkig generell trend på sociala medier, inte minst inom hästvärlden. För er som inte hänger med handlade det om att jag hade köpt täcken till Fransen, som ju alltså är ett föl. Detta gav upphov till många upprörda känslor. Förutom att kritiken i det här fallet var meningslös att rikta mot mig eftersom jag inte ens anser att Frans behöver ha täcke just nu - vilket jag var tydlig med i inlägget, så tycker jag även att många har en otroligt respektlös ton. Min fulla övertygelse är att det finns väldigt många olika sätt att hålla häst på och jag tror att de allra flesta hästägare har som utgångspunkt att se till sin hästs bästa utifrån sina egna värderingar, kunskaper och tidigare erfarenheter. Om man själv tycker att man är en ovanligt erfaren person med kunskap som vore synd att inte dela med sig av, då är det helt fantastiskt att göra det på ett ödmjukt vis i de sammanhang där andra människor bett om råd. Sen är det ju såklart alltid otroligt viktigt att ha ett öppet debattklimat där man diskuterar, delar med sig, utvecklas och kanske till och med omvärderar sina åsikter ibland...Det är dock något helt annat än den typen av kritiserande, mästrande och respektlösa inlägg jag syftar till ovan.

Jag brukar verkligen inte gå igång på mycket, men det här gjorde mig riktigt less. Hoppas på en godare ton framöver!

God ton, det var det i alla fall i fölhagen idag. Vi fick finfrämmande av en mini-människa vilket uppskattades enormt av alla fyrbenta. Som F själv sa "Jag tror dom tycker att jag är en väldigt liten och rosa människa". Strax därefter undrade hon vad fölen egentligen äter för lördagsgodis? En fantastiskt relevant fråga faktiskt...Frans undrar också!



Loppan blir alltid helt till sig när hon träffar barn. Det är faktiskt lite konstigt och jag önskar att någon kunde förklara varför? Fattar hon att det är ett barn eller tycker hon bara att något är annorlunda? Hon blir så otroligt kärleksfull och liksom sprallig, som om hon inte vet var hon ska göra av alla sina känslor. Idag kunde hon bara inte sluta pussa på F, som i sin tur inte kunde sluta skratta när Loppan blåste luft och gosade in sin mule i hennes ansikte. Så himla gulligt!

I övrigt inget nytt under vintersolen. Hästarna har det bra ute i sin stora, härliga hage och minst lika bra i sina välhalmade boxar där de får komma in om nätterna. Vi har dem på bäddar med ett tjockt lager spånpellets i botten som vi tömmer och byter ut ungefär varannan vecka samt ett fluuuuuffigt lager gyllengul halm över. Varenda gång jag har mockat och bäddat färdigt vill jag själv gå och lägga mig där, ser så sjukt mysigt ut! Det börjar dock märkas att fölen snart är "stora hästar" eftersom att det typ är dubbelt så jobbigt att mocka nu... Två hästar i en och samma box producerar mycket skit, rent ut sagt. Gymkort känns överflödigt.


Blanka, tjocka och täta vinterpälsar som ett brev på posten när det handlar om välmående hästar med absolut superb foderstat. Evigt tacksam för Birgittas klokhet och kunskap i frågan!

Hej!

Nu var det länge sedan sist! En person jag jobbade med förut sa att definitionen av stress är när man måste börja varje mail eller samtal med "förlåt att jag inte har hört av mig.." istället för med en vanlig hälsningsfras. Så: Förlåt att jag inte hört av mig, det har varit full rulle hela hösten!

För Frans och Loppan är det mindre stressigt, de har inte många brådskande uppgifter eller höga förväntningar på sig i sin vardag. Frans har börjat bli lite busig, vilket jag bara applåderar eftersom att han har varit ett sånt utomordentligt skötsamt barn sedan han föddes. Jag tror ju att det är sunt att vara lite rebellisk! Nu överdriver jag verkligen Frans beteende, hans busighet består mest i att han tar tag i saker och slänger runt dem. Som när jag hade honom ute i gången häromdagen, då hann jag knappt plocka upp handduken han fått tag i och slängt åt vänster innan han fått fatt i Loppans täcke och kastat det i en elegant båge över ryggen till höger. I övrigt är han lika fantastisk att hantera som vanligt och hans busighet går egentligen inte ut över någon. Han lyfter snällt på hovarna, leds fint i grimman och står snällt uppställd på gången (jag har honom inte fastbunden på riktigt utan i ett löst grimskaft som jag håller i genom ringen på väggen).

För några dagar sedan var ID-kontrollanten ute igen och gjorde en ny signalementbeskrivning. Minns ni att vi vara osäkra på om han hade lite vita tecken på ena fram eller om det bara var fölpälsen? Det var tydligen vita tecken, närmare bestämt en nästan obefintlig vit kronrand, vita ballar och en vit fläck på baksidan av kotan. Tur att vi upptäckte det innan Frans pass gått i tryck (hoppas jag i alla fall).



Frans är en D-ponny i mankhöjd nu, men han kan inte ha täcken för en B-ponny. Skaffade nämligen ett par utifall att det skulle bli busväder (ni som har följt mig ett tag vet att jag inte sätter på dem täcken i första taget, men det är aldrig dumt att vara förberedd) och de passade i ryggen men hängde ner som världens u-ringning i bogen. Tur att han har en rejäl päls och en fantastisk Birgitta som tar in dem om det skulle behövas. Täcken = överflödigt alltså. Mest kul att handla.


Frans är fortfarande osåld men jag har några intressenter på honom. Vi får se hur det blir, jag hade ju bestämt mig för att sälja men nu har jag också bestämt mig för att "vi får se". Ambivalent? Yes!



Äkta!


Just nu är Frans 5, på väg mot 6, månader gammal och avvänjning börjar bli något att fundera lite kring. Dock är jag och Birgitta rörande överens att inte börja vänja av dem förrän tidigast vid 7 månaders ålder, gärna lite senare. Vi kommer att börja med att låta Frans och Vlad (som numera ska kallas Kurre, men det är väldigt svårt att få in i huvudet) äta kraftfoder tillsammans i en box medan mammorna står i varsin box bredvid. Skönt att de har varandra att luta sig mot när de ska ta första steget ut i vuxenvärlden. Jag tror att det kommer att bli väldigt odramatiskt, men jag är lite ledsen för Loppans skull. Hon älskar verkligen att alltid ha en liten kompis vid sin sida, kanske får skaffa en shettis tills nästa föl kommer. Jag har bett Birgitta gästblogga om detta ämne... Avvänjningen alltså, inte om Loppan ska få en shettis eller ej.


Ha det så bra tills vi hörs igen!

Hej!

Vilken underbar höst vi har! Den väger nästan faktiskt upp för en ganska trist sommar, för de här dagarna är ju bara så fantastiska - krispiga, färgstarka, friska och soliga! Som gjorda för att vara i stallet med andra ord. Jag har varit hos Frans och Loppan precis hela dagen. Först i deras härliga hage, där Frans och Vlad snodde mina handskar och placerade ut på hemliga ställen i gräset. Hittade den ena sen, men den andra är nog borta för evigt...(Handsken alltså, pratar inte om Frans eller Vlad).

Det finns liksom ingen hejd på hur gosiga mina hästar är. Om jag skulle känna mig lite nere och oälskad någon dag är det bara att knalla ut i hagen och bli överöst att kärlek från dessa två. Så himla fina!

Senare myste vi i stallet efter insläpp, både Loppan och Frans blev grundligt ryktade och matade med godsaker. Frans har vuxit ur alla sina fölgrimmor och fick idag sin första ponnygrimma. Känns stort!


Varken Frans (här i sin ponnygrimma) eller Loppan tycker att det är någon big deal att skiljas en stund så att den ena kan stå på gången och bli ompysslad. Så himla skönt, känns som ett gott tecken inför avvänjningen.


Jag har ju berättat om att Loppan gärna äter sin mash på Frans rygg, eller hur? Så här fin blir han då:
  


Inte så tacksamt att försöka hålla honom ren och fin med andra ord!

Jag har förresten bestämt mig för att sälja Fransen. Känns såklart lite sorgligt, men ändå ganska bra. Här finns en annons för den som är nyfiken, man kan också maila mig på li@flowequestrian.se för mer information.

Vi hörs!

Hej!

Idag har jag varit hos Loppan och Frans i mååånga timmar, det absolut bästa som finns är när jag inte har någon som helst stress därifrån utan bara kan pyssla i lugn och ro.

Jag började med att mocka och göra i ordning vårt lilla fölsto-stall tillsammans med min mamma, som kom förbi med kaffetermos och fika. Det är så himla mysigt i stallet nu, det är högtryckstvättat och väggarna är nymålade i vitt och rött. Hästarna står på en väldigt fluffig bädd med spånpellets i botten och ett tjockt lager halm ovanpå. Idylliskt liksom! När det var mockat och uppstrött tvättade jag ur krubbor och vattenhinkar samt la in hösilage (de går ju på fri tillgång, så det är bara att ösa på så mycket som de äter upp). Sedan var jag redo att själv flytta in i Loppans och Frans box, det såg så väldigt mysigt och inbjudande ut!

Därefter gick vi ut och gosade lite med dem i hagen. Jag groomade Loppans päls och Frans groomade mitt hår. Bra uppstyrt!

Lite senare tog vi in dem och ryktade lite noggrannare, sedan fick Frans och Loppan springa lite lösa på ridbanan. Loppan var lite väl i gasen och betedde sig som en glad men ouppfostrad vildhäst, så vi körde även lite samarbetesövningar (eller vad ska man kalla det? Gillar inte ordet "ledarskapsövningar". Vill ju inte vara hennes chef utan hennes medarbetare liksom!). Stopp, stanna, sväng med hjälp av kroppspråk, fokus på att ha uppmärksamheten riktad mot mig och inte bara mangla på och bröta runt. Gick strålande, men jag måste nog underhålla den biten lite mer regelbundet så att Loppan inte blir helt förvildad och odräglig. Snygg som få var hon dock, hon har faktiskt verkligen kommit till sin rätt nu och vuxit i sin kropp. Hon ser nästan ut som en sporthäst i tävlingskondition muskulärt, trots att hon inte har blivit riden på 1,5 år. Tänk vad bra foder och kuperade hagar kan göra!




Fransen såg också strålande ut, men han är i en superduper-växtfas just nu. Det syns inte bara när han står uppställd utan även när han rör sig, han är inte alls lika elastisk som vanligt. Han är så sjukt stor, väldigt mycket större än sin två dagar yngre brorsa. Tänkte mäta honom idag igen, men glömde bort det.

Fin är han ändå, gullenosen! Det finns lite filmklipp från idag på instagram: flowequestrian