Hej!

Inte mycket att uppdatera om här! Frans fortsätter att växa och tappa päls, han är verkligen inte särskilt snygg nu och det känns lite sådär inför söndagens fölvisning. Eller jag tror helt enkelt inte att han kommer att vara till sin fördel just då, men å andra sidan har jag sett kvalitéer hos honom innan som inte blir mindre värda om han inte skulle få strålande poäng. Det blir mest en kul grej och lite miljöträning!

Just att träna på saker med Frans känns förvisso egentligen inte så väldigt nödvändigt, för han är liksom redan bäst på allt (så ödmjukt och opartiskt av mig ;) ). När jag visiterar dem i hagen går jag igenom samma procedur på både Loppan och Frans, alltså sätter på grimma och känner igenom dem från topp till tå samt lyfter alla hovar för att kolla. Hans fantastiska temperament kvarstår och han står blickstilla tills han är färdigkollad!



Jag är lite i valet och kvalet om jag ska tvätta Loppan och/eller Frans inför söndagens visning. Det har ju äntligen blivit sommar här och det känns supertaskigt att tvätta bort deras naturliga skydd mot blinningar. Samtidigt är de båda så fruktansvärt flottiga och smutsiga, samt luktar fortfarande lite koskit efter att ha fått ta över sin beteshage efter kossorna. Det får nog bli lite ben- och svanstvätt plus en svettig rykt med lite pälsglans på toppen, en kompromiss helt enkelt. Hur gör ni med era?

Hej!

Idag fyller Frans 10 veckor, åh herregud vad fort tiden går! Både han och Vlad växer så det knakar, busar för jämnan, äter som de ska och sover ofta så att snarkningarna ekar över gården.

Suddig bild, men ser ni hur snabbt hans fölpäls trillar av? Snart mörk på hela baken!

De fick komma in en stund idag när bromsarna var som värst, jag vet inte vilken av mina hästar som var mest nöjd över det:

Annars inget nytt i fölens liv, förutom att de har blivit avmaskade för första gången! Den allmänna rekommendationen är ju att man avmaskar föl mot spolmask vid 8-10 veckors ålder och därefter igen vid 16-18 veckors ålder, utan att man måste träckprova innan. Det finns säkert olika teorier om det, men jag vågar i alla fall inte chansa även om jag vanligtvis är väldigt pro-träckprov och anti-slentrianavmaskning.

Läs mer om spolmask hos föl här:
http://www.hastsverige.se/spolmaskhosfol.html#

Hej!

Vilket tempo jag har på bloggandet nu, måste vara någon typ av rekord! Det kanske är tack vare den så kallade sommaren som inte bjuder in särskilt mycket till utomhusaktiviteter, lätt att hamna inne framför datorn då. Är lite less på det eviga regnandet faktiskt...(antar att jag inte är ensam om det?).

Igår tränade vi lite inför visningen, Frans skötte sig utmärkt såklart. Nu känns det som om vi (jag får alltså hjälp av min mamma att visa dom) har ett bra upplägg och det finns ingen anledning att nöta på det mer. Det enda som blir lite svårt att träna hemma på ridbanan (som är ca. 20x60m) är lösgaloppen, Loppan mest busar och bockar medan Frans vimsar runt och luktar på blommor eller rejsar åt olika håll. Är dock inte så orolig över att de inte ska klara av det momentet väl på plats där det är lite bättre förutsättningar att driva dem runt på ett lite mer uppstyrt sätt :)

Kan inte förstå vilka fina hästar jag har! <3

Passade in Frans visningsgrimma också. Han är ju söt som en pralin i den, men jag är lite besviken på kvalitén. Jag hade spanat in en som jag skulle beställa från en sida på nätet, men så var jag på Hööks i ett annat ärende och köpte denna på impuls för att jag tänkte att det var "skönt att ha det gjort". Sedan har den hängt i ett skåp och igår när jag skulle prova den på Frans var en av läderöglorna på sidostycket trasigt. Jag har slängt kvittot och den fyller ju sin funktion ändå, men lite trist att det är så fruktansvärt dålig kvalité... Tidigare i somras köpte jag en kvast och en grep från samma ställe - kvasten höll att sopa vårt pyttelilla stall i två ynka dagar och grepen funkar förvisso fortfarande, men bara för att den är ihoptejpad med silvertejp. Tråkigt, det är ju inte heller superduper-billiga priser på prylarna så man borde kunna förvänta sig liiite mer faktiskt. Eller så har jag kanske bara haft extremt otur och fått måndagsexemplaren!

Nu råder det i alla fall inga tvivel om att Frans kommer att bli mörkfux under fölpälsen. Blir spännande att se om han får samma nyans som sin mamma!

Nu när han väl har börjat fälla går det i en rasande fart. Dagen innan den här bilden togs så var han fortfarande helt ljusfuxig på sidan av benet ovanför hasen. Förmodligen kommer han att vara som allra fulast i pälsen när han ska visas! Tur att det inte är den som bedöms :)

Ikväll ska vi visningsträna lite igen, ska försöka få lite bilder eller film!

Är det kanske någon annan av er som har anmält era föl till bedömning och tränar inför det nu?

Hej!

Nu har jag bestämt mig för att visa Frans på fölbedömning i slutet av augusti! Han kommer att vara nästan tre månader vid visningstillfället och jag hoppas att han är till sin fördel då, men jag ser det mest som bra miljöträning och en "kul grej" så får det bli ett plus om han får fina poäng. Jag har fortfarande inte sett så mycket mer än räser-galopp och slötrav, men jag tycker ändå att han har helt okej gångarter i uppförsbacke av det lilla som jag lyckats se (det finns några korta klipp på instagram för den som är intresserad, följ oss gärna där: flowequestrian ).

Vi har tränat lite light på ridbanan, mest för att hitta ett travtempo för Loppan som får Frans att visa sin allra bästa trav. Lättare sagt än gjort, jag tyckte att jag sprang jättefort men på filmen ser det ut som att vi är ute på lugna söndagsjoggen. Haha, att visa hästar vid hand är verkligen en konst i sig... Dessutom är Frans mer nyfiken på allting annat än att följa Loppan, så medan vi travar på så står han och drömmer sig bort i något hörn för att sedan vakna upp och rejsa i full galopp bort till oss igen - och så börjar han om i ett nytt hörn. Om det fanns en bedömningspunkt på acceleration från stillastående till fullt ös så skulle han i alla fall få en 10:a.



Loppan blev eld och lågor när tränset åkte på! Äntligen skulle hon få göra något annat än att gå och skrota i hagen liksom. Hon är alltid väldigt enkel och lydig att springa med, men hade inte riktigt tålamod att stå stilla i uppställningen. Till hennes försvar var det en del jobbiga bromsar på ridbanan och dessutom var det första gången på år och dar som vi gjorde något annat än att typ gå ner i grimma till hagen, så det blir säkert bättre om ett par gånger. När vi lösgalopperade dem blev hon tokig av glädje och studsade upp och ner som en boll, Frans hade nästan svårt att hänga med i hennes tempo.

Jag har också passat på att kratsa hovarna på Frans varje gång han har stått inne de senaste dagarna. Vi övade ju lite på det i början, men i och med hans navelinfektion var det ju så mycket annat fix så att lyfta hovarna hamnade lite i sista hand. Sedan kom ju hovslagaren och Frans skötte sig utmärkt trots utebliven träning och efter det har vi faktiskt inte övat så mycket heller. Han är ju dock bara för fantastisk, för trots att vi knappt tränat så bara lyfter han upp varenda hov och står blickstilla tills jag sätter ner den igen. Man blir bortskämd med en så otroligt okomplicerad fölunge, han gör verkligen allt som man ber honom om. Jag har också passat på att mäta honom på riktigt och han var 125 cm i manken, alltså inte riktigt lika hög som jag hade "höftat" - men ändå!

Hej!

Frans kändes ganska stor och långbent redan när han föddes och växer för varje dag (naturligtvis)! Nu har han ju bara en jämnårig kompis att jämföra med, hade han gått med fler fölkompisar hade det kanske varit lättare att få en uppfattning om hur stor han egentligen är i relation till jämnåriga. Alla som har sett honom tycker att han är rätt stor, eller alltså framför allt ganska hög och på kliniken vägdes han ju in på 120 kg som 6 veckor gammal - det är i alla fall inte särskilt litet.

Grabbarna Smågrus - hur underbara?! <3 Frans är snart helt mörkfux mellan låren och Vlad är fläckvis supersnyggt jättemörkbrun. Fatta vilket ögongodis man kommer att ha i hagen om ett par månader!

(Stackars Loppan i bakgrunden som blev fångad i ett osmickrande ögonblick....)

Hur höga (och hur gamla) är era årsföl? Eller, någon av er kanske kommer ihåg föl-mankhöjd på en numera äldre uppfödning som är "slutmätt" ? Att jämföra så ger ju såklart inga klara besked om slutgiltig mankhöjd eftersom att de kan växa så olika, men det vore ändå intressant att höra om!

Jag har bara höftat Frans höjd ute i hagen, men han är ungefär nånstans runt 127-130 cm (typ som min första maxade b-ponny i vuxen ålder) som 8 veckor gammal.

Frans (med sin snyggt uppspända underhals) & mamma <3

Det är livet enligt Frans!

Flocken har precis fått flytta till en ny, ännu större beteshage. Innan har kossorna gått där, så numera förföljs mina hästar ständigt av en svag odör av kobajs... Känns som det där höstbadet för Loppan lockar mer än någonsin! Förutom att de luktar lite kossa så är de mer än nöjda med sin nya, fina hage. Den är verkligen fantastisk, som gjord för att rejsa och busa i - något som Vlad och Frans verkligen har tagit fasta på.


Förutom att busa med Vlad är Frans nya hobby att dra loss kardborren på Loppans flughuva, klä av henne den och gömma den i hagen. Stackars Loppan som verkligen vill ha och behöver sin huva, funderar på att sätta barnlås på kardborren :) Nu får man leta huva och alltid ha en nytvättad med sig ut i hagen som rutin.

Det känns verkligen så otroligt skönt att Frans navelhistoria är över. Hans lilla "påse" under magen fortsätter att dra ihop sig som den ska och det känns som att man kan sluta vara orolig (för just den saken) nu. Helt fantastiskt att det ändå gick så bra och att han slapp någon typ av bukingrepp, plus att det faktiskt inte var ett navelbråck. Ibland ska man ha tur i oturen!

Frans är nog den gosigaste fölungen jag har träffat. Han älskar att bli kliad, klappad, borstad, visiterad, få på sig grimman...Ja, det allra mesta helt enkelt! Dessutom är han inte det minsta "på", bits inte eller är jobbig som de kan vara när de är översociala. Så sjuuukt nöjd och mallig över hans supertemperament!

Nu längtar jag tills Frans börjar släppa fölpälsen, för jag kan nämligen inte bestämma mig för om han har två, tre eller fyra vita ben. När han föddes var jag hundra på att han hade fyra vita, men efter några dagar sa Birgitta "Är du blind, han har väl inget vitt på frambenen?". Jag höll med, då såg det plötsligt ut som om han bara var lite ljus fram och klart vit bak. Sedan har det växlat fram och tillbaks hela tiden, ibland tycker jag att i alla fall ena frambenet är solklart vitt och ibland tycker jag att båda är det. Lurigt med fuxar och ljusa ben, ska verkligen bli spännande att se hur det slutar!

Här, när han var lite mörk av regnet, tyckte jag t.ex att han hade solklara "sockor" på båda fram (man ser ju inte högra så bra på bilden, men det ser typ likadant ut).

En intressant debatt som nästan alltid pågår, i stallen såväl som på sociala medier, är den om hur man ska prissätta sin uppfödning. Åsikterna går delade; Vissa tycker att uppfödare prisdumpar sina hästar och skapar obalans på marknaden medan andra tycker att vissa uppfödare ofta har orimliga fantasipriser på sina hästar. De hästar jag pratar om är främst det "övre mellanskiktet", alltså bra och välstammade unghästar med kapacitet för högre klasser - men kanske inte i första hand framtida OS-hopp av absoluta toppklass.

Det är dyrt att föda upp hästar med allt vad det innebär. Inte bara själva produktionskostnaden av fölet, man ska även hålla ett avelssto med uppstallning, foder, hovslagare, vaccinationer och så vidare. Även om stoet är helt skadefritt och inte kostar något i oförutsedda avgifter så drar fölbudgeten iväg rätt snabbt redan under dräktigheten. Därefter, om allt går bra, föds en ny individ som ska försäkras, verkas, registreras, vaccineras samt senare utbildas och kanske matchas mot unghästchampionat. Det är ganska lätt att förstå hur snart varenda unghäst borde säljas för 200.000 kr, oavsett stam och potential.

(själv tänker jag att Frans är värd en miljon, minst! Helt rimlig och objektiv bedömning förstås... ;) )

Jag hör många uppfödare säga just det, att man måste få tillbaks det man har lagt ner på sin unghäst och att köpare faktiskt måste bli bättre på att betala. Det är kanske en rimlig vision, men jag kan tycka att man ibland börjar i fel ände och att hästförsäljningsbranschen kanske skulle vara mer lönsam på lång sikt om man var lite mer krass och businessinriktad redan innan man producerade en ny häst.

Alltså, jag tror helt enkelt att det är riktigt ineffektivt att klaga på att köpare är snåla och kortsiktiga som t.ex köper billiga importhästar istället för gediget svenskuppfödda, sunda SWB-hästar. Istället skulle man kunna vända på steken och fundera över:

*Vilken målgrupp och marknad vill jag inrikta min försäljning mot, vad har mina potentiella kunder för profil?

*Vad vill den marknaden ha för "produkt"?

*Hur mycket är de beredda att betala för den?

*Är betalningskapaciteten hos köparna beroende av "slutprodukten", kan jag alltså påverka priset om jag kan erbjuda något extra?

*Hur marknadsför jag min verksamhet och min "produkt" på ett sätt som tilltalar potentiella köpare?

*Kan jag, med mina förutsättningar, producera en häst som motsvarar efterfrågan på marknaden och samtidigt göra en lönsam affär?

Om man svarar nej på sista frågan kanske följdfrågorna kan vara:

*Vill jag ändå fortsätta avla för att det samtidigt är min hobby där ekonomin i "produktionen" inte är det avgörande?

*Kan det vara ett sätt att delvis finansiera ett starkt brinnande intresse och kanske ibland gå +-0 ?

(Obs att jag inte alls gillar att prata om hästar som produkter, men jag tror att det är viktigt att försöka tänka lite mer generell business och ibland kanske blanda in lite mindre känslor när det gäller att få lönsamhet i sitt hästföretagande)

Som sagt, jag förstår verkligen frustrationen som uppfödare när man inte får ens i närheten av pengarna tillbaks för sin uppfödning. Jag tror dock att vi måste se nyktert och konstruktivt på det ur en annan vinkel än att problematisera köparna, för det är nog att börja i fel ände att försöka ändra på hur de värdesätter gediget avelsarbete. Vi har fantastiskt många duktiga uppfödare med olika storlek på sina verksamheter, bra stomaterial och alla förutsättningar att föda upp sunda, konkurrenskraftiga tävlingsindivider. Kanske skulle det behövas satsas mer på kompetens inom marknadsföring?  Kanske vi skulle (vara prestigelösa och) ta mer hjälp av oberoende proffs när vi värderar och prissätter våra unghästar?

Jag säger inte alls att jag har rätt, jag bara funderar högt. Vad tror ni? Välkomna att debattera!

Äntligen har Frans och "Vlad" slutat vara såna morsgrisar och istället funnit varandra! De har varit och nosat på varandra några gånger innan och busat ihop fast på behörigt avstånd liksom, men nu har de till slut insett att deras mammor inte är så hemskt roliga och att det faktiskt är mer skoj att hänga med varandra! Jag tror mammorna i fråga är minst lika glada över att slippa ha busungarna vid sin sida 24/7...

De är ju halvbröder (efter samma hingst) och absolut lite lika i uttrycket, men framför allt är de så otroligt lika sina mammor båda två. Vi har fått en varsin mini-kopia av respektive sto!

Numera är de mer eller mindre oskiljaktiga och både busar och betar sida vid sida, långt från mammorna! Så sjukt gulliga!

Hej!

Idag har vi haft återbesök med vår "hemma-veterinär" Tove i stallet. Hon och Anna, fölspecialisten som vi har besökt på kliniken, har haft kontakt om Frans navel under behandlingsperioden och bestämde att sista återbesöket kunde göras hemma i stallet eftersom att allt såg så fint ut på ultraljudet sist. Nu ville vi bara se så att infektionen försvunnit helt från navelstumpen också.

Allt såg som tur var superfint ut så nu slipper Frans blir sprutad mer och vi behöver heller inte oroa oss för att en operation behövs. Det är som en liten ärrvävnad längst ner, så om det inte försvinner av sig själv kan man behöva göra en okomplicerad "skönhetsoperation" längre fram, men det är ingen brådska eftersom att det inte påverkar honom så det kan vi i så fall ta i samband med t.ex kastration.

Jag är så himla lättad och tacksam för superhjälp av både dessa två fantastiskt proffsiga veterinärer och av Birgitta som har hjälpt oss massor på hemmaplan (det har ju varit lite fix och trix med att ta in dem varje dag och hålla i Frans när han får sin spruta). Skönt att omge sig av proffs helt enkelt :)

Helt otroligt faktiskt att Frans fortfarande tycker att jag är ganska ok att hänga med, trots att jag (eller någon annan människa) har stuckit en spruta i hans rumpa varje dag i tre veckor. Strax utanför bild står Loppan och dregglar med mulen tryckt mot mitt hår. Mina fina två! <3

Frans växer supermycket och är inte direkt snyggast i kroppen för tillfället! Det är mycket sovtid på schemat nu, det tar nog på krafterna att bli stor. Han är nu sju veckor gammal och man kan ana en superfin mörkfuxig nyans titta fram fläckvis under fölpälsen, längtar tills han har släppt den helt.

Nu slipper vi ta in dem varje dag, men de tycker det är ganska skönt att vara inne ett par timmar om dagen så det känns skönt att kunna göra det ändå ibland. De klarar ju det mesta, men de uppskattar varken stekande sol med bromsinvasion eller ihållande ösregn, så det gör ju inget att de får slippa det ibland. Skönt att ha hagarna nära stallet så att det aldrig blir ett problem!