Veterinärbloggen

Hej!

Jag sitter precis och äter frukost o kollar på TV4-nyhetsmorgon. Där pratar de om ovanliga sjukdomar på människa och att det är svårt att hitta dessa patienter och hjälpa dem. Först ska de hittas, sedan diagnosticeras och sedan ska man hitta en lämplig behandling. Precis så är det även inom veterinärmedicinen. Jag hörde att det fanns 5000 "ovanliga sjukdomar" inom humanvården. Det lär ju finnas minst lika många sådana på häst! Sååå, vi har lite att jobba på, och vi behöver fler hungriga och intresserade veterinärer som inte bara vill göra sitt jobb, utan som vill göra det där lilla extra för att ta det ett steg vidare, och som är intresserade av forskning och framtiden. Så alla ni som just nu sitter i hetspluggar för att ni ska söka in till veterinär i höst - GO GO GO!


På jobbet har det varit full fart! Jag har faktiskt haft en mycket spännande vecka med lite ovanliga fall. Bland annat så har vi röntgat flera halsar. Just problem i halskotpelaren på häst är ngt som jag tror är underdiagnosticerat, helt enkelt för att vi kan för lite. Dessutom är det svårt att veta om det man hittar på t.ex. röntgen verkligen är relevant för hästen eftersom det precis som med röntgen av rygg: det finns hästar som har förändringar men inte lider av problem.


Såhär ser det ut är man röngtar en hals:


På Stav märker vi alltid upp hästen med "gem" som sitter på en tejpbit när vi röntgar hals och rygg. Detta för att vi ska kunna lokalisera exakt var problemet är efteråt (om vi hittar något).


Sen tänkte jag bara ge er en inblick i min kyl hemma. Är det något som speglar att jag är hästveterinär?;) Om JA, isåfall vad och vad använder man det till? Hur fungerar det? Det kan ni fundera på:)



Nu måste jag åka och jobba! Ha så kul i Skandinavium alla som ska dit/är där!

/Izabella


Läst 28033 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

  

Jag kommer sakta att beta av listan med vad som önskas att jag ska skriva om. Det kom bland annat upp en fråga om hur jag som veterinär ställer mig till det som djurägaren vill göra, eftersom många hästägare själva redan har en klar syn på vad problemet är och vad de vill behandla sin häst med - redan innan de besökt veterinären. Det kom också en fråga om hur jag ser på själva människokontakten i yrket, eftersom varje häst har minst en hästägare.

    

  

Så här tycker jag: Jag hörde flera gånger under utbildningens gång hur oerhört viktigt det är med bemötande och hur viktigt det är att kunna handskas med människor om man ska arbeta som veterinär. Under utbildningen hade vi några temadagar om detta. Bland annat fick vi "spela teater" inför klassen och iscensätta olika scenarion med upprörda vs. ledsna vs. glada djurägare.
  
En sak som jag framför allt kommer ihåg var en sketch vi körde där en mycket överviktig djurägare kom in med sin extremt överviktiga hund till veterinären. I en sådan situation kan det bli svårare att prata om viktnedgång och hälsa med ägaren, eftersom man lätt kan trampa djurägaren på tårna som kanske också kämpar med sin vikt. OFTA är just övervikt på djur sammakopplat med att djurägaren faktiskt också har några extra kilon (fast detta är helt och hållet min egen terori som jag inser att jag kan få stark ris och ros för efter detta inlägg).
  
Just övervikt är dock ett mycket känsligt ämne och jag vidhåller fortfarande att alldeles för många hästar idag är överviktiga - det ser vi framför allt resultatet av i de nyligen upptäcka ämnesomsättningssjukdomarna och ökningen av fång. Jag skrev ett inlägg om detta då vi bloggade på Veterinärstudenterna och jag tror att det var ett av de mest poulära inläggen vi någonsin skrev. Många höll med oss men många "tog det personligt" och intog försvarsposition angående deras hästarns fetma. Känsligt ämne med andra ord!

  

Hur som helst, jag visste att människokontakten var viktig och spelade stor roll, men jag kunde ALDRIG förstå hur EXTREMT viktig den var innan jag själv började att arbeta som veterinär.

Anledningen till detta ska jag nu försöka förklara. Hur duktig en djurägare än må vara i sjukdomar, skador och veterinärvård så har man som veterinär läst minst 5,5 år på högskolan om djursjukvård - det är därför vi ska hjälpa djurägaren med djuret och inte tvärtom.

  

I det dagliga arbetet som veteriär blir man STÄNDIGT bedömd. Det första folk säger när de ringer och bokar tid är "jag vill ha en bra veterinär". Efter besöket så säger de ofta (om de är nöjda) - jag tycker du va en jättebra veterinär. Man blir alltså ständigt bedömd och granskad i sin yrkesroll. När djurägaren sedan kommer hem med sitt djur så frågar andra "Hur var veterinären? Bra, dålig?". Jag har själv inte sett exakt samma fenomen på läkarsidan. Har ni?

   

Hur som helst - när det kommer till att bedöma kompetens hos en veterinär kan man säga så här. En veterinär eller en medicinskt utbildad person skulle rent hypotetiskt vara "bättre" på att bedöma hur bra en annan veterinär är på sitt jobb (om man enbart mäter medicinsk kompetens) jämfört med en djurägare, eftersom en veterinär har teoretisk kunskap i ämnet. Om en veterinär bedömer vad en annan veterinär gjort så skulle denne t.ex. enbart kolla på själva behandlingen av djuret. Då djurägaren bedömer veterinärens kompetens så slår denna ihop medicinsk kompetens och social kompetens och eftersom man som djurägare ofta är bättre på att bedöma social kompetens än medicisk kompetens så överväger detta! Hänger ni med?

   

En djurägare kan alltså inte bedöma medicinsk kompetens på samma sätt, utan det man bedömer är bemötandet och helhetsintrycket. Självklart bedömer man också om djuret blivit bättre av den behandling som veterinären utfört, men i stora drag bedömer djurägaren till större del social kompetens och bemötande jämfört med om en person med samma medicinska utbildning som veterinären skulle göra bedömningen.  

Med det sagt vill jag belysa att själva bemötandet är extremt viktigt - jag skulle säga att det är avgörande för om djurägaren kommer tillbaka eller inte.

  

Jag har själv känt att jag sedan jag började jobba hela tiden blivit bättre på bemötande eftersom jag tränas varje dag och även om vi haft några temadagar under utbildningen så går det inte att förbereda sig nog på detta. Det är något man måste träna upp sig på, självklart ihop med någon form av "social kompetens-talang".
Olika ägare har också olika behov. Vissa vill veta exakt vad man gör med deras djur hela tiden medan andra säger "fixa problemet" och överlåter allt. Många frågor kommer också ofta upp efteråt och då ringer djurägaren ibland tillbaka. Om de inte får tag på veterinären direkt eller samma dag så blir vissa upprörda, medan andra väntar tålmodigt och blir glada när man väl ringer.
Jag som veterinär har tyvärr ingen telefontid inbokad utan detta måste skötas mellan patienter och på en tid som passar, och då ska man dessutom få tag i varandra. Det är en ytterliggare anledning till att det är viktigt att man är tydlig under själva besöket då många frågor ofta dyker upp efteråt om man varit otydlig.

  

Så, men hur ställer jag mig till djurägarens behov och önskemål?

Det man absolut inte får glömma som veterinär är att man faktiskt ska verka för djurens bästa. En veterinär som enbart gör vad en djurägare säger till den, eller behandlar hästar eller andra djur i rent förebyggande syfte regelbundet, anser inte jag följer veterinärkodexen. Då kanske man ska fundera på varför man egentligen blev veterinär. För mig är det allra viktigaste att djuret och dess hälsa står i centrum, sen får man självklart inte glömma att lyssna på vad djurägaren vill, det måste finns en sund balans. Har man t.ex. en häst som har ett väl utrett problem som man vet återkommer efter en viss tid och som behöver regelbunden medicin så ska djuret absolut få regelbunden hjälp. Men ett höftande med olika typer av behandlingar där man ej säkerställt effekt och där man sprutar leder i RENT förebyggande syfte, utan utredning, är inget jag står för.

   

Man måste som veterinär dock vara ödmjuk och verkligen LYSSNA på vad djurägaren berättar, annars kan man missa mycket viktig information. Dessutom vet jag själv (som hästägare) att det värsta som finns är när en person inte lyssnar på en, och framför allt en veterinär. Det är ju djurägaren som känner djuret allra bäst och om man ej ger tid till att lyssna på detta så är man sannolikt ej lika framgångsrik vad gäller att finna problemet och hitta en lämplig behandling.

   

Var det några svar på era frågor eller vill ni ha ngn annan vinkel på det?:)
  
/Izabella


Läst 26718 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Tack för alla era tips, jag ska absolut skriva om de ämnena. Dock inleder jag det nya bloggandet med något riktigt coolt och världsunikt! Förra veckan var jag nere på Specialisthästsjukhuset Helsingborg på besök. Bland annat medverkade jag vid CT-undersökning eller Computed Tomography (datortomografi) som det också kallas.

I Helsingborg så finns den största CT-kameran i världen. Den byggdes egentligen för extemt feta människor och eftersom den är så stor så kan man få in delar av en häst i den. CT-kamera undersökning är något man använt inom humanvården under ganska många år nu, men på häst är det fortfarande relativt nytt. Med denna typ av bilddiagnostik kan man se nya saker som tidigare ej kunnat diagnosticerats på hästar. En ny värld av diagnostik och sanning är alltså på frammarsch!

På Wikipedia finns en bra förklaring på vad CT är och hur det fungerar. Gå in och läs på länken, absolut värt!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Datortomografi

I Helsingborg har man byggt en helt ny avdelning för CT där sövningsplats, uppvak och specialkonstruerat bord är ordnat. Man kan i maskinen få in ett helt fram eller bakben (framben upp till armbåge och bakben upp till knä). Helsingborg är också det enda stället i världen där man kan få in hela hästens hals d.v.s ända till sista halskotan C7.

Min dag på avdelningen var helt klart en upplevelse. På bildvisningen nedan får ni följa med när en häst med oförklarlig hälta på ett framben sövs och får åka in med sitt ben i maskinen.

Hästen får först lugnande och sövs sedan. När hästen ramlar får den assistans av den flyttbara väggen och linor i grimma och framför bog. Detta gör att hästen lägger sig mycket kontrollerat och fint.

När hästen lagt sig flyttar man väggen så att hästen kan läggas på sidan. Man börjar sedan direkt förbereda området som ska undersökas, samtidigt som hästen får en tub i luftstrupen som den får andas igenom. Man håller koll på hästens tillstånd och vakenhetsgrad genom att bland annat kolla ögonreflexer, ögonrörelser samt lyssna på hjärta och kontrollera slemhinnor.


Hästen hissas upp i luften via en travers i taket. Den läggs sedan på ett hydraliskt bord som lätt kan förflyttas över golvet utan knappt någon manskraft alls.

Nedan ser ni CT- kameran som röntgar i skikt och ger upphov till en helt ny nivå av diagnostik.

Hästen övriga ben binds upp och det aktuella benet som ska undersökas placeras i kamerans ingångshål. Om benet är felplacerat varnar maskinen och man får ändra placering. Bordet åker sedan fram och tillbaka så att benet kan föras genom maskinen. Scanningen tar ca 15 sekunder.


Efter att man scannat benet en gång injicerar man kontrastmedel i benet eftersom denna undersökning även inkluderar mjukdelar. Kontrastvätskan sprids via blodkärlen och utlinjerar mjukdelar och brosk. Man kan med kontrastundersökning t.ex. undersöka misstänka sen och ligamentskador samt broskytor. Inget av detta syns på vanlig röntgen. Mads Kristoffersen som är Europeisk Specialist i Hästkirurgi och jobbar i Helsingborg använder här ultraljudet för att lokalisera en artär i benet.


När artären hittats sätts en permanentkateter i artären via ultraljudsguide. Kontrasten behöver hamna i en artär (blodet som åker ut från hjärtat) och inte i en ven eftersom kontrasten snabbt ska ta sig till det område man är intresserad av.

Bildkvalitén kan kontrolleras direkt under scanningens gång och kort efteråt. Så fort bilderna är ok körs hästen ut i uppvaket. Denna häst var sövd i ca 35 minuter vilket är en kort narkostid - relativt sett! Så fort hästen ör sövd i över en h ökar risken markant för komplikationer under narkos. Därför gäller det att vara snabb och ha ett bra team. Snabbhet var verkligen ngt som Helsingborgs team hade gott om. Mkt bra för hästarna! Bilderna skickades samma dag till en bilddiagnostiker i USA som endast jobbar med bildavläsning. Hon läste bilderna på natten och svaret fanns på mejl morgonen efter. Fantastiskt?


Nedan jag som intresserat kollar på bilderna...

I uppvaket efteråt. Den nya uppvakningsboxen som byggts är liten, mindre än de flesta andra uppvak i Sverige. Att uppvaket är litet är bättre för hästarna då de ska resa sig. Om de ramlar runt så får de ej upp lika hög fart och får snabbt stöd av väggarna. Golvet var halkfritt gummi. Hästarna kunde dessutom sövas med skor på och fick bra grepp direkt de reste sig.


Med CT-kamera kan man alltså se hela benet i olika skikt och hitta små saker som ej alltid kan ses med annan bilddiagnostik, eftersom man t.ex. vid vanlig röntgen alltid har vävnad och ben som lagras på varandra. Vid CT-undersökning kan man efteråt göra en så kallad 3D-rekonstruktion. På bilden nedan (som ej är från denna undersökning) har man rekonstruerat en hov. Man kan vända o vrida på bilden i datorn och "titta in" mellan de olika lagren av ben och vävnad. COOLT!

Annan bild med rekonstruktion från USA. Hästen har en mkt tydlig fraktur i sitt hovben, en diagnos som kan missas på vanlig röntgen om man inte kommer exakt rätt in i fissurlinjen.


Nedan rekonstruktion av skalle. Med hjälp av CT kan man idag ställa ovanliga diagnoser som t.ex små sprickor i ben, förändringar i hjärnan och artroser i käkleden. I Helsingborg kan man undersöka huvudet på stående häst så hästen behöver inte ens sövas. Ska också nämnas att CT-kamera även finns i Uppsala!


Flera mycket spännande diagnoser har ställts med den nya tekniken och jag kan inte annat än buga o bocka för att jag fick vara med och verkligen se in i vad jag tror är framtiden. Det finns dock ett problem man måste handskas med. Ju bättre bilddiagnostik man använder, ju mer saker hittar man. Förr eller senare kommer vi hitta mer och mer fel och då gäller det att vi blir ännu bättre på att hitta vad det riktiga problemet verkligen är. Därför är det av stor vikt att en häst som undersöks med CT-kamera verkligen är noga utredd innan och att man innan undersökningen bedövat hästen noggrant om det t.ex. gäller hälta, så att man vet exakt var på benet man ska leta. Dock tycker jag att denna nya teknik är överväldigande positiv och kommer sannolikt leda till bättre diagnostik och mindre lidande för våra hästar i framtiden. Rätt diagnos kan ge rätt behandling och snabbare tillfrisknande, samtidigt som vissa hästar som har hopplösa diagnoser kan få avsluta sitt lidande istället för att vi ska vänta i ovisshet utan diagnos.

Hoppas ni uppskattade mitt lilla mini-repotage!

/Izabella


Läst 35361 ggr Kommentarer Kommentera
FEB
18
2014

Hallå!


Nu kör vi! En ny start, en ny blogg men med liknande tema. Jag är samma "Izabella" men jag är nu klar med mina studier och jobbar som hästveterinär istället för att vara veterinärstudent. Här kommer ni få följa min vardag som hästveterinär och få ta del av mitt tänk kring hästsjukvård. Eftersom veterinäryrket är ett ständigt lärande så kommer ni också få följa med mig i mitt fortsatta lärande och hänga med på min resa till att bli hästspecialist, vilket är mitt mål.


Men nu vill jag veta, vad vill ni veta? O vad vill ni läsa om? Jag har ännu ingen mejl kopplad till bloggen så kommentera gärna.

För att inleda med en dagsuppdatering. Idag har vi haft väldans mkt att göra på kliniken. Hältgångarna räckte inte till så vi fick köa:) Jag hade 4 hästar på hältutredning under förmiddagen och på eftermiddagen var jag ute och åkte ambulatoriskt som det kallas och tog lite prover. På vägen hem blev det vaccinering av två hästar innan jag åkte till min egen häst. Puh vilken dag! Livet som hästveterinär är väldigt långt ifrån glassigt. Idag var jag borta från 7 på morgonen till 20.30 på kvällen. Man har skit under naglarna dagarna i ända, man luktar ofta bajs och är ofta svettig på sommaren så det gäller att inte glöma deo.


Min sambo frågade mig idag vad jag hade gjort på jobbet. När jag berättade att jag hade haft 4 hältutredningar svarade han: "hur kan du fortfarande tycka det är kul? Blir det inte långtråkigt med samma saker?". "OM det är kul?" svarade jag. Det finns ju inget mer spännande och varje fall är ju unikt försökte jag förklara samtidigt som jag nästan blev upprörd över hur kan kunde ifrågasätta mina oerhört spännande dagar!!! På sena kvällar när alla hästar åkt hem och jag och min chef Maria sitter o skriver journaler ibland, så brukar vi skratta åt att vi är lite knäppa som tycker det är "lika" spännande varje dag, för varje ny hälta som kommer. "Hmm undra vad det kan vara" frågar vi oss samtidigt som vi sitter o diskuterar fall. Jag har en fantastisk mentor i Maria som alltid tar sig tid att lyssna och diskutera och leda mig in på rätt spår om jag ibland funderar för mycket.


Hela veckan är fullsmockad i tidsboken och i helgen ska jag på ultraljudskurs! Ultraljud är ett fantastiskt redskap som det är viktigt att vara duktig på om man ska jobba som hältutredare på häst.



Nedan en ultraljudsbild på hästens böjsenor med tillhörande text. För er som inte vet så kollar man framförallt på mjukdelar med ultraljud, men man även se ben och mineraliseringar. Om man misstänker att hästen har mjukdelsskador, dvs senskador, sträckningar i ligament eller andra mjukdelar så kommer ultraljudet väl till pass. Man kan även använda det för att utvärdera leder och orientera sig. På flera av de större hästsjukhuset så ingår ultraljud också i undersökning av kolikhästar, då man till viss del kan "se in" i magen genom bukväggen. Ultraljud används även vid dräktighetsundersökning. Ja ni ser - listan är lång. Mkt bra att kunna och vara bra på helt enkelt! Det är viktigt att inte förväxla diagnostiskt ultraljud med terapeutiskt - dvs ultraljud som används för att läka skador. Terapeutiskt ultraljud används en del inom fysioterapi.






Hej från mig så länge! Avslutar med en bild på mig och en "liten" patient på Stav i höstas.



/Izabella




Läst 26668 ggr Kommentarer Kommentera

Izabella Granswed har tidigare skrivit i bloggen Veterinärstudenterna här på Hippson.se, tillsammans med Karolina Eriksson. Izabella jobbar i dag som hästveterinär och har som nytt mål att bli hästspecialist. I bloggen får ni följa hennes vardag som hästveterinär och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Ni får även följa äventyren med den egna dressyrhästen Vovva.
   


Läst 24427 ggr Kommentarer Kommentera

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.