Veterinärbloggen

Gott nytt år på er fantastiska läsare!

Nu sitter jag här på nyårsaton och funderar på någon slags årskrönika, men bestämmer mig för att inte skriva en sådan, det är det många andra som gör bättre. Jag kan sammanfatta mitt år med extremt mkt jobb, oerhört mkt lärande inom veterinärmedicin på häst, en jobbig början på året där jag tog bort min älskade häst Vovva, men ett år där islandshästen Venus och mitt nya halvblod Zsa Zsa gett mig mycket glädje.

Året avslutades med en semester i Thailand där jag fick mycket tid kring reflektion om allt mellan himmel och jord. En sak som framförallt slog mig är djurens situation i världen. I Sverige är djurens värde, behandling och rättigheter för många människor en självklarhet, men det är verkligen ute i världen den stora hjälpen behövs. Det finns såklart också djur som far illa i Sverige, men är det någonstans vi borde satsa på att hjälpa djur så är det ute i världen.

Ponnyerna på bilden nedan träffade jag i en park utanför Pattaya i Thailand. Ponnyerna var turistattraktioner och stod i små fållor där folk fick köpa små nävar med grödor att mata dem med. Jag stod där och kände hur jag ville börja gråta. Jag ville prata med ägaren, jag ville ställa hästarna på ett plan till Sverige, jag ville utbilda människorna i hur en ponny ska se ut, hur ett normalt hull är, vad de behöver för slags näring, etc etc...

Det man måste komma ihåg är att människorna ofta har extremt lite kunskap kring hur djur ska tas om hand, jag tror få av dem vill djuren något illa. Men när man själv inte har så mycket pengar, så kommer även budgeten för djuren stramas åt.

När jag fyllde år och till julklapp önskade jag mig därför bidrag till välgörenhet för djur. Ett annat ämne som ligger mig varmt om hjärtat är noshörnings och elefantjakten i stora delar av Afrika.

Bilder på ponnyer i Thailand, tagna av mig:

En extremt uppskattad födelsedagspresent från min sambo:

Julklapp från mina systrar:

 

Nedan en bild på mig i Sydafrika 2011 där jag bland annat träffade denna noshörningskalv som fått sin mamma dödad av tjuvjägare. Resan gav mig många nya perspektiv.

Nästa år ska bli ett år där jag tänker mer på djuren ute i världen. Jag har nu blivit månadsgivare hos WWF för att hjälpa till att stoppa tjuvjakten! Jag skulle också vilja åka på en volontär veterinärresa för att hjälpa utsatta djur. Ett löfte blir därför att planera och spika en sådan resa.

Gott nytt år på er!//Izabella


Läst 38303 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

För 10 år sedan hörde man inte så ofta om hästar som hade problem eller behandlades i halskotpelaren. Inte heller diskuterades det lika mycket om att det kunde vara ett problem på våra ridhästar. Jag upplevde då att veteriärer som sade sig hitta problem där (dock inte alltid) inte blev betrodda på samma sätt som om man t.ex. hittade en skada i ett ben - OM det nu inte var så att hästen hade uppenbara fynd på röntgen av halsen eller hade tydliga neurologiska symptom (läs om t.ex. wobblers syndrome för er som är intresserade).

Ökade undersökningsmöjligeter och utveckling både inom veternärmedicin men även inom fysioterapi på häst har gjort att mer och mer pekar på att många hästar har problem från detta område. Detta kan leda till smärta och nedsatt prestation, precis som när hästen har problem på vilket annat område som helst. Genom att man på senare tid börjat att undersöka området mer, hittar man också fler saker, det svåra är dock att veta vilka fynd som spelar roll för hästen. Det är idag inte ovanligt att man undersöker halskotpelaren med vanlig röntgen, ultraljud och ibland även scintigrafi och CT (CT av hela halskotpelaren har man nu möjlighet till på hästsjukhuset i Helsingborg).

MEN, nu kommer vi till Men. Det svåra med att diagnosticera problem i halskotpelaren är att den, precis som hästens ben och rygg, kan ha många olika typer av problem. Hästen kan t.ex. vara:

- Muskelöm i halsen, både efter träning men även efter trauma

- Den kan ha artros mellan halskotorna vilket ger stelhet och sannolik smärta (inte alltid)

- Den kan ha skador i ligament i och kring nacken

- Den kan ha förträngningar i ryggmärgskanalen som trycker både på ryggmärg och olika nerver som går ut i kroppen och sannolikt ger smärta

- Den kan ha subluxation av kotor

- Den kan ha missbildade kotor

- Den kan ha hälta som ej går att bedöva bort

- Den kan ha frakturer (även mindre sådana som kanske bara ger nedsatt prestation och inget större symptom vilket gör att det kan vara svårt att hitta)

-Den kan till och med ha tumörer

De två första punkterna anser man inom veterinärmedicinen vara relativt vanliga, medan de andra sakerna är mer ovanliga. I undersökningar har man dock sett att närmare 60 % av ridhästar i normala populationer har förändrat skelett i halskotpelaren (artros), ffa mellan den 6:e och 7:e halskotan. Det ses alltså på hästar som inte visat nedsatt prestation eller tecken på problem. Varför? Det vet vi inte - ÄN. Man har också sett att frekvensen av artros ökar ju äldre hästarna blir. Kanske blir hästarna stelare med åren, men ej smärtsamma (?). Det varierar sannolikt mellan individer. Det beror säkert också på vilken typ av arbete som hästen utför.

Men, låt oss nu säga att man hittat artros i en så kallad facettled i halsen. Man misstänker att detta ev. sänker hästens prestation eller orsakar ett smärtsamt beteende. Vid en vanlig hälta kan man bedöva hästen för att se om den släcker sin hälta, men man vill som regel inte lägga bedövningsmedel i närheten av halskotpelaren eftersom man av misstag skulle kunna få bedövningsmedel in till ryggmärgen, och det vill man INTE. Detta gör att det generellt är svårt att avgöra betydelsen av de förändringar man hittar. Man behöver undersöka hästen noggrant, utesluta problem i andra delar av kroppen och som veterinär gäller det att vara påläst kring hur problem från dessa områden ter sig. Man får pussla och lägga ihop fynd med hela den kliniska undersökningen av hästen med ev. ridprov och beteende under ryttare. Det kan också vara till stor hjälp att ha en duktig fysioterapeut som kan palpera halsen mycket specifikt och leta efter avvikleser från det man anser normalt. Det kan t.ex. handla om rörelseomfång , d.v.s hur rörligheten i halsen och mellan halskotorna är.

Som regel kan man säga att de hästar som har ordentliga tryck på ryggmärgskanalen inte har någon lysande prognos. Men dessa hästar har valigen mer allvarliga symptom som inte enbart handlar om nedsatt prestation. Dessa hästar visar ofta tydligare neurologiska symptom och hamnar sällan i kategorin av hästar som man missar.  Men, utvecklingen går framåt, och idag utför man ibland operationer där man stelopererar halskotpelaren på vissa områden för att minska på hästens symptom. Läs bland annat på följande länk om aktuellt fall med hingsten Dalwhinnie:

Dalwhinne svårt skadad – har opererats

Facettledsartros kan som regel behandlas med kortisoninjektioner via ultraljudsguide, det kan åtminstone hjälpa till att minska på inflammation och smärta även om man inte tar bort själva artrosen. Många hästar med artros i halskotpelaren får man att fungera (det vet vi också eftersom många hästar har det utan att man ens märkt av det), men vissa fungerar ej. Min egen förra dressyrhäst Wosario, hamnade i kategorin hästar som ej gick att hjälpa. Han blev med tiden mer och mer stel i halsen och kunde till slut inte samla sig och vända till höger utan tydliga protester. Han blev tillfälligt hjälpt av kortisoninjektioner men det fungerade inte i längden.

Det var lite att bita i!

Ha en fin kväll!

/Izabella


Läst 74573 ggr Kommentarer Kommentera

Hallå!
 
 För ca 2 veckor sedan var jag och hovslagaren som jag jobbar med på kliniken (Sonny Palmqvist) på kurs om hovar, hältor från hovarna och hovslageri.
 
 Hältor från hovarna är otroligt vanligt. Så mycket vanligare än jag kunde tänka mig innan jag började jobba med hältor.
 
 Det är otroligt viktigt att hästens hovar är av bra kvalité, att benställningen är god och att hoven är "i balans" för att undvika hältor från hovarna och från strukturer i hovarna. Men hur mycket saker kan man egentligen vara halt ifrån inne i en hov?
 
 SVAR: Många. Inuti hovarna finns ett gäng olika strukturer som kan skadas antingen av ett trauma, en överansträngning eller en obalans i hoven där hästen under en längre tid lägger belastningen på en viss del av hoven istället för jämnt över hela.
 
 På kursen tränade vi på så kallad "hoof mapping" vilket gick ut på att räkna ut/se om en hov är i balans. Detta är inte så enkelt som man kan tro. Nu är ju inte tanken att veterinärer ska verka hästarnas hovar men en veterinär måste kunna se/undersöka hoven ordentligt och veta om något behöver åtgärdas. En häst med hälta från hoven behöver en ordentlig kontroll av hovarna avseende form, kvalitet, balans och vinklar.
 
 Något som också diskuterades flitigt på kursen var olika typer av bedövningar att lägga för att lokalisera hälta till hoven. Beroende på vart man bedövar, hur mycket bedövningsmedel man lägger osv så bedövar man olika typer av strukturer i hoven. Detta är extremt viktigt för veterinären att vara medveten om när man letar fel inne i hoven. Genom att bedöva enligt ett visst mönster så kan man mer eller mindre räkna ut vilket område som mest sannolikt gör ont.

 När man lokaliserat smärtan går man som regel först vidare med röntgen. Efter detta kan det bli aktuellt med ultraljud (men det är endast vissa strukturer som man kan lyckas se med ultraljud genom en hov). Om man inte lyckas hitta problemet med dessa medel har det blivit allt vanligare att man använder MRI och CT undersökning. Vilka undersökningar man väljer beror på vad man misstänker för problem.
 
 Vanliga typer av problem med hovar är självklart klassikern hovböld. Hästen kan också ha hov/strålröta, hålväggar, sprickor och diverse andra hovsjukdomar.
 
 När man pratar om hältutlösande problem inne i hovarna kan man bland annat ha problem med:
 
 Hovled
 Hovben
 Strålben
 Strålbensbursa
 Sidoligament till hovled
 Andra ligament i hoven
 Djupa böjsenan
 
 Ovan nämnda strukturer kan vara både skadade och inflammerade.
 
 Beroende på vilken skada som skett skiljer sig behandlingen åt. Därav är det mycket viktigt med korrekt diagnos. Ofta innefattar behandlingen någon form av medicinering inne i hoven, ev. medicin via munnen samt kontroll av hovens balans och eventuellt ett specialbeslag (speciell sko med ett visst syfte) som gör att man förhoppningsvis avlastar det onda området och hjälper hästen till en bättre balans. Utöver detta behöver hästen ofta vila eller enbart skrittas kontrollerat.
 
 Observera att det endast är godkända hovslagare (hovslagare godkända av Jordbruksverket som har vidareutbildning) som får sätta på specialbeslag. Lista på dessa hovslagare finns på jordbruksverkets hemsida. Man kan ändra på mycket med hjälp av verkning och skoning så det gäller att den som sätter på beslaget är kunnig och jobbar tillsammans med veterinären som bör ha en långsiktig plan för hästen.
 
 OBS! Kom ihåg att bara för att veterinären eller hovslagaren vill ändra på verkning eller skoning så är det inte säkert att det varit "fel" innan. Det kan vara så att hästen behöver verkas och skos annorlunda efter att den fått en skada.
 
 En annan viktig sak är att om er veterinär tex ordinerat en viss typ av beslag eller vill att hästen ska verkas på ett visst sätt pga en skada så bör detta skrivas ner på papper så att hovslagaren får tydliga direktiv. Hästägaren ska inte vara medlare eftersom det många gånger leder till en förvirrande situation där hästen kommer i kläm. Så om er veterinär ordinerar något - be om en skriftlig remiss eller att veterinären och hovslagaren pratar med varandra direkt.
 
 Jag är väldigt glad över att få jobba med Sonny Palmqvist och de andra hovslagarna i trakten kring södra Stockholm. Det är med mer långsiktigt samarbete man kan få saker att hålla i längden. Syftet med mitt jobb är INTE att varje månad medicinera samma hästar, utan det är att hitta långtidslösningar. Om en häst tex har återkommande problem med låga hältor (eller andra hältor) så måste det göras en helutvärdering kring varför problemen återkommer där ev. kroniska förändringar eller ej bör vägas samman med träningsprogram, träning, underlag och ev. specialskoning för att få just den hästen att fungera utan att medicineras var och varannan månad. Jag tror det är framtiden inom en stor del av veterinärmedicinen, att just se helheten och jobba förebyggande.
 
 Nedan en bild på en häst med klyfta i hovväggen och genomlöpande hovspricka, båda tillstånd som behöver noggrann och bra verkning/skoning av godkänd hovslagare.
 
 

 
 Bild på Sonny och mig under en praktisk övning:)
 
 

 /Izabella


Läst 51993 ggr Kommentarer Kommentera

Hallå!
 
 Befinner mig just nu på en solstol i Thailand, vid poolkanten. Ligger o lyssnar på musik och försöker koppla av och vila upp mig:)
 
 

 
 Det var 3 hektiska veckor innan jag åkte på semester. Extremt mkt på jobbet och sedan en helg med fullspäckat schema innan jag åkte. Bland annat praktik med Marianne Lindsjö som var tävlingsveterinär under Sweden International Horse Show på Friends arena. Marianne är till vardags ambulerande hästveterinär i södra Stockholm. Hon åker mycket i trakten där jag arbetar så vi har kontakt med varandra titt som tätt. Under en middag med Marianne ställde jag 1000 frågor om hur det är att vara tävlingsveterinär på Friends - "häng med o kolla istället" sa Marianne.
 
 
 I torsdags tog jag därför ledigt från jobbet och åkte till friends för att praktisera med Marianne. FEI treating vet var Axel Wallman från Mälarkliniken och FEI-veterinär vid besiktningen var Charlie Lindberg.
 
 
 De olika veterinärerna har alltså olika uppgifter under tävlingen. En veterinär ansvarar över själva tävlingen (besiktigar hästar som tävlar nationellt) och arbetar under Jordbruksverket. En behandlar hästarna om de blir sjuka och en veterinär besiktigar och tar beslut kring FEI hästarna (hästarna som tävlar internationellt).
 
 
 På bilderna nedan ser ni veterinär Marianne Lindsjö och Charlie Lindberg bakom kulisserna under besiktningen av hästarna som tävlade inernationellt (FEI- hästarna). På bilderna syns även delar av FEI-teamet som jobbade med regler och organisation kring FEI-hästarna. Jag agerade sekreterare:)
 
 

 
 Det är verkligen en stor organisation kring allt det veterinära och jag måste säga att jag är imponerad över hur smidigt allt flöt på. Man märkte verkligen att Marianne var "spindeln i nätet". Det var minst sagt mycket att rodda med under en dag och flera viktiga beslut som var tvungna att fattas.
 
 
 För att hinna med allt fanns ett tidsschema med tider och platser bakom kulisserna där hästar och ryttare skulle befinna sig på olika tider.
 
 
 Under dagen framkom en hel del frågor till Marianne och de andra veterinärerna, det rörde allt från att flytta på besiktningsplats till om hästar fick starta eller ej. Här var veterinärerna snabba med att ändra planer, och beroende på vilken häst det gällde så blev rätt veterinär inkopplad (den som hade högsta ansvar för den hästen).
 
 
 Man märkte att det var ett sammansvetsat team av veterinärer som arbetade väl tillsammans och tog snabba beslut.
 
 
 Under torsdagseftermiddagen hade vi även en övning med det svarta tältet om det mot förmodan skulle hända att någon häst skadade sig inne på banan och man ville behandla hästen utan att publiken såg. Under övningen fick jag själv en riktig Flashback till vad som hände mig för några år sedan. En nära anhörig till mig tävlade i road-racing och kraschade med sin motorcykel på Gälleråsens racing-bana. Jag stod i publiken när de reste skärmar kring honom. Så jag vet av egen erfarenhet att när skärmar eller tält kommer upp är det oftast allvarligt. Han överlevde olyckan men var en hårsmån från döden. I stundens ögonblick var jag panikslagen att inte få se vad som hände men förstod ju i efterhand att det var extremt bra att man skärmade av så att läkarna och akutteamet fick jobba ostört. Precis så snabbt och proffsigt ska det ske.
 
 
 Under övningen på Friends stod vi och pratade om Hickstead (hästen som dog under en stor hopptävling) och diskuterade att det är extremt ovanligt att sådant händer, men utifall ngt skulle hända så skulle tält och veterinärer snabbt finnas på plats. Alla rutiner för en katastrof gicks igenom och teamet slipade på hur de skulle agera.
 
 
 När jag sedan läste om vad som hänt med körhästen Filur blev jag verkligen illa till mods och det kändes så konstigt att tältet verkligen behövde användas. Det trodde jag ju verkligen inte. Men vilken tur att man tränat innan så att alla visste vad som skulle göras.
 
 
 Tyvärr kunde jag bara stanna en dag på SIHS då mitt fullspäckade schema gjorde att annat var tvunget att ordnas innan resan hit till Thailand.
 
 
 Ett stort tack till Marianne Lindsjö och de andra veterinärerna på Friends för att jag fick hänga med er en dag!
 
 
 Jag hoppas kunna bli FEI-veterinär framöver. Det är ju så kul att kombinera veterinäryrket med stora tävlingar!
 
 
 För er som vill läsa en annan spännande veterinärblogg, gå in på Marianne Lindsjös blogg: 

http://www.hastliv.nu/blogg/veterinarliv

Där kan ni läsa hennes ord om att vara tävlingsveterinär på SIHS och även mycket andra intressanta saker:)
 
 
 Nu ska jag fortsätta sola och försöka sluta tänka på att adoptera gatuhundar från Thailand.
 
 /Izabella
 


Läst 39733 ggr Kommentarer Kommentera

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.