Hallå!

Som jag berättat för er tidigare så går jag en internationell vidareutbildning inom ortopedi vid namn ISELP (International Society of Equine Locomotor).

Utbildningen är en fördjupning om hästens alla ortopediska problem, dvs problem som påverkar rörelseapparaten. Fokus läggs på att bli bättre inom diagnostik och mycket fokus läggs på ultraljud och att använda ultraljud som komplement i utredningen. Man lär sig även behandla hästar för olika ortopediska åkommor samt att underlätta deras rörelse på olika sätt beroende på vilken typ av skada de har. Detta kan ibland ske men speciell skoning eller speciell typ av rehabträning.

ISELP utbildningen är uppdelat i åtta block. Jag har nu genomfört två block och ska gå den tredje om en månad. När man går denna utbildning så känns det som att borde vara en självklarhet att alla som jobbar med ortopedi på häst borde genomgå detta. Nivån är otroligt hög och det gäller att vara påläst och hänga med under föreläsningarna.

Utbildningen hålls av Professor Jean-Marie Denoix som är världsledande inom ortopediska undersökningar på häst. Han är även forskare och driver ett eget remisscenter för svårlösta fall på sin hästklinik på Cirale i Frankrike. På länken nedan kan ni läsa en artikel om Deniox då han nyligen var i Sverige och föreläste på SLU:

http://www.hippson.se/artikelarkivet/forskning/forskning-betalar-du-for-sockerpillseffekt.htm

Denna gång handlade utbildningen om ett ganska "ovanligt" skadeområde om man ser till det stora hela. Det handlade om skador i hästens armbåge och bog. Utbildningen hölls i tre dagar på Sporthorse Medical Diagnostic Centre i Heesch, Holland. Dock är detta område precis lika viktigt som allt annat, och jag är ganska säker på att veterinärer missar en del skador här eftersom vi helt enkelt inte är tillräckligt uppmärksamma på detta. Det vanliga är ju alltid det vanliga, MEN ibland kommer det ovanliga och då gäller det att veta vad man letar efter.

Vi var ca 80 veterinärer från alla världens hörn som alla jobbar dagligen med hältor, ryggar och nedsatt prestation på sport och ridhästar. Det är ändå rätt häftigt att diskutera med "kollegor" från USA eller Abu Dhabi, Dubai m.fl och inse att vi verkligen jobbar med samma saker, ser samma saker, funderar på samma saker, varje dag...

När man undervisas av professorn så gäller det att vara skärpt. Han går runt i salen och stannar helt plötsligt till och börjar ställa frågor till åhörarna. Han kan fråga om en häst han visar film på, om anatomin, om vilken nerv som innerverar vilken muskel, eller vad man ska behandla med. När han stannar till så är det lite som att alla i rummet håller andan och "hoppas" att han inte ska fråga just "mig". Men förr eller senare får man en fråga, man gör sitt bästa och hoppas på det bästa. Om man svarar fel får man veta det, om man säger så:) Jag fick en fråga och klarade mig ok. PUH! Nästa gång borde jag försöka läsa på mer innan kursen! Detta om nåt skapar studiemotivation! Eller, det bidrar i alla fall till att man måste ta tag i sin ständiga utveckling och inte stanna av. På universitetet i Uppsala var stämningen under föreläsningarna lite mer avslappnad om man säger så;)

Kliniken i Heesch var fantastisk! Inom dessa väggar var allt topprustat men den senaste tekniken inom digital röntgen, ultraljud, scintigrafi och MRI. Oavsett vilken eller vilka undersökningar som behövde göras så fanns det mesta under samma tak. I Europa är hästarna inte försäkrade på samma sätt som i Sverige. Veterinärerna utför de undersökningar de vill och anser är nödvändiga och ägarna betalar. Detta gör att många fler hästar både scintas, gör MRI och andra specialundersökningar, säkert med för och nackdelar.

Innergården:

Under helgen bestod första två dagarna av föreläsningar från 08-18. Vi hade även live dissektioner och live ultraljudsundersökningar som vi kunde följa på storbildsskärm. Detta är verkligen ett fantastiskt sätt att lära sig på!

Ett av rummen inne på kliniken:
 

Sista dagen hade vi träning både på att ultraljuda och röntga de områden som vi gått igenom. Det är en otroligt stor organisation för att skapa en sådan här kurs. Många hästar agerade "träningsobjekt" och var sederade i flera timmar för att vi skulle kunna träna. Deras bogar och armbågar blev väl undersökta!

 

Jakten på den perfekta röntgenbilden:

På bilden nedan: Jag filosoferar över ett ben på hästen och dess benknölar. Detta är Humerus som ledar till bog och armbågsled. Samma som vår nya bloggande veterinärstudent hade tenta på. Man kommer ALDRIG ifrån anatomin! Fast jag läste den kursen för ca 8 år sedan får man traggla igen, igen och igen.

Det roliga med kurs är också att träffa så många fantastiska svenska veterinärer. Närmast i bilden Eva Olsson (Mälaren Hästklinik), Cecilia Grahn (Hästklinik Florian Lackner), Jag, Ylva Lindberg (privatpraktiserande) samt Anna Hedqvist (Mälaren Hästklinik).

Om en månad ska jag på nästa kurs i Frankrike som handlar om "distal hind limb" (nedre delen av bakbenet).

På återseende!

/Izabella