Fiffigt va´?  Jag smäller till och gör två inlägg samtidigt!

Först ska jag sammanfatta lite vad som hänt denna långa tysta period. Det är lagom spännande så det går snabbt.

Jag har jobbat, jobbat, varit på Ryttargala, jobbat och sen jobbat lite till.

Vad det gäller galan på Grand Hotell i Stockholm var det en trevlig och lättsam tillställning. Vi minglade och åt god mat. En höjdpunkt var när jag i början av kvällen äntligen fick äntra scenen.  

                                                                 Foto: Caroline Eriksson

Den med gott minna vet att förra årets gala blev digital, då fick jag hämta mitt pris som Året Tränare 2020 på Tempo nere i byn. Vår lokala postombud, men det funkade ganska bra det också.

I år var mitt ärende på scenen att agera prisutdelare till hopptränare Maria Grane, Hammarö, som utsetts till Årets Tränare 2021. Ett ärofyllt uppdrag och roligt att få se Henrik Johnsson på nära håll.

På jobbet har det varit en bra period, alla hästar har varit friska och jobbat på med sina ryttare. Jag har nya hästar uppe i svårklassnivå i både hoppning och dressyr och det är väldigt spännande! 

Jag har några nya och riktigt inspirerade ryttare i gänget, det stimulerar en gammal ridhusräv som jag. 

Det som för närvarande fungerar sämre är att hitta nya hästar till de som söker. Det gäller både till privatryttare och ridskolor. Just idag känns det närmast hopplöst. Vi hade äntligen hittat en häst åt en av mina ryttare som letat länge men den passerade inte veterinärkontrollen med godkänt. Cystor av alla skitgrejer ...

En annan sak som dragit ner mitt annars vanligen godmodiga sinne är att tränarkårens goda renommé naggats i kanten av tråkiga händelser. Det är inte roligt när representanter för vårt yrke av olika anledningar hamnar på löpsedlarna. Det drabbar hela ridsporten och det har vi inte råd med.

Vi behöver alltid sätta hästarnas väl i första rummet och som god två, alltid se till att vi behandlar människorna runt oss minst lika bra. Som ledare ska vi alltid föregå med gott exempel, även om det skulle inkräkta på vad vi ibland personligen tycker. Väldigt enkelt egentligen och nog om detta.

Jag har precis börjat min julledighet och med denna korta sammanfattning av höstsäsongen väntar jag in julefriden.

Inlägg två: Slå det här om ni kan!

Ja det skulle vara intressant att höra om jag möjligen kan bli förbisprungen.

Mina ryttare har det gångna året sett till att föryngringen i sporten fortgår och det har gått bra för alla. Tror vi landade på sju små bebisar senast vi räknade.

Nu till det jag undrar över om inte det är svårslaget/ett rekord. Vad det gäller koncentrerat barnalstrande i ridsporten alltså.

Jag har ett gäng ryttare som sen några år oftast tränar ihop och tre av dessa har i år fått varsin liten tjej. Bonnie kom i juli, Elsa i oktober och den sista lilla kom igår, lite före utsatt tid.

Ser ni lektanten/ponnyridningen i ridhushörnet?

Jag är väldigt glad åt dessa fina barn och deras mammor, faktiskt lite rörd. (Men det säger jag inte till någon)

Fram i mars är alla mammor säkert tillbaka i sadeln igen och det ser jag fram emot!

Jag har under året, från olika håll, fått många önskemål eller tips om vad jag ska skriva om i min blogg. Jag läser allt, jag lovar men sållar ganska hårt. J

Jag luftar här mina tankar och teorier och vill bara skriva om saker där jag har "ordentligt på fötterna".

Men fortsätt gärna komma med önskningar, ibland tänker vi kanske i samma banor?! 

       God Jul!! Rid väl och ta hand om varandra! // Kajsa