Hej!

  
Volkswagen Grand Prix här på Grevlundagården blev en succé måste jag säga. Helt underbart med såååå mycket folk innan semestertider som ville komma.

Även fast jag förstås själv hejade på våra egna ryttare Peder och Steffi så blev det fin sport när rookien Magnus Jacobsson vann! Så bra omhoppning. Publiken var i extas. 

Ett inlägg delat av Lisen Bratt Fredricson (@lisenbrattfredricson) Jun 30, 2017 kl. 5:20 PDT

Nu jobbar jag mycket med Elmia Scandinavian Horse Show som kommer och har precis anmält våra egna unga hästar dit i Agria Star of Tomorrow. Perfekt att få en riktigt bra tävling för dem i höst. Anmälningarna rullar in där och även i VW Rising Star, som är en tävling där man kvalar i 1,20- till 1,25.  
Vi har ett nytt, smart datasystem som gör det lätt att anmäla sig – man behöver inga kvalpapper och ställningen sköts automatiskt. De 70 bästa inklusive vissa direktkvalade är välkomna till semifinalen på Elmia. Det kommer att bli en stor utställning, två stora tävlingsbanor, framridningsbanor, show, föredrag och fest! 
  
Peders tävlingsschema är tight och han är i princip bara hemma måndagar, tisdagar och lite onsdagar. Den här helgen är det Global Champions Tour i Paris, jag hade egentligen planerat att åka med men skickade med vår äldsta son i stället. Jag vill jobba klart en massa uppdrag och jobb jag har över mig innan Falsterbo, och Peder och Carsten får en liten egen helg tillsammans bara de två ;-).
  
Vår naturbana är klar och det är toppen att skicka ut hästarna på markarbete där, idén med att göra en naturbana hemma i en skogsdunge kommer från det att Peder tränade sitt fullblodssto Hilly Trip för många år sedan hemma hos Ulla Håkanson. Hon använde sig som många av er vet av att trimma mellan träden. Peder fick verkligen en aha-känsla av att trimma där som ung, hästen slappnade av ännu mer där ute och han upplevde att han satt mer still och använde sig av vikthjälperna mer än bara handen. 
  
I dag träffar vi så många ryttare som bara sitter på ridbanan eller i ridhuset och trimmar. Vi tror på större utveckling av både häst och ryttare om vi rider på olika underlag, upp och ner när vi trimmar och jobbar hästarna. Många ropar rakt ut att det är märkligt att vi skall påpeka detta "rida i skogen gör vi ju jämt…". Ja, men långt ifrån alla och inte alla flyttar dressyr-/markarbetsjobbet ut i naturen. Under hashtaggen #agrianaturbana på Instagram kan ni se härliga klipp, lägg gärna ut egna där så att alla kan få ta del av era träningstips i skog och mark. Mer happy athlets :-)

Avslutar med en smygfilm på ett samtal om att jobba som ung i stall… Här berättar Peder hur det var att jobba hos Mark Todd. Peder jobbade hos Mark när han ridit OS, han fick börja på morgonen att mocka som alla andra och sadla upp sina hästar själv. Tiden hos Mark var enormt givande både med ridkunskapen och hästkunskapen, och en viktig del i Peders syn på hästar, hästskötsel och ridning. Innan Mark var Peder även ett år hos uppfödaren Harm Thormählen – det var hårt jobb, där red han 12 till 14 hästar per dag. Och efter Mark var han hos hoppryttaren Franke Sloothaak, där lärde han sig också enormt mycket. Sammanfattningsvis säger han att han aldrig har funderat över hur hårt eller lätt han har jobbat utan fokus har legat på hur mycket han har lärt sig om allting på de ställen han varit. 
  
Jag blev tipsad om att läsa ett inlägg om att det inte var ett bra, utan för slitigt jobb att jobba som hästskötare. Då vill jag verkligen säga att under mina 20 år som företagare har vi haft många fantastiska groomar, elever, personal och ryttare som verkligen lärt sig jobba och gå vidare med nästan hela världen som arbetsplats om de har velat. De lär sig att hugga i, de lär sig planera, de lär sig jobba i grupp, de lär sig ta sig fram samtidigt som de har ett stort ansvar över hästarna. De lär sig jobba helt enkelt.
De har genom åren blivit poliser, företagsledare, egna företagare, framgångsrika ryttare, toppgrooms, börsklippare, stallchefer, forskare, mäklare med mera. Alla dessa har när de varit hos oss verkligen tagit lärdom av att jobba här här med allt vad det innebär och det har varit en ren fröjd att jobba med dessa och deras inställning.
  
Vad som är väldigt tydligt är att det blir fler och fler föräldrar som ringer med förfrågan om jobb till sina barn. Föräldrar som har åsikter, föräldrar som städar och lagar mat åt sina myndiga barn, föräldrar som tycker att jobba med hästar inte är ett ”riktigt jobb”, att det är för tufft. Vad sänder man ut för signaler då till nästa generation? Drivkraften och sökandet måste väl ligga hos ungdomarna? Förstår man inte vikten av kunskap och hur svårt det är att få tillgång till kunskapen på högsta nivå är man kanske inte villig att lägga den extra arbetsinsatsen, det gäller nog alla yrken och åtaganden. 

 
Jag blir så glad och hoppfull när jag träffar ungdomar som tar för sig, frågar och tycker att det är lärorikt. Jag kan verkligen sakna att jobba fysiskt i stallet med ett team, men efter att jag mer och mer börjat jobba med saker utanför själva stallet blev det naturligt att för tre år sedan anställa vår första stallchef. Det blev Jenny Talinsson som jag känt sedan 25 år! Och vi har jobbat ihop innan hon kom hit och emellan har hon gjort två OS som groom.
Hon vet vad det innebär att hålla ordning på stall och hästar i toppklass och sedan hon kom har vi lyft organisationen oerhört. Tack Jenny för all din kunskap, ditt engagemang och för att du ställer höga krav!
  
Tjing!