Vi gjorde det! Stallet fick godkänt! Eller nästan i alla fall.... Vi hann inte riktigt, riktigt färdigt till i tisdags, men eftersom vi ville flytta hästarna från betet igår (söndag) så valde vi att besiktiga ändå. Vi kunde ju visa hur vi tänkt göra i alla boxar, vilket länsstyrelsen godtog eftersom det bara är små detaljer som ska fixas. Vartefter som boxarna blir färdiga får vi börja använda dem utan ny besiktning. Vi måste bara skicka in bilder på att vi vidtagit de åtgärder som ålagts oss – det mesta saker som vi mer eller mindre hade tänkt göra ändå.

Dessa åtgärder är att:

• Flytta tre vattenkoppar från gamla stallet in i nya stallet, och koppla klart alla värmekablar.
• Spackla alla de bilade socklarna med cementbruk och slipa bort eventuella vassa kanter.
• Sätta igen glipan under boxfronterna med antingen en regel, en skiva (typ stallplyfa), eller med betong. Vi valde betong.

Totalt kanske 30-40 timmars arbete, och om man jämför med de drygt 400 timmarna som vi lagt ned i sommar och höst (plus de hundratals timmarna som vi lagt tidigare) så är det ju ingenting! Vi passade faktiskt på att fira lite i tisdags kväll! Öppnade en flaska bubbel och såg en film i soffan. Det kändes som himmelriket på jorden jämfört med hur vårt liv har sett ut de senaste månaderna. Jobba, bygga, passa barn (jo, jag vet att man inte passar sitt eget barn, men det känns faktiskt lite som om det är det man gör när man bara avlöser varandra. Vem bygger och vem passar Vincent typ...).

Jag ska inte ljuga och säga att det har varit enkelt. Det har det verkligen inte! Vi har jobbat med kniven mot strupen i flera månader nu, väl medvetna om att hösten närmar sig och att efter betets slut så har vi 5 hästar, men bara 4 boxar (dom i gamla stallet)... Så vi har jobbat frenetiskt för att bli färdiga, men som vanligt har allting tagit mer tid och varit jobbigare än vi hoppats på. 

Det som tagit mest tid har varit arbetet med att bila bort socklarna som på sina ställen var upp till 60 centimeter tjocka och innehöll flera stora stenblock som var tvungna att kapas i omgångar för att inte riskera att hela ytterväggen skulle kollapsa.

Och som om vi inte var trötta och slitna nog så fick vår son feber söndag-måndag natt. Vilket förstås innebär sömnlösa nätter och vabb-dagar för oss som föräldrar. Jag som skulle städa och snygga till inför besiktningen hela måndagen fick istället vara hemma med sjukt barn. Och stackars Jörgen som var lika trött som jag efter en sömnlös natt fick gå ut och spackla betongsocklar när han kom hem från jobbet på måndagskvällen. Bara för att göra livet ännu lite roligare så fick vår son förstoppning natten till fredag och lördag. Stackarn! För oss innebär det ytterligare två sömnlösa nätter som spenderades med att försöka trösta ett otröstligt barn. Jobbigt på flera nivåer...

I helgen som gick hade vi barnvaktshjälp och elektriker på plats (dvs farmor och farfar var här). Och med gemensamma krafter lyckades vi få färdigt de boxar som behövdes för att kunna ta in hästarna från betet i ett säkert och tryggt (och sprillans nytt!) stall! Men jag skojar inte när jag säger att vi 5 minuter innan insläpp stod och skruvade upp de sista krubborna i boxarna som skulle användas!

Jag tror att vi fortfarande är lite för trötta för att verkligen njuta av det vi har åstadkommit. Vi har balanserat på gränsen till total utmattning under ganska lång tid nu. Så det ska bli väldigt skönt och extremt välbehövligt att kunna dra ned på tempot ett litet tag och samla lite krafter. När vi hunnit andas en stund, ska vi göra en plan för hur och när vi ska göra färdigt de sista bitarna – muren till gödselplattan, inreda sadelkammaren o.s.v. Men det får vänta lite. Stallet är färdigt, och det ska vi låta sjunka in så vi kan landa lite i den känslan!

Nästa gång jag går på Bauhaus så ska det vara tillsammans med hela familjen, och vi ska gå runt och flanera såsom andra familjer gör. Kanske ta en glass i fiket? Inte springa in ensam, lasta på 20 säckar betong och 6st 45x95 reglar i rekordfart för att sen springa (nåväl – man springer inte så fort med 400kg betong på kärran) till kassan och vidare till transporten för snabbast möjliga hemfärd som jag gjorde i lördags! Så det så! 

Följ oss gärna på vår Instagram för fler bilder och filmklipp! 

https://www.instagram.com/orstorp_gard/ 

Årskrönika 2020

Om 2019 var ett år i familjens tecken så måste väl 2020 vara ett år i coronans tecken? För även om vi här på landet kunnat leva nästan som vanligt så har det ändå präglat allt, ifrån sociala kontakter till stallbygget. Vi i Skåne har ju varit ganska milt drabbade ända fram till nu de senaste månaderna. Men för oss som har barn i förskoleålder och föräldrar i riskgrupp-ålder så har det varit jobbigt att följa restriktionerna ändå. Att klara av nästan ett helt år utan barnvakter - med hästgård, stallbygge, företag, krävande heltidsjobb och måååååååååånga vab-dagar eftersom barnet måste vara hemma vid minsta lilla snuva.... I långa perioder har han varit mer hemma än på förskolan! Ni kan tro att vi är trötta!! Jag längtar mycket efter min familj i Stockholm, som jag knappt har kunnat träffa alls i år, och länge, länge gick vi ju i ovisshet och väntade på våra boxfronter som tillverkades i Polen. Allt vi kunde göra var att hålla tummarna för att leverantören inte skulle gå i konkurs, och att Polens lock-down skulle släppa så arbetet på fabriken kunde rulla igång igen. Men vi har fått vara friska och krya och ingen jag känner har drabbats allvarligt av Covid19, så då får man ändå vara tacksam.

Pandemi till trots så har det för oss varit ett rätt så händelserikt år. Vi har ju tagit ett gigantiskt kliv framåt i våra Stalldrömmar! Ni som inte följt oss på Instagram kan gå in där och titta så ser ni bilder från hela bygget. Vårt ända nyårslöfte är att stallet ska bli färdigt nu under 2021! Det är, som jag skrivit tidigare, ganska många små detaljer kvar (och några stora). Inne i stallet ska elektrikern dra färdigt elen och sen ska vatten dras fram och vattenkoppar sättas upp, galler ska sättas upp framför fönstren och mellan de boxar där det krävs. I spolspiltan ska det gjutas fall fram till avrinningsbrunnen. Och sist men inte minst så är det en del detaljer som ska snyggas till – lite puts på sockeln, några krokar, täckeshängare och uppbindningsringar att sätta upp osv.

Dom stora projekten i stallbygget som fortfarande är kvar är gödselplatta, sadelkammare och serviceutrymmen (foderkammare, förråd och tvättrum). Av de tre så är gödselplatta det största både  mätt i arbetstimmar och i pengar. Som god tvåa kommer serviceutrymmena och sist sadelkammaren. Vi kommer hålla på och ”småpyssla” på kvällar och helger direkt från start i januari, men sen räknar vi med att ta ett ordentligt ryck i mars/april nån gång när vädret borde tillåta grävning och gjutning utomhus igen. Kanske, kanske kan det bli invigningsfest till Valborg? Vi får väl se.  

På hästfronten har det också hänt mycket. Vår första uppfödning, Örstorps Rex, efter Luxus CML, under My Princess (selektionssto uppfödd av Anita Rostner e. His Highness x Nactus, som vunnit Kungakannan och Breeders trophy som ungsto) har ridits in och visats. Just nu är han iväg på lite välförtjänt vintervila, men jag ser fram emot att börja sätta igång honom om någon månad eller två. Då är han plötsligt 4-år och det blir dags att börja skolan lite mer på riktigt. I år har han ridits mkt sparsamt ca 3ggr/veckan i 3 perioder om ca 1½-2 månader. Däremellan har han varit på sommarbete och nu på lösdrift. Man ska inte ha för bråttom med den unga hästen. I vår kommer han att ridas (inne och ute) ca 4ggr/vecka och sen tömköras/longeras/löshoppas 1-2 ggr/veckan med 1-2 vilodagar i veckan. Om han inte blir såld kommer han att få vila lite över sommaren och sen sättas igång igen till hösten. Jag kommer också börja ta med honom ut på lite träningar och några små unghästklasser.   

Vår andra uppfödning Örstorps Totifini (efter den nyligen avlidna legenden Totilas) blir 3-år i år och ska ridas in under våren. Hon har varit lite senare i sin utveckling jämfört med Rex, så planen för henne är ännu lite osäker. Hon ska i alla fall ”sittas in” innan sommarvila och sen får vi se om hon är redo att visas eller om hon behöver mer tid på sig att växa i sin kropp. Det ska bli extra spännande att börja jobba med henne eftersom vi planerar att behålla henne i verksamheten – först för tävling och sen för avel. Vi får också fundera på om hon eventuellt ska betäckas i år. Det beror helt på om hon känns tillräckligt stark i sin rygg eller inte. Men oavsett vilket så kommer jag få ägna mig åt det spännande och roliga detektivarbetet som det innebär att hitta den perfekta hingsten! Så är vi beredda ifall det skulle kännas rätt!

I övrigt så hoppas jag kunna komma igång ordentligt med min fina foderhäst så att vi kan komma ut på tävlingsbanorna i vår. Jag vill fortsätta utvecklas som ryttare, tränare och hästmänniska och ser verkligen fram emot det här nya året. I företaget ser jag fram emot att få följa gamla och nya elever på deras resa tillsammans med sina hästar och ponnys. Jag hoppas på att samhället kommer kunna öppna upp lite så att 2021 blir ett riktigt kurs-år! I år har jag inte haft en ända kurs då det inte känts förenligt med Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Så det kliar i fingrarna på mig nu, och huvudet riktigt bubblar av spännande idéer på nya kurser! Och så ser jag förstås fram emot livet på gården med min fina lilla familj! Oavsett vad jag gör i mitt liv så kommer beslutet att bli mamma alltid vara det bästa jag gjort i hela mitt liv! Och med dem orden avslutar jag det här inlägget som blir det sista i 2020. Nu ska jag dammsuga övervåningen, färga håret och baka en banankaka med choklad som är en riktig favorit här hemma! Hoppas att ni alla får en riktigt fin nyårsafton och helt helt fantastiskt Gott Nytt År! Ta hand om varandra!

Recept på banankaka för den som blev sugen!

   

När jag var liten så drömde jag om en egen ponny. Det stod högst upp på önskelistan varje jul och varje födelsedag. Det var nära några gånger. Som när min sköthäst, en vit B-ponny med mörkgrå man och svans, som var lite svårriden och inte passade sin lite yngre ägare skulle säljas. Jag letade runt efter billiga stallplatser och gjorde kalkyler och visade för mina föräldrar, och de sa inte tvärt nej! Men så var det det där med tävling... Jag älskade ju att hoppa på den tiden och tävlade flitigt på ridskolans ponnyhästar. Om vi gick och köpte en B-ponny så skulle jag ju bara kunna tävla den under max ett år till... Det var ju låååång tid för mitt unga jag, men mina föräldrar som tänkte lite mer långsiktigt kom fram till att det var en dålig idé.

Det var det närmsta jag kom en alldeles egen ponny. Några år senare, när jag sen gått ut gymnasiet, längtade jag som bara den efter en alldeles egen häst. Eftersom jag jobbade och bodde hemma så kunde jag spara undan rätt mycket, och det gjorde jag! Varje månad växte summan på sparkontot och jag var ett steg närmre min alldeles egna häst. Trodde jag då... Livet tog en annan inriktning och pengarna lades på studier istället (inte en dålig investering på något vis). Det skulle visa sig dröja rätt länge innan jag äntligen fick möjlighet att köpa min alldeles egna första häst. Under tiden utbildade jag mig, hade eget företag och arbetade i tävlingsstall. Ponnydrömmen tog mig hela vägen från arbete som hästskötare i Sverige, till en beridartjänst i Tyskland, till en alldeles egen hästgård i Skåne (drömmar och så lite blod, svett och tårar)...

Och nu – många år efter att jag drömde mina ponnydrömmar, har jag förmånen att få jobba med att utbilda små ponnyryttare i ridningens ädla konst! Det är förstås alltid roligt när elever gör framsteg (oavsett ålder och storlek på häst). Att få hjälpa någon till en aha-upplevelse, och att se hur häst och ryttare börjar synka och förstå varandra är bland det bästa som finns. Men det är något alldeles speciellt med ett barn och dennes ponny. Glädjen som glittrar i ögonen när man lyckats med något som känts svårt, och stoltheten över sin fina ponny är så äkta och oförstörd. Barn är så bra på att vara här och nu, och fastnar inte lika mycket i prestationsångest och tvivel som vi vuxna kan göra.

Kanske borde vi försöka lära oss lite mer av våra barn? Att vara lite mer här och nu. Att njuta av det vi har och av alla små framsteg som görs (och tänka mindre på vad vi fortfarande inte kan). Kanske är det bara gravidhormonerna som pratar? Oavsett vilket så är jag så glad för att jag får ha världens bästa jobb! Som får hjälpa både barn och vuxna att fördjupa kommunikationen med sina älskade djur. För visst lever vi alla för de där stunderna i perfekt harmoni med våra hästar? När allting flyter och man dansar fram tillsammans, och allting känns enkelt och rätt! I know I do!

Det här är jag ute på Bisslinge Gård på min sköthäst, B-ponnyn Bonny. Jag tror att året är 1991 och jag är 10 år gammal.

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Först funderar man länge och väl över hingstvalet. Läser på om hingstarna och deras kvalitéer. Man går igenom stammen och tittar på befintliga avkommor. När man bestämt sig ska man in på station i rätt läge och seminera. Och sen håller man tummarna i drygt två veckor. Antingen är lyckan total, eller så får man negativt besked och får börja om igen. Kanske behandla och vidta andra åtgärder o.s.v. Det ligger många timmars tankekraft och arbete bakom varje litet föl...

Får man ett positivt besked där på det där ultraljudet så börjar den långa väntan. De första veckorna lite otåligt och under spänd förväntan. Måste det vara ett helt år kvar tills fölis kommer? Kan den inte bara komma nu, nu, nu?! Sen kommer den långa vintern och man hinner nästan glömma bort att det faktiskt ska komma ett nytt litet liv till våren. Men så kommer våren, och med den kommer fölen. Och plötsligt så blir man väldigt medveten om det där lilla livet som faktiskt växer därinne!

Så kommer den där sista månaden. När man måste börja hålla extra koll på sitt sto och ta lite extra hand om henne. Juvret växer, magen växer. Kanske ser man fölsparkar i flankerna? Stoet stånkar och stönar och tycker att livet är allmänt jobbigt. Och man själv är på helspänn efter alla små tecken.

Prinsessan visar både "allt och inget". Hon har fyllt juver, slappa bäckenband, massvis med förvärkar, tappar aptiten och har till och med små, små vaxproppar flera veckor i förväg. Förra året lurade hon mig totalt och jag vakade i veckor innan det var dags! I år hade jag mer is i magen och väntade lite längre innan jag började vaka. De sista 10 dagarna hade jag klockan ställd tre ggr/per natt mest för säkerhets skull, men eftersom jag inte egentligen trodde att det var dags så var det lätt att bar ta en snabb kik på kameran och sen somna om.

De sista 3 dagarna innan fölning hade jag alarmet ställt varje timme. Jag kollade mjölken varje kväll med refraktometer för att få en bättre hint om när det skulle kunna vara dags. I torsdags låg den på 18 vid 22:00 när jag kvällsfodrade och jag tänkte väl att "suck, det blir väl en vaknatt till då". Två dagar tidigare hade den gått upp från 10 till 16 och då tänkte jag att nu är det snart dags! Men sen hände ju inte så mycket mer... Vi hade precis sett klart "I'am Legend" med Will Smith, som gick på tv, och hade väl tänkt gå och lägg oss, när vi ser på kameran att Sessan lägger sig ned på sidan! Eftersom hon inte gärna vill ligga ned som högdräktigt så tänkte vi direkt att nu är det dags!

Snabbt på med ytterkläder och sen gick vi så lugnt vi kunde när kroppen går på högvarv ut i stallet. Sessan hade rest sig igen, men var varm och fuktig och orolig, så vi visste att det var på gång. Bara någon minut efter att vi kommit ut gick vattnet och hon la sig ned igen. Men den här gången med rumpan direkt mot väggen! Den vita fosterhinnan började puta ut, och jag förstod att vi skulle behöva flytta på henne. Vi gick in i boxen och försökte knuffa bort henne från väggen. Det misslyckades förstås totalt, och hon reste sig upp istället. Fosterhinnan drogs in igen, och sen följde några nervösa minuter innan hon la sig ned igen. Jag pratade i telefon med min granne som är en mycket erfaren uppfödare som försäkrade mig om att det var helt normalt. Sen la hon sig ned igen och fosterhinnan blev synlig igen. På instruktion av min granne gick jag fram och kände så jag kunde känna två framben och en nos och gjorde sedan hål på hinnan. Sen var det bara att backa undan och låta naturen ha sin gång. Det hela var över på mindre än en kvart! Klockan 00:13 på midsommarafton föddes vår prinsessa! Ett helt perfekt litet stoföl e. Totilas, u. My Princess (His Highness x Nactus). Jag tror hon blir svart, men hon skulle kunna bli mörkbrun också (pappa och morfar är svarta, men mamma är fux och mormor är brun. Hon själv är rätt gråaktig på benen och i flanken, men bog och hals är kolsvarta. Dom säger att svarta hästar brukar vara musgrå när de föds..). Hon har tre vita sockor och bläs, och ett underbart vackert, nätt litet huvud.

Vi blev kvar i stallet drygt två timmar till. Då hade lilla damen rest på sig och diat, och efterbörden hade släppt och såg hel ut. Vi mjölkade ur några deciliter mjölk och nappade henne innan hon kom upp själv. Värdet på mjölken låg då på 27. Det hade alltså gått upp från 18 till 27 på bara två timmar. Efter det gick vi in och höll ett vakande öga på kameran istället. Jag var så uppskruvad att jag hade inte kunnat sova oavsett! Min man somnade dock som en stock på soffan. Vid 4-tiden började jag också känna mig lite sömnig. Innan jag gick och la mig var jag ute en sista sväng till stallet och kollade så att allt verkade lugnt Det kan ju till exempel vara svårt att se om mamma eller föl är varma och fuktiga (är hon sjöblöt av svett ser jag det ju, men inte om hon "bara" är fuktig), eller andas forcerat bara på kameran. Tecken på att hästen har ont... Tempade mammahäst för säkerhets skull, och gick sen och la mig och sov i två timmar, innan det var dags för morgonfodring.

Dagen efter är det ju lika mycket att hålla reda på! Fölet ska bajsa och kissa och dia och vila lagom mycket... Vi började dagen midsommar-style med jordgubbsfrukost, och sen gick det mesta av midsommaraftonen åt att turas om med fölvaktande och tupplurar... Tur att det var helg för jag var så trött! Min veterinär kom ut en sväng och tittade till både mamma och föl. Man kan ju inte riktigt andas ut förens man har sett att allting fungerar som det ska. Men det har verkligen gått jättebra!

Hon är precis allt jag hade hoppats på! Än så länge har jag mest sett galopp och glädjeskutt. Men de tre-fyra travsteg som hon har bjudit på hitintills lovar gott! Och galoppen är jättefin! Men vad ska hon heta? Pappa är som sagt Totilas, mamma är My Princess, morfar His Highness - och så är hon ju född på Midsommar! Namnet ska ha anknytning till antingen pappa eller mamma och kanske även något med sommar? Hon är ett riktigt litet energiknippe med en härlig kan-själv-attityd och cool personlighet. Rörde inte en min när grannen körde förbi med traktor och besprutningsagregat precis bredvid staketet där hon och mamma stod i hagen...
Gå in på vår Facebook och bomba med förslag!

För två veckor sedan passade vi på att högtryckstvätta stallet. Har man möjlighet så är det något som jag verkligen rekommenderar att man gör en gång per år. Det kan vara svårt om man har ett stort stall där hästarna inte går på bete, men är man ett gäng som hjälps åt så brukar det lösa sig.
  
Det går aldrig att få det lika rent om man bara skrubbar väggarna för hand. Mitt stall är inte stort, och eftersom unghästarna går på bete just nu så var det inte så många boxar som skulle tömmas innan vi kunde börja tvätta. Om man har möjlighet så är det perfekt att göra stalltvätten så här i början av sommaren. Då minimerar man också antalet flugor och andra parasiter i stallmiljön för resten av säsongen.
 
Minst en vecka innan jag planerar att tömma och tvätta stallet tar jag ett träckprov på alla hästar i stallet för att se om någon behöver avmaskas. Om det behöver göras är det bra att göra det två-tre dagar innan tvätten. När man sen tömmer boxen och tvättar boxväggarna får man bort alla larver och ägg och kan minimera återsmittan!
  
Vi började mocka ur boxarna tidigt på morgonen, direkt efter att hästarna gått ut. Dels för att slippa jobba i den olidliga värmen som var, dels för att försäkra oss om att hela stallet skulle hinna torka och boxarna strös upp innan det var dags för insläpp på kvällen. När boxarna var tomma, täckte vi över alla elkontakter med plast som fästes med silvertejp (jag undvek förstås att rikta strålen direkt på dessa, men vi ville vara helt säkra på att slippa få in vatten i kontakterna och undvika kortslutningar).
  
Nästa steg var att göra rent alla avloppsbrunnar ordentligt så att avrinningen skulle fungera. Det finns tre brunnar i mitt lilla stall. De två som sitter i anslutning till stallgång och box var helt igenslammade, men med lite pyssel blev de rena och fina. Jag rekommenderar verkligen att man har gummihandskar redo för detta arbete! Det är rätt så nasty...
Vi hade också en "avloppsrensare" som tillbehör till högtryckstvätten. Det är en 15 meter lång slang, cirka en cm tjock och rätt så fast/hård, med ett litet munstycke som sprutar vatten både framåt och bakåt som man trär in i avloppsrören och puttar framåt tills "hela" röret är sköljt. Fungerar jättebra! Jag tror att man köper den separat som tillbehör, men det är det verkligen värt! Vi fick låna både den och högtryckstvätten av mina svärföräldrar.
  
När allt detta var gjort var det äntligen väggarnas tur. Först en grovomgång med hård vattenstråle. Sen en omgång med Virkon S för att döda ev bakterier/mögelsporer/mm, och sist en avsköljning med vatten igen. De mest envisa bajsfläckarna krävde lite skrubbning med skurborste och diskmedel, men den mesta skiten bara rinner av. Det är en ren fröjd att se!
  
Sist men inte minst passade vi på att skrubba rent vattenkoppar och krubbor riktigt ordentligt (också för att försäkra oss om att det inte var några Virkonrester – som kan vara starkt frätande och absolut inte ska förtäras – kvar i dem). Sen var det "bara" att vänta på att stallet skulle torka.
  
Innan jag halmade upp boxarna igen strödde jag ett lager av Stalosan i botten, och sen på med halm! Stalosan är ett bra medel som bland annat motverkar bildandet av ammoniak och som sägs döda bakterier och mögel m.m. Jag brukar använda Stalosan ungefär en gång i veckan, och strö ut lite extra i hästarnas "kisshörna" (efter att ha mockat bort den kissiga halmen först förstås).
  
Det är så underbart med ett riktigt rent stall! Jag njuter varje gång jag går in till hästarna!

Jag borde förstås ha tagit en "före"-bild också, men så här fint är det i alla fall nu – nästan två veckor efter tvätten. Det som ser ut som fläckar är ställen där putsen/färgen är sliten. Men måla om gör vi ett annat år!

Vi har letat ny dragbil i över en månads tid nu då den gamla Saaben gav upp och kommer att få gå i graven. Sämsta tänkbara tajming då vi inte alls hade planerat att köpa en ny bil, utan velat lägga dom pengarna på vårt stallbygge i sommar, men vad gör man? Jag insåg snabbt att det är rätt mycket att tänka på när man letar dragbil, och jag är väldigt glad att ha en bilkunnig man som förhoppningsvis kunnat styra oss undan de allra värsta fallgroparna. När man köper begagnat får man ju räkna med ett visst slitage. Men man vill ju inte stå där med komplicerade elfel eller andra saker som kan bli riktigt dyra att åtgärda.

Eftersom jag i dagsläget bara har vanligt B-körkort ville vi ha en bil som skulle kunna dra vårt släp med en häst i från dag ett. Men som vid en uppgradering till B96 (utökat) eller BE skulle kunna dra två hästar. Vi ville ha en bil med fyrhjulsdrift och max budgeten var 40'000 SEK.

Vårt släp:

Släp Böckman Duo WP 1350

Tjänstvikt: 850 kg

Max lastvikt: 600 kg

Totalvikt: 1450 kg

Går att regga om till totalvikt på 2000 kg vilket ger 1150 kg i lastvikt (2 x 575 kg)

Alltså är vi ute efter en bil som klarar dra 2 ton men fortfarande 1450 kg på ett B-kort alltså får den max väga 1550 kg.

Då blir släpvagnskalkylatorn och blocket din bästa vän.

https://slpvkalk.transportstyrelsen.se/extweb/Slapvagnskalkylator/Slapvagnskalkylator.aspx

https://www.blocket.se

Min man har varit en riktigt hjälte och lusläst Blocket varje dag i jakt på ny bil. Han har också läst på angående hur enkelt och hur billigt man kan hitta reservdelar till de olika bilarna. Vilka typer av fel som är vanliga och hur nöjda folk är med sina bilar m.m. Här kommer en liten sammanställning som han gjort med några av de bilar som vi har tittat på. Man kan bli förvånad ibland över vad bilarna får dra och inte. Kolla alltid med släpvagnskalkylatorn om du är osäker! En bra grundregel är att du vill ha en "mindre" bil men med stark motor och gärna fyrhjulsdrift. Då får den dra mycket. Bilar i den här prisklassen i bra skick går åt som smör i solsken så det gäller att ligga på om man vill köpa sig en bil. Förrförra helgen åkte vi till exempel ut för att kolla på en bil som legat ute i två dagar. Den blev köpt mitt framför näsan på oss. Snopet. 

 

Alternativ 1 - 4x4, 1 häst med B-kort och 2 hästar med B96/BE-kort

Nissan X-Trail 2.5l (T30); 2003–2006; Tjänstevikt 1550 kg; Max släpvagnsvikt 2000 kg

Subaru Forester XT 2.5l (II); 2004-2006; Tjänstevikt 1520 kg; Max släpvagnsvikt 2000 kg

Subaru Legacy/Outback 2.5l (IV); 2003–2005; Tjänstevikt 1470/1520 kg; Max släpvagnsvikt 2000 kg

 

Alternativ 2 - 4x4, 1 häst med B-kort

Volvo V50 T5 (II); 2004-2007; Tjänstevikt 1560 kg; Max släpvagnsvikt 1500 kg

Toyota RAV4 2.4 (II); 2000-2006; Tjänstevikt 1460 kg; Max släpvagnsvikt 1500 kg

Honda CR-V 2.0 (III); 2002–2006; Tjänstevikt 1550 kg; Max släpvagnsvikt 1500 kg

 

Alternativ 3 - 4x4, 1 och 2 hästar med BE-kort

Volvo XC90 T6 (7L); 2002–2006; Tjänstevikt 2190 kg; Max släpvagnsvikt 2250 kg

Volkswagen Touareg 3.2 (7L); 2002–2005; Tjänstevikt 2400 kg; Max släpvagnsvikt 3500 kg

BMW X3 3.0 (E83); 2003–2006; Tjänstevikt 1840 kg; Max släpvagnsvikt 2000 kg

Mitsubishi Pajero Shogun 3.5 (III); 2000–2006; Tjänstevikt 1970 kg; Max släpvagnsvikt 2200 kg

Mercedes-Benz ML320 (W163); 1998–2003; Tjänstevikt 2120 kg; Max släpvagnsvikt 3370 kg

Jeep Grand Cherokee 4.7 (WH); 2005–2010; Tjänstevikt 2030 kg; Max släpvagnsvikt 3360 kg

 

Alternativ som inte funkar för oss

Audi A4 2.0 TSI (B7) ; 2004-2008; Tjänstevikt 1730 kg; Max släpvagnsvikt 1600 kg

Volvo XC70 2.5T (II) ; 2002-2007; Tjänstevikt 1730 kg; Max släpvagnsvikt 1600 kg

Volkswagen Passat 2.0 TSI (B6); 2005-2010; Tjänstevikt 1630 kg; Max släpvagnsvikt 1600 kg

Mitsubishi Outlander 2.4 (I); 2003-2006; Tjänstevikt 1640 kg; Max släpvagnsvikt 1500 kg

Hyundai Santa Fe 2.4 (I); 2000-2006; Tjänstevikt 1720 kg; Max släpvagnsvikt 1650 kg

Suzuki Grand Vitara 2.7 (I); 1999-2005; Tjänstevikt 1790 kg; Max släpvagnsvikt 1850 kg

Kostnad för nytt körkort:

B - Behöver du ha innan du kan ta B96 eller BE. Går bara att köra en häst med.

B96 (utökat) - Uppkörning kostar 1650 SEK på dagtid vardagar eller 2145 SEK efter klockan 18.00 på vardagar och på helgen.

BE - Syntest (120 SEK), Körkortstillstånd (150 SEK), Fotografi (80 SEK), Teoriprov (325 SEK), Uppkörning (1650 eller 2145 SEK se ovan anledning), BE-boken (349 SEK), Teoripaket på Internet (328 SEK), Lån av bil och släp för förarprov (2500 SEK), Körlektioner (2x140 min - 3440 SEK)

Här är vår nya pärla! Nissan X-Trail 2.5l (T30), 2004, 4x4, Tjänstevikt 1550 kg, Max släpvagnsvikt 2000 kg. Jag kan i dagsläget köra en häst med den på B-körkort, och när jag sen tar B96 kan jag kör två. Den har hundgaller och tonade rutor bak så den är perfekt för Daisy. Den är för gammal för att ha bluetooth, men det går att köpa och installera för ca 3500kr (kostnad för installation tillkommer om man inte gör det själv). Jag är så nöjd! Välkommen till familjen lilla Nissan! 

Ni känner till historien och dr Jekyll och mr Hyde? Där den omtyckta och vänliga dr Jekyll uppfinner ett elixir som förvandlar honom till den elaka och aggressiva mr Hyde. I mr Hyde kommer alla Jekylls mörka sidor fram och trots hans försök att motstå, så tar hans mörka sida över mer och mer...
  
Visst känns det ibland som om man har en mr Hyde i stallet? För även den lugnaste och snällaste av hästar kan ha en lite galen sida under vissa omständigheter. Det kan till exempel vara vid en igångsättning efter vila, när det slår om till kyligare väderlek eller om det blåser kraftigt ute. Det händer att jag träffar på ryttare som hamnat i en negativ spiral med sin häst. Som fastnat i "mr Hyde"-läget och kanske blivit rädda. Då gäller det att förstå varför hästen beter sig som den gör och att ha en plan för hur den ska hanteras.
  
Mina både hästar är totalt olika i temperament och personlighet. Båda är sportavlade, båda har mycket energi som behöver göras av med om de ska kunna koncentrera sig. För att kunna få ut det bästa av mina hästar så måste jag förstå dem och tillgodose deras behov.
  
Min ena häst är världens snällaste. Han är oerhört modig och ställer alltid upp för sin ryttare och även när han är osäker så frågar han mig vad han ska göra. Säger jag gå – så går han. Honom rider jag ut på ensam, överallt, oavsett väderlek. Det är oerhört få tillfällen som han beter sig galet eller oförutsägbart.
  
Det betyder inte att han inte har energi och arbetsvilja. Han kan takta lite när han är pigg eller frusta och skaka på huvudet i glädje när vi sträcker ut i galopp längs fälten. Men han kan utan problem vila flera dagar (om jag t.ex. är sjuk eller bortrest), utan att byta personlighet. För att han ska bete sig galet så krävs en längre viloperiod med mycket stillastående. Som till exempel nu i vintras när han hade en hovböld som krävde 14 dagar i sjukhage... Då var han lite smågalen att starta igång... Men det tog en vecka med överskottsenergi, utfall och brallningar, och sen var han som vanligt igen. Hade jag provridit honom i just den veckan hade jag trott att det är en helt annan häst än vad han faktiskt är!
  
Min andra häst är lite knepigare. Han har mer nerv och kan växla mellan att vara lugn och koncentrerad, eller spänd, tittig och rent av explosiv inom samma pass. Där är det ännu viktigare att ha honom ordentligt avrastad innan jag kräver koncentration och arbete. Han kan inte vila mer än 1–2 dagar innan han förvandlas till en eldsprutande drake. Jag måste alltså ha en tydlig plan både för dagen och för veckan för att han ska fungera optimalt.
  
För att jag ska kunna rida ut på honom måste han ha gått ordentligt dagarna innan, och helst ska det inte blåsa alltför mycket. Då kan han bli alldeles galen och kasta sig helt okontrollerat ut i trafiken eller ut i terrängen utan någon som helst koll på vart han sätter fötterna någonstans (jag har gjort det misstaget ett par ggr så jag vet...). Om han av någon anledning måste vila mer än 1–2 dagar så är det bättre att t.ex. longera eller tömköra honom någon eller några dagar innan jag hoppar upp och rider. På det sättet kan jag dränera överskottsenergin och få en lugn och trevlig häst att rida på. Det innebär mindre frustration för oss båda och minskar dessutom risken för onödiga skador.
Detsamma kan gälla om man har en häst som har sadeltvång. När man rider regelbundet brukar tvånget försvinna – men om hästen har vilat kan det komma tillbaka. En liten stund på longerlina innan man hoppar upp tar nästan alltid bort problemet.
  
Så varför skriver jag det här? Jo, jag har märkt att många ryttare med hästar som har mycket energi saknar en plan för hur de ska hantera sina djur. Det är inte helt ovanligt att man antingen blir rädd eller skadad helt i onödan därför att man inte tänker tillräckligt på att hästar är levande varelser och deras temperament och energinivå växlar med dagsformen. Hästar som inte får jobba har en massa energi som behöver göras av med innan de kan koncentrera sig och prestera. Hästar är avlade för att vilja arbeta!
  
Jag börjar ofta min vecka med ett joggingpass. Mycket galopp i lätt sits på volt och fyrkant och sen lite lösgörande arbete i skritt och trav. Om jag har unga hästar i träning eller problemhästar med t.ex. sadeltvång så blir det oftast ett pass i lina, och så sparar jag ridningen till tisdagen. Tisdagen trimmar jag på banan. Onsdag rider jag ut. Torsdag, fredag på banan och sen uteritt/longering/tömkörning eller löshoppning på lördagen (beroende på ålder och utbildningsgrad av häst, väderlek mm). Söndag är vilodag.
  
Om jag tävlat eller tränat så skrittar jag normalt sett ut hästen dagen efter. Om man börjar veckan med att rasta av sin häst så får man oftast en lugnare, mer harmonisk och betydligt trevligare häst att jobba med resten av tiden. Förutom att det skapar mentalt välmående så mår dessutom musklerna bra om de på regelbunden basis (dvs 1–2 ggr i veckan) får tömma sina glykogendepåer. Är man för rädd för att rida ut och galoppera själv så kanske man kan ha en modig medryttare eller ta hjälp av en duktig stallkamrat som kan sitta upp då och då.
  
Det där med sadeltvång är intressant. Många av er tänker nu på hästar som inte gillar när man spänner sadelgjorden och som bockar rakt upp i luften om man spänt för hårt eller snabbt. Det är den vanliga varianten. Men jag har upptäckt att det finns en annan sorts sadeltvång som inte är lika uppenbar och som många ryttare missar. Det här hästarna kan också vara lite känsliga när man spänner sadelgjorden, men det de reagerar mest på är känslan av ryttarens ben mot kroppen. Och istället för att bocka så springer de ifrån "obehaget" som de känner.
De upplevs som överkänsliga och kanske lite bakskygga. Ofta kan de ha lite problem med orolig mage. Precis som vanlig sadelkramp blir problemet starkare om hästen har vilat från ridning ett tag. Hur lång vila som behövs för att problemen ska dyka upp beror på hästen. Det kan vara allt från en dag till en månad och mer. Eftersom många missar att det är sadelkramp det handlar om så vet man inte heller hur man ska hantera problemet, och det är jättelätt att hamna i en ond cirkel där hästen bara blir mer och mer stressad och "dum".
  
Ibland går det förstås inte att rasta av hästen. Det kan bero på en skada som ska rehabiliteras, eller så är det fruset och halt ute och man saknar tillgång till ridhus. Då får man bara göra så gott man kan ändå. Men jag tror att vi hade kunnat få friskare, gladare, säkrare hästar och ryttare om fler tog sig en liten funderare på sin veckoplanering och såg till att fundera mer på dagsformen på sina hästar och gjorde en plan utefter det. Man vill inte fastna i mr Hyde-fasen när man kan ha så mycket roligare med en dr Jekyll i stallet!
  
Ps. Jag förutsätter i den här texten att hästen är frisk och sund, och att den har tillgång till hagvistelse samt en väl balanserad foderstat mm. Eftersom det också är faktorer som kan påverka hästarnas beteende.
  

Ännu ett inlägg om mockning, tänker ni! Och jo, jag erkänner det är precis vad det här inlägget kommer handla om. För med hästar så kommer mockning, oavsett hur man väljer att ställa upp dem (stall, lösdrift osv). Personligen så hatar jag att mocka! Jag förstår inte alls alla dom som säger att det är "terapeutiskt", eller att de får alla sina bästa idéer när de mockar. Jag är avundsjuk! Jag har aldrig fått någon snilleblixt när jag mockar. Därför vill jag att det ska gå snabbt och lätt, och ta upp så absolut lite tid och kraft som bara är möjligt! Samtidigt ska det vara bra för hästen också. Det ska suga upp fukt bra, det ska ge en mjuk bädd att sova på, det ska vara torrt och rent så att hovar och karleder håller sig friska och fina. Och så ska det vara bra hygienisk kvalitet och inte damma.

Jag tycker mig ha hittat det perfekta alternativet! Halmpellets! Jag tror att jag har prövat att mocka i det flesta sorters strö och använt de flesta olika tekniker som finns (alltifrån permanentbädd och maskinell utmockning, till handmockning två ggr om dagen). Jag har mockat i torv, papper, vanligt kutterspån, vanlig halm, spånpellets och nu alltså även halmpellets.

Anledningen till att jag bytte var helt enkelt att det kassa vädret här i Skåne gjorde det helt omöjligt att få tag på bra halm under ett par veckor i början av augusti. Skördarna var sena och fjolårets halm var slut. Så jag blev tvungen att göra något och bestämde mig för att köpa några säckar halmpellets och lägga i botten för att dryga ut halmen lite. Men när jag upptäckte hur bra det sög och vilken fin bädd det blev på en gång, så bestämde jag mig för att testa det "på fulltid". Dvs mocka ut all halm och fylla hela boxarna med halmpellets. Jag passade också på att skura väggarna med Virkon och på boxgolvet pudrade jag Stalosan, innan jag lade in det nya.

Fördelen med halmpellets är att det suger väldigt bra, samtidigt som det snabbt lägger sig som en relativt fast, men ändå mjuk "bädd". Eftersom man vattnar på pelletsen så blir det en bra bädd utan att man behöver spara kisset. Det blir alltså en väldigt ren och fräsch bädd, och det gör inget om hästen skulle vilja gräva lite i den - till skillnad från en traditionell bädd där man sparar kisset, som då bildar väldigt mycket ammoniak och bakterier. Har man en häst som är lite dammkänslig så kan man vattna lite extra på toppen varje dag, utan att bädden för den sakens skull blir blöt eller soggig. Jämför jag med spånpellets så tycker jag att halmpelletsen både suger upp kisset bättre och att det bildar en bättre bädd som dom inte trampar igenom. Det gör att det blir lätt att mocka eftersom bajsat ligger "ovanpå" bädden, och inte blandas ner runt i den som ofta sker med t.ex. vanligt spån. Mest liknar det nog torv, men det blir inte alls lika dammigt som torven! En annan fördel är att man vet att det alltid är samma kvalitet på varje påse - till skillnad från vanlig halm som kan se fin ut på utan, men sen ändå ha en dålig kärna eller dammiga/mögliga partier som man får ta bort och slänga. Det ända jag saknar lite är det där mysiga halmprasslet så man kommer in i stallet, men jag kan leva utan det!

Priset då undrar ni? Ja, naturligtvis är det dyrare än vanlig halm. Men jämfört med kutterspån eller spånpellets är det typ samma. Men jag tror faktiskt att jag sparar in det mesta av merkostnaden för inköp på tömningarna av containern. När man mockar i halmpellets får man nästan bara med bajset och minimalt med strö. Det gör att jag kommer behöva tömma containern betydligt mer sällan. Så bara där bör jag kunna spara ett par tusenlappar per år.

Det går åt lite mer än vad tillverkaren säger när man ska strö upp boxarna - i alla fall om man vill ha en tjock och mjuk bädd som hästarna är bekväma att ligga ned i. Det är ett av mina "knep" som jag använder för att se om bädden är tillräckligt tjock - hästarna ska vilja ligga ned och vila i den på nätterna! Det gör de inte om den är för tunn eller för skitig. Då står de hellre. Speciellt på vintern när hagarna kanske är blöta och geggiga så är det viktigt att hästarna har en torr sovplats där de kan ligga ned. Enligt tillverkaren ska man använda ca en påse per kvadratmeter, men jag använde snarare en och en halv. Sen använder jag minst två påsar per vecka och box, och någon enstaka gång tre påsar när jag vill bättra på bädden.

Men det jag verkligen sparar in på är tid och kraft! Nu för tiden är jag ofta klar på mindre än en halvtimme (fyra hästar), och jag behöver bara gå en eller möjligtvis två gånger fram och tillbaka mellan stall och gödselcontainer. Innan behövde jag gå minst tre-fyra rundor och det var det som var den stora tidstjuven. Jag köper Easy-Bedding halmpellets från Vallåkra Lantmannaffär. De kör hem pallarna direkt till gården (och köper man en hel pall eller fler så får man dessutom rabatt). Dessutom sparar jag en massa plats. Jag kan förvara två pallar halmpellets som borde räcka mig drygt tre månader på samma yta som jag hade två rundbalar, som tar slut på ca 20 dagar.

Jag ser bara win-win fördelar. Så till alla som vill lägga mindre tid på mockning och mer tid på sina hästar kan jag verkligen rekommendera halmpellets!

Hej på er! Det har varit en strulig vecka här på gården. Lagen om alltings jävlighet verkar gälla just nu.

Det började nog förra tisdagen när jag bara skulle gå upp och ta en dusch innan middagen, och upptäckte att det inte fanns något vatten. Jahopp... Vi konstaterade att propparna gått, och försökte byta. Men de small innan vi ens hade fått i alla tre nya. Gick ned i källaren för att se om det fanns något att göra där, men nej. Istället fick jag sticka iväg till butiken och köpa några flaskor bordsvatten, så vi åtminstone skulle kunna borsta tänderna och blaska av oss lite. Eftersom hästarnas vatten går på samma pump som vårt, så fick vi lov att lösa det genom att gå ut i hagarna i kolmörkret och bära in vattenhinkarna i boxarna.

Sen spenderade jag halva onsdagen med att försöka hitta en elektriker (jag tror jag fick ringa typ 30 samtal innan jag till slut hittade en som kunde komma!), och andra halvan med att samla regnvatten i hinkar så att hästarna skulle ha vatten ifall vi inte skulle få igång pumpen. Så på det viset var det ju tur i oturen att det regnade. Både ösregnet och stormvarningen matchade mitt humör rätt bra den dagen.... Vi fick igång vattnet igen på torsdagsmorgon. Så slutet gott allting gott.

Men om det råder vattenbrist inne i huset så gäller raka motsatsen utanför! Det har regnat, och regnat och sen regnat lite till! Jag har fått flytta upp mammahäst och föl från sommarhagen för det står typ fem centimeter vatten över hela hagen. Det känns ju lite deppigt att det redan börjar bli geggigt i hagarna, och det är bara september! Jag vill inte tänka på hur det kommer se ut i mars... Ingångarna som jag grusade förra året håller sig i alla fall fina. Fortsätter det såhär får jag beställa mer grus till hagarna i vinter. Det är främst längst staketen som det blir lite upptrampat.

Hur som helst... I helgen skulle vi fortsätta bila bort sockeln vid nya stalldörren så vi kan sätta upp fodret och göra en ny dörr när mina föräldrar kommer i nästa vecka. Men det är tungt och tidskrävande och istället för att bli färdiga så vaknade min man med nackspärr på söndagen och kunde inte göra nånting. Om det var bilandet som gjorde det, eller om det var när han lyfte åkgräsklipparen som han kört fast med på lördagkvällen förtäljer inte historien, men bilandet fick i alla fall vänta. Förhoppningsvis kan vi göra lite nu i helgen istället.

Och som inte det vore nog med elände så har min stackars Domingo gått och blivit sjuk. Jättekonstigt tycker jag för jag har inte varit ute i många stall förra veckan, och ingen av dem har någon häst som insjuknat. Bara min stackare. Första två dagarna hade han hög feber och åt dåligt. När den gick ned och jag trodde att "faran" var över så fick han istället lymfangit! Tur i oturen är att alla de andra hästarna hållit sig friska, så det verkar inte vara särskilt smittsamt. Jag har förstås kontaktat alla hästägare som jag varit i kontakt med så att de kan hålla ett extra öga på sina hästar närmsta veckan. Men min veterinär klassar det som en vanlig förkylning och vi har ingen speciell karantän eller så.

Jag tänker att vi har haft otur för ett helt år framåt, så nu kan det ju bara bli bättre! Jag återkommer med rapport nästa vecka så får vi se om det stämmer!

Jörgen bilar på innan nackspärren slog till.