Vårt senaste projekt är att flytta en av dörrarna mot innergården. Den ska flyttas ca 1 m till vänster... Det kan tyckas som onödigt arbete, och tro mig! Vi har förstås funderat på om det verkligen ska vara nödvändigt. Men hade vi valt att ha den kvar på sin ursprungliga position hade den första boxen på höger sida blivit så pass liten att vi bara kunnat ha hästar med en mankhöjd på max 170 cm (och inga dräktiga ston med föl). Nu får den i stället fullt mått så vi kan ha alla storlekar på hästar i den och även ston med föl om det skulle behövas. 
  
Tanken med att ha en "ensam" box på det sättet är att den ska kunna fungera som hingstbox (om det nu skulle bli så att vi har en hingst i stallet), eller som isoleringsbox om vi får en sjuk häst där smittorisk förekommer. I den här länken hittar du alla mått från Jordbruksverket. Vi började förra fredagen och kommer att bli klara med murningen under morgondagen (fredag igen). Så det har tagit en vecka. Om man tänker på att vi sen förhoppningsvis ska bo här och nyttja vårt stall i många, många år framöver så är det definitivt värt det! Även om det just nu (när allting händer på en gång – fölvisningar, dräktighetskollar, stallbygge, 40-års fest för min man där vi ska ha hela huset fullt av övernattningsgäster o.s.v.) känns som mycket tid.

Jag har publicerat den tidigare, men här kommer en påminnelse över hur planlösningen på vårt stall kommer bli.
  
Nåväl.. Här kommer en liten beskrivning av det arbete som vi gjort hittills.
  
Första steget innan man tar bort något är att se till att alla konstruktioner runtomkring är stabila så att man inte får med sig en vägg på köpet när man börjar riva. I vårt fall innebar det att vi fick stötta upp den bärande bjälken ovanför dörren, som var skarvad precis mitt i vår nya öppning. Det gjorde vi genom att bulta fast en stödbalk ovanför den gamla balken, som med god marginal gick över både den nya och den gamla öppningen. Vi har också köpt två stämpar (ja, det heter så). En stämp är en sådan där tillfällig pelare, vanligtvis i metall, som man använder på byggen för att stötta upp saker innan de är riktigt klara. De är höj och sänkbara och därför lätta att montera där man behöver tillfällig stöttning (ni ser de gula stolparna = stämparna i bakgrunden på bilderna).
De kostar bara ett par hundralappar att köpa så har man ett större projekt är det definitivt en god investering, annars finns de att hyra också. När vi väl var säkra på att stallet inte skulle rasa var det "bara" att lyfta bort dörrarna och bräcka bort de gamla fodren.
  
Steg nummer två var att börja ta bort tegel på vänster sida dit dörren ska flyttas. Detta gjordes med borrmaskin, stämjärn och vinkelslip. Det finns ett videoklipp på vår Facebooksida! Nästa steg blev att göra en jämn kant genom att kapa tegelstenarna med vinkelslip. Längs kanten kommer vi sen att lägga putsbruk och sätta upp det nya dörrfodret som dörren ska fästa i.
  
Efter det började arbetet med att fixa till sockeln på höger sida. För att få samma utseende som på resten av sockeln blev vi tvungna att bila bort en bit av betongen (även här fick vinkelslipen jobba. Den är just nu vår bästa vän...), så att vi kunde lägga en tegelkant och gjuta en jämn sockel undertill. Vi hade hoppats hinna gjuta redan på söndagen, men regnet satte stopp för de planerna (det har regnat galet mycket den senaste veckan! Bara idag har vi fått en 15-20mm!).
  
I stället fick vi göra form och gjuta i måndags, och i tisdags (när gjutningen fått torka ett dygn), kunde vi börja mura. Det är min man och svärmor som stått för murningen den här gången. Vi har bara sex rader kvar nu, så det borde bli färdigt under förmiddagen imorgon. Det är alla dom där små detaljerna som tar sån tid. Men vi kämpar på och sakta men säkert tar stallet form!
   
Jag är jätteglad över all den positiva responsen som vi fått på vår fina Rex! Tusen tack alla ni! Och så sent som i tisdags konstaterades Prinsessan dräktig med Totilas på 17 dygn! Så spännande! Ni kan inte ana hur skönt det kändes att få det beskedet med tanke på hur sent in på säsongen vi är nu. Vårt andra sto som seminerats med San Amour ska kollas på söndag, men hade för 17 dagar sedan en kraftig infektion så jag känner mig inte alltför hoppfull just nu... Håll tummarna för att jag har fel! 

Nu är det en dryg vecka sen vi fick gjutet vårt stallgolv i fiberbetong. Fram tills i lördags (4 dagar) vattnade vi med slang och höll vi det blött/fuktigt. Men nu är det torrt och hårt och jag kan gå på det och köra skottkärran på det och dansa schottis om jag skulle vilja (jag måste bara lära mig att dansa schottis först). Det känns HELT MAGISKT! Jag kan inte riktigt beskriva hur glad man kan vara över lite betong. Men väldigt, väldigt, väldigt glad! Stort tack igen till Betongfabriken i Glumslöv för ert tålamod och proffsiga bemötande.

Nu är det hög tid att fundera på nästa steg i bygget! Jag håller fortfarande på att ta in offerter och komplettera vår ansökan till Jordbruksverket. Det är sjukt mycket jobb, och det ska vara klart på onsdag så jag får lägga in en extra växel och spurta lite om jag ska hinna färdigt. Samtidigt försöker jag rodda ihop det med betäckningar, elever bokföring och fölvak m.m. Vi väntar fortfarande på Prinsessans föl! Hon är inne på dygn 353 och mer eller mindre sprickfärdig! Mjölken är vit, bäckenbanden slappa, hon har haft förvärkar i flera dagar och fölisen dansar rumba i magen. Om den inte kommer innan helgen ska jag äta upp min hatt!

På söndag är det dags för kurs med sjukgymnast Lena Gunnarsson/Equestrian Fysio som ni har kunnat läsa om tidigare här på Hippson. Lena håller bland annat sitskurser för blivande instruktörer på Strömsholm och Wången, och nu kommer hon till oss! Det finns fortfarande ett par platser kvar så passa på att knipa en! Mer information och anmälan hittar du på denna länk. Välkomna till oss!

I övrigt ska vi försöka passa på att njuta lite av långhelgen och av det fina sommarvädret som vi haft/har i Skåne just nu! Trevlig Kristihimmelsfärd på er så hörs vi snart igen (förhoppningsvis med fölnyheter)! 

Jag och Ferdinand njuter av utsikten över böljande rapsfält! Skåne när det är som allra bäst!

Våren har anlänt med besked! Inte nog med att sommartiden är här med sin ljusa kvällar! Vi har dessutom haft några helt underbart soliga (och vindstilla) dagar! Jag och hästarna har njutit av härliga ridturer i solen, och jag har mockat i t-shirt!!! Vi har varit på utflykt med Daisy, ätit våfflor på våffeldagen och förstås invigt grillen för säsongen. Det är sådana här dagar som man ska bo på landet! Magiskt!

Dom här små söta påsklijorna planterade vi förra året bredvid ridbanan. Dom blommar för fullt!

Men vi har inte bara slappat. Torsdag och fredag hade min man tagit ledigt från jobbet, och så hade vi svärföräldrarna här på besök, så vi har fått mycket gjort. Svärmor har fortsatt rensa upp bland rishögar och nedfallna träd och döda grenar. Vi har ju en liten remsa skog som avgränsar tomten från betesmarkerna. Som bredast är den ca 90m. Vi har ett par riktigt stora, pampiga träd. Bland annat en kastanj som ser ut att vara 200 år gammal. Som tagen ur en sagobok. Och så har vi massvis med fläder! Fläder är trevligt. Men det växer och förökar sig som ogräs! Och när de växer i skuggan under andra träd så blir grenarna mossbeklädda och sköra, och rötterna ytliga. Så de ramlar omkull för minsta vindpust. Och vi bor ju i Skåne... Så det finns en del att rensa. Det kommer bli en fin brasa till Valborg! Men skämt åsido så är det faktiskt på tok för mycket för att vi ska kunna ta hand om det själva. Vedförrådet är redan fulla och det finns en gräns för hur mycket ris man kan hinna bränna... Så mitt tips är att ta kontakt med ett företag som jobbar med träflis eller spån. Har ni tur så kommer de ut och tar hand om det åt er, iaf om det handlar om lite mängder. Jag har en sån kontakt här, och den håller jag hårt i!

Förutom det så har vi jobbat vidare med avloppet till spolspiltan. Vi fick våra avloppsrännor från GPA Flowsystem AB i onsdags, så mannen och svärfar har jobbat med att koppla ihop dem med röret till avloppsbrunnen som vi la på plats förra helgen. Lutningen på rören ska vara 1%, dvs 1 cm per meter. Om det lutar mer än så, så finns det risk för att vattnet rinner bort för snabbt och inte tar med sig smuts som lera och hästhår ned i avloppet. Och det vill man ju inte. Men man måste tänka på att rör som dras utomhus måste gå på frostfritt djup. Vad som är frostfritt djup varierar beroende på var man bor i landet, så kolla upp vad som gäller i din landsända! Längre än så har vi inte hunnit helt enkelt för att projektledaren (dvs jag) ligger lite efter i planeringsarbetet. Jag måste fortfarande bestämma hur vi ska göra med avloppet från tvättstugan (vår första plan visade sig vara inkomplett, så nu måste jag ta reda på allt om avlopp, trekammarbrunnar, reningsverk, markbäddar mm). Det är ett rätt stort projekt och jag känner mig lite vilsen. Men jag börjar känna mig lite mer hemtam med begreppen. Så nu måste jag "bara" ringa lite samtal och ta in offerter/prisuppgifter m.m. Och sen måste vi skicka in en ansökan till kommunen (eftersom vi så småningom planerar att koppla en toalett till avloppet. Ska man inte koppla på toalett, utan bara ha t.ex. avrinning från tvättmaskin eller handfat och diskmaskin så räcker det med att göra en anmälan om detta - i alla fall i Landskrona!). På den här sidan har jag hittat massor av matnyttig information.

Den här avloppsguiden damp ned i brevlådan som en skänk från ovan i torsdags. Filmen ifråga ser du här!

Nästa punkt på min lista är att göra en planlösning för tvättstugan, så vi vet vart avloppsbrunnarna ska vara. Det kanske låter enkelt, men jag tycker det är svårt. Jag har alltså ett utrymme på ca tre gånger åtta meter, som ska delas in i tre rum - tvätt/torkrum, ett litet förråd och en foderkammare. Men hur långt är en meter liksom? Etthundra centimeter - jag vet. Men hur mycket utrymme behövs mellan tvättmaskin och täckeshängare för att det inte ska kännas trångt? Hur bred ska en hylla vara för att man enkelt ska kunna vika och lägga ett täcke på den och hur mycket plats tar en fodertunna? "Bara" att gå ut i stallet och mäta antar jag, men när ska man hinna med det..?

Sen måste jag fixa övervakning till stallet, det är snart bara en månad kvar till Prinsessans fölning! Magen hoppar runt allt livligare. Skönt att se tycker jag. Hon är inte typen av sto som blir sådär jättetjock, så ibland undrar man ju om det verkligen är en liten fölis därinne. Det känns lite overkligt! Och sen så ska markerna skötas, ogräs rensas, foder inhandlas, ridbanan harvas, hästarna ridas, stallet mockas, samtal ringas och hunden motioneras. Jag ska hålla lektioner, städa huset, gödsla gräsmattan, laga middag, betala räkningar, skriva bloggen osv osv.. Ja, ni vet... Och så ska jag gå ut på ridbanan och bestämma mig för hur stora bokstäver jag vill ha, samt hur vi ska sätta upp dem, och sen vidarbefodra detta till min kära pappa som har lovat att göra bokstavsskyltar till mig i samma stil som stolphattarna som han gjorde förra året. Jag har letat efter bokstäver i metall som vi kan fästa på skyltarna, men jag hittar inga i rätt stil och storlek, så vi kommer att få måla på bokstäverna. Det kommer att bli snyggt! Sen får man kanske räkna med att man får bättra på färger en sisådär vart femte år, men det kan jag leva med. 

Mycket tankeverkstad just nu går åt till min ridning och det där med sitsen. Jag var ju på sitskurs med Lena Gunnarsson på Equestrian Fysio för någon vecka sedan. Hon är leg sjukgymnast, och har specialiserat sig på ryttare och liksidighetsträning/coreträning. För mig är det lite som att komma hem. När jag startade mitt företag som nyutbildad Massageterapeut och Hästmassör år 2004, så hade jag en dröm om att en dag kunna driva ett träningscenter för hästar och ryttare (Horse and Human), där sitsen, coreträning, massage, friskvård och förstås dressyr skulle stå i centrum! På den tiden tror jag att det uppfattades som lite "alternativt" och "flummigt". Men nu känns det som om ridvärlden har kommit ikapp och verkligen förstått hur viktigt det är med en helhetsbild av ekipaget. Du är samma person när du sitter på din häst som du är när du sitter på din kontorsstol! Jag ska inte grotta ner mig mer i det just nu, men jag hoppas hinna skriva ett eller kanske ett par inlägg om min syn på det där med sitsen inom snar framtid. Vi får väl se hur det går... Den här veckan kommer bland annat bjuda på hingstvisningar, ny träningshäst, avlopp, avlopp, avlopp, och så ska jag göra en sitsanalys hos Lena! Spännande!

Må väl och njut av solen!

/Marie

Örstorp Gård AB

Hej på er! Vi har haft en väldigt produktiv och trevlig helg med svärföräldrarna på gården. Det är "äntligen" plusgrader så vi har kunnat gjuta de sista två små socklarna. Ordet äntligen får stå inom parantes, för även om det är bra ur en byggsynpunkt så hade jag nog egentligen föredragit de minusgrader och krispiga solsken som vi fick njuta av förra helgen. Som det ser ut nu har det varit jämngrått sen i fredags och idag har det regnat hela dagen. Hagarna är leriga och gräsvägarna sumpiga, och det skvoshar under galoscherna när man går över gräset på tomten. Blä! Längtar efter torra vägar och solsken!

Men lite solsken har jag i mitt hjärta och det är för att min fina Ferdinand är på G igen, och känns jättefin! Han har en hospital-plate på vänsterbak, som jag kan öppna för att göra rent och byta ut gipset. Han är så fantastisk. Står alltid snällt och tålmodigt när man fixar med honom, och är så fin att rida trots att han stått på box och borde vara både frustrerad och stel.

Men hur som helst... Plusgraderna gjorde att vi tog en liten paus i grävandet (det har förresten stått på paus mer eller mindre hela veckan eftersom min man varit iväg med jobbet nu igen). Jag har haft massor av bokföring att fixa inför momsdeklarationen. Den ska vara inne i slutet av fabruari, men min revisor är bortrest denna veckan, så det var tvunget att vara klart redan förra veckan. Men sjukt skönt att ha det klart!
Så i helgen har vi alltså gjort dom sista två små gjutningarna som vi förberedde mer eller mindre innan jul, men som det sen dess varit för kallt för att faktiskt gjuta. Vid det här laget vet ni hur vi gör när vi gjuter så jag kommer inte gå in på det. Om ni vill ha mer ingående information så kan ni söka bland de gamla inläggen! Där finns flera detaljerade beskrivningar. 

Så i kommande veckan ska vi försöka hinna med att gräva så mycket som bara möjligt. På onsdag/torsdag nånting kan vi ta bort gjutformen, och sen kan vi äntligen gräva ut runt den bakre ytterdörren. Och sen är det inte mycket kvar! Om vi är lite flitiga i veckan så skulle vi faktiskt kunna vara klara med grävandet om bara någon vecka. Men det vågar jag knappt säga högt för mina tidsberäkningar brukar alltid gå åt skogen. Sen kommer vi behöva lägga lite tid på att gräva där avloppet ska gå, det tar säkert minst 2-3 dagar bara det...

Något annat som jag verkligen ser fram emot är årets bruksprov med efterföljande hingstvisningar! Jag tänkte vara på plats på lördagen för SWB's läktarbedömning, mer än så hinner jag nog inte. Det är bara två och en halv månad kvar till Prinsessan ska föla! Hon är ett av få ston som är dräktiga med Luxus CML i år och vi är så spända på att se resultatet!

Ja, som ni hör har vi mycket på G just nu. Fortsätt följa bloggen och kolla gärna in vår facebooksida Örstorp Gård AB för löpande uppdateringar!

Jag lovade ju att skriva ett inlägg om min konvalescenthage som vi gjorde förra veckan. Så här kommer det!

Jag tycker att alla stall borde ha minst en hårdgjord konvalescenthage. Man vet aldrig när olyckan är framme! Så det var väl på tiden att vi fick gjort en! En grusad, hårdgjord, platt och torr "boxhage" gör att man kan släppa ut en sjuk/skadad häst - vid de allra flesta typer av skador. Men det finns undantag. Här får man förstås lyssna på behandlande veterinärs rekommendationer. Eftersom de flesta hästar tycker att det är tråkigt/stressande att vara ensamma inne i stallet så är det ofta positivt både för hästens mentala tillstånd och för läkningen av skadan (lugnare häst) att få komma ut. Dessutom är luften bättre utomhus. Även i väl ventilerade stall. En tredje aspekt är att om hästarna äter medicin så är det bra om dom går i en speciell hage, eftersom man annars riskerar att medicinrester i träcket kontaminerar en frisk, tävlande häst - och så har man plötsligt ett dopingfall på halsen. En boxhage är lätt att mocka varje dag.

Konvalescenthage, sjukhage, boxhage - kärt barn har många namn. Om vi håller oss till ordet boxhage, så förstår ni att det är ingen stor hage vi pratar om. Min hage är 5 gånger 5 meter. Man kan välja att göra den snäppet större om man vill, men hästen ska inte kunna få upp någon fart om den vill springa. Underlaget består av ca 10 cm 0-30 bergkross. Det är ett bärande material som består av både sten och finare stenmjöl där de största stenarna är 3 cm. Jag hade beställt ett lass för att ha och grusa runt hagarnas ingångar och vid vattenhinkarna under vinterns gång. Men nu passade vi på att använda det som var kvar till att göra vår boxhage.

Hagen ligger bredvid de andra hagarna så att de kan se varaandra, men med ett avstånd emellan så de inte ska nosa på varandra och riva trådarna med frambenen. Att de inte kan nosa på varandra är också bra om jag i framtiden skulle ha en häst som behöver isoleras pga smittorisk, men som ändå är frisk nog att gå ut i hage. Jag har använt långa stolpar, 220cm, som efter att ha tryckts ned i marken sticker upp 170cm. De sitter med 2,5 meters mellanrum, dvs 3 stolpar per sida inklusive hörnstolparna. Det är tätare än mina vanliga rasthagar. Eftersom jag inte vill fästa grindarna i hörnstolparna så har vi på den kortsidan satt en extra stolpe, dvs 4 stolpar inkl hörnstolpar. I en perfekt värld så har man trästaket i sin boxhage. Det är säkrare dels eftersom det finns risk att hästen river ned trådarna i en liten hage om/när den vill rulla sig. Dels så kan hästen lätt bli uttråkad i en liten hage och därför bli orolig och råka riva ned trådarna. Jag kommer ha trästaket så småningom, men nu fick det duga med eltråd. Jag har satt 3 eltrådar. Den undre och den övre är av tunnare modell - enligt samma devis som jag har på alla mina rasthagar - OM hästen skulle få in ett ben mellan trådarna så är det bättre att tråden går sönder, än att hästen gör det... Den mellersta tråden är av lite tjockare variant, eftersom risken att fastna med benen i just den är relativt obefintlig. Trådarna sitter på höjderna 60cm, 110cm och 160cm. Grinden består av tre trådar av elastiskt elrep, det ska vara enkelt att öppna utan att ha en massa trådar hängandes i marken.

Den ena kortsidan på hagen består av en höhäck. Den här höhäcken kom på köpet med gården har stått oanvänd under ett träd sen vi flyttade in. Den är säkert minst 20 år gammal, men gjord av gediget virke och håller upp bra. Jag har haft en tanke om att använda den på just detta sätt, men det har inte blivit av för ens nu. Vi fick kolla över den och dra bort några gamla spikar och förstärka den på några ställen, men allt som allt var den ganska intakt. Anledningen till att jag vill ha en höhäck i hagen är att jag vill se till att den skadade/sjuka hästen har tillgång till antingen halm eller hösilage under de timmar den är ute i hagen. Helt enkelt för att den ska hålla sig lugn och sysselsatt i sin lilla ruta. Jag vill inte lägga maten på marken dels pga risk för sand/gruskolik, och dels för att här i Skåne blåser den bort 9 dagar av 10.

Det är trevligt att ha något att göra när man tvingas stå i en liten grusruta...

Vi började med att köra ut gruset med hjälp av lastaren. Egentligen så ska gruset även paddas, men jag visste ju att det skulle bli minusgrader, så vi nöjde oss med att bara packa gruset med lastaren. När vi sen ska padda makadamen inne i ladan innan vi gjuter golvet så kan vi passa på att padda hagen. Vi har ju ingen egen padda utan måste hyra in en. Det kostar ca 500-900kr per dag (här i Skåne i alla fall). Jag råkar också med att det så småningom kommer behövas läggas på mer bergkross, men jag tycker det är bättre att ta det lite pö om pö så det får sätta sig innan man lägger på mer. Det sista gruset krattade vi ut för hand för att få det riktigt jämnt. Sen gjorde vi hål i marken med spettet och tryckte sedan ned stolparna med lastaren. Sist men inte minst skruvade vi på isolatorer och drog trådar - och så var det klart! Ferdinand blev så glad när han fick gå ut! Han började förstås med att gräva ett stort hål i gruset.... När det blir plusgrader får jag ställa mig och kratta lite igen.

Ska man hårdgöra riktigt ordentligt ska man först schakta bort jord, sen lägga bärlager (bergkross) typ 20cm, sen padda, och vill man kan man avsluta med t.ex lite vanlig natursand, 5 cm, eller annat material som dränerar bra. Stenmjöl av lite finare sort t.ex 0-2 fungerar också. Det blir fastare än sand, men dränerar sämre, så det beror kanske lite på var i landet man bor och vilket typ av mark man har från början. När mitt nya stall med 12 boxar (vi har då 16 boxar allt som allt på gården), är klart så tänker jag mig att jag ska ha minst två, kanske tre sjukhagar. Man vet aldrig när olyckan är framme!

Allt material till hagarna (stolpar, isolatorer, eltråd, grindar m.m.) har jag köpt på Djurgårdens Ridsport & Stängsel. Klicka på länken för mer information!

Det har varit en ovanligt dramatisk vecka här på gården. Det började i onsdags eftermiddag/kväll strax innan jag skulle ta in hästarna. Jag satt vid köksbordet, med utsikt över hagarna, och räknade på lite olika byggsiffror. Det är som sagt dyrare att gjuta på vintern och jag funderade lite på om det är värt det, om vi har utrymme för det i budgeten, eller om vi ska vänta och göra annat under tiden. Plötsligt ser jag Ferdinand sätta av i hagen som om han hade eld i baken. Han riktigt ligger ned i kurvorna, och jag bestämmer mig mer eller mindre omgående för att gå ut och ta in dem. Det var ändå nästan dags. De andra två står bara och kollar dumt på honom. Vad håller han på med liksom?

När jag kommer ut springer han fortfarande, runt, runt, runt. Men när han ser mig kommer han direkt till grinden och blåser ut luft genom näsborrarna som en drake. Eftersom han har sprungit så har han lera enda upp till haserna, och jag suckar lite och konstaterar att jag får spola av honom innan vi går in. Jag har ingen spolplats i lilla stallet, utan får spola hästarna på gaveln av huset på gårdsplanen. Det fungerar fint, förutom vid minusgrader, men å andra sidan har jag varken lera eller särskilt svettiga hästar när det är minusgrader så det brukar lösa sig ändå. Jag börjar spola av frambenen, han har trampat av sig en framsko, men verkar ok. Men när jag börjar spola vänster bak så är vattnet alldeles rött. Ferdinand tar ett steg i sidled och lämnar ett blodigt fotspår efter sig. Plötsligt är det blod överallt! Jag fortsätter spola med hjärtat i halsgropen, jag måste få bort all lera så jag kan se varifrån han blöder! Det verkar vara från sulan... Det är INTE bra. Det vet jag. Hovens insida är extremt känslig för infektioner, och har han t.ex. trampat in en spik i hoven, så är det mycket allvarligt!

Jag fortsätter spola med hård stråle tills jag har fått bort all lera, och sen spolar jag lite till. Med andra handen slår jag på telefonen numret till min veterinär. Jag är fortfarande osäker på hur stort och djupt det är. Ferdinand har ont och sparkar nervöst med benet. Han är van vid att jag spolar hovarna, även inuti, och brukar stå och vila på foten. Men idag sparkar han i luften och vandrar oroligt runt. Konstigt nog är han inte halt alls, det är en liten tröst. Min veterinär har gått för dagen, men hennes assistent råder mig att rengöra och sen lägga ett tryckbandage. Det bokstavligt talet sprutar blod från en ca tre cm lång flik som han på något vis lyckats fläka upp framme i tån, strax bakom skons framkant. Jag tror att han har trampat på kappan på den framsko som han dragit av sig, men jag vet inte. Jag tar in honom i boxen och springer och tar in de andra två hästarna, som fortfarande är lugna som filbunkar.

Jag tar ut Ferdinand på gången och blandar en hink med jodopax som jag stoppar ned hoven i. Han är van att stå i fotbad också, men idag vill han inte riktigt stå still så jag står med honom och hjälper honom slappna av med ett litet tryck på hasen. Med andra handen börjar jag gå igenom min telefonlista på veterinärer. Ingen svarar. Jag ringer distriktaren och får svar. De är mitt i något och ska ringa upp. Jag lyfter bort hoven ur fotbadet. Tar fram en plastspruta och fyller med jodopax och sprutar in det i fliken så gott jag kan. Det går sådär... Hästen är inte helt samarbetsvillig... Jag doppar en tuss bomull i jodopax och lägger närmast såret. Sen en stor bit bomull som täcker hela sulan och hoven, och så en vetrap runt det. Sist avslutar jag med några bitar silvertejp under hela sulan, och några extra framme i tån. Det borde sitta. Sen hämtar jag termometern och kollar om han har feber. Det är lite tidigt, om han nu inte fått såret redan för flera timmar sedan, men det tror jag inte. Feber är ju ett tecken på infektion, och det borde han inte ha hunnit få på den halvtimmen som gått, men jag är hellre för noggrann än för slarvig. Sen får han gå in i boxen och äta sin mat, och jag går in i köket för att vänta på distriktarens samtal.

Hon ringer efter ungefär en kvart och jag berättar vad som hänt och vad jag gjort. Hon menar på att hon troligtvis inte kan göra något mer för honom idag, att jag redan gjort samma sak som hon skulle gjort och att det är bättre att vänta till morgondagen. Hade det varit en spik han fått in i hoven så hade man behövt göra mer (röntgen, penicillin osv). Men just nu så avvaktar vi.

På torsdagsmorgon så börjar jag med att kolla feber och puls i hoven. Ingen feber, men självklart har han puls. Ingen hälta. Ringer upp min klinik och pratar med kontoret. De tycker först att jag nog inte behöver komma in, att min egen hovslagare borde kunna fixa det hemma. Så jag börjar jaga min hovslagare istället. Får tag på henne, men hon kan inte komma fören fredag eftermiddag. Det känns inte bra i magen, dels så har han ju ingen framsko på sig och dels så är jag fortfarande orolig för hur djup den där fliken egentligen är, och dessutom har han ju skon på sig i bak så jag kan inte släppa ut honom med bandage (kanten på skon nöter sig igenom vilket bandage som helst så det stannar inte på plats). Så jag ringer kliniken igen, och undrar om det inte går att klämma in honom under dagen, och jodå! Efter lite meck så får vi en tid kl 12:00.

Väl på plats konstaterar vi snabbt att det var en väldans tur att jag insisterade på att komma in med honom. Min veterinär sätter honom direkt på penicillin, och hovslagaren plockar av skon, skär upp fliken, rengör och lägger ett gipsbandage. Min fina, fina stackare till häst! Men prognosen är god. Fliken går precis in till kötthoven, men inte längre. Och det är en bra sak att den sitter i tån och inte i trakten. Han måste dock stå på boxvila i en vecka. Vi kan inte riskera att det kommer in något skit i såret. Han ska ha penicillin i 6 dagar och vi ska på återbesök igen på torsdag.

Det kan ta upp till en månad, men han borde bli fullt återställd. Vilken lättnad! Jag som skulle satsa i år och allt det där... 2017 kunde ju ha börjat bättre, men ärligt talat känner jag att vi har haft en fantastisk tur i oturen, och jag är bara glad att min underbara, fina häst kommer att bli frisk igen! Det kunde ha varit så mycket värre!

Det är en trygghet att veta vad man ska göra när olyckan är framme. Jag vet hur man lägger ett hovbandage, och jag vet hur man lägger om ett sår eller en senskada. Jag vet var jag känner efter puls från hovarna, och hur jag ska tolka olika typer av svullnader. Jag vet när man ska ta tempen och varför och vilka skador som är potentiellt allvarliga och vad man kan ta med en nypa salt. Den här kunskapen kommer förstås främst av praktisk erfarenhet, efter att ha arbetat så många år i stora stall med många hästar (och därav också många olika skador), men också från mina utbildningar på SLU och Axelsons. Mycket av det är saker som man kan lära sig och lära ut. Jag försökte faktiskt sätta ihop en kurs för några år sedan där tanken var att man skulle lära sig just sånt här. Att lägga olika typer av bandage, att visitera hästen och t.ex lära sig se skillnad på en kotledsgalla och en senskidegalla m.m. Men det fanns inget intresse. Och självklart är det inte min tanke att den kursen ska ersätta veterinären, men många gånger kan man göra minimera skadan när olyckan är framme, eller upptäcks annalkande hältor - om man bara vet vad man ska göra! Synd att inte fler vill lära sig.

Jag tröstar mig med att Domingo känns vansinnigt fin att rida just nu. Lite laddad i vinterkylan bara. Och snart är det vår och Ferdi-man är frisk och 2017 kommer nog bli ett ganska bra år trots allt.

Blodspår i gruset på torsdagen.

Min fina kille på kliniken!

Här har man skurit bort fliken, och kötthoven tittar fram. Det kunde varit värre...

Avslutar med den här söta bilden på Daisy som har hittat gårdens bästa utkiksplats. Varför tänker jag på Nalle Puh?

Jag älskar verkligen årsskiften! Ja, jo jag vet att det är snart tre veckor sedan, men Januari-effekten sitter i åtminstone en vecka till! Jag älskar att sammanfatta, utvärdera, planera och drömma om vad som komma skall. Just nu känner jag mig starkare, piggare och gladare än vad jag gjort på länge. Det känns i hela kroppen att 2017 kommer bli ett riktigt bra år!

Jag har bestämt mig för att satsa mer tid och kraft på mina hästar och min ridning. Missförstå mig rätt för mina hästar är mitt allt, och har alltid stått väldigt högt upp på prioriteringslistan. Men förra året kände jag att jag alltmer hamnade i ett stressläge där jag hela tiden kände att jag borde vara någon annanstans och göra något annat. Så även om jag red hästarna 6 dagar i veckan, och var noggrann med att skritta fram och av och ha en plan och allt det där, så var mitt hjärta inte riktigt där. Eller kanske var det min hjärna som var på villovägar? Jag gav det hur som helst inte 100% utan var kanske bara där till 70-80%, och det vet ni säkert att det inte fungerar. Resultatet blev att jag kände mig stressad och trött, vilket gjorde mig spänd och stel, vilket gjorde att jag fick ont i kroppen och fick huvudvärk och migrän. I slutet av 2016 hade det blivit till en ond cirkel där jag hade migrän mer eller mindre varje dag, och ingenting blev riktigt bra.

I år bestämde jag mig därför för att prioritera mig själv. Det får vara slut på migrän nu! Därför har jag börjar meditera och göra ett enkelt yoga-program varje dag. Det är helt sjukt vilken effekt jag har fått! Huvudvärken är inte helt borta, men oändligt mycket bättre! Jag känner mig inte alls lika stressad och dessutom har jag så mycket energi att det nästan är jobbigt! Jag blir ju alldeles rastlös och uttråkad på kvällarna! Innan var det äta mat, se på tv, somna i soffan som gällde... Nu är det äta mat, se på tv, bli heltokig av tristess... Jag måste kanske skaffa mig en ny hobby? Eller kanske bara fler hästar?! Vad tycker ni?

Självklart märker jag även skillnad på hästarna! Dom går som aldrig förr! Det är så roligt! 2017 kommer bli ett bra år! Vi kommer få vårt första föl, jag och Ferdinand ska ut på tävlingsbanan och vi kommer bli klara med vårt stall! Och vem vet? I framtiden kanske jag kommer ha en yoga-studio ovanför sadelkammaren där jag kan hjälpa ryttare att hitta balansen - i sadeln och i livet? Jag har massor av idéer! Det ligger kanske ett par år framåt i tiden, men det hade ju varit väldigt roligt att kunna använda all den utbildning jag har i människans anatomi, även om mina händer inte kan massera lika mycket som jag gjorde förr. Men först ska vi bygga ett stall!

Vi väntar just nu på att temperaturen ska gå upp över 10 grader så vi kan göra våra sista sockelgjutningar. Det ska bli en köldknäpp nu i veckan (skånsk köldknäpp = -2 grader om nätterna och typ 0 gradigt på dagarna). Efter det hoppas jag att det går upp igen. Under tiden kommer vi jobba med att gräva ut, och fram för allt jämna till det sista i jordgolvsdelen av ladan. Blir det inga plusgrader efter det så fortsätter vi med att lägga in makadam som ska ligga under betongen för att skydda och leda bort fukt. Jag ska ringa till betongfirman imorgon och ställa lite frågor så vi är säkra på att vi gör allting rätt. Det är jobbigt och onödigt att behöva göra om. Noggrannare redogörelse kommer i nästa inlägg! Löpande uppdateringar får ni som vanligt på vår facebooksida: https://www.facebook.com/orstorp/?ref=bookmarks Namaste! 

Jag är visst inte den första att klaga på vädret men... Herrejesus vilket väder!!! Jag hade tänkt ta mig till ridhuset idag, men vågade faktiskt inte ens ge mig ut på vägarna med transporten. Så det fick bli vilodag idag - för hästarna alltså. Själv var jag helt slut efter att ha gjort stalltjänsten som tog mig nästan tre timmar(!). Jag kan konstatera att mitt nuvarande stall INTE är lättjobbat i snöstorm. Jag måste bland annat öppna två stora portar (vi pratar runt 3 meter höga och 1 1/2 meter breda). När vinden tar tag i en sådan så flyger man efter som en liten vante. Speciellt när det är ishalka och man inte får något fäste med kängorna (jepp, that happened).... Sen måste jag gå ca 40 meter utomhus med skottkärran både för att komma till gödselstacken och tillbaka med ren halm och hösilage. I vanliga fall lastar jag kärran rejält full med både gödsel och nytt strö, men idag gick det bara att fylla den till kanten för annars flög både halm och bajs all världens väg. Detta innebar förstås dubbelt så många rundor och dubbelt så mycket tid. Och sist men inte minst så har jag ju fortfarande den förbaskade containern som jag måste tömma gödseln i genom att skuffa upp kärran för gödselrampen. Och dagar som denna är verkligen "skuffa" rätt ord. Eftersom containern står på östsidan är den väldigt utsatt för väder och vind. Så jag får steg för steg skuffa upp skottkärran på den ishala rampen samtidigt som jag parerar vinden så att kärran helt enkelt inte glider av i sidled. Men i dagsläget måste den stå där den står för annars kommer inte lastbilarna till när det är dags att byta container.

Men när mitt nya stall är klart så kommer jag inte behöva gå utomhus för att hämta halm och hösilage! Det kommer finnas i anslutning till stallet! Och den nya gödselplattan kommer ligga precis utanför dörren på norra sidan av stallet där det nästan alltid är lä, och skulle det nån gång blåsa där så är det medvind, så jag slipper få en skur av smutsig halm över mig. Och jag slipper skuffa upp kärran för en hal ramp! Så visst längtar jag lite extra mycket efter mitt nya stall just sådana här dagar. Nog för att hästfolk är ett segt släkte, men man ska inte behöva skada sig eller gå sönder bara för att man vill hålla på med hästar.

Vi jobbar just nu med att gräva och schakta ut den allra sista jorden från golvet i nya stallet. Men vädret jobbar lite emot oss. Förutom att dom tvåbenta arbetskrafterna blir lite låga i energiflödet så blir även vår lastgrävare lite trött i batteriet när det är kallt ute. Det har hänt två gånger att vi kommit ut för att jobba och så har motorn inte startat. Den startar om jag sätter betteriet på laddning, men det är lätt att glömma när man har mycket att göra. Men vi jobbade en kväll förra veckan, och så lite på söndagen. Imorgon är det dags igen, och sen får vi göra lite till helgen. Vi är ju faktiskt snart färdiga med just detta moment, men oj så enformigt och långtråkigt det är! Ibland får man bara stänga av den där lilla rösten som hellre vill sitta i soffan framför brasan och se en film... Imorgon ska det visst bli lite bättre. Vi slapp i alla fall strömavbrott den här gången!

Ps. Glömde skriva! Jag blev så himla full i skratt när jag skulle ta in Domingo från hagen. Eftersom det snöat kunde jag ju se exakt vart han hade rört sig under sin utevistelse. Det fanns spår från grinden bort till vattenkaret. Där hade han trampat runt på en liten fläck, och sen hade han gjort tre stycken 15 meter volter som jag vet att han gjorde under de sista minuterna ute medan jag tog in de andra hästarna... Haha! Tur att man släpper ut djuren så att de får röra lite på sig liksom... Släpar ut djuren är kanske en mer korrekt beskrivning i detta fallet? Daisy tyckte inte heller det var kul att vara ute, och hon brukar inte precis vara känslig för väder och vind... Frågar ni Domingo hade han nog hellre stannat inne just igår. Ds

Hej på er! Vi har haft manfall i helgen! Ryggskott och sjukdom har gjort att arbetshandskarna fått ligga lite på hyllan. Istället har vi ägnat lite tid åt att julpynta på gården. Med en hjälpande hand från svärföräldrarna har ljusslingan kommit upp i päronträdet på gårdsplan, en liten gran pryder förstutrappen och en krans med granris, kanelstänger och torkade apelsiner hänger på ytterdörren. Och inne i huset har vi fått upp ljustakarna i matsalen, och en stjärna i köksfönstret. Det blir genast julstämning på hela gården! Visst behöver man lite extra ljus i vintermörkret? Men i brist på byggnyheter tänkte jag istället bjuda på en riktig nostalgipärla som dök upp i mitt nyhetsflöde härom dagen. Året var 2009 och jag hade precis avslutat min tjänst hos Minna Telde. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra med mitt liv och framtiden var ett oskrivet blad. Det här inlägget skrev jag min första riktiga arbetsdag i Frankrike. Låt mig ta det från början....

"I mitt jobbsökande hittade jag en annons från Pamfou dressage som fångade mitt intresse. Isabell Judet som driver anläggningen är internationell dressyrdomare, Jean-Claude Cheret är tränare på hög nivå och deras dotter tävlar svår dressyr internationellt och har vunnit franska mästerskapen för young riders. Ja, det låter ju bra. Så jag mejlar och får svar. De vill gärna att jag kommer. De utlovar möjlighet till mycket ridning och träning och jag bokar flygbiljetter till Paris. Gården ligger ca 1½ timme sydöst om Paris. Men det är med viss skepsis jag åker dit. När något låter för bra för att vara sant är det oftast inte sant, är en läxa som jag lärt mig genom åren. Dessutom blomstrar min verksamhet på hemmaplan och jag är nästan helt övertygad om att jag hur som helst inte ska flytta till Frankrike. Men det kan ju vara ett spännande litet äventyr ändå, så jag åker.

Första intryckt är sådär. Jag kommer fram efter att ha rest en hel dag. Det regnar. Vi hittar inte varrandra på tågstationen och jag får vänta nästan 40min extra. Det är Jean-Claude som hämtar mig och vi för ett taffligt samtal på knagglig engelska. Det är kolmörkt när jag kommer fram och jag är trött och blöt. Jag visas till ett litet, men mysigt rum där jag ska bo. Dock har luftfuktigheten krypigt in och gjort allting i rummet fuktigt och kallt. Det element som ställts in har ännu inte hunnit värma upp rummet. Den kvällen lärde jag mig två nyttig läxor - res aldrig utan pyjamas och hårtork! Efter att ha bylsat på mig underställ, collegetröja och raggsockor och med elementet uppdraget till sängkanten, kryper jag ned i min fuktiga, halvråa säng och försöker sova. Eftersom jag sover ovanför stallet och inte riktigt är van vid ljuden som hästarna för på nattetid blir det en rätt orolig natt med många uppvaknanden.

Morgonen därpå regnar det fortfarande. Jag känner mig fortfarande fuktig in på bara kroppen och känslan förbättras knappast under dagen. Men jag får rida fyra hästar och får lektion på två av dessa. Eftersom jag inte ridit på två veckor, och mest legat på soffan, blir jag både trött och svettig. Det känns kul att träna, men är svårt att avgöra om det gått bra eller inte. Det finns skillnader i hur Minna och Isabelle undervisar, men jag tycker att jag anpassar mig bra och lär mig. Vi äter rester från helgen till lunch, och klockan 20:00 är det middag i Isabells o Jean-Claudes hus på gården. Jag känner mig fortfarande mest blöt, lite osäker på min prestation och allmännt förvirrad av allt nytt.

Dagen därpå skiner solen och allt känns genast bättre. Det är en vacker anläggning med ett ridhus, två utebanor och stallängor med uteboxar omgivna av en park med lövträd och en liten bäck. Runt omkring anläggningen breder lövskog ut sig över det kuperade landskapet. Jag ska rida två unghästar för Jean-Claude idag. En 3-årig valack vid namn Simba, och en 4-årig hingst vid namn Saladin. Det går bra och jag får mycket berömm av Jean-Claude. Det är som balsam för min sargade ryttarsjäl. Sargad är kanske en överdrift, men klart kantstött får man ändå säga. Under dagen rider jag fyra hästar till, och får lektion av Isabelle på en av dem. Vi rider mycket förvänd galopp. Det var länge sen, och jag känner mig lite ringrostig, men det går bättre och bättre och till slut är det riktigt bra. Isabelle fattar alltid galopp för ytterskänkeln (typiskt, och jag som spenderat ett år med att skola om mig till att fatta för inner).

På lunchen sitter vi ute i solen och äter (i november!) och jag känner hur bra jag trivs och hur mycket jag tycker om alla människorna här. På gården finns också Tiffanie som är Isabelles groom. Hon gör i ordning hästar till Isabelle, men är också en rätt duktig ryttare själv. Hon pratar dock bara franska och det blir många stora gester och frågetecken oss emellan. Mot slutet av veckan har vi lärt oss ett slags kodspråk bestående av lösrykta ord på franska och engelska kombinerat med yviga gester. Där finns också Mimi. Hon går i skolan på dagtid och kommer ut vissa eftermiddagar/kvällar och rider 4-5 hästar. I stallet jobbar Michelle (en man) och Joha (typ, gud vet hur det stavas) som sköter all mockning, utfodring, sopning, harvning och allt annat som behöver göras med själva anläggningen.

Vartefter dagarna går trivs jag mer och mer. Min ridning går från klarthet till klarhet och jag får rida massor av olika hästar. Bland annat får jag öva seriebyten och piaff, samt sitta upp på en mycket fin 3½-åring som just kommit till gården. Det är helt enkelt för bra för att vara sant, med undantag för det faktum att det faktiskt är just sant. Och ett faktum börjar klarna för mig - jag vill vara här! Men jag vill ju vara hemma också... Träffa mina vänner, vara med Jörgen, ha mina kunder... Men Isabelle har en lösning på det också! Det är ju bara att jag åker hem var femte vecka. Det skakar vi hand på. På lördagen liftar jag med en av Isabelles elever in till Paris där jag ska övernatta och blir bjuden på femrättersmiddag hos hennes syster Anna. Tidigt på söndag morgon är det nämligen dags att åka hem till Sverige igen. Men bara för en kort stund. Här hemma har jag haft en hektisk men underbar vecka. Full av förberedelser, förväntningar, underbara vänner och julmys. Det är så mycket som ska fixas. Detta blir en ny era i mitt liv. Dags och sprida mina vingar och flyga, eller ja, åtminstonde rida mot nya äventyr!"

Här kan ni njuta av några fina bilder från Parc de Chapuis: