Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det måste vi ändra på! Med bygget händer det massor och ingenting.... Del vill säga vi håller fortfarande på och gjuter stöd-socklar för grunden i gamla delen av nya stallet. Men det går framåt! Vi har faktiskt bara en stor gjutning kvar (och sen några små runt dörrar mm), så om saker och ting går enligt plan så borde vi vara färdiga med detta i slutet av denna veckan. Sen kan vi fortsätta schakta bort de sista jordmassorna och sen är det golvdags! I projekt "gjuta stallgolv" ingår även att lägga ut makadam och armering i grunden och få det helt jämnt, samt att planera för avlopp och eldragning. Så det är inte bara att gjuta hur som helst. Men det känns som en stor milsten att få ett golv på plats, så jag ser verkligen fram emot att få det klart! Exakt när det blir beror förstås också på när betongbilen kan komma. Och ärligt talat vågar jag inte boka något ännu, för vi har blivit försenade så många gånger nu. Bättre att boka när jag vet att allt är klart. Men det kan förstås betyda lite väntetid. Det är i alla fall inte precis högsäsong för plattgjutning, så med lite tur kan vi ha det klart innan jul. Om ni vill följa bygget steg för steg så kan ni gå in och gilla vår facebooksida, som uppdateras löpande med bilder och filmklipp.

Här ser ni det som kan vara vår näst sista gjutning! Fingers crossed! Bara en stor sektion kvar!

Jag tänkte ägna det här inlägget åt ett annat fenomen som jag har lagt märke till, men som det inte verkar skrivas så mycket om? Jag var och tränade för min tränare i förra veckan. Det var första träningen på ett par månader eftersom all min lediga tid och ork på sista tiden har ägnats åt bygget. Det var så himla kul att komma igång igen! Dressyr handlar ju mycket om tajming och precision. Det är dom små detaljerna som gör hela skillnaden. Målet är att alltid rida i balans. Svårigheten är att veta hur mycket eller hur lite man ska be om just här och nu. Det är det som kallas "känsla". Att veta exakt vad just den hästen behöver i just det momentet. För att uppnå känsla kan man rida massor av olika hästar (helst välutbildade) och/eller rida för tränare så ofta som man bara kan! För även om man inte rider många hästar, och kanske inte ens har det som mål, så kan man bli expert på att rida just sin egen häst.

Det är här jag blir lite förvånad över hur folk verkar tänka. Jag hör så ofta från ryttare att det inte vill träna för ofta för de vill hinna öva på det man lärt sig på senaste lektionen. Det låter ju logisk. Eller? Fenomenet som jag har märkt av (både på min egen ridning och på mina elever) är att man har en tendens att överkompensera. Jag menar såhär; jag kanske har en elev vars häst tenderar att bli lite långsam och trippig när den går in i rörelserna. Då kan instruktionerna handla om att få kvickare bakben, kvickare hjälper, längre steg, mer energi. Vi jobbar på detta som ett genomgående tema genom hela lektionen och mot slutet känner vi oss alla rätt nöjda. Nästa lektion börjar vi med repetion - men då plötsligt är inte hästen för långsam längre. Den är istället lite för snabb, springig, tar lite för långa steg för att vara helt i balans och vi får istället jobba med halvhalterna, kadens, rytm, balans o.s.v.

Det spelar ingen roll vad det handlar om: ryttarens sits och hjälper, hästens rytm eller form, rörelsernas utförande. Det är alltid såhär. Både för mig och mina elever. Sist jag red fick jag till exempel lite bassning för att jag red för slarvigt genom hörnen. Så jag gjorde vad alla ambitiösa ryttare skulle ha gjort och gick hem och övade hörnpasseringar tills jag hade hovspår nästan ända ut mot staketet. Den här lektionen fick jag höra att jag red FÖR långt ut i hörnen, det blev liksom FÖR fyrkantigt. Tänk att det kan vara så enkelt och så svårt på en och samma gång! Det är de små detaljerna som gör hela skillnaden! Rider man ofta för tränare så kan man göra små korrigeringar - rider man sällan så blir det större korrigeringar. Så är det bara. Självklart har jag förståelse för att man i perioder kanske inte har tid eller råd att träna så ofta som man kanske skulle vilja. Men är det något man verkligen ska lägga pengar på när man har häst så är det att rida för tränare! En bra tränare kommer också se om hästen är rätt i hullet, om utrustningen sitter som den ska och om hästen visar någon orenhet eller symptom på smärta som du kanske har missat. Det är lätt att bli hemmablind.

Nu ska jag öva på att göra mjukare hörnpasseringar, samt jobba på att få min häst ärligare på yttertygeln och kvickare på vänsterskänkeln tills nästa lektion (antagligen kommer jag då få höra att jag måste lätta efter på yttersidan och att min häst går emot högerskänkeln, men det är ok. Det är bara så det fungerar).

Min underbara, söta häst som alltid, alltid ställer upp för sin ryttare och gör så gott han kan.

Jag avslutade förra inlägget med att skriva att vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet och sova vidare... Idag var en sån dag!

Dagen började med ca -2 grader och dimma. Del vill säga: fuktigt! Råkallt! Och halt ute! Jag konstaterade att det var dags att brodda på, och letade fram mitt brodd-kitt. Redan här blev det trubbel eftersom jag inte kunde hitta min "hål-rengörare" (en sån med en vass pigg i ena ändan och en liten borste i andra), men men.. Letade upp en spik som fick duga. Kollade sen på mina broddar... Dom som jag så omsorgsfull smörjde in, innan jag la undan dem i en påse förra året. Men vad hade hänt tror ni? Jo, smörjmedlet hade SMÄLT plasten i påsen som nu satt som en klistrig gelé på mina broddar istället! Suck! Tvättade med varmvatten och diskmedel i ca 20 min, men det hjälpte knappt. Gav upp och gick ut för att sätta i dem i skorna ändå. Kämpade med detta i drygt en timme (göre rent hål, gänga, försöka skruva i brodden, ge upp, försöka göra rent brodden lite mer med spiken, försöka skruva i den igen osv). Till slut hade jag fått i alla broddar, i alla skorna, på alla hästarna - utom en! Efter ungefär en halvtimmes kämpande med ett och samma hål gav jag upp och skruvade i två längre "vanliga" broddar istället. Valet stod mellan det och att ha en hov utan. Pest eller kolera liksom. Jag valde pest. Tror inte hästen får kotledsinflammation av en dag med högre trakt (den sjunker ju ned i marken överallt förutom just på stallgången), men däremot kan han ju halka och bryta benet. Så det fick bli så.

Fortsatte dagen med mockning. Men eftersom det var snorhalt på rampen så lyckades jag förstås halka och välta omkull kärran! Tröstar mig med att jag lyckades hoppa av i sidled och slapp få all gödseln över mig...

Och som om inte det vore nog, så lyckades jag bara några minuter senare med konststycket att slänga ned hela kärran i containern!!! Containern var nytömd och stod inte riktigt på sin vanliga plats. Jag brukar luta framhjulen mot kanten, men det gick inte att göra så som den stod nu (upptäckte jag någon millisekund för sent). Har jag sagt att jag avskyr containrar??

Avslutade sedan den här "fantastiska" dagen med att ha en tappsko på min kära lilla häst.

Förutom det så har jag fått avboka alla mina lektioner pga att banan är frusen, och knappt kunnat rida själv av samma anledning (har kunnat rida ut på gräsvägar, men det har blåst isvindar så det har inte precis varit njutbart), och vi hade som dom skånebor vi är förstås inte bytt däck på transporten så inte kunde jag ta mig iväg någonstans heller. Det är i alla fall fixat nu så jag kan köra till ridhus och träna! Men suck! Verkligen "en sån dag", eller kanske till och med "en sån vecka"? Nu ska jag ta en varm dusch och glömma att den här dagen någonsin har existerat! Nya tag imorgon!  

Igår sa vi farväl till Doriz. Det känns lite sorgligt och jag är lite ledsen både för min egen del och för Prinsessan som saknar sin kompis. Doriz är en tillgång i varje stall eftersom hon är en så väldigt bra ledarhäst. En matriark. Stark, rättvis, lugn och social. Hon är perfekt i vilken liten flock som helst! Och säkert en fantastisk mamma! Men det får vi tyvärr aldrig veta. Hon har ju som ni vet inte tagit sig med Firenze som vi betäckt med i år, trots väldigt tappra försök både från vår och seminstationens sida.

Prinsessan + Doriz = Sant!

Att ha ett sto med komplikationer som inte vill ta sig är dyrt! Väldigt dyrt! Jag hade faktiskt inte i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att vi skulle behöva lägga så mycket pengar och sen inte ens få något föl. Men sånt är livet. Jag brukar ju säga att avla är som att spela poker. En del tur och en del skicklighet. Det är ju ingen slump att samma uppfödare år efter år får högt bedömda fölungar och unghästar som visar sig väl på unghästtester. Men sen finns det även ett mått av tur (eller ska man kanske säga otur?) som spelar in och man kan aldrig vara riktigt säker på hur slutresultatet kommer bli. Jag har i alla fall lärt mig väldigt mycket på vägen. Att skicka hem Doriz har inte varit ett helt lätt beslut. Men som hästföretagare har man redan så många hinder (dyrt, tungt, tidskrävande osv), så det gäller ju att ge sig själv så bra odds som man bara möjligtvis kan för att lyckas. Och då är ett sto med risk för komplikationer som har svårt att ta sig helt enkelt ett för osäkert kort för att man ska kunna satsa. Det finns dock ingen bitterhet! Jag hoppas verkligen att jag har fel och att "Doran" tar sig nästa år. Och att vi får se många fina Doriz-bäbisar i framtiden! Jag vet i alla fall att hon har de allra bästa förutsättningarna hemma hos sin ägare som är en fantastisk häst- och djurmänniska. Stort lycka till i framtiden Doriz och Marie!

PS. På gården jobbar vi förstås på som vanligt... Bilder från veckans/helgens arbete finns som vanligt på vår facebooksida. Mer om det i nästa inlägg!

Hejdå Doriz och varmt lycka till! Du är redan saknad!

Ja, det är vad vi har gjort i helgen! Och vet ni vad? Vi är nästan klara! Bara några få kvadratmeter kvar mot ena kortsidan. Sen återstår "bara" finputsat runt kanterna och att jämna till marken som för tillfället ser ut som ett månlandskap osv... Jag misstänker att det är lite som när man mockar ut en box... På två toppade kärror har man fått ut det mesta i mitten och tycker - jamen det här var ju lätt! Sen ska man ta kanter och sopa/skrapa upp det sista "lilla" och inser att det blir typ tre kärror till... Vi får väl se...

Men apropå att mocka ut boxar så har jag funderat en hel del omkring gödselhantering de senaste veckorna. Det beror dels på att vi stallat upp stona så jag har två extra boxar att mocka, och dels på att bygget gör att jag blivit tvungen att ändra mina rutiner kring mockningen (till det sämre).

Innan kunde jag gå ca 15 meter över gårdsplanen och sen genom två stora dörrar genom "ladan" (det som ska bli mitt nya stall) och så direkt upp för gödselrampen och tömma. Dvs en liten bit på grus och sen lika mycket på betonggolv, ta lite fart och upp! Inget krångel! På vägen tillbaka tog jag med mig ny halm och hösilage som förvaras strax innanför porten i ladan. Avsluta med att lägga upp hösilage för kvälls och morgonfodring i kärran och så var det klart! Piece of cake. Hade jag bråttom kunde hela processen med mockning och upplägg av foder för två stora och en shettis vara klar på 30 min.

Just nu funkar inte det.... Om jag inte vill krångla mig över en 45 cm hög sockel, eller ta mig igenom en bergochdalbana av jord och sten del vill säga... Och det känns faktiskt inte som något alternativ. Istället får jag gå runt stallet på baksidan i gräset och korsa traktorspår och andra hinder... Suck! Okej, att jag har två extra hästar att mocka till - men stalltjänsten tar just nu ca 2 timmar att göra... Och efteråt är jag helt slut!

När allting blir klart så kommer gödselplattan vara på baksidan av stallet, strax utanför bakre porten, så att man bara kan köra gången ned, ut genom dörren och tömma. En till två gånger i veckan kommer gödslet att tryckas ihop med hjälp av lastaren så att man aldrig behöver hålla på att vingla runt med kärran på någon smal planka eller ramp, och aldrig heller behöver hålla på att skotta runt gödsel för hand (som man ofta får göra i t.ex en container). Jag planerar att köpa en stor kärra av den här typen. Och ny halm för dagen kommer att förvaras i den bakre delen av stallet på en kärra som man enkelt kan rulla genom stallet och ta vad man behöver på vägen. Samma sak med hösilaget. Balarna körs in i stallet med hjälp av lastaren.

Att jobba i stall är tungt! Och en stor anledning till förslitningsskador och ryggskott är just gödselhanteringen. Det är så otroligt viktigt att göra den så enkel och smidig som möjligt! För mig känns det senario som beskrivits ovan som den bästa lösningen för just mitt stall. Jag läste nånstans (tror det var Hippson) om någon som skulle ha luckor i golvet som man mockade ut genom, och det låter ju jättesmart! Men eftersom jag bygger stall i en redan befintlig tegellada byggd på 1800-talet så måste jag anpassa mig efter vissa parametrar....
Ett annat sätt att slippa mockningen är att ha permanentbäddar som mockas ut med bobcat t.ex varannan vecka. Men efter att ha jobbat i två stall där man mockade på detta sätt är jag dock jätteskeptisk. Dels över hur det fungerar för hästarna. Vi hade en klar överrepresentation av strålröta och hovbölder i de stallen. Och sen till om det verkligen är enklare för personalen... Visst alla dagar då man inte mockar utan bara slänger in ny halm är det lättare. Men de dagar då man faktiskt mockar är det ju ett helvete! Det går aldrig att få upp allt med Bobcaten och då ska man stå och för hand mocka ut två-tre veckor gammalt kiss längs kanterna. Det är både tungt och obehagligt! Och personalen fick ofta jobba över de dagarna då det skulle mockas...

Jag avskyr att mocka i containrar! Dels för att det är tungt att köra skit uppför en ramp! Har man bara en häst är det väl ok, men börjar det bli fem, tio, femton.... Då är det oerhört tungt. Sen kräver det nästan alltid att man antingen ska balansera ut på en liten ramp - eller att man får stå och skotta och trampa för att få plats med så mycket som möjligt. För att inte tala om alla dom gånger som tömningen inte fungerar som den ska och man ska försöka få upp gödsel i en redan full container... Uscha! Och så är det extremt dyrt. Nej tack för min del.

Daisy gillar containern!

För min del innebär enkel mockning gödselplatta nära stallet, halm, stora skottkärror och bra grepar som inte väger för mycket, inga uppförsbackar (snarare nedför när man kommer med full kärra), tillgänglighet för lastare så att man kan hantera gödseln/tömma gödselplattan maskinellt, och att man mockar ut gödseln regelbundet en till två ggr om dagen så att boxarna håller sig rena. Sen underlättar det också om man ser till att ha bra och lugna rutiner i stallet, och ser till att boxgrannarna gillar varandra så att hästarna är lugna och trygga i sina boxar och inte sprätter runt en massa i onödan. Ett sätt att göra detta är att fodra med mycket hö eller hösilage så att hästarna alltid har något att göra i boxen och inte blir uttråkade och/eller stökiga vid utfodringarna. Ett annat sätt att underlätta mockningen är förstås att ha hästarna ute i hage mycket, men jag har varit med om stallägare som systematiskt låter hästarna stå ute i hällregn och skitväder med lera upp till knäna bara för att det bli enklare att mocka. Det är inte ok enligt min mening. Väljer man lösdrift som alternativ så måste den också mockas och vara genomtänkt utförd så att arbetet underlättas. Men nu märker jag att jag börjar glida iväg i tankarna! Jag ska stoppa innan det går helt över styr. Det vore kul att höra era tankar om mockning och era bästa (och kanske värsta?) tips för att underlätta stalltjänsten.

Innan kunde jag öppna den vänstra porten och köra rakt genom "ladan".

Men nu för tiden fungerar inte det om jag inte ska klättra över den här sargen...

Eller köra genom detta månlandskapet... Det ska bli skönt med gödselplatta!!!

Innan jag börjar berätta om livet på gården måste jag säga tusen tack för alla likes och peppande kommentarer på mitt förra inlägg! Förhoppningsvis kan vår historia inspirera andra som just nu befinner sig i samma jobbiga situation!

Idag har höstrusket intagit Skåne. Tanken är att vi ska gjuta en liten sockel, men vi får väl se om det vill sluta regna eller inte... Det känns ju inte jätteinspirerande att ge sig ut och rida just idag heller, men men... Hästar är en livsstil som inte tar paus bara för att det råkar regna och blåsa lite! Så det är väl bara att dra på sig regnjackan och ge sig ut! Det bästa med regn och rusk är att man kan få komma in och värma sig i soffan med en filt och en kopp varm choklad, och kanske en kanelbulle efteråt! 

I helgen har vi varit väldigt produktiva! Mina föräldrar kom hit i fredags och stannar en dryg vecka. Och svärföräldrarna som är hemma från sin tre veckors semester var här i söndags och hjälpte till. Vi har bland annat storstädat och röjt undan massa skräp, och kört till tippen. Svärfar har fixat belysningen till ridbanan (ibland är det bra att ha en elektriker i familjen). Vi har fortsatt att gräva ut jordgolvet som så småningom ska gjutas, och vi har tagit bort en liten dörr i fasaden mot innergården som ska muras igen. Det är där vi idag ska gjuta en sockel om vädret tillåter...

Utgrävningen av jordgolvet är något vi har ägnat "mycket" tid åt de senaste två veckorna. Jag skriver "mycket" inom citationstecken eftersom det faktiskt bara blir en kväll i veckan och en dag på helgen så länge fotbollssäsongen pågår. Men nu är den över! Sista matchen spelades igår - så från och med nu kan vi gräva lite varje dag. Det är både rätt tungt och rätt tråkigt att gräva (trots att vi har grävarmen på lastaren) så det ska bli skönt när det är klart. Vi har kommit ungefär halvvägs. Schaktmassorna har vi kört ned och lagt bredvid ridbanan. När vi är klara med grävningen inne i ladan ska det ju grävas ut för gödselplatta. Förhoppningsvis går det lite snabbare för då ska vi inte köra iväg schaktmassorna utan bara lägga dem som en vall runtomkring. Fingers crossed...

Vi har hittat lite allt möjligt smått och gott i det där jordgolvet. Alltifrån stora, stora stenbumlingar till gamla eternitplattor(!). För er som inte vet så är eternit ett gammaldags byggmaterial som kan finnas i tak och väggar på gamla hus. Det som vi hittat är gamla takplattor. Om det är mindre än en kvadratmeter så får man slänga det utan kostnad på speciell uppsamlingplats på soptippen i Landskrona. Och det var det som tur var. Man ska vara väldigt försiktig när man handskas med eternit för det är starkt cancerframkallande, och man ska helst ha handskar och munskydd, och ska man riva väggar och tak med mycket eternit så måste man ha speciella fläktar mm.

Något som vi också har gjort är att vi har mått upp och märkt ut vart boxväggarna ska gå nånstans, och vart de nya dörrhålen kommer bli. Det känns riktigt, riktigt, riktigt roligt! Jag är också vääääääldigt nära att acceptera en slutgiltig offert på de där skalblocken som vi ska mura upp väggarna med. Mer om det i ett kommande inlägg!

Fler bilder från bygget hittar ni på vår facebooksida Örstorp Gård AB. 

I torsdags fick jag upp en bild på Facebook. Den visade mig och Ferdinand och bildtexten lydde " First time in the saddle", eller första gång i sadeln på svenska. Det var tre år sedan och det har hänt mycket på den tiden. Han har utvecklats från en talangfull, men rätt så nervös och osäker liten 3-åring, till en självsäker och cool 6-åring. I veckan som gått har vi jobbat mycket med samling och tagen bakdel och han bjuder mig stundtals på både tramp och fina slutor. Åh vad jag älskar den hästen! Han är så rolig att rida och träna! Men det har tagit tid. Jag tror att Ferdinand har kommit in i mitt liv för att lära mig tålamod. En egenskap som jag erkänner inte är den mest framträdande i min personlighet... Men just nu är han värd varje uns av tålamod och tid som jag lagt ned, för han är bara så fantastisk! Man lär så länge man lever, och tur är väl det!

Min fina, fina älskade häst! Bilden på mig och Ferdinand för tre år sedan kan ni se på min facebooksida https://www.facebook.com/horseandhuman/

Jag brukar säga att Domingo har kommit in i mitt liv för att lära mig ödmjukhet. Det är nämligen inte så lätt att rida när man sitter på en laddad bomb, men något som gör det ännu svårare är alla dömande blickar! Jag vill sticka ut hakan lite och säga att det är ett svenskt fenomen. Ni vet - jantelagen och allt det där. I Tyskland fick jag aldrig några sneda blickar. Tvärt om så kom folk fram till mig efteråt och klappade mig på axeln och sa "wow, så fantastiskt att du klarar av den där hästen". I början när det hände trodde jag att de skojade eller var sarkastiska... Så ovan var jag vid att man berömde varandra, istället för att döma. Men de menade allvar och jag märkte snabbt hur mycket bättre det gick att rida. Hur mycket mer avslappnad min häst blev när matte slapp oroa sig för läktarkårens dömande blickar. Han kunde fortfarande ha sina dagar, men de blev färre och mildare. Nu låter det som om han är världens monster! Det är han inte! Han är magisk att rida på en bra dag (och de är trots allt betydligt fler än de dåliga). Men så kan han också ha dagar när han står mer på två ben än på fyra. Min förre tränare kallade honom för ett "popcorn". Det kändes väldigt passande!

En annan svidande lärdom som han gett mig är att hur bra man än rider och hur mycket man än tar hand om och månar om sin hästs hälsa så kan man inte stoppa alla hältor. Domingo har varit ett sorgebarn som har drabbats av mer eller mindre alla hältor, syndrom och skador som finns i boken... Ni vet vad SIS är? Skit I Sadeln, och hur det raljeras och skylls på ägaren (fel ridning, fel foder, fel sadel, fel hovslagare osv) när en häst blir skadad. Och jag som ändå är utbildad massageterapeut (jag borde ju kunna förebygga varenda skada) kände mig ett tag så misslyckad som både hästägare och ryttare att det knappt var roligt att gå till stallet längre. Sen skaffade jag Ferdinand som knappt varit skadad eller halt en enda dag på tre år och insåg att det kanske inte är jag som är SIS ändå...

För trots att jag gjort allt för min häst (anpassat sadel, ridit för duktiga tränare, gett honom vilodagar och varit noga med fram- och avskrittning, masserat, kollat tänder, avmaskat, anlitat duktig och dyr hovslagare osv), så gick han sönder gång, på gång, på gång. Och varje gång gick mitt hjärta sönder i tusen bitar tillsammans med honom. Efter detta har jag slutat att döma folk som har halta hästar. Självklart är det så att det finns gånger då man hade kunnat förebygga skada eller gjort saker bättre. Men det är så lätt att skaka på huvudet, och prata bakom ryggen på folk. Jag har sett många exempel där det tisslas och tasslas om att hen borde gjort annorlunda, och om hen bara hade ... så hade hästen varit frisk osv... Och nu pratar jag inte om folk som anlitat hästpratare på distans till sin halta, magra häst! Utan om helt vanliga, seriösa medelsvenssonsryttare som tränar för tränare och anlitar veterinär och gör så gott de kan för sin häst. Det ger så mycket mer om man istället stöttar och höjer varandra!

I dagsläget har Domingo varit frisk och ohalt i drygt två års tid. Jag har hittat en balans och ett sätt att rida/träna och sköta honom som fungerar för just honom. Dessutom har han fått tid att växa och mogna i kroppen, och det tror jag spelar en stor roll i just hans rehabilitering. Han fortsätter att lära mig nya saker nästan varje dag.

Här är en relativt nytagen bild på mig och Domingo när vi leker med lite tramp på banan.

Igår för två år sedan var en dag i kärlekens tecken. Det var nämligen min och min mans Bröllopsdag! Det betyder att vi firade pappers-bröllop igår! Jag firade lite extra med pappersnäsdukar. Massvis med pappersnäsdukar! Jag har nämligen åkt på en riktig dunderförkylning. Passande nog är det min man som har smittat mig så cirkeln blir liksom komplett på något vis...

Vi var lite tjusigare den där dagen för två år sedan... Eller vad tycker ni?

I övrigt har det varit en vecka i murningens tecken! Vi började mura i onsdagskväll, och har sedan spenderat ungefär 4-5 timmar om dagen med att mura igen det 3,5 gånger 2 meter stora hålet som blev efter att vi tog bort dörren (mer om det i förra inlägget). Vi har kommit upp till fönsternivå, så det är cirka 1/4 kvar att mura upp. Men nu har mina föräldrar åkt hem och mina svärföräldrar åker på semester, så sista biten får vi mura upp på egen hand på kvälls- och helgtid. Det kommer med andra ord att ta mer tid. Min pappa har verkligen gjort en riktig hjälteinsats med väggen hittills, så nu är det upp till oss att slutföra hans arbete!

Jag vill påpeka att jag verkligen inte är någon murarexpert, och är man osäker bör man definitivt ta hjälp av någon som kan, men här kommer ändå mina bästa murartips för hobby-murare!  

1. Läs på ordentligt innan du börjar, och ta om du kan hjälp av någon som vet hur man gör. Är man oerfaren ska man definitivt vara två personer som samarbetar! En på varje sida muren så man hela tiden kollar att det blir rakt och bra.
2. Var noggrann när du väljer och blandar murbruket! Det finns olika sorters murbruk för t.ex. ytor inom- utomhus och för extra utsatta ytor.... Det är viktigt att få rätt bruk. När det sen är dags att blanda bruket så mät upp exakt mängd vatten och blanda ordentligt. Det ska vara fluffigt som vispad grädde! När man murar med tegel så går det åt stora mängder bruk och jag rekommenderar verkligen att investera i en blandare/tumlare!
3. Vattna teglet och ytan du ska mura på en stund innan du börjar. Speciellt om det är varmt eller blåsigt ute! Då suger inte teglet ut fukt ur bruket.
4. Använd generöst med bruk och lägg stenarna försiktigt på plats. Man kan knacka dem försiktigt på plats med skaftet på murskrapan, även efter att de lagts ned, men inte trycka hårt eller göra för stora förändringar. Då trycker man ut luftbubblorna ur bruket och det fäster inte lika bra! Blir det fel får man helt enkelt ta bort stenen, skrapa bort bruket och göra om!
5. Ta hela tiden bort överflödigt bruk och snygga till fogarna med en fogpinne. Det är lättare att i efterhand pilla dit lite extra bruk och sen borsta över med en fuktad murarborste - än att försöka få bort överflödigt bruk som torkat...
6. Det står på påsarna att man kan använda bruk som är blandat i ca två timmar, men min erfarenhet är att det redan efter en timme börjar få sämre egenskaper. Så blanda inte i förskott, blanda inte för mycket åt gången och se till att vara redo att börja mura direkt när bruket är klart! Så länge det ligger i tumlaren klarar det sig dock rätt bra. Använd murspik och snöre för att få muren "rak". Om man som oss ska renovera/fylla i en gammal vägg måste man ju följa den vägg som redan är på plats, och kan inte räkna med att något ska vara varken i lod eller våg. Det är både lättare och svårare... Det går ju lite snabbare när man slipper använda vattenpasset i tid och otid, men det är ju också svårare att veta att man verkligen är rätt på det! Följ murarsnöret som en slav, och kolla alltid rakt ovanifrån för annars spelar ögat dig ett spratt och allt blir snett (jag talar av erfarenhet ja).

Redskap/material du behöver när du ska mura är:
Murslev, Fogpinne, Murbruksbalja, Murarhammare, Rotborste, Vattenslang med strilmunstycke, Tumlare eller Murbruksvisp, Spik, Snöre, Torrbruk, Tegel och Hinkar eller skottkärra att ha bruket i. Ska du dessutom som oss fylla i ett dörrhål eller dylikt behöver du också verktyg för att knacka bort gammalt bruk och gamla stenar som t.ex. en vinkelslip, en borrmaskin, en hammare och mejsel mm. Munskydd och skyddsglasögon är inte heller så dumt att ha till hands eftersom det skvätter murbruk och damm åt alla håll och kanter. Och förstås speciella byggkläder och handskar eftersom man blir skitig som få! Och så en massa tid och tålamod, så blir det rätt bra i slutändan! Lycka till!

Såhär långt hade vi hunnit i fredags. Nu Har vi hunnit ytterligare ett par lager upp! Fler bilder från veckans murande hittar ni på vår facebooksida Örstorp Gård AB!

Några härliga galopp-pass på stubben har vi förstås också hunnit med under veckan! På bilden er ni mig och Domingo.

Hej på er! Det har visst blivit ett litet blogg-uppehåll de senaste veckorna. Det betyder dock inte att det inte har hänt saker här på gården. Vi har haft "semester". Eller...min man har haft semester. Själv jobbar jag på mer eller mindre som vanligt - även om hästarna också har fått lite "semester" med många härliga uteritter och några lättare jogg-pass. Jag tror på det här med aktiv-vila, dvs att dra ned på kraven och belastningen men inte ställa av helt. Hästar behöver röra på sig!

Vi har också hunnit med ett Stockholmsbesök och en möhippa, två snabba Falsterbo besök (jag satt på läktaren med SWB's avelsrådgivare under 6-åringarnas kvalritter och såg 7-åringarnas final. Träffade massor av gamla vänner och fick lite bra råd och tips om stallbygge på mässan). Mina föräldrar har varit här under två veckor och pappa har renoverat och målat en ca 100 år gammal allmogesänggavel till oss. Svärföräldrarna har varit i Aachen och dansat folkdans för kungen och drottningen. Jag upptäckte att vi hade Tysklönn på tomten(!!). Dens frökapslar är tydligen jättegiftiga för hästar. Hade ingen aning om det innan jag läste den här artikeln (tack Hippson). Så vi har tagit ned sex stycken träd. Tre stora och tre små (jag undrar om inte en vanlig lönn strök med bland de små träden, men better safe then sorry som man säger). Allt lövverk kördes sedan iväg till tippen. Vi la ut presseningar undertill när vi fällde för att få med alla giftiga "näsor". Vi har också rensat och fällt träd runt ridbanan. Och runt den nya hagen som jag ska börja använda i veckan. Och så har vi faktiskt hunnit ha liiite semester - vi har badat i Saxtorp sjöarna, köpt glass på Otto-glass, ätit mycket god mat i goda vänners lag och sträcksett senaste säsongen av Game of Thrones. Och just det! Doriz är äntligen inseminerad med Firenze 1174 och ska på dräktighetskontroll den 3 augusti.

Mamma och pappa har varit här och hjälpt till med alla vardagsbestyren - som att köra iväg giftiga träd till tippen!

Vad gäller nya stallet så har vi också varit lite duktiga. Vi har lämnat in vår ansökan om bidrag till Jordbruksverket (man kan söka bidrag för att bygga stall när man ska bedriva avel där minst en person har verksamheten som sin huvusakliga inkomstkälla). Jag är hyfsat nöjd med vår ansökan. Den gav mig sjukt mycket huvudbry. Förutom att svara på typ 150 frågor så måste man lämna in en komplett budget för bolaget och en komplett budget för det man har tänkt bygga. Med andra ord väldigt mycket fakta som ska sammanställas och jag har nog lagt ned någonstans mellan 30-40 timmar bara på att få ihop en bra ansökan. Egentligen hade jag velat skicka in två dokument till (som inte är obligatoriska, men som skulle kunnat komplettera ansökan) men när vi äntligen var klara med de sista posterna i byggbudgeten så var jag så slut i huvudet att jag skickade in den ändå. Skönt att ha det gjort i alla fall.

Och skönt att ha en överblick över vad saker och ting faktiskt kostar!! Kan verkligen rekommendera alla som ska bygga stall eller annat att i förväg ta reda på vad saker och ting kostar och ställa upp posterna i en budget. Då kan man enkelt se om något drar iväg och om man kanske måste dra ned lite på något annat. Och räkna hellre lite högt än lite för lågt! Oförutsedda utgifter dyker alltid upp och skulle det bli lite billigare än man budgeterat är det ju inte hela världen. Värre är det om det plötsligt blir dyrare än man tänkt sig.

Jag får klappa mig själv lite på axeln och säga att de flesta posterna ligger ungefär där jag har uppskattad dem. Det finns dock en post som jag definitivt har underskattat och det är boxdörrar... Vi hade ju tänkt mura upp väggar och fronter och bara köpa dörrar. Jag har då lite slarvigt tänkt att en boxdörr är ju ungefär en tredjedel av fronten så då borde priset också vara ca en tredjedel, kanske lite mer med stolpar och så. De flesta företag skriver inte ut priser på bara dörrar utan de skriver ut på mellanväggar och kompletta fronter. Men det visar sig att de tar väldigt bra betalt för sina dörrar. De är nämligen nästan lika dyra som det hade varit att köpa hela fronten. Ska man bygge ett mindre stall skulle jag nästan rekommendera att man köper hela fronter. Eller så gör man som oss och bygger egna dörrar! Det blir betydligt billigare och kan absolut bli lika snyggt. Enda "problemet" är att det är ytterligare ett projekt som tar tid... Jag har varit i kontakt med ett företag i Polen som gör billiga och snygga boxdörrar, men de är så otroligt svåra att få tag på och kommunicera med att jag vågar inte chansa. Så om det inte på något magiskt vis dyker upp ett företag som vill sponsra oss med snygga boxdörrar så får det bli så att vi bygger dem själva.

Vi har också gjort om vår planlösning litegrann. Efter att ha funderat på saken hela vintern så kände jag att "nä, jag vill faktiskt ha fler än två fölboxar". Så vi tog bort en box och gjorde alla andra boxarna större. Det kommer bli 12 stora boxar varav en potentiell hingstbox. Två spolplatser, en uppbindning, en stor sadelkammare/fika rum, tvättrum, förråd och foderkammare. Sadelkammare och uppbindning kommer fortfarande att ligga i varsina ende av stallet (jag har vridit och vänt på det men kommer alltid fram till att det är den bästa lösningen trots allt) det kommer vara ca 20 meter att gå emellan och det är väl ändå inte hela världen? Jag kommer dessutom att ha förvaring i anslutning till uppbindningsplatsen där jag kommer kunna ha borstar, första hjälpen, benskydd m.m. Så det är egentligen bara sadel och träns som måste gås med fram och tillbaka. Jag tror jag kan stå ut med det. Vi har fått den nya ritningen godkänd av länsstyrelsen så nu är det bara att köra!

Just nu står allting dock lite stilla. Vi väntar på offerter och på byggjobbare som ska komma tillbaka från sina semestrar. Vi började försöka bila ned en betongkant som sticker ut över en av de kommande boxarna. Men insåg efter en dags arbete med minimalt resultat att vår vinkelslip inte var tillräckligt kraftig för att klara jobbet. Vi behöver hjälp. Det vi kan göra just nu är att gräva ut golvet (vi har köpt ett par BIG BAG's som finns att köpa på nästan alla byggvaruhus nu för tiden som man kan använda och fylla med t.ex. schaktmassor eller annat som man vill bli av med. Vi funderade på att hyra en dumper men det blev för dyrt), och så kan vi börja mura igen dörrar! MEN - vi behöver mer tegel! Jag håller stenkoll på Blocket efter alla "tegel bortskänkes" annonser, men det finns inte tillräckligt. Så om någon därute råkar ha lite tegel över som ni vill bli av med så kommer vi mer gärna och hämtar upp det! Måtten är 24*12*6.

Tegel sökes med ljus och lykta! Måtten är cirka 24*12*6 (Det är gammalt tegel och inte så himla precist med måtten. De varierar mellan 23-25cm...). Har ni tegel som ni vill bli av med så hör av er på marie@horseandhuman.com. Tack på förhand!

Finns det något sötare än kattungar? Busiga, små, mjuka, kurrande, lekfulla kattungar. Men det finns en baksida. Som alla vi som bor på landet får se. På dom flesta gårdar så har man utekatter som tar möss och råttor. Inget konstigt med det. Men inte alla väljer att kastrera sina utekatter, och här börjar eländet.

Katter är extremt fertila och kan få flera kullar om året med runt 2-5 ungar i varje kull. Det betyder att man i värsta fall kan få 15-20 nya katter från en och samma hona på bara ett år! Min erfarenhet är visserligen att "vildkatter" får lite färre ungar, kanske på grund av att de inte är lika välnärda som tamkatter, och att 1-2 ungar i varje kull stryker med till förmån för vilda rovdjur såsom räv eller större rovfåglar. Katter som inte är kastrerade har ett större revir och flyttar runt för att hitta nya jaktmarker och nya honor i större utsträckning än kastrerade katter. Det blir till slut att problem för alla runt omkring.

Bara här på gården föddes från i juli förra året två kullar med tre katter i varje varav fyra stycken nådde vuxen ålder, av "våran" vilda kattmamma. Vi gick alltså från noll till fem katter inom ett halvår. Som ni som följt bloggen vet om, så har vi lagt en hel del tid på att tämja, fånga in och kastrera dessa kattungar. Vår plan var att fånga in katt-mamman som vi kallade Rosie och kastrera även henne. Men innan vi hann med det så dök en ny katt upp på gården. Det var en stor, vackert tigrerad/fläckig katt, och till en början tyckte jag inte det gjorde så mycket. Den dök upp ibland - oftast såg vi den smyga runt knutarna genom något fönster. Men så märkte vi att den var elak mot våra katter. Rosie var den första som försvann. Sedan försvann Tiger och Falcon, och till sist Vitnos (Vitnos upphittades nästan 3 månader senare på en gård ett par kilometer bort. Då hade hon en kraftig hälta som tyvärr visade sig vare en fraktur, antagligen påkörd av en bil. Hon har fått vård och ett nytt hem/liv som innekatt. Man tror att hon kommer bli helt smärtfri, men lite halt för resten av livet). Den enda som stannat kvar är Pripps. Även hon har gått sina duster med den "elaka katten" som vi kallar den nu för tiden, men hon är en liten tuffing.

Folk som inte har träffat en vildkatt förstår inte. "Men varför fångar ni den inte bara?" får man ibland höra. Well... Det tog ungefär 7 månader innan Rosie började äta av den kattmat som vi la ut. Trots att de andra kattungarna åt, och trots att vi gick 20m bort och väntade lääänge. Vi försökte ge mat inne i en kattbur. Tänkte att om vi lämnar den där så kommer de känna sig trygga och våga gå in så småningom. Så tusen heller!! Den maten låg orörd i flera veckor (vi bytte till ny färsk mat under tiden förstås). En "vildkatt" är som en räv eller annat vilt rovdjur. De VILL INTE bli klappade, upplyfta, matade, leka med eller på något vis ha med människor att göra överhuvudtaget. "Vildkatter" som kommer fram och vill bli klappade har nån gång i tiden tillhört någon. Det kan jag garantera! Enligt Länsstyrelsen så är alla herrelösa katter "förvildade" dvs katter som härstammar från en tamkatt. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det - men min definition av en "vildkatt" är en katt som är född i det vilda och aldrig haft nära kontakt med en människa. Och såna finns det gått om på landet!

Den senaste tiden har vi alla möjliga katter här som kommer och går. Det är Pripps, förstås, som bor här. Sen är det den elaka katten, den stora grå, den lilla tigrerade, den stora svarta, den lilla svarta, den nya fläckiga, den nya grå/gula och så våra senaste tillskott Carlsberg (Calle) och Stella (och Ja - det är min man som döpt dem)! Två kattungar som vi hittade när vi röjde på gården. De bor just nu i en box i väntan på ett nytt hem. Och så sent som igår så hittade vi tre nya kattungar, relativt nykläckta och för små för att lämna sin mamma. Jag har inte hjärta att slå ihjäl dem. Men vi kan ju inte heller ta hand om och kastrera alla dessa katter! Driver vi hästavel eller kattfarm?!

Söt som socker! Stella vill bli kliad på magen.

Så snälla, snälla ni ta ansvar för era katter! Utekatter skall vara kastrerade (eller gå på P-piller) och märkta så att man enkelt kan se om de tillhör någon. Själv funderar jag starkt på att köpa en kattfälla...

Här hittade jag en bra länk från Länsstyrelsen med många svar på frågor som man kan tänkas ha gällande herrelösa katter.

Hej allihopa! Så var det måndag igen och vi har haft en riktigt produktiv helg bakom oss! Mina svärföräldrar har varit här hela helgen och hjälpt oss förbereda "ladan" inför dess förvandling till häststall. Vi har samlat på oss lite smått och gott under det här året som gått och det känns sååå himla skönt att ha fått gjort en riktig utrensning. Jag som är lite av en ordningsfreak blir kanske lite extra lycklig av rena, tomma ytor? Jag vet inte?

Men vi har inte bara gått igenom ladan utan även verkstan, garaget, silon och huset har fått sig en genomgång. Vi la allt i olika högar - brännbart, kartong, elektronik, metall, virke, impregnerat virke, plast osv. Och sen in i transporten i turordning så är det enkelt att lasta ut allt och slänga på återvinningscentralen. Dom tar även emot gamla telefonstolpar som vi har ett gäng liggandes som tidigare låg runt ridbanan när vi flyttade in. Vi ska bara såga upp dem i småbitar och sen kan vi köra iväg dem och slänga. Det hann vi dock inte med den här helgen. Men skönt att veta vad vi ska göra av dem. Det kommer vara ytterligare en sten från mina axlar att få bort dom där mörkna stockarna. Vi har också kört bort ett helt flak(!) med mögligt hösilage! Samt en hel hästtransport med hösilageplast.

Ett skepp kommer lastat! Med mögligt hösilage.

Och så ett års förbrukning av hösilageplast. Samlas in två ggr per år i Tågarp.

Jag börjar återigen kunna se visionen av mitt fina luftiga, drömstall - det jag såg framför mig när vi var på vår första visning och när vi flyttade in! Under hela vintern har det liksom bara varit en mörk och stökig lada där jag hämtar hö och halm. Men det är fortfarande en overklig känsla att det faktiskt kan vara ett användbart stall om bara någon månad eller två (notera att jag skriver "användbart" och inte "färdigt"... Jag har lärt mig tillräckligt om att bygga för att veta att allting tar längre tid än man tror, så jag tar inte ut några segrar i förskott...). Det är ändå en pirrande känsla! 

Förutom att städa och organisera har vi också flyttat på gödselrampen. Bara någon meter, men det behövde göras eftersom vi så småningom ska mura igen och flytta på några av dörrarna, och då hade den varit i vägen. Vi kunde använda lastaren och bara lyfta hela rampen på gafflarna. Sen fick vi flytta betongblocken för hand och sist men inte minst sätta tillbaka rampen på plats. Det är som om den alltid har stått där! Jag är så nöjd. Sen avslutades helgen med lektioner i solen på ridbanan, och sen en köttbit på grillen och nypotatis till middag. Härligt avslut!

Gödselrampen och containern på sin nya plats. Tanken är ju att vi ska gjuta platta, men jag vågar inte lova att det kommer hinnas med inom snar framtid... Bäst att vara på den säkra sidan!

Lektionerna här hemma börjar komma igång riktigt bra! Och så har jag äntligen fått upp lite mer info på min hemsida igen efter att den kraschade förra hösten! Jag skulle vilja ha upp lite mer bilder, men det får väl komma lite pö om pö. Kolla in den på www.horseandhuman.com! Vad tycks?