Vilken värme! Dom säger att det är den varmaste majmånaden i Skåne sedan man började mäta medeltemperaturen för många, många år sedan. Jag gör mitt bästa för att rida tidigt på morgonen eller sent på kvällen, för mitt på dagen smälter man bort i solen. Hästarna klarar det rätt bra. Men det är viktigt att se till att de får i sig tillräckligt med vätska och salt. Jag ger mina hästar extra slabbig betfor med tillsatt salt direkt efter ridningen. Som sportdryck för hästar! Och så har de förstås fri tillgång till vatten i både hage och box. Men jag ska inte klaga! Det är faktiskt magiskt vackert och underbart härligt att bo på gård just nu! 

28-29 grader i skuggan var standard hela förra veckan. Den här veckan ska det bli lite humanare 20-25.

I torsdagskväll och fredagsmorse körde jag iväg mina ston till respektive seminstation! Prinsessan kom igång och brunstade på onsdagen och Doriz hängde på. De inseminerades på fredagen, men Prinsessan hade inte släppt sitt ägg så hon ska insemineras igen idag. Doriz ska undersökas igen under förmiddagen så jag får besked vid lunchtid. Så håll tummarna lite till är ni snälla!

I övrigt har vi ägnat stor del av veckan till trädgårdsarbete och allmänt underhåll här på gården. Så fort man ägnar sig åt något stort projekt så hamnar underhållet lite på efterkälken, så ibland måste man sätta allt vad byggande heter på lite paus och bara komma ikapp lite. Mina föräldrar har bland annat ägnat nästan två hela dagar åt att rensa bort ett tjockt, grönt lager av flytalger från vår damm. Vi har köpt något som heter AlgoSol som ska hindra dem från att komma tillbaka - i alla fall ett på ett tag. Får hoppas det fungerar. Vi har planterat blommor i våra krukor, och jordgubbar i terasserna på baksidan (sydsidan) av huset. Vi har rensat ogräs, flyttat rishögar, meckat med gräsklipparen, börjar klippa häcken, bytt ut det gamla backlåset till pumpen (det var någon som sa att de inte kunde ha timer på bevattningen för dom måste fylla på pumpen manuellt innan den går igång - det är ditt backlås som inte fungerar! Skaffa ett nytt så slipper du det problemet.) osv. Jag fick vada runt i bäcken och under bron och kände mig för en kort sekund som Indiana Jones.

Känner mig litegranna som Indiana Jones i kloakerna - men bara lite.

Jag gör mitt bästa för att hinna planera och ta in offerter på vårt stallbygge som ska dra igång på allvar i juli när min man har "semester" (hur mycket semester det faktiskt blir återstår väl att se). Min tanke är att vi ska få stallet beboeligt under sommaren så vi kan flytta in hästarna lagom till att det blir dags att stalla in stona. Sen räknar jag med att det fortfarande kommer vara detaljer kvar att fixa under hösten. Det kan vara saker som krokar och täckeshängare och andra småsaker. Sadelkammaren gör vi under hösten/vintern, och sen tvättstuga/förråd m.m. till våren. Vi får väl se hur det går med den tidsplanen... Innan vi kan börja bygga måste vi dock köra en riktig storstädning och rensa bort gammalt virke och annat skräp och bråte som hamnat inne i ladan där stallet ska bli. En del av det ska sparas och återvinnas, och annat är bara skräp som ska köras iväg till tippen. Sen ska vi mura upp två boxar så att de finns där till stona ifall vi behöver stalla in dem tidigare än beräknat. Man vet aldrig vad som händer... Och med dem orden önskar jag er alla en glad nationaldag!

Svensk sommar när den är om allra bäst? Så här avslutar vi alla våra ridpass på banan - med en skritt-tur runt stohagen.

Ett inlägg om att släcka bränder, och om konsten att göra ingenting.

Det känns ju passande såhär i Valborgstider att prata om att släcka bränder. Men det är inte det typen av brasor som jag talar om. Nej, jag talar om den typen som hela tiden dyker upp i ens vardag - saker som måste lagas, deadlines som måste hållas, saker som ska kollas upp innan man kan....osv.

Den senaste tiden har jag ägnat mig åt brandsläckning på heltid! Det har varit lite för mycket i säkert en månad eller mer nu. Jag har vetat om det, men inte känt att jag kunnat göra så mycket åt saken. Jag har bett om hjälp där jag kunnat. Jag har prioriterat bort sånt som inte måste göras. Och tänkt att "snart lugnar det ner sig, om jag bara...".

Problemet är att jag hur jag än försöker inte kan sluta se och störa mig på alla dom där sakerna som inte hinns med. Jag kan strunta i att sortera tvätten, eller hoppa över att kratta gårdsplanen en dag eller två - men även om det skapar tid, så tar det inte bort någon stress! Eftersom jag stör mig något vansinnigt varje gång jag går förbi och ser oredan. OCD, någon......? Ett annat problem jag har är att jag inte kan sluta jobba. När jag har någon minut över så tar jag genast tag i någon arbetsuppgift. De tar ju aldrig slut!

Min man är mycket bättre än mig på att göra ingenting. När vi lagar mat till exempel. När jag lagar mat så använder jag all dötid (t.ex när man väntar på att pastan ska koka klart) till att städa i köket, diska och plocka undan. När min man lagar mat så ser han på tv samtidigt eller spelar spel på sin telefon... En stunds avkoppling! Medans jag blir tokig på att disken står kvar framme... Fast det är klart - jag brukar ju lyssna på hög musik och dansa runt i köket samtidigt som jag sjunger med och diskar så... Det kanske var ett dåligt exempel, men jag tror ni fattar andemeningen.

Ibland blir man tvingad att göra ingenting - som idag då jag legat helt däckad med migrän. Jag har enbart lyckats ta mig utanför dörren för att släppa ut och in djur och mocka/fodra stallet. I övrigt har jag sovit som en stock i soffan. Nån gång runt 19:30 började hjärnan klarna och genast gå på högvarv igen. "Jag hinner kanske ansöka om projektstöd, eller fixa papperna som Bolagsverket ville ha in?". Men nej. Inte idag, inte ikväll. Ikväll ska jag unna mig lyxen att göra ingenting, förutom att ta det lugnt och äta sushi (och skriva det här blogginlägget då).

Tack och hej leverpastej! Och glöm inte att även om det ibland är viktigt att få saker gjorda - så är det också viktigt att ibland göra ingenting!

Brrrr....! Jag skriver till er från ett kallt och blåsigt Skåne. Vi har haft vinterjackor, vantar och mössor på oss sedan någon gång i slutet av förra veckan! Men imorgon ska det visst sluta blåsa och bli lite vårlikt igen. Inte en dag för tidigt om du frågar mig!

I helgen fick vi massor av bra saker som jag väljer att gruppera under namnet "vårstädning" eller kanske ska man kalla det "vårinventering" gjorda? Vad är det med våren som gör att man per automatik plötsligt vill putsa fönster och sopa ned spindelväv? Så är det i alla fall för mig. Plötsligt drabbas jag av en icke-försumbar städlust som lyser med sin frånvaro hela vintern. Nåväl - man får mycket gjort i alla fall! Förutom att städa har vi släpat bort ris som blåst- eller kapats ned. Min granne har en hittat en aktör som kommer ut med en griparm och flismaskin och flisar både ris och hela stockar på plats - gratis (mot att han får flisen förstås)! Så jag passade på att fråga om han inte ville ha vårt ris också - och det ville han gärna. Så då blev vi av med det! Men ingen fara - vi har fortfarande massor av ris kvar att bränna på Valborg, om någon nu oroade sig för den saken....

En annan del i "vårinventeringen" var att se över hagarna. Vi har tryckt ned hörnstolparna lite extra med lastaren, så att de verkligen sitter. Och gått över de andra stolparna för att se om det är någon som tryckts upp av tjälen som behövde tryckas till lite. Vi har också spänt trådarna och kollat över isolatorerna. Fler stängseltips hittar ni på Djurgårdens Ridsport & Stängsels här.
  

En sådan här manick kostar inte många kronor, men sparar mycket tid och kraft när man ska sätta upp många isolatorer!
  
Mina föräldrar (som kom i lördags kväll) har ägnat delar av tiden till att sätta upp isolatorer på det som ska bli de nya hagarna (beteshagen där stona ska gå och den nya rasthagen). Jag hittade en liten manick som man fäster på skruvdragaren och sedan drar i isolatorerna med - lätt som en plätt! Den kostade 27kr och känns som en väl värd investering när man har många isolatorer att sätta upp...
  

  
Förutom det så har vi också hunnit färdigt med "projekt-grov-utpytsning-av-bärlagret". Nu väntar jag med spänning på att det ska bli torsdag för då kommer en entreprenör som ska hyvla till bärlagret så att det blir helt jämt - och sedan pytsa ut och jämna till även nästa lager som kommer att bestå av 10cm stenmjöl 0-5. Det hela kräver en hel del koordinatin mellan entreprenör och grusföretag (och eftersom jag betalar entreprenören per timme så vill jag ju inte att han ska stå sysslolös. Samtidigt får det inte komma för mycket grus på en gång för lastbilarna är för tunga för att köra över dräneringsrören och allt grus måste därför tippas i början av banan). Jag har därför ringt runt en massa samtal för att koordinera det hela. Mellan kl 07:00 och 07:30 kommer entreprenören. Vid 11-12 tiden bör han vara redo för första lasset stenmjöl som ska vara på ca 37 ton med lastväxlare. Dock kan det ta mindre/längre tid lite beroende på kvalitén på vårt underarbete(...) så jag får ha gruskillarna på stand-by ifall något ändras i planen... Börjar verkligen känns mig som en riktig projektledare på hög nivå. Om den här dressyrgrejen går åt skogen kan jag ta jobb på en byggfirma! Haha!
  

Så här ser ridbanan ut just nu efter vår grovutpytsning med lastaren och några varv med släpan.
  
Ett bra tips som jag fick av entreprenören var att alltid räkna lite extra när man beställer grus. Han menade att när gruset packas så "tar det mindre plats" (verkar ju logiskt). Och vill man då ha ett lager på till exempel 10 cm så får man räkna på ett lager som är kanske 11-12 cm i opackat tillstånd. i mitt fall innebär det att jag får beställa 150 ton stenmjöl istället för 126 ton. Han tyckte inte heller att man ska behöva packa det extra med en padda eller vält eftersom det packas naturligt när man kör över det med maskin och hyvel. Och även om man vill ha en fast bana - så ska den ju inte vara för hård - då tappar den sina dränerande egenskaper kan i värsta fall bli så hård att den inte känns bra att rida på.
  
Vi har också hunnit påbörja "projekt-dränering-av-markerna". Dvs börjat gräva ett öppet dike som skall gå hela vägen längs markgränsen mellan vår och grannens mark - och sedan dras rätt ned i bäcken. Vi hann väl gräva en 50 meter av de 150 meter som ska grävas (med grävarmen på lastaren förstås - ett sådant jobb gör man inte för hand!!), och ska fortsätta med det nästa helg. Min man är ledig på fredag så vi borde hinna klart med hela diket. På lördag ska vi gå och se Apassionata i Malmö. Det ska också bli kul!
  

     
Min man gräver dike. Det blir ett smalt, ca 50 cm djupt öppet dike, som ska gå längst hela "tomtgränsen".
  
Igår var jag iväg och tränade med Domingo igen! Min tränare sa att det citat "Var som att bläddra i en ridhandbok" att se oss tillsammans. Och menade att det verkligen har lossnat för oss sedan han såg oss sist (alltså förra sommaren - inte för två veckor sedan). Jag tar det som en komplimang! Vi jobbade bland annat med samling, steglängd och kadens, och fick vid ett par tillfällen till en helt underbar början-till-passage-liknande trav, och så fick vi bra hjälp med slutorna! Jag vet att jag är lite tjatig - men jag är så vansinnigt glad för mina fina hästar just nu!
  
Och nu ropar pappa att maten är klar (en STOR lyx med att ha sina föräldrar på besök är att man kan få maten serverad och klar)! Så klart slut för den här gången, jag ska försöka uppdatera snart igen så ni inte missar några av framstegen med ridbanan och allting annat som händer på gården just nu!
  

Ännu en milstolpe avklarad på gården! Alla dräneringsrören är på plats på ridbanan och vi har börjat sprida ut bärlagret! Hade det inte varit för att vi fick soppatorsk på lastaren på söndagskvällen hade vi varit mer eller mindre klara med åtminstone "grovutpytsningen" av bärlagret - eller vad vi nu ska kalla det. Arbetet med att gräva rännor,  lägga rör och täcka över gick till precis som förra helgen. Ni kan läsa en mer detaljerad beskrivning i förra inlägget.

Flitiga familjen! Sista röret på plats och nu blir det fikapaus!
  
Men det återstår med andra ord en hel del jobb innan vi har en helt slät yta att jobba med. Och från och med nu är det helt 100 % slätt som gäller. Inga gropar, hålor, sänkor, kullar eller toppar är ok. Det måste vara jämnt och slätt över precis hela banan om man vill att den ska ha samma ridegenskaper vart man än befinner sig på den - och det vill man ju! Därför håller jag så smått på att ta in offerter på vad det hade kostat att hyvla till bärlagret och sedan lägga ut mellanlagret som kommer bestå av stenmjöl. Jag tror nog att vi kan få det helt slätt själva också, men det kommer att ta oss betydligt mer tid och dessutom måste vi antagligen hyra in en bättre (dvs mindre, modernare, lite mer finkänslig) maskin än vad vi har att jobba med i dagsläget. Och då är det kanske värt att ta in en entreprenör? Det går snabbare och blir (förhoppningsvis) garanterat bra. Men det beror förstås helt del på priset... Det hade varit väldigt skönt att få det gjort. Vi har så många andra projekt som behöver tid just nu. 

En "grovutpytsning av bärlagret är klart. Men det liknar mer ett månlandsskap än en ridbana....
  
"Projekt avel" rullar vidare. Jag var på Gränbos hingstvisning i lördags och fick bland annat hälsa på Domingos pappa "Kung Gränsbo", eller Bocelli som han också kallas. Fick också njuta av Domingos namne Heston for U (från samma stuteri som min D), som verkligen hade utvecklats  fantastiskt sen jag såg honom sist. En riktig wow-häst för framtiden. Han hade blivit så mycket lättare i fronten utan att tappa sina fina bakben, och verkar dessutom ha ett riktigt toppenpsyke. I like! Stona kommer den 30/4 och 1/5 och vi har fortfarande en del saker att förbereda på gården innan vi är redo för dem. Men på lördag kommer mina föräldrar ned och stannar en dryg vecka och hjälper till lite. Så vi ligger bra till i planeringen. 

Rabatten börjar bli grön och fin igen. Påskliljorna är visserligen någon vecka sena - men så vackra i solen!
  
Just nu är vi i en sån där härlig tid på året då allting börjar växa och bli grönt igen. Jag njuter mer eller mindre varje dag av någon ny knopp eller blomma som slagit ut. Det kan vara ett tecken på att jag börjar bli gammal... Jag vet inte, men fint är det! "Tyvärr" innebär det också att "Projekt trädgård" börjar göra sig påmint. Det är framförallt gräsmattan som behöver kärlek i form av gödsel och mossbekämpning, men också ogräs som växer på gårdsplanen, potatis och fröer som ska planteras, björnbärsbuskar som ska beskäras och en oändlig mängd kvistar och grenar som blåst ned under höst/vinterstormarna som behöver samlas upp och brännas mm. Det blir ett rejält majbål här på Örstorp i månadsskiftet... 

En av våra många "små" rishögar som skall brännas upp...
  
Igår var jag och tränade för Kerstin med Ferdinand. Han börjar bli så fin! Det är så vansinnigt roligt att rida just nu och jag är så himla glad och tacksam och stolt över mina fina hästar! Det börjar kännas som att det snart är dags för tävlingsdebut för Ferdi, jag vet bara inte riktigt hur det ska hinnas med. "Projekt tävla" ligger inte jättehögt på prioriteringslistan. Men det hade varit bra övning för honom att komma ut lite så jag får kanske ta mig kragen och bara se till att komma iväg! 

Min söta lilla häst var trött på onsdagmorgonen.

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

I helgen har vi "äntligen" börjat lägga ner dräneringsrören på ridbanan! Jag skriver "äntligen" inom citationstecken för det är inte det roligaste arbete man kan ägna sina helger åt, men det är skönt att få det gjort eftersom det är det sista riktigt tidskrävande och jobbiga steget med att anlägga min ridbana (alltså inte det sista steget, men allting efter detta är såååå mycket enklare). Som ni sett tidigare i bloggen har mitt bärlager redan legat och väntat på oss ett par veckors tid, medan vi varit upptagna med andra projekt, men i helgen fick det alltså komma till nytta.

De av er som har följt bloggen vet att vi redan har grävt dräneringsdiken på ridbanan med lastaren - flera gånger till och med! Första gången gjorde vi det för vi trodde det var rätt läge att göra det innan vi byggde staketet runt banan. Sedan insåg vi att vi måste lägga på mer fyllnadsmaterial och att vi inte vill ha rören under detta så då fick vi fylla igen dem igen. Sen insåg vi det vi redan visste - att dräneringen är för dålig på banan - och att om vi ska få den i tillräckligt bra skick för att kunna köra på med maskiner och lastbilar så måste vi hjälpa dräneringen på traven, så då grävde vi om dom igen - fullt medvetna om att de skulle komma att bli förstörda vid nästkommande grusleverans. Sagt och gjort.

Men nu är det alltså dags! Nu ska det läggas i rör som ska täckas över med tvättad bergkross och sen ska bärlagret bestående av 15 cm bergkross 0-32 (0-32 står för storleken på stenen där 0 mm är de minsta och 32 mm de största). Man använder normalt 0-30 eller 0-32 som bärlager på en ridbana mest beroende på vad som finns tillgängligt i trakterna eftersom det är tungt och dyrt att frakta långa sträckor. Till min bana som är 20*42 m kommer det att gå åt 150 ton bergkross! Det motsvarar 10 stycken rediga grushögar.

Vi kommer att lägga dräneringsrör på tvären över banan med ca 6-7 meters mellanrum. Det blir lite olika eftersom vi måste anpassa oss lite efter naturen så att inte rören hamnar precis vid något av de stora träden som ramar in banan. Men det gör ingenting. Här är det inte lika viktigt med millimeterpassning som det var när vi t.ex. skulle gjuta plintarna till staketet. Det kommer bli 6 rör, och så det som vi redan grävt ned framför ridbanan för att samla upp vattnet som kommer rinnandes från gårdsplanen ned för vägen (mer om det arbetet kan ni läsa bland annat här och här).

Vi har redan lagt ned och täckt två hela rör samt två tredjedelar av rör nummer tre. Alltså två och en tredjedel kvar till nästa helg. Sen kan vi börja skyffla ut bärlagret med lastaren!

Först gräver min man ett smalt dike med lutning ned mot bäcken med grävarmen på lastaren. Han börjar bli riktigt bra på det! Eftersom vi inte vill blanda det material vi gräver upp med bärlagret så tippar vi det utanför banan där det så småningom skall plattas till och bilda en liten platå där jag ska kunna sitta när jag håller mina lektioner mm. När diket är grävt jämnar vi till botten med en smal grävspade, och sen för att kolla att vi har en korrekt lutning och inget bakfall någonstans på vägen har vi dragit ned en vattenslang och så fyller vi diket med vatten! Första gången la vi ned röret och gick sedan och mätte hela vägen med vattenpass - det tar en EVIGHET att göra på det sättet! Låter man istället vatten rinna från den högsta punkten till den lägsta så ser man på en gång vart det tar stopp (dvs är för högt), och vart det blir vattenansamlingar (dvs för djupt). Och då är det superenkelt att bara gräva bort lite material och skyffla på lite nytt där det är för lågt. Idéen att använda vatten var min - och rätt så briljant om jag får säga det själv....

När botten på diket är helt jämn och vattnet har runnit bort (det tar kanske 20 min och under tiden kan man börja gräva nästa dike), så kan man lägga ned röret och börja täcka det med tvättat bergkross. Den tvättade bergkrossen är egentligen bara ytlagret av våra bergkross-högar som legat utomhus ett par veckor och blivit tvättat av regnet. Ett bra sätt att spara tid och pengar eftersom tvättat grus normalt sett kostar mer än otvättat, och vi slipper stå och tvätta det själva - bara att låta naturen sköta jobbet! 

Även täckandet av röret måste ske "för hand", dvs med en skyffel, en skottkärra och en kratta och INTE med lastaren. Detta pga att röret knappt väger någonting och man måste hålla ned röret samtidigt som man försiktigt krattar på stenen. Släpper man bara en skopa grus över röret så är risken mycket stor att stenen letar sig in under röret och lyfter upp det. Och då får vi bakfall och vattnet kan inte rinna undan som det ska.
  

Fantastiska Eclectisch med Ida-Linn Lundholm i sadeln från Tullstorps hingstvisning i helgen. Skönt att få njuta av den lite mer glamorösa sidan av hästlivet ibland också... 
  
Det är den här processen och allt handjobb som gör att det är både tungt och tidskrävande att lägga dräneringen. Men jag hoppas att vi blir färdiga till helgen som kommer! Precis som förra helgen kommer jag smita iväg ett par timmar på lördagen för att gå på hingstvisning. Förra helgen var det Tullstorp och nu på lördag är det Gränsbo.
  
Det är så inspirerande att titta på alla dessa fina hingstar! Jag blev lite kär i både Skovaens Rafael och Eclectisch som såg helt magisk ut att rida! Och på tal om magi... I måndags var jag äntligen iväg på årets först träning med Domingo! Han skötte sig exemplariskt och gick på transporten utan minsta tvekan och bjöd sedan på en fantastisk ridkänsla! Det är som att rida på moln och jag har fortfarande inte slutat le! Tänk om den här underbara hästen kan få vara lite frisk för en gångs skull?! Nä, jag säger det inte högt för då går han väl och snubblar i hagen bara för att... Men inombords hoppar jag förtjust på stället och klappar händerna. Håll tummarna för oss är ni snälla! 
  

Min fina Domingo lastad och redo att åka och träna för Henrik!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Livet fortsätter vidare i en sisådär 180 knyck. Fast just idag har jag dragit ner tempot till sköldpadsnivå. Jag har drabbats av en man-cold (dvs en vanlig förkylning  – bara sååå mycket värre). Jag var rätt täppt redan igår, men jag hade bokat lektion med Kerstin och jag bara vägrar bli sjuk när jag ska träna! Det var en mycket givande träning som filmades av min man så nu kan jag titta om och om igen och njuta av min fantastiska häst och detaljstudera alla ryttarens fel och brister så jag kan bli bättre till nästa gång. 

Hur som helst – i helgen ägnade vi och svärföräldrarna oss åt att sätta upp stolpar till det som ska bli stonas beteshage i sommar. Ca två hektar så jag hoppas att betet kommer räcka iaf en månad eller en och en halv. Efter det får vi stödfodra. Betet består av insådd vall. Det ska gödslas nu undrar våren. Vi har också satt upp en ny rasthage som blir något mindre än de nuvarande, men ändå helt ok i storlek. Jag tänkte också få upp en konvalescenthage på ca 10*10 m. Och sen hoppas att jag aldrig behöver använda den.... Men om olyckan är framme är det bättre att vara beredd...

Jag köpte rejält långa stolpar den här gången. Stolparna har vi köpt på Djurgårdens Ridsport & Stängsel. De förra var 175 cm långa och är nedtryckte ca 50 cm i marken. Men jag tycker de ä lite för vingliga den här omgången valde jag 225 cm långa stolpar som vi har tryckt ned nästan 75 cm i marken! Vi hade aldrig kunnat göra det för hand om marken varit för hård. Tack gode Gud för lastaren!
Förra gången vi gjorde hagar var mitt i sommaren och marken var stenhård. Det var ett h-te rent ut sagt, och varje stolpe tog nånstans mellan 30-45 minuter att få ned med hjälp av jordborr, spett och en väldans massa svett och tårar. Den här gången använde vi spett – gjorde ett litet hål. Satte ned stolpen, och sen fick lastaren göra resten. Det tog i genomsnitt 10 minuter per stolpe. Men när man ska sätta 171 stolpar så tar det ändå en hel helg! Vi hade i alla fall tur med vädret. Även om dagarna började lite disigt så avslutades de i strålande solsken och jag tror t.o.m att jag har fått några nya fräknar på näsan. 

Processen gick till enligt följande: Jag håller i stolen medans min man försiktigt styr skopan så att han "får fatt" på stolpen. Sen backar jag undan på behörigt säkerhetsavstånd medans min man trycker ned stolpen i marken med skopan. För att få stolpen så rak som möjligt håller jag ett vakande öga och pekar frammåt/bakåt om något behöver korrigeras (höger/vänster ser han själv från sin position i lastaren). Vi har inte brytt oss om att mäta med vattenpass. Hade det varit en mindre konvalescenthage eller liten rasthage är det viktigare att stolparna inte lutar. På en beteshage räcker det med ögonmått.  

Vanligtvis sätter man två till tre eltrådar på 60, 90 och 120 cm höjd. Jag hade tänkt mig två trådar. På rasthagarna har jag elband på 120 överst och eltråd på 60 cm underst. På hagen där Settan (shettisen) går finns det en tråd på 30 cm också. Det värsta jag vet är trådar som är dåligt spända eller dragna kors och tvärs. Jag har sett alldeles för många olyckor där hästar skurit upp sig på eltrådar. Jag föredrar att ha en lite tunnare tråd som är ordentligt spänd så att den går av om en häst skulle slå med benen eller få panik och springa igenom staketet. Om en häst trasslar in sig i tråden finns det ju egentligen bara två alternativ – antingen går tråden av eller så går hästen sönder... Och då föredrar jag ju om tråden går av. Jag brukar ha en tunn tråd som jag kan vira ett varv runt isolatorn innan jag drar den vidare, så hindrar man att hela staketet fallerar om tråden skulle gå av på något ställe. Min plan är att så småningom ha trästaket, men det blir inte förrän stallet är färdigt och vi gör lite mer permanenta hagar. 

Såhär virar jag tråden runt isolatorn, så hindrar man att hela hagen fallerar om tråden skulle gå av mellan två stolpar.

Jag har satt mina stolpar med fem meters mellanrum, både på rasthagarna och på beteshagen. Det känns rätt lagom. Man kan i allmänhet säga att ju mindre hagar man har desto viktigare blir det med ett ordentligt staket. I en stor beteshage med massa gräs är risken för att hästarna ska gå på staketet rätt liten. Medan i en liten konvalescenthage är risken för uttråkad häst väldigt stor... Då måste stolparna sitta som berget, tråden vara ordentligt dragen och sträckt osv.
  
Helst ska konvalescenthagar vara hårdgjorda och/eller dränerade så att de håller sig fina även under den geggiga säsongen. Det kan ju finnas olika anledningar till att man måste använda en konvalescenthage t.ex sårskada där man inte vill ha skit i såret, eller envis mugg som förvärras av blöt lera! När jag gör konvalescenthage så sätter jag stolpen lite närmre varandra, och gör gärna hagen lite högre så att översta tråden är på t.ex. 150 cm. Det kan också vara en bra idé att ha en höhäck i hagen så att hästen har lite att pilla med medan den är ute. Annars är jag inget stort fan av att fodra hästarna i hagen eftersom det ökar risken för sandkolik. Men i en hårdgjord hage med en höhäck är vinsten större än risken. Den här årstiden när gräset börjar växa och hästarna gärna går och pillar lite i jorden på jakt efter dessa späda strån kan det vara en bra idé att ge lite extra loppfrö i fodret – så minskar man risken för sandkolik! 

Ja, det var några av mina bästa hagtips! Härnäst på schemat står spridning av bärlager på ridbanan och nedläggning av dräneringsrören. Innan stona kommer ska vi också gräva dike runt beteshagen och göra en till två stenkistor där vi sett att det tenderar att bli vattensjukt. Men nu ska vi fira påsk med mina föräldrar och syster som kommer hit och stannar över påskhelgen!
  
Glad Påsk på er! 

  

Halloj! Så var det fredag igen och jag har lyckats stjäla mig ett par minuter för ett blogginlägg. Det är som sagt full rulle här på gården just nu. Jag håller parallellt på med tre projekt (eller kanske fler när jag tänker efter?) - "projekt ridbana", "projekt nya hagar" och "projekt bygga stall". Förutom det så har vi ju "projekt avel" och "projekt starta aktiebolag" som är heta just nu. Vi ska heller inte glömma "projekt få-den-nya-bankdosan-att-fungera".... Det sistnämnda är ett projekt som man lätt skulle kunna missta för ett av de lite enklare sakerna på listan. Men icke! Jag vet inte hur många svordomar jag ödslat på den där dosan vid det här laget, men inte fungerar den bättre för det. Så idag blir det till att ta tjuren vid hornen och snällt ställa sig i telefonkö, så att någon vänlig supporter-kille (eller tjej) kan förklara för mig varför den inte vill som jag vill. Det värsta är att bara att hitta telefonnumret till supporten brukar vara något av ett projekt i sig... Nåväl, de säger ju att vi hästtjejer är tuffa så nog ska jag väl klara av att överlista en liten bankdosa? Kan man tycka... 

Hur som helst. Medans jag sitter här och skriver så håller killarna från Norrvidinge som bäst på att lasta av bärlager (bergkross 0-32) på min ridbana. Allt som allt ett par hundra ton. Dom har kört skytteltrafik här hela eftermiddagen. Jag tänkte det var bra att passa på att lasta av nu när det har varit torrt och fint väder i nästa två veckor, så banan är relativt torr och bra att köra på.

Men det är faktiskt inte skyffla grus som vi ska ägna oss åt i helgen. Utan vi ska sätta stolpar till några nya hagar. Jag tänker mig att det skall bli en ny rasthage och så ett sommarbete på ca 2 hektar åt "våra" avelsston som kommer hit i månadsskiftet april/maj. Den ena är Doriz som jag redan har presenterat här tidigare. Den andra heter My Princess och är efter His Highness - Nactus. Ett riktigt, riktigt fint diplomsto som gjorde enastående bra ifrån sig som unghäst. Hon fick 48 poäng när hon visades som föl. Som 1- och 2-åring vann hon med sina 40 poäng premieringen. 2008 fick hon gångartsdiplom med 50 poäng, 997988. Och vid sitt 3-årstest på Strömsholm.Samma år vann hon Kungakannan och Svenskt Avel- och Sportchampionat som bästa Svenska treåriga dressyrhäst. Hon medverkade även i Svenskt Avel- och Sportchampionat 2010, som 5-årigt fölsto. Efter det fick hennes tävlingskarriär tyvärr ett abrubt slut och hon har istället gått som avelsto och promenadhäst. Jag är så himla glad att vi redan från starten i vår avelkarriär har hittat två så fina ston att ta föl på. Jag vill också passa på att tacka alla er som har erbjudit sina ston till oss. Det har verkligen varit hög kvalitet på alla ston och jag är både smickrad och tacksam över ert förtroende. 

Nu återstår som sagt bara det roliga/spännande/svåra arbetet med att välja hingstar. Jag har några personliga favoriter men inget är skrivet i sten ännu. Jag ska skriva ett inlägg om vad jag söker hos hingstarna så får ni hjälpa mig och komma med tips! Härom dagen drömde jag att jag skulle åka och inseminera både Ferdinand och Domingo. Jag var jättestressad för jag hade glömt min sadel och kunde inte hitta den någonstans. Jag blev väldigt lättad när jag till slut kom på att man inte behöver en sadel när man ska inseminera hästar... Att de båda två är valacker och liksom inte sådär jättefertila verkade helt obetydligt i min dröm... Haha! Jag tror jag har för mycket i huvudet just nu!

Precis som sist så har jag köpt mina stolpar från Djurgårdens Ridsport & Stängsel. Kollade runt lite på priser, och de är fortfarande billigast. Dessutom är de trevliga att ha att göra med. Eftersom vi skulle ha rätt många stolpar (252 stycken för att vara exakt) var de vänliga nog att köra ut dem till oss på gården, och de hjälper dessutom till med ordern och ser till att man får med allt som behövs för att få ett bra staket som fyller de funktioner man behöver. Den här gången har jag valt lite längre stolpar än vad jag hade sist (220 cm mot 175cm innan). Jag är nöjd med höjden på staketet med jag hade velat ha stolparna längre ned i marken så att det blir stabilare. Jag kommer inte heller använda elband till beteshagen, utan lite kraftigare eltråd. Detta eftersom det ofta blåser kraftigt här på de skånska fälten, och ska man dra längre sträckor med tråd eller band så är det bättre att välja tråd eftersom vind annars tar tag i banden och har en tendens att stå och slå i vinden. Det både låter obehagligt och gör att bandet (hur man än drar och spänner i det) blir slappt med tiden. I värsta fall kan det leda till att banden nöts mot isolatorerna och går av! På mina rasthagar som är lite mindre i storleken (30*70m) har jag elband överst och tråd nederst - och det är jag väldigt nöjd med.

Till och med avlastningshjälp av Peter på Djurgården! Vilken service!

Det är nu på våren när kälen just släppt och markerna är som allra blötast som man ska sätta stolp! Min man var nere med lastaren förra helgen och satte i en stolpe på prov. Den gick ned som en varm kniv i smör. Inte som i somras när vi fick stå med jordborren och spettet mellan 30 och 45 minuter med varenda stolpe! Och det blir ändå inte lika bra eftersom hålen blir större och stolparna sitter sämre. Nu gör vi ett litet hål med spettet, sätter i stolpen och trycker sedan ned den med lastaren. Piece of cake. Jag tänkte lite på det angående alla rapporter om tungt jobb och missförhållanden i våran branch. Har man rätt verktyg och planerar arbete rätt så blir det så mycket lättare! I somras hade vi ju inte så mycket till val (eftersom det var då vi flyttade och vi behövde ju hagar till hästarna), men kan man välja och planera lite så gör man nya hagar nu på våren eller på hösten när det är som blötast innan frosten sätter in. Man får också välja att t.ex. mocka hagarna då det är torrt väder ute så att inte bajshögarna väger onödigt mycket. På sommaren när det är väldigt varmt mitt på dagen får man planera så att man mockar hagarna tidigt på morgonen, och kanske tar stallet efteråt, eftersom det oftast är svalare inne i stallet än ute i gassande solsken. Jag tror att i alla fall en del av problemet är att man i många stall inte planerar tillräckligt efter årstiderna och inte anpassar arbetet efter förutsättningarna. Allt ska göras på samma sätt varje dag oavsett... Så sköter man ju inte andra lantbruksföretag! Visst måste hästarna och deras välbefinnande och behov sättas i första hand, men det betyder ju inte att man per automatik behöver köra slut på sin personal. Ja, det var bara en liten tanke i debatten. Nu måste jag ut och fortsätta jobba! I nästa inlägg blir det mer om hagar och helgens arbete! Trevlig helg på er!      

252 stolpar på plats! Jag vet vad vi ska göra i helgen!

       

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

oj, oj, oj vart ska jag börja det här inlägget? Det händer på gränsen till för mycket just nu - även om det mesta är roligt och spännande! Dom senaste veckorna har jag jobbar non-stop från att klockan ringer 06:45 tills att man landar i soffan nån gång vid 20-tiden på kvällen. Och även då har jag sprungit fram och tillbaka mellan soffan och datorn i reklampauserna för att kolla upp diverse saker, svara på mejl eller skriva ut dokument på skrivaren. Jag tror jag ser något slags ljus i tunneln, men det är minst en stressig vecka kvar innan det kommer lugna ned sig. 

Här på gården har vi fått mycket gjort. Förra söndagen hade vi nämligen hjälp av tre av min mans vänner som kände sig manade till lite kroppsarbete. Det hade varit bestämt sedan ett par veckor tillbaka, men när det väl var dags visade det sig att vi valt sämsta tänkbara dag för utomhusarbete. Det var nämligen kraftigt snöblandat-regn HELA  dagen. Men vi körde på enligt devisen "det finns inget dåligt väder..." (vem kom egentligen på den dumma sloganen?). Vi hade hyrt en padda på Norrvidinge maskinstation, eftersom vi insett att om vi ska vänta på att ridbanan ska packa sig naturligt så kommer vi få vänta länge... Vi blev rekommenderade en padda av modell större på 500kg så grabbarna turades om att köra runt på åbäket. 

Förutom att köra paddan så fick de också bära sten, hugga och flytta ved, kapa cementblock samt sätta upp plank på staketet till ridbanan. Även mina svärföräldrar var här och gjorde grovgörat när det gällde att kapa och stapla ved. Tidigare har den ju legat okapad inne i ladan där nya stallet skall bli. Men nu ligger den prydligt staplad i förrådet på baksidan. Vilket innebär att vi när som helst kan börja byggandet av själva stallet! Jag ska bara få klart vår ansökan om investeringsstöd till Jordbruksverket först... Vi blev inte riktigt klara på söndagen så jag och mina svärföräldrar fortsatte i måndags och fick undan det sista. 

Efter den helgen kände jag mig lite som överkörd av en lastbil... Men det var bara att köra vidare som vanligt. Dressyrträning på tisdagen. Bankmöte på onsdag. Har ärligt talat glömt vad jag gjorde på torsdagen, men den försvann. Hovslagare och möte med LRF på fredagen, bruksprov på Flyinge på lördagen, och så byggdag igår - söndag. Och så idag, måndag - rida tre hästar, stalltjänst, kontorsjobb (på tok för mycket) och sen hålla lektioner ikväll. Det blir nog en bra dag!

Den här "lilla" sötnosen håller mig sällskap varje morgon när jag dricker mitt morgon te. Hur ska det inte kunna bli en bra dag?

Det är torsdagkväll och jag sitter här i soffan med en god middag i magen och årets första träning för Kerstin bakom mig. Behöver jag säga att jag är rätt så nöjd med livet? Sakta men säkert börjar jag få ordning på rutinerna och vardagen på gården, trots vintern och alla dess utmaningar. Den senaste veckan har vi haft plusgrader igen, så nu är det lera och slask som gäller istället för is och snö. Men idag var faktiskt solen framme på eftermiddagen och gav hopp om våren. Jag håller tummarna för att det är en föraning om vad vi kan förvänta oss av den här våren 2016. 

Jag har fortsatt fundera rätt mycket över vintern och vilka utmaningar som jag kommer stöta på i mitt nya stall. Jag måste erkänna att det trots att det kan vara frustrerande att det tar så lång tid att bygga, så är det en väldigt stor fördel att ha fått se gården under alla årstiderna - eftersom varje årstid har sina egna utmaningar att överkomma. 

Bland annat så har jag upptäckt att när det snöar och blåser samtidigt, så snöar det in uppe vid taknocken i hela "ladan" som ska bli mitt nya stall. Jag fick tipset av en person om perforerad plåt som man kan sätta för i till- och frånluftsöppningarna. Och lustigt nog så var jag bara några dagar senare i ett ridhus där man har använt just perforerad plåt, istället för den klassiska konvergerade plasten. Och det såg ut att fungera riktigt bra! Man ser ut igenom den nästan som om det vore ett fönster. Den släpper in luft, men tar bort vinden och hindrar det från att snöa/regna in. Jag blev också tipsad om vindnät, men vissa menar att det snabbt sätts igen av damm och fågelskit m.m. Plåten känns som ett mycket intressant alternativ. 

Jag har ju skrivit tidigare att jag kommer att ha någon typ av värme eller cirkulationssystem för att hindra att vattnet fryser. Men jag har funderat en hel del på hur jag ska lösa det med spolspiltan så att man kan använda den hela året runt även när det är minusgrader. Eftersom det är så högt i tak kommer temperaturen garanterat att gå ned till nollan när det blir tillräckligt kallt utomhus. Kanske kan man ha värmeslingor i golvet som kan slås av och på när man använder spolspiltan så att det inte blir skridskobana där inne? Jag tror också att jag kommer behöva ha luckor så att jag kan stänga till- och frånluftinsläppen vid behov (nu menar jag t.ex. när hästarna är ute, eller om en box står tom). Dessutom så är mina till- och frånluftsöppningar betydligt mycket större än vad lagen kräver så det är inte orimligt att tänka att man kommer att behöva stänga till delar av dem när det är som allra kallast, även när hästarna är inne. Annars är jag som ni vet ett stort fan av frisk luft och öppna stallar eftersom jag har en dammallergiker i stallet... 

Sist men inte minst kan jag rapportera att våra ansträngningar att vintersäkra det gamla stallet har fungerat alldeles utmärkt. Så vi slapp frusna rör och vattenläckor den här gången. Till helgen ska vi ta tag i ridbanestaketet på allvar. Vi har redan nu fått upp ett par reglar på plats. Så förhoppningsvis har vi ett staket på plats på måndag morgon! Galet eller hur? Vi har hållt på så länge och gjort en väldans massa jobb men som inte direkt syns, och nu ska vi istället få göra lite jobb - men som syns väldigt mycket. Och tro mig - det är mycket roligare! Så just nu ser jag verkligen fram emot att få dra på mig jobbarbyxorna igen! Återkommer med rapport och bilder i början av nästa vecka! 

Slut på vintern för den här gången. Visst har den sina nackdelar, men vansinnigt vackert är det!

Det har varit minusgrader hela veckan - med allt vad det innebär när man bor på gård (bära vattenhinkar, skotta snö och grusa upp isfläckar för att nämna några saker). Efter jul- och nyårsledigheten blev jag lite tagen på sängen. Termometern visade blygsamma -4 grader, men vinden drog på för fullt och gjorde att vattnet i stallet och hagarna frös, och kylan gick genom märg och ben, nästan oavsett hur mycket kläder jag satte på mig. Det har varit mer eller mindre omöjligt att rida utomhus (åtminstone i någon annan gångart än skritt). Hårt, knöligt och halt. Så det har blivit ett par turer med Ferdinand till ridhuset. Domingo har istället fått ägna veckan åt att lastträna.

Jag har varit så himla bortskämd med att stå uppstallad på platser där det alltid finns personal så jag har aldrig behövt lasta honom själv. Så länge jag går in först så går han efter mig direkt utan att tveka. Men om jag går ut för att stänga så följer han efter (och jag skulle aldrig drömma om att sätta fast en häst framtill innan bommen är stängd. Har sett rätt otäcka olyckor hända på det sättet. Så alltid, alltid, alltid stänga bommen först innan man knipsar på grimskaftet.). Och ber jag honom gå före mig in (skickar in honom så som jag gör med Ferdinand) så blir han jätteupprörd. "Nej, såHÄR brukar vi inte göra!". Det är ju liksom hans personlighet "Mr Dramaqueen". Så de senaste dagarna har vi övat på att gå in och stanna kvar utan mig. Det går rätt bra, men jag vill inte stänga och köra för ens han står kvar helt avslappnad av sig självt. Han ska inte känna sig "fångad" i transporten utan vilja vara kvar därinne. Han får förstås morotspengar framme i krubban, så han får lite belöning när han går in, men han vill ändå hellre gå ut tillsammans med mig än att stå själv och äta morötter. Den hästen gör mig gråhårig. Tur för honom att jag älskar honom så mycket...

I fredags när jag kom ut i stallet hade rören tinat igen. Det förstod jag på en gång eftersom det sprutade med ett jäkla tryck från Domingos vattenkopp rätt ut i boxen. Så det blev till att ta en snabb språngmarsch över gårdsplanen och ner i källaren och stänga av vattnet. Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Det kan ju vara så att rören har fryst sönder. Men efter att ha sett min kära häst in-action när han som bäst står och sparkar med framknäna på vattenkoppen så känner jag mig mycket skeptisk... Spelar ingen roll att han har fri tillgång på vatten i en hink bredvid. "Det brukar komma vatten ur den här" liksom "Kanske om jag sparkar lite på den"... Suck. Ja, tur att jag älskar min häst som sagt var... Hittade en hål på ca 1,5mm när jag undersökte rören lite noggrannare, så det var ingen tvekan om var det läckte ifrån i alla fall. Som tur i oturen hade jag ströat upp boxen extra mycket dagen innan för att ta slut på det sista av halmbalen så trots att det var en hel sjö undertill, så var bädden helt torr uppe på, sånär som precis intill vattenkoppen förstås. Så efter det ägnade jag större delen av min dag år att mocka bort blöt halm och sopa bort vatten. När jag fått bort det värsta (efter ett par timmar) gav jag upp och åkte och köpte spånpellets som jag la ut i de pölar som var kvar. Sen var det bara att vänta någon timme så kunde jag mocka bort resten av spånet. Jag har fortfarande träningsvärk efter att ha skjutit upp x-antal blytunga kärror lastade med blöt halm för gödselrampen. Inget gym-kort behövs här inte...

Här har vi hålet i röret där det bokstavligen sprutade ut vatten.

Och såhär kul hade jag det på min fredags förmiddag då jag egentligen hade tänkt mig helt andra aktiviteter.

I helgen har det alltså varit några få plusgrader men jag såg på väderrapporten att det ska bli kallt på riktigt i nästa vecka (i alla fall för att vara Skåne). Och eftersom jag inte känner för att upprepa förra veckans drama, så har vi ägnat helgen åt att "vinter-säkra stallet". Vi har dels bytt ut den trasiga och rostiga delen till rören för vattenkoppen så den fungerar igen. Sen har vi skurit ut stora bitar av tjock frigolit och satt för de tre stora englas fönster som är i stallgången. I boxarna vågade jag inte sätta något för fönsterna för jag är rätt säker på att mina kluriga hästar kommer att hitta ett sätt att tugga sönder vad vi än sätter där. Så om det visar sig att det behövs så får vi uppfinna någon typ av fönsterluckor att sätta på utsidan av stallet. Vi har också satt igen delar av frånlufts-utsläppen, genom att göra avlånga kuddar av isolering, sopsäckar och silvertejp. Men vi har lämnat ett frånluft-utsläpp på ca 20cm*1m i varje box så att de fortfarande ska ha frisk luft i boxarna och slippa en massa kondens. Tanken är att vi lätt ska kunna ta upp och ned både "kuddarna" och frigoliten och på så vis kunna kontrollera temperaturen i stallet. Jag har också köpt ridhuskort för januari månad. Så nu känner vi oss redo för en ny vecka med minusgrader och vinterväder. Bing-it-on säger jag bara!

Jag ser det snöar, jag ser det snöar... Eller..nähä, det var bara Jörgen som sågar frigolit...

Tre stora englasfönster sänker temperaturen rejält i stallet. Frigoliten gör stor skillnad.

Väderleksrapporten för veckan känns ovanligt vintrig för att vara Skåne.

Det var några av mina tips för att vinter-säkra stallet (och som inte involverar stora och kostsamma renoveringar av stallet). Vad är dina bästa tips för ett enklare hästliv under vintern? Lämna gärna dina bästa ideér i kommentarsfältet!