Saras vardag - Fysio
JAN
15
2022

Hej! Nu har jag varit hos fysio igen, två gånger till och med. Jag träffade en fysioterapeut direkt dagen efter operationen för att få en bedömning, gå igenom vad jag skulle göra för sjukgymnastik hemma samt visa mig hur ortosen fungerade. Sedan skulle jag göra denna sjukgymnastik i två veckor innan jag skulle tillbaka.

Var väldigt nervös inför det besöket, som var i fredags förra veckan. Jag är extremt otålig och vill att saker ska hända NU! Kände att sjukgymnastiken gick lättare för varje dag, men var extremt besviken att jag fortfarande inte kunde gå utan kryckor. Var rädd att fysio skulle säga att jag låg efter, att jag inte var där jag borde vara.

Som tur var blev det inte så. Han sa att jag hade jättebra rörlighet och muskelkontroll för att bara vara två veckor efter operation. Att gå utan kryckor efter mitt ingrepp skulle inte vara normalt nu. Vi gick igenom min sjukgymnastik och han tyckte att jag gjorde den helt utan problem, så fick två övningar till för att utmana mer. Vi gick sedan in i gymnastiksalen för att träna på att gå.

Gick först med båda kryckorna och fick verkligen vara noga med att gå korrekt. Sedan tog vi bort vänster krycka så att jag bara gick med en, och det gick också jättebra. Så då testade vi att gå i den där "korridoren" med räcken på sidan. Fick släppa kryckorna och gå fram och tillbaka i korridoren och hålla i räcket. Sedan fick jag släppa räcket. Så läskigt!! Tog några korta, stapplande steg. Kände att det faktiskt inte gjorde ont?! Fick testa några steg till och det blev bättre. Självklart halt fortfarande, men han sa att detta var jättebra och att jag verkligen skulle vara nöjd!

Fick en ny tid på onsdagen, så körde mitt program plus de nya övningarna lördag-tisdag och gick nästan bara med en krycka hemma. Han sa att jag även kunde testa några få steg här och där utan kryckorna, men bredvid en bänk eller liknande så jag hade något att ta tag i om det skulle behövas.

Allt gick bra de dagarna och i onsdags var det alltså dags för nytt besök. Det var även under detta besök dags att ändra läget på ortosen. Den har tidigare varit inställd på max 90 grader och nu ändrade han till 120 grader. Vi tog av ortosen och stödstrumpan (den behöver jag inte ha längre då svullnaden är borta) och jag fick böja mitt ben så mycket jag kunde. Böjde det till cirka 110 grader, vilket var 18 grader mer än besöket innan, fem dagar tidigare! Kändes så bra!

Körde lite övningar igen och fick ytterligare två att lägga till på mitt program. Han sa även att när jag gör min sittande sjukgymnastik kan jag ta av ortosen och göra utan. Annars ska den alltid vara på, dygnet runt.

Gick in i gymnastiksalen och fick gå i korridoren igen utan kryckor. Fortfarande väldigt halt, men ändå mycket bättre än på fredagen. Jag måste lära mig gå korrekt igen. Jag gick trots allt med ett böjt knä i nästan åtta veckor, pga av att jag inte kunde räta det, så dels har jag vant in det rörelsemönstret, plus att det sitter mentalt. Jag tror att det ska göra ont att räta ut benet, men det gör det inte längre. Träna, träna, träna!

Fick även testa på crosstrainer, vilket fungerade bra. Nämnde att vi har en hemma, så nu har jag fått lägga till det i programmet också. Tanken är att jag ska köra 10 minuter tre gånger om dagen, men eftersom jag inte gjort någon fysisk aktivitet på två och en halv månad så sa han att jag får börja lugnt och sedan trappa upp. Nämnde jag att jag är otålig? Så det gick inte så bra, så klart. Testade direkt samma kväll efter fysion. Tänkte att nu kör jag bara fem minuter och en gång. Det gick bra, jag var så klart svettig efter dessa fem minuter, men nöjd. Det kändes i knät när jag trampade på, men jag skulle inte säga att det var smärta. Gick i alla fall över direkt när jag var klar.

Så i torsdags var jag supertaggad och tänkte att nu kör jag fullt ut. För som den idiot jag är så tycker jag att lugn upptrappning är ett pass på fem minuter. Så konstigt. Jag skulle ALDRIG göra så med mina hästar när de är under igångsättning, så varför gör jag så mot mig själv?

Körde tio minuter crosstrainer på morgonen och sedan mitt program med sjukgymnastik (som är ganska långt nu). Efter lunch körde jag tio minuter crosstrainer igen och min sjukgymnastik. På eftermiddagen började jag få ont och jag insåg att jag kört på för hårt. Riktigt besviken på mig själv. Så igår vilade jag HELA dagen. Ingen crosstrainer, ingen sjukgymnastik. Det kändes bra hela dagen, så på kvällen testade jag några steg utan kryckor och det gick bra. Så idag kör jag igång igen, men LUGNT. Jag är extremt tålmodig när det gäller mycket, men inte det här. Får träna på det :)

Tog även bort stygnen i torsdags. Det har inte blött igenom plåstret någon gång, så jag har inte sett hur det ser ut under. Inte haft en aning om hur många stygn det är. Både sköterskan och jag blev lika förvånade när hon drog bort plåstret. TRE små stygn fanns där under. Två på vänster sida om knäskålen och ett på höger. Pyttesmå och fina! Hon sa att det såg jättefint ut :) Skönt! Fick på stripes och vattentäta plåster, så nu får jag äntligen duscha och bada igen.

Ska tillbaka till fysio nästa vecka och om cirka tre veckor ska jag träffa läkaren igen. Då ska han så klart titta på hur allt ser ut, om vi kan ta av ortosen eller inte, och så ska vi prata om korsbandsoperation. Känns jobbigt att veta att jag ska behöva gå igenom det här igen, men nu har jag ändå ställt in mig på det och vet att det är bäst i långa loppet. Men det här är väldigt tufft för mig mentalt. Från att vara fysiskt aktiv, hitta på massor med saker och träffa människor varje dag, till att nu sitta hemma ensam. Alla andras liv fortsätter medan mitt är på "paus". Ska inte gnälla, för det finns så klart de som har det mycket värre, men vill ändå säga att det är tufft. Är extremt tacksam för de vänner som har hört av sig och även människor som jag inte ens känner som skickar stöttande meddelanden <3

På måndag ska jag i alla fall gå tillbaka till jobbet. Egentligen sjukskrev han mig till 20 februari, men jag sa att det kommer jag absolut inte må bra av, så då kompromissade vi. Jag var tvungen att vara hemma till jag hade tagit bort stygnen, sedan kunde jag få gå tillbaka på två villkor. Första villkoret att jag är 100% ärlig med mig själv och känner att jag klarar av det och att benet känns bra. Andra villkoret att jag endast sitter i kassan och att jag där har möjlighet att variera ställning. Det har jag. Kan både stå och sitta, och när jag sitter kan jag ändra höjd för fötterna så att jag ibland kan ha benet böjt och ibland sträckt. Så händer inget oväntat i helgen så ska jag ääääntligen börja jobba på måndag igen. Håll tummen så hörs vi när jag har något nytt att berätta :)




Läst 47647 ggr



Fler inlägg

Hej! Nu var det riktigt länge sedan jag skrev här. Det blir så när jag inte har någon egen dator och hästarna och jobb tar upp nästan all tid. Men nu har jag lånat Fredriks dator och passar på att uppdatera!

I senaste inlägget hade vi varit på tävling på Kungsbacka Ridklubb och det blev sista tävlingen för 2023, sedan blev det snö och dåligt väglag så då fick säsongen vara över. Hästarna fick ta det lite lugnare när det var som värst snöoväder och vi inte kunde åka iväg med transporten, men annars höll vi igång under vintern. Fredrik och jag åkte till värmen en vecka i januari, sedan drog vi igång tävlingssäsongen 2024!

Började med att åka till Grevagården i mitten på februari med Marco. Hoppade 125cm första dagen och 130cm andra dagen. Första tävlingen när det gått ett tag är alltid lika spännande. Kommer han vara lugn eller som en exploderande bomb? När jag red fram kände jag att han var supertaggad och han skuttade iväg någon gång. Det resulterade i att jag satt och tjuvhöll inne på banan så jag red riktigt dåligt i undertempo. Marco hoppade jättefint, men i omhoppningen vände jag upp lite snävt på näst sista hindret och med för dålig galopp så stannade han så klart. Red an igen och hoppade de två sista hindren. Besviken på mig själv att jag red med handbromsen i, men kände att det kommer bli bättre dag två! Sagt och gjort, i 130cm dagen efter red jag som vanligt och hade bra galopp. Marco hoppade en superfin runda med ett nedslag, men jag var jättenöjd!

Två helger senare åkte vi till Lidköping och då blev det säsongspremiär för Bill också. Hoppade först 120cm och han kändes sååå fin, men var lite sprallig och taggad, så petade ner två hinder. Efteranmälde honom till 130cm och där hoppade han en klockren, felfri runda. Så roligt!! Marco gjorde också en fantastisk runda och var även han felfri och knep andraplatsen! 

Veckan efter hade min hemmaklubb, Kungsbacka Ridklubb, sina stora tävlingar. Jag jobbade på helgen, men kunde vara med på torsdagen och fredagen. Hoppade 130cm på torsdagen och båda grabbarna levererade felfritt och Marco tog hand om fjärdeplatsen. Så roligt! På fredagen blev det 135cm med båda. Bills debut på den höjden och sist Marco hoppade 135cm var på sista tävlingen innan hans fraktur, alltså november 2022. Bill gjorde en riktigt bra runda. Tre bommar i backen, men inga grova rivningar och han gav en härlig känsla. Han behöver bara ställa om höjden ;) Marco gjorde en superfin runda med ett litet pet. Så så fin!

Efter Kungsbacka blev det några helger tävlingsfritt och under påsken åkte vi till Lidköping igen. På långfredagen hoppade båda grabbarna 130cm och återigen var de båda felfria och Marco 2:a!! Jättekul! På lördagen hoppade bara Bill och gick 130cm igen. En jättefin runda med ett "skitpet". Så roligt att han tar sig an dessa 130-banor så fint och med gott självförtroende. Ska bli kul när utomhussäsongen börjar och se vad som händer då! På söndagen hoppade bara Marco och då 130cm bedömning A:1a. Han gjorde en fantastisk grundomång felfritt och sedan även en jättefin omhoppning som även den var felfri, men tyvärr var vi inte tillräckligt snabba för placering, men vad gör det när han hoppade så fint!

Förra veckan var pappa och jag på restaurang på torsdagen, och på fredagen blir vi båda dåliga. Kräks och blir riktigt jäkla sjuk. Tror nog aldrig jag varit så dålig faktiskt, och det höll i sig länge. Skulle åka till Laholm den här helgen och tävla på fredagen och söndagen, men strök mig på fredagen då jag kände att kroppen fortfarande inte var helt återställd. Siktade på att åka idag och hoppa två klasser. Mamma fick hålla igång hästarna när jag låg inne och hulkade, men på torsdagen började jag rida själv och kände att nog skulle jag orka på söndagen. Tror ni inte att jag då på fredagen, när jag äntligen känner mig återställd efter magsjukan, åker på en dunderförkylning. Nu har jag varit sjuk för resten av det här året hoppas jag. Vaknade i morse och kände mig riktigt risig, men tänkte att jag åker ner och hoppar en klass i alla fall. Så så fick det bli, åkte ner till Laholm och möts av fullkomlig storm. Marco och Bill var sjövilda i blåsten och jag kände mest att jag bara ville gå och lägga mig. Ingen av dem kunde uppföra sig varken när vi gjorde i ordning dem, besiktigade eller red fram. Marco betedde sig som en riktig vildhäst som aldrig blivit hanterad och man kunde inte tro att det var en 16-årig, erfaren tävlingsherre. Att rida fram kändes som ett självmordsuppdrag och jag var bra nära att åka i backen ett flertal gånger (framridning och framhoppning var utomhus). När vi äntligen fick komma in på banan kunde jag pusta ut. Då lugnade han ner sig och skötte sig som den stjärna han är. Det var 125cm och tidshoppning. Han kändes otroligt fin, men petade tyvärr ner en bom på slutet, vilket var synd då det inte var många felfria. Men känslan var toppen! Sedan var det Bills tur, och honom kunde jag åtminstone värma upp ordentligt då han inte var riktigt lika vild som Marco. Skönt! Bill gick sedan in och levererade en jättefin och felfri runda som gav honom tredjeplatsen! Riktigt kul då han inte brukar vara så snabb, men idag var han både snabb och felfri och det var inte många nollor :)

Efteråt var jag helt slut och jag har legat på soffan sedan vi kom hem och kurerat mig. Hoppas detta drar över snabbt!

Som vanligt kan ni hänga med på min Instagram - aamaziingsara och ni kan även se filmer från tävlingarna på min YouTube https://www.youtube.com/@aamaziingsara 

Tidningen Ridsport var även här i början på mars och gjorde ett otroligt fint reportage om min MirakelMarco där de skrev om hans skada och vägen tillbaka. Tidningen kom ut nu i veckan, så kanske har ni läst :)

Vi hörs snart igen, förhoppningsvis ska det inte dröja lika länge till nästa gång!



Bill 130cm på Kungsbacka. Foto: Zahlo



Marco 135cm på Kungsbacka. Foto: Jonsving



Marco 2:a i 130cm i Lidköping under påskhelgen :)


Läst 13517 ggr Kommentarer Kommentera

Hej! Det har varit tre framgångsrika helger sedan förra inlägget :) Först susade vi ner till Helsingborg över dagen lördag den 11/11 för att hoppa 125cm med både Marco och Bill. Det var två faser med totalfel och Marco var först ut av grabbarna. Han kändes jättefin på framhoppningen och inne på banan gjorde han en lugn och sansad runda! Sist vi var i Helsingborg var han ju så otroligt överladdad första dagen men toppen andra dagen. Nu var han lugn och fokuserad direkt och hoppade felfritt och kom dessutom tvåa!! Jättekul! :)
Bill hoppade fantastiskt förra vändan vi var i Helsingborg och den här gången kändes han också jättebra. Ett ner i omhoppningen, men jag var hur nöjd som helst och sa att även om han inte var felfri så kändes det nog som hans bästa runda i 125cm så här långt! Han har ju under lång tid hoppat väldigt stort över hindren och det har då blivit lite svårt för mig att hänga med och hålla rytmen, men nu börjar han hitta sin "stil" och hoppar med ett annat självförtroende. Otroligt roligt!





Bill fick hämta Marcos rosett i Helsingborg :)







Fredagen efter åkte vi till Grevagården och jag hade anmält Marco till 130cm och Bill till 120cm och 130cm. Tränade med Marco för Lennart innan och berättade att jag tänkte testa 130cm med Bill igen (hoppade ju 130cm i Helsingborg i höstas för första gången inomhus). Han tyckte jag skulle strunta i 120cm och gå rätt in i 130cm. Sagt och gjort! Strök oss från 120cm och åkte upp med båda grabbarna för att bara starta 130cm. Det var två faser och Bill var först ut. Hade som mål att få till en bra runda med bra rytm och en bra känsla. Sedan hoppas att bommarna skulle ligga kvar så klart, men med tanke på att vi inte har någon rutin på höjden så var det inget jag förväntade mig.

Han kändes fin på framhoppningen, men inne på banan... WOW! Han går in och gör sin livs runda! Hoppar superfint, är inte i en bom, ger en fantastisk känsla och håller rytmen fint genom banan. Han sätter dubbelnollan och blir dessutom placerad!! Glädjen visste inga gränser!! Kändes helt otroligt! Som ni vet så har det ju varit otroligt mycket jobb, slit och svett med den här hästen, och nu kom guldkvittot! 

Marco kändes toppen på framhoppningen och går in och gör en jättefin runda. Över hinder fyra svänger vi dock i luften så jag slår i hinderstödet med foten så att bommen trillar ner. Retligt! Men han hoppade riktigt fint och kändes väldigt fräsch :)




Foton: Pernilla Hägg. Bill i 130cm på Grevagården :)








Första felfria rundan och placeringen i 130cm för Bill! <3

Igår var det tävling på hemmaklubben och eftersom Bill gjorde en så fin runda i 130cm förra veckan så valde jag att gå direkt in i 130cm igen. Det var två faser den här gången också och Marco var först ut. Hoppade fint på framhoppningen men inte riktigt den där snärtiga känslan som han brukar ge. Kommer in på banan och då är den där, känslan! Hoppar en kanonrunda och är dubbelt felfri och slår till med en tredjeplats!!!

Bill hoppar otroligt bra igen och ger samma härliga känsla som veckan innan. Får ett litet pet på näst sista räcket i grunden där jag känner hur han sneglar lite mot läktaren och inte är 100% fokuserad, men jag är ändå fantastiskt nöjd. Nu har han hoppat tre stycken 130cm inomhus och vilken utveckling från den första för ett par veckor sedan. Jättekul! 



Foto: Jonsvings Foto. Dimarco 130cm <3




Foton: Jonsvings Foto. Bill i 130cm igår <3





Nu har vi en sista tävling kvar för i år, v.50 i Helsingborg, men det beror så klart på vädret om vi åker eller inte :) 

Som vanligt kan ni följa vardagen på min Instagram - aamaziingsara


Läst 112901 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
05
2023

Hej! Nu var det några veckor sedan förra inlägget och det är fullt ös som vanligt :) Sist jag skrev hade vi varit i Helsingborg med båda grabbarna och nästa tävling blev i Halmstad. Vi åkte dit en dag och Bill hoppade 120cm och Marco skulle gå sin första 130cm sedan skadan. Bill kändes huuuur fin som helst och gjorde en jättefin felfri runda! :) Sedan var det dags för Marco och jag var riktigt, riktigt nervös faktiskt. Både han och jag har ju varit borta från den höjden länge. Men som han hoppade! Vi rev bakbommen på första hindret då jag pga nervositeten hade lite dålig galopp i svängen till första hindret, men sen så! Hoppade runt lekande lätt och kändes fantastisk! Hörde ju om en del när han var skadad och stod i hängmatta som skrev att deras hästar aldrig blev sig lika efter att de hade stått i hängmatta, så jag har ju varit rädd för det, att han inte skulle vara sig själv, men peppar peppar så känns han lika fin som innan skadan och då börjar han ju även bli lite till åren, min lille gubbe.





Bill felfri 120cm Halmstad





Marco i sin första 130cm sedan november förra året :)


Nästa tävling blev i Lidköping, en av mina favorittävlingsplatser. Älskar att åka dit! Då var tanken att både Bill och Marco skulle gå 120cm, men det slutade med att jag bara åkte med Bill då Marco trampade sin ena baksko snett. Hade tid med hovslagaren på måndagen och han var inte hemma när detta hände, men som tur var kunde hans sambo som också är hovslagare ta av skon och sätta den till rätta igen :)
Men Bill presterade återigen en jättefin runda och var både felfri och placerad i 120cm. Superkul! 










Bill placerad i Lidköping :)

Veckan efter var det dags för fina tävlingen Billdal Horse Show och Marco startade två stycken 130cm. Första dagen var han tooookladdad! Kändes som att han skulle explodera när som helst på framridningen och inne på framhoppningen taktade han omkring hela tiden. 15 år och fortfarande lika pigg och glad som när han var fyra! Det blev två nedslag första dagen, men många fina språng och jag var ändå nöjd med rundan då det var den svåraste vi ridit efter skadan. Eftersom han var så otroligt pigg så satt jag och tjuvhöll lite och det är svårt att få till rytmen, så jag hoppades att han skulle vara lite mer chill dagen efter. Så dagen efter fick han ha dubbla luvor och han hade taggat ner lite så vi kunde kommunicera bättre :) Han gjorde en kanonrunda och kändes hur fin som helst! Ett retligt nedslag, men var supernöjd!

Efter Billdals tävlingar har vädret varit lite kallare och Marco har verkligen varit yster! Hade tänkt att raka honom igen inför nästa tävling, men jag vågade inte då han varit extremt på tårna ;) Så när vi förra helgen åkte till Grevagården var Bill nyfriserad från topp till tå och Marco kom som en isbjörn till tävlingsplatsen. Kändes säkrast så!

Bill hoppade 115cm och 125cm och Marco 125cm. Bill gjorde en jättefin och felfri runda i 115cm och blev placerad! :) I 125cm kändes han också jättefin men fick två små nedslag. Marco däremot hoppade felfritt i 125cm och blev placerad! :) Jag trodde han skulle vara heltossig eftersom det var riktigt kallt den dagen, men han höll sig på mattan och var 100% fokuserad! :)





Marco felfri och placerad i 125cm :)




Bill med sin superfina rosett :) Tävlingen hölls på Grevagården men det var Trollhättans Sportryttare som var arrangör :)




Marco med sin jätterosett :)




Foton: Pernilla Hägg


Mellan tävlingarna försöker jag rida ut så mycket som möjligt. Det blir svårare nu när det blir mörkt tidigt, så jag passar på de dagar jag börjar jobba sent eller så får jag skynda mig hem från jobbet om jag slutar 15 så hinner man än så länge en kortare runda i alla fall. Mamma, som bara jobbar en dag i veckan, får äran att rida ut på Marco lite då och då :) Bill vägrar hon rida på, fastän jag själv tycker han är "snällare" att rida ut på.
Varje vecka är det dressyrträning för Görel och båda grabbarna utvecklas och gör framsteg, men på förra träningen i torsdags var det verkligen en WOW-upplevelse med Bill! Han bar sig själv på ett helt annat sätt mot tidigare och kändes inte alls tung i handen. Han är ju en stor häst och han har mycket att hålla ordning på, men nu kändes han superlätt att rida. Verkligen kul med sådana framsteg! 
Igår var jag borta i manegen och gympahoppade lite med grabbarna och idag fick de gå en lugn promenad i skogen. Började även klippa Marco. Rakade hals, bog och framben och imorgon efter jag har ridit klipper jag klart resten :) Så imorgon blir det markarbete med honom och Bill ska ut och galoppera i skogen. På onsdag blir det hoppträning för Amanda och till helgen åker vi en dag till Helsingborg på tävling :) 

Ha en fin vecka och glöm inte att följa mig på Instagram (aamaziingsara) för mer uppdateringar :) 


Läst 133160 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Saras vardag »



Här hittar du alla våra husbloggare

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen

Saras senaste



Arkiv

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.