Hej på er kära läsare! 

Hoppas verkligen att ni kan hitta tillbaka till Portugalbloggen nu när jag har en fungerande dator med svenskt tangentbord. Så mycket har hänt sen februari 2023! Jag och Jaguar har kommit med i landslaget, vi har startat vår första internationella tävling i Segovia där vi även satte kvalet för EM. Första nationella starten för iår var nu i veckan, då red vi på vackra Alter Real stuteriet och hade bra resultat. 71 % i tekniken bland annat. Vi kommer tävla igen nästa helg och i juni kommer vi åka till Jerez för ännu en internationell start. EM går i mitten av september och årets stora mål är givetvis att bli uttagen till det svenska laget. Det är otroligt roligt att se hur mycket we växer i Sverige! Vi är 7 stycken ryttare med i landslaget och alla håller hög nivå. Vi hade en träff i februari i Malmö och det är alltid lika kul att träffa mina landslagskamrater. Det är väldigt fin gemenskap och alla hejar på varann. Vi har gjort ett instagramkonto där vi turas om att göra inlägg, gå in och följ oss där wemotem.

Under våren har jag varit och tränat i Sverige tre helger, rätt intensivt, men så kul att träffa både nya och gamla ekipage. Jag har varit i Örebro där Linnea Lycke fixar och ordnar så bra, tränar allt från ambitiösa ponnyryttare till landslagskollegorna Sara och Therese. Varit på Gotland där grymma Anna (som också är med i landslaget we) och hennes man Erik fick trimma igenom alla sina hästar. Förra helgen spenderades i Skåne hos ÅB Horse events där Perla och Magnus organiserar fantastiskt fint och det var så många som ville vara med att alla inte ens fick plats. Är oerhört tacksam för alla som tar på sig att ordna med dessa träningar. Jag blir bortskämd som blir så väl omhändertagen när jag är iväg. Även om det är en del jobb med att stå i ridhuset och instruera så brukar timmarna flyga iväg. Det jag gillar bäst med working equitation är gemenskapen bland ryttarna och att det finns en nivå för alla. Ibland när det är delade lektioner känner inte alltid ryttarna varandra, men det brukar sluta med att de peppar och hejar på varann. Det är så himla fint och jag blir så glad när jag ser och hör de yngre ryttarna i Örebro. Vissa har egen ponny och andra rider på ridskolans, men det verkar inte spela någon roll för att få vara en i gänget. De har så härlig och glad stämning, alltid om det blir missförstånd går de till sig sjävla istället för att skylla på hästen. Då blir man lycklig i sitt hästnördiga hjärta! 

Jag fick också en helg med hårdtrim av min tränare Maria Eriksson för bara några veckor sen. Betydligt jobbigare att rida själv än att ge lektion. Det blev fem pass om dagen, man var rätt slut i kropp och knopp efter den helgen. Men den kvinnan är helt magisk! Jag var väldigt glad att det inte var några större fel jag hade gjort, utan tänkt rätt med nästan alla hästarna, bara inte riktigt gått fullt ut. Mitt svarta halvblod Renoir TH dansar fram nu och 7 års ålder är väldigt roligt, man kan börja "rida" lite mer. Han har å andra sidan alltid varit rolig att rida, alla dagar i veckan. Ska se om jag kan ladda upp lite filmer från den helgen i ett annat inlägg. Vi är inte alltid så bra på att filma, men ska försöka få till mer nästa gång hon kommer i augusti. Blir en sista genomkörare innan EM går. 

Men nu ska jag gå och sova! Ska se till att hålla igång bloggen, är det något ni vill att jag skriver om eller har frågor kan ni alltid mejla mig astrid_hedman@hotmail.com eller skriva på Instagram astridhedman

Sov gott!

Lite bilder från Segovia i mars, tagna av Maid of Pictures

Här är också vårt dressyrprogram därifrån. Jaggan var rätt taggad i början då han såg hästarna gå in och ut från stallet. Tråkigt att börja med skritt då, några missar och ojämn i kontakten. När jag köpte Jaguar gapade han väldigt mycket och var knappt riden på tränsbett. Han har blivit så mycket bättre med mer styrka i bakdelen och att han bjuder fram till handen mer och mer. Tycker det är intressant att han är väldigt orolig i munnen i början av programmet där han också var mer spänd. Ju längre in vi kommer, ju mer börjar han slappna av och bjuda framåt. Då blir också munnen lugnare. Jag har inte heller så spänd nosgrimma, men har haft många som gett råd att jag borde dra åt den så han inte ska kunna gapa så mycket. Har ignorerat de tipsen. Föredrar att han gapar och att han kan röra munnen så jag får en mjukare kontakt. Jag har dock testat att dra åt lite för att se vad alla pratar om. Då får man en helt stum mun som blir svår att kommunicera med, plus att de kan gapa rätt bra iallafall. Så helt värdelöst enligt min erfarenhet, men tror inte jag varit i närheten av att dra så hårt som många andra. Tycker det mätinstrument (som redan finns framtaget) borde sättas i bruk på tävling innan man får rida in på banan i både dressyr och we. Tänk så enkelt det hade varit att kontrollera och så mycket bättre ridning det skulle bli. 

I traven fick jag mer fokus på mig och galoppen kändes också jättebra förutom ett avbrott när jag skulle samla upp. Måste våga satsa lite mer i ökningarna för att komma upp mer i poängen. Vi fick dock 68 % vilket jag tyckte var bra med tanke på våra missar. Min älskade fina lilla häst som jag tycker så mycket om!