Rutinerade Helena Persson har varit femteryttare på mästerskap många gånger, men i Aachen är hon och Bonzai H »ordinarie«. Vi pratar med henne under tisdagseftermiddagen – onsdag drar hoppningens EM igång (tv-tider hittar du här)!
  
Text: Anki Yngve
Foto: Tomas Holcbecher
  
Hej Helena, hur är läget?
– Det är bra, resan hit gick fint och alla hästarna gick igenom besiktningen. Vi trimmade lite lätt i går och nu i kväll ska vi få komma in på banan så att de får titta på hindren. Jag hoppar nog inte hela träningsbanan utan tar ett par språng, Bonzai är ofta bra redan första dagen så han behöver inte hoppa en massa för den sakens skull.
  
Onsdag börjar EM med den inledande tidshoppningen. Vad är din strategi?
– Eftersom min häst är ganska långsam blir alla klasser tidshoppningar för mig. Så jag tror absolut inte att jag kommer att leda efter i morgon. Men mitt mål är att få till en bra avvägning och att hamna på en hyfsad plats, så jag måste rida ganska fort. Jag får hoppas på en bana med rejäla galoppsträckor, där Bonzai kan utnyttja sina långa steg.
– Arenan är riktigt stor och dressyrbanan ligger i mitten, så det kommer nog inte att bli så många alternativa vägar man kan ta. Det brukar annars vara ganska bra för mig, jag kan behöva chansa och gå snävt eftersom han inte är så snabb. Nåja, det är bara att gilla läget, det är samma för alla. 
  
Tidigare mästerskap har du varit femteryttare, nu ska du rida…
– Ja, det känns jättebra, och har gjort uppladdningen mycket lättare. Nu har jag vetat i god tid att jag ska tävla, de andra gångerna har det kanske funnits lite besvikelse att inte vara uttagen som ordinarie samtidigt som man ändå ska ladda för att vara beredd att rida om något händer. Den här gången har jag haft mycket lättare att förbereda mig mentalt. Det har bara känts bättre.
  
Håller du på mycket med mental träning?
– Nja, vi har ju hjälp av en mental tränare från SOK och så, samtidigt är många av oss inga unga idrottare längre. Vi har skapat oss våra rutiner och tankemönster som vi vet fungerar. Själv gillar jag att gå undan lite innan jag ska tävla, jag löser korsord och tar gärna en tupplur.
  
Det har varit mycket prat om Bonzai H:s speciella exteriör. Hur matchar du honom för att han ska hålla?
– Jag hittade ett bra upplägg för något år sedan och har inte ändrat så mycket på det sedan dess. Han känns väldigt fräsch faktiskt, kanske starkare än någonsin. Jag har ridit mycket konditionsträning i vinter, sedan tränas han en hel del på vattenband. Han går och pulsar i vatten, det sliter inte så mycket på leder och så vidare, vilket känns bra för honom.
  
Hur mycket hoppas han?
– Utöver att han tävlas var fjortonde dag under högsäsong så hoppas han inte så mycket. Kanske två-tre gånger i månaden hemma. Han är 15 år och har gjort alla övningar redan, han behöver bara påminnas lite ibland. Och han hoppar aldrig stort på träning.
  
Vad är planen fram till första klassen i morgon?
– Vi rider den här uppvärmningshoppningen i kväll, sedan trimmas han lite lätt i morgon inför tävlingen. Jag försöker lägga mitt trimpass vid lunch, inte på morgonen som många andra. Det är för att jag vill att han har lite värme kvar i kroppen när han ska tävla sedan, lite som de gör inom travet när de varmkör.
– En annan anledning är att jag tävlar honom på hackamore, men han är inte speciellt rolig att rida runt på det. Det är egentligen bara på banan det funkar. Så jag trimmar på träns och har förhoppningsvis med mig lite av den lösgjordheten till framhoppningen sedan, att det sitter kvar i kroppen.
  
Men på banan får du alltså inte svårt att styra med hackamoret?
– Han är väldigt lyhörd på det inne på banan av någon anledning, utanför är han stark som en oxe. Jag vet inte varför det fungerar så, bara att det fungerar! Tur att det inte är tvärtom…
  
Vad gör ni i kväll efter att ha träningshoppat?
– Då är det någon slags välkomsttillställning som arrangören bjuder alla ryttare på, sedan blir det tidig sänggång. Jag får väl hitta BBC eller något liknande att se på tv:n, de dubbar ju allt här så något annat än internationella nyheter går inte att titta på…

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.