Arkivfoto: Tomas Holcbecher
  
I morgon inleds dressyr-EM i Aachen, under tisdagens dragning fick Sverige startnummer 16 (efter favorittippade Storbritannien)*. Vi ringde upp lagets ”supervisor” Kyra Kyrklund – för att höra hennes tankar.
  
Text: Anki Yngve
Foto: Tomas Holcbecher
  
Hur är stämningen i svensklägret?
– Den är jättebra, alla hästar är igenom vetchecken och vi har tränat inne på banan – med kameror och allt – under dagen. Hästarna är fräscha och ryttarna förväntansfulla.
  
Vad är din roll på plats?
– Här handlar det mest om att få ut det bästa av hästarna för dagen. Ibland får man bromsa ryttarna lite så att de inte vill för mycket på träning, det är inte de här dagarna innan mästerskapet de ska vinna. I första hand är jag ett moraliskt stöd och finns till hands om de vill diskutera något.
– Sedan hjälper jag ju Patrik personligen med träningen, de andra har sina ordinarie tränare med sig. Alla ryttare behöver ett par ögon från marken, oavsett nivå. 
  
Vad säger du om medaljchanserna? Finns det någon möjlighet att knipa det där bronset?
– Vi har ett erfaret team, de flesta av ryttarna har gjort flera mästerskap förut. De kan hantera pressen och vet att det i grunden är samma 20x60-bana som på andra tävlingar. Men du kan inte göra annat än att rida in och göra ditt bästa, du kan inte inverka på hur konkurrenterna rider eller hur domarna dömer. Det gäller att behålla lugnet och inte tro att man ska kunna rida på 90 procent om man aldrig har gjort det förut, bara för att det är mästerskap. Hästarna vet ju förresten inte att det är EM.
– Samtidigt kan saker hända. Jag är säker på att det i många lag kommer att finnas både vinnare och förlorare. Vi får helt enkelt hoppas att alla blir vinnare i just vårt lag.
  
När du är på plats så här, blir du inte sugen på att vara med? Eller har du lagt tävlandet på hyllan för gott?
– Jag har inte stängt dörren till tävlandet helt, har jag hästar som är tillräckligt bra så… Jag är en tävlingsmänniska, men det här är mitt uppdrag den här gången. Sedan får vi se vad som händer om ett år, eller två, eller tre.
  
Det har varit en tuff tid, är du friskförklarad från bröstcancern…?
– Inte friskförklarad, men jag fick min sista behandling förra måndagen. Så nu är det framåt och uppåt som gäller, peruken är äntligen bortpackad!
 
*FOTNOT: Startlistorna är inte klara ännu, vi återkommer med dem och med svenskarnas starttider under kvällen.
 

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.