Foto: FEI-TV

Vi får tag i Tinne Vilhelmson Silfvén bara en liten stund efter hennes och Don Auriellos Grand Prix-ritt – som gav 75,157 procent (läs mer här).
  
Text: Anki Yngve
  
Hej Tinne, hur kändes det?
– Jag är jättenöjd på det stora hela taget. Lite orolig har jag varit för att han skulle bli övertänd där inne och reagera på arenan, men så var det inte alls. Han var riktigt lugn och med mig. Kanske red jag med något mindre tryck än vad jag hade kunnat, men för lagets och OS-kvalets skull var det viktigt att han inte blev övertänd och ”flippade”.
– Annars är jag nöjd med allt utom bytena i varje där jag fick 13 i stället för 15. Det retar jag mig på, jag vet inte vad som hände faktiskt. Han brukar vara stabil i dem. 
  
Är du nöjd med poängen?
– Vad jag har sett var de lite ojämna, jag fick ”71-någonting” av en domare och det var kanske inte så kul. Förstås vill jag ha mer, men då måste jag också rida ännu bättre. Visst, mitt rekord är på över 79, men då har det varit på hemmaplan i Globen och inte i den här konkurrensen. Missen i bytena i varje kostade säkert två procent, annars hade jag legat runt 77. Och det är ju riktigt bra.
 
Hur kommer det sig att du inte red sist i laget?
– Vi gjorde så här i Falsterbo, att Patrik var sist, och det fungerade så bra att vi provar igen här.
  
Så det var inte för att du skulle slippa komma efter Valegro?
– (Skratt) Nej, det visste vi ju inte då, att vi skulle bli lottade efter Storbritannien! 
  
Känner du att du har lite extra publikstöd efter att du vann Grosser Preis här tidigare i år?
– Jo, men det märker jag nog. Och det är fler tyska journalister som visar intresse.
  
Nu gäller det att ladda om till ”Specialen”…
– JA, jag är redan laddad! Jag vill ta revansch och rida ännu bättre! Det ska bli roligt och då behöver jag inte rida på samma säkerhet utan kan ta lite större risk, när det inte gäller laget. Nu vet jag ju dessutom hur ”Anton” reagerar när han kommer in.
  
Här hittar du rapporter, starttider och resultat

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!