Felicias och Anna Hassös clinic i Falsterbo har temat "Ingenting är omöjligt, vägen tillbaka efter en svår olycka".

För fyra år sedan förlorade Felicia Grimmenhag, 20 år, båda benen i en mopedolycka. Men bara ett par månader senare var hon tillbaka i sadeln. I dag drömmer hon om Paralympics men först ska hon, tillsammans med Anna Hassö, hålla clinic inför fulla läktare i Falsterbo. 
 
Text: Annika Grundberg
Foto: Marinette Ask
  
Vad ska ni prata om på clinicen?
– Jag ska rida som en uppvisning och så ska Anna Hassö prata. Jag vet inte alla detaljer än, det kan ju hända att jag sitter av och pratar jag också, vi får se. Sen ska jag även vara med i tv-programmet Unbridled på torsdag klockan 12.

Har du med dig egen häst till Falsterbo?
– Ja, jag har med mig mitt sexåriga sto Purissima, hon är efter El Amin ox. Det är en ung häst och det är på gott och ont, men det har fungerat väldigt bra så här långt. Hon är väldigt ridbar, men sen har hon så klart sitt temperament som alla ston. Hon är dock lättlärd och jag trivs jättebra med henne. Purissima är liten också, det passar mig bra, för jag vill klara av att göra allting själv.

Vad har du för mål?
– Nu är det först och främst Falsterbo, sedan ska jag åka på en tävling i slutet av juli och sedan är det SM i augusti. Där hoppas jag på att det går så bra som möjligt, kanske inte att jag vinner, men att jag rider på bra procent. Inför framtiden har jag stora planer, jag vill komma med i landslaget och så småningom även rida Paralympics.

Du har gett råd åt Håbo RK när de arrangerade tävling för ryttare med funktionsnedsättning. Vad behöver arrangörsklubbarna tänka på?
– Vad som behövs beror ju på vad man behöver. En del funktionshindrade går med käpp, jag sitter i rullstol till exempel. Men tillgänglighet är viktigt. Att man kan komma upp på läktaren, ta sig till sekretariatet, kafeterian och toaletterna. Jag vill kunna klara mig själv och inte behöva bli lyft överallt. Det ska vara nära till allt så att man inte behöver ta sig långa sträckor. Och det ska vara lugnt vid transporterna så att hästarna inte blir skrämda när vi ska sitta upp, för då kan det bli tokigt. Det är mycket som är självklart för andra, som att kliva upp för ett trappsteg, men det är inte självklart för mig.

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!