Foto: Ida Röök/Sofia Alexandersson
  
Kungen är på plats. Lunatic, eller "Luna" som han kallas av sina närmaste, anlände under lördagen till Falsterbo Horse Show. I dag ska han gå ett sista ärevarv på gröna banan. Vi mötte upp My Almqvist för att höra om känslorna inför avtackningen.
  
2013 kokade publiken runt gräsbanan i Falsterbo, ur högtalarna dånade AC/DC-låten T.N.T och på arenan hade en liten brun häst hoppat till sig segern i Falsterbo Grand Prix. Den lilla hästen med det stora hjärtat gav åskådarna ett minne för livet, en sportslig upplevelse de sent kommer att glömma.
Under de senaste fem åren finns det en person, förutom ryttaren Jens Fredricson, som ständigt har varit vid hans sida – hon heter My Almqvist. Timmarna i lastbilen har varit många, antalet tävlingsplatser är fler än vad hon kan räkna, och även för henne finns det mycket att minnas tillbaka på en dag som denna.
– Det har varit de bästa åren i mitt liv, jag kommer bära med mig alla minnen resten av livet. Jag har utvecklats så mycket själv under den här tiden – och han har varit med på resan.
  
Personligheten är hans styrka
Att arbeta som groom med Lunatic varje dag gav My väldigt mycket glädje, hans stora personlighet är något som givit honom styrka och självförtroende inne på banan. Jens och My gav honom utrymme att vara sig själv, gjorde honom till kung i stallet och såg honom växa in i ansvaret som förstahäst.
Nu är han lite långhårig och har ett otrimmat hovskägg, något som inte hänt de senaste åren, men personligheten finns kvar.
– När vi har varit ute och promenerat här vid stallområdet känner folk igen honom och kommer fram för att hälsa. Även fast han är en liten brun häst, så är han så mycket mer. Det lyser igenom.

Hur känns det att ha honom här?
– Det känns jättekonstigt faktiskt. Det känns som att jag har honom till låns, vilket jag i och för sig har.
  
Glädjen i arbetet försvann med honom
I samband med att beslutet kom att Lunatic skulle sluta tävla valde My att söka sig vidare till en annan arbetsgivare, för att fortsätta åka på de stora internationella tävlingarna. I sin blogg här på Hippson har hon berättat att det inte kändes rätt i nya stallet, så hon beslutade sig för att lägga ansvaret som tävlingsgroom på hyllan.
I stället arbetar hon som hemmaryttare hos amerikanska Catherine Pasmore, men har fått semester några dagar för detta uppdrag.
– Nu när jag är här med Lunatic känns det som att jag kan göra vilken tävling som helst. Hade han fortfarande varit igång hade jag inte slutat, vi hade fortfarande åkt på tävlingar tillsammans. Han är den enda häst jag kommer att få det här bandet med, det vet jag.

Tror Lunatic att han ska tävla?
– Nej, det tror jag inte, han är mycket mer avspänd i stallet mot vad han brukade vara. Det förvånade mig faktiskt att han har förändrats och lugnat ner sig så mycket. Men han kommer garanterat att gilla uppmärksamheten från publiken.

Text: Annelie Lundkvist

Alexander Zetterman har gjort 21 starter under Falsterboveckan, målet var att vinna allt. Han fick nöja sig med flera placeringar och seger i den största Grand Prix-klassen, och med att ha dragit in prispengar på omkring en miljon kronor.

44 ryttare kom till start i Longines Falsterbo Grand Prix, varav åtta svenskar. Med till omhoppningen var Niklas Arvidsson på Click and Cash 1155 och Alexander Zetterman på Cafino, tillsammans med nio andra ryttare. Inte minst var det trekombinationen i grundomgången som skapade problem för flera av ekipagen.
Alexander Zetterman gick ut tidigt i omhoppningen och satte en riktigt snabb nolla. Ryttare efter ryttare fick fel i omhoppningen – eller red långsammare än Alexander. Och så var segern ett faktum.
– Jag är helt utmattad. Det har varit så mycket den här veckan och allt har planerats in i minsta detalj. Min häst är fantastisk och jag blir överväldigad när jag tänker på att han gör allt som jag ber honom om. Han har ett så stort hjärta, säger Alexander på presskonferensen efter klassen.

Flera bud på Cafino
Cafino är en elvaårig valack som var med Alexander i USA och tävlade i vintras.
– Vi började med några mindre 1,20-klasser, men då kom vi inte ens fram till första hindret, han bockade och hade sig. Nu har vi jobbat ihop oss. Det har kommit flera bud på honom, flera ryttare har provat honom man han har alltid kommit tillbaka till mig. Det känns som att det är meningen att det ska vara vi två. Det blir väldigt känslomässigt när jag tänker på det, säger Alexander.
Cafino tävlades tidigare av Karl-Jakob Ingvarsson, bland annat har han gått young rider-EM, men steget till att vinna en femstjärnig internationell Grand Prix-klass är förstås stort, något som förbundskapten Sylve Söderstrand också intygar.
– Både Alexander och Cafino har utvecklats massor det senaste året. Alexanders teknik i ridningen har förfinats och Cafino har höjt sig inte bara ett snäpp utan två eller tre, säger han.
Alexander har alltså haft en fullproppad Falsterbo-vecka, med 21 starter. Han har kunnat dra in runt en miljon i prispengar med hjälp av placeringar och den avslutande segern – och så en tjusig Longines-klocka förstås.
– Jag sa för längesedan att jag inte skulle köpa någon klocka utan vänta tills jag vann en. Men så dröjde det så länge att jag skaffade en Longinesklocka ändå. Men den gick sönder så den här är välkommen, säger Alexander.

Trött men inte omotiverad
Inför den sista starten för veckan var han ganska avslappnad.
– Eftersom jag är så trött hade jag ingen energi för att kunna vara nervös. Jag var motiverad men avspänd och visste vad jag behövde göra. När jag hoppade av Cafino efter grundomgången kunde jag knappt stå på benen, det läget är det.
Inte helt oväntat får Alexander frågan om han är klar för VM i Normandie nu i och med framgångarna.
– Nja, det vet jag inte riktigt. Men jag blickar framåt och slipar på detaljer. Det gäller att bestämma vilka tävlingar man vill göra och sikta på det. I och med detta kanske jag kan få plats på fler större tävlingar. Det är ett måste för att kunna prestera på toppnivå – att göra det här ofta så att det blir rutin. Jag kan inte gå in och överprestera varenda gång jag rider femstjärnigt, därför måste jag göra det oftare, säger han.
  
Blir taggad av pressen
Alexander funkar som bäst när han rider under press.
– Den där söndagen när det ösregnar, man ska starta avdelning B och klockan är sex på kvällen, då gäller det att motivera sig. Pressen motiverar mig, jag är en ganska avslappnad person som behöver ha den för att motiveras. Skulle jag rida VM har jag en hel nations förväntningar på mig, säger han och fortsätter:
– Jag tänker mycket på alla som står bakom mig, att det här är min betalning till dem – min mamma, min bror, min hästskötare, hästägarna och sponsorerna. Min mamma finns alltid där, hon hade ju kunnat göra något annat av sitt liv men har valt att stötta mig och min bror.
Hela tre sekunder skilde segraren från nummer två i resultatlistan, tyska Andre Thieme och Contanga 3.
– Det är respekt att vinna så stort. Jag tyckte att jag höll bra tempo men så såg jag resultatet när jag kommit över mållinjen, jag trodde nog att jag red snabbare, säger han och fortsätter:
– Det är häftigt med publiken, under prisutdelningen stod jag bara och tänkte att ”hjälp vad häftigt”, jag undrar då hur Alexander kände sig.
Niklas Arvidsson fick dessvärre ett stopp i omhoppningen efter att ha kommit för nära hinder nummer två. 

Text: Ida Röök
Foto: Ida Röök/Annelie Lundkvist 

Här hittar du fullständigt resultat.

 
Falsterbo Horse Show intervjuar Alexander:

Patrick van der Meer - en nöjd segrare.

Den sista dressyrklassen under Falsterbo Horse Show blev sjuåringarnas final, med tio startande ekipage. Segrade överlägset gjorde Patrick van der Meer med Coco Chanel, på 74,12 procent.
– Det är en sådan otrolig atmosfär här i Falsterbo, något som gjorde dagens seger ännu roligare, säger Patrick efter prisutdelningen.

Bästa svensk i klassen blev Per Sandgaard på Charmeur med 69,64 procent. Direkt efter ritten var Per märkbart besviken över några missar. När vi träffar honom efter prisutdelningen kan han inte riktigt njuta av placeringen.
– Missarna kostade andraplatsen, det är tråkigt. Men det är en väldigt talangfull häst som jag tror kommer gå hela vägen, säger Per.

Resultat


Per Sandgaard ser ljust på framtiden, det här var nämligen bara början.

Text & foto: Annelie Lundkvist 

Patrik Kittel och Deja vann WDM-küren med minimal marginal. Han prisade åter sitt unga sto efter ritten.
– Jag bara stoppar i poletten så går hon, säger han.
  
Patrik Kittel och Deja gjorde en enastående küruppvisning.
– Allt var bra, vi hade inga missar. Travslutorna var bra, piaffen, passagen och galoppserierna var bra. Nu återstår det att se vad domarna tyckte, sade ryttaren precis efter sin ritt.
Det rutinerade ekipaget Nathalie zu Sayn-Wittgenstein på Digby kom in på banan efter Patrik.
–  Han vet vad han ska göra. Han är som en professor, säger hon om den 17-årige valacken och fortsätter:
– Han gillar inte väderomslaget och trivs bättre i värme än i kyla. Han var lite på under framridningen och bockade en del. Men när vi väl kom in här skärpte han till sig.
De gjorde en närmast prickfri uppvisning precis som Patrik och Deja. Till slut stod det klart att Patrik vann på 78,300 procent medan Nathalie landade på 78,175.
– Så är det i den här sporten, men det var verkligen tight i dag, säger Patrik.
Deja är en cool tjej, hon bryr sig inte om allt runt omkring på banan, utan fokuserar på att jobba tillsammans med sin ryttare.
– Hon tittar inte på fotograferna och bryr sig inte om publiken. Jag stoppar bara i poletten så går hon, säger Patrik och fortsätter:
– Hon har så otroligt lätt för allting. Hon har lätt för att böja och ställa, hon är mjuk och går med bärighet.

Fyra med ny kür
Cecilia Andrén Dorselius och Lennox bjöd Falsterbpubliken på en nästan ny kür – till musik av Annie Lennox, vilket resulterade i en fjärdeplats.
– Jag har alltid velat rida till Annie Lennox, rytmen passar så bra och min häst gillar den också. Han älskar att komma in på den här banan inför den här publiken. Han växer lite till när musiken kommer igång och ja, i dag gjorde han ett bra jobb trots några små missar. Jag är nöjd!, säger hon.
Cecilia är en av dem som kan få den fjärde biljetten, eller reservplatsen, till VM i Normandie.
– Det är Bo Jenå som tar ut laget, så vi får vänta och se. Men naturligtvis är det alla ryttares dröm att rida ett VM, säger Cecilia.

Trea i klassen blev holländska Patrick van Der Meer på Zippo.

Här kommer du till fullständigt resultat.

Text och foto: Ida Röök