Rob Ehrens delar med sig av framgångsknepen.
  
Hur ska den svenska dressyrsporten hålla sig i framkant och ta medaljer i de stora mästerskapen? Vad har vi att lära från tidigare erfarenheter och grannländer? Det diskuterades under två timmar i Falsterbo, av en kunnig panel.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Att det är ett brinnande intresse för ridning, i kombination med pengar, som styr framgången är ingen hemlighet. Ingen försökte heller hymla med detta faktum under dressyrträffen. Men det är dags för dressyren att ta en kraftsamling och fokusera på det som kan få vår nation att bli en av de absolut bästa i världen – nämligen målmedvetenhet.
Dressyrens förbundskapten Bo Jenå talade om det arbete Svenska Ridsportförbundet gör för att satsa på ryttarna. Både de som är etablerade i spetstruppen, men även de yngre som är på väg upp.
– Det handlar om avsuttna träffar, mental träning och sponsorhantering för de yngre ryttarna, men även utlandstävlingar och träning på hemmaplan, berättar Bo.
  
De bästa hästarna måste vara kvar
– Man är inte bättre än sin bästa häst, konstaterar Jenå, och förklarar vikten av att behålla de bästa hästarna i landet.
Enligt honom bör en elitryttare ha minst tre hästar för den högsta nivån, två som är etablerade och en häst på väg upp. Han efterlyste tankar från publiken om hur man kan bilda delägarskap i hästarna för att behålla dem hos ryttaren.
– Målet är att ta medaljer på alla mästerskap och vi har redan börjat med det. Jag ser det inte som en omöjlighet, se bara på Nordiska Mästerskapet som reds nyligen.
  
VM i Kentucky blev en vändpunkt
Inför världsmästerskapet 2010 hade Sverige fyra dressyrhästar som var redo för start. När en av hästarna tätt inpå drabbades av kolik blev det endast tre som skickades till Kentucky. Kyra Kyrklund berättar om sitt arbete på väg hem från det VM:et, och hur hon lovade sig att aldrig hamna i den sitsen igen.
– Tre ryttare till ett mästerskap är ett sårbart lag, så vill man inte ha det. Inför årets EM är vi i en annan sits, med fler hästar som är kvalade att få starta och sju ryttare det står mellan.
  
Hollands talangplan – en förebild
Rob Ehrens, förbundskapten för det holländska hopplandslaget, är på plats för att dela med sig av deras framgångsrika koncept. Oavsett om det är hoppning, dressyr, fälttävlan eller paradressyr satsar nationen på samma talangplan, något som har gett stora framgångar.
Han berättar att ledarna för projekten samlas en gång om året hos förbundet tillsammans med förbundskaptener, tränare och ryttare. Det blir som en avstämning i arbetet, hur mycket har eleverna som antagits till programmet utvecklats och vad krävs för den fortsatta satsningen?
– En elev måste vara öppen för coachning, någon som är en stor talang men som inte tar till sig lärdomar och träning kan inte vara kvar i satsningen, förklarar Rob.
Det strikta programmet går ut på att samtliga inblandade strävar efter samma mål, vet vad som krävs för att komma dit – och är redo att satsa.
– När vi levererar talanger som går över till seniornivå och är aktuella för landslaget, då får vi en bonus från olympiska kommittén.
  
Satsningen är en livsstil
Två av våra bästa dressyrryttare, Patrik Kittel och Tinne Vilhelmson Silfvén, är på plats och är övertygade om vad som krävs mer än bra hästar.
– Fler ryttare inser att de måste ha helheten för att kunna prestera på topp. Det handlar om att man måste kunna leva det här livet och ge allt, menar Tinne.
Patrik påpekar att det utöver livsstilen handlar om långsiktig planering och envishet, i stallet finns inga fasta arbetstider.
– En lovande ryttare som vill jobba professionellt med hästar och är beredd att ge det lilla extra, den ska komma till proffsryttare som ständigt utbildar hästar och tar upp dem till hög nivå – det är där man lär sig, menar Patrik.
Det krävs att man är väldigt envis, har en långsiktig planering och är beredd att jobba hårt.
– I mitt jobb arbetar jag inte 8.00 till 17.00, det fungerar inte. Vill man jobba professionellt med hästar handlar det om att ge det sista.
  
Teamkänslan är viktig för SOK
Per Palmström från Sveriges Olympiska Kommitté håller med ryttarna, en 90-procentig satsning ger inga medaljer, det krävs att man satsar helhjärtat för att uppnå målen. Inom ridsporten jobbar vi som individuella idrottare, något som både stärker och kan bli vår svaghet.
– Alla idrottare behöver teamkänsla, det skapar energi och ger möjlighet att stötta varandra, menar han.
Att presstältet i Falsterbo är fullsatt i två timmar en torsdagskväll, trots isande kyla och en blåst som nästintill fick av taket, visar just detta – teamkänslan.
På plats är hungriga ryttare, intresserade hästägare och sponsorer – samt en ledning som vill se utveckling. Låt det målinriktade arbetet fortsätta.

Foto: Jenny Abrahamsson
  
Kom och fira Peder Fredricson och de andra svenska OS-medaljörerna i Kungsträdgården i Stockholm i morgon söndag! Hyllningarna startar klockan 17.15, medaljörerna beräknas stå på scenen klockan 18. Kan du inte vara på plats? Lugn, hyllningarna direktsänds av TV3.
  
Text: Anna Carlsson-Käck
  
Förutom Silver-Peder träffar du även medaljörerna Sarah Sjöström, simning (ett guld, ett silver och ett brons), Marcus Svensson, skytte (silver), Jenny Fransson, brottning (brons), Sofia Mattsson, brottning (brons) och damlandslaget i fotboll.
– Vi är glada och stolta över att OS-truppen har tagit fler medaljer än i London, vilket var vårt mål. Hittills är antalet medaljer tio stycken och vi ser fram emot att få fira framgångarna med supportrarna på hemmaplan, säger Peter Reinebo som är truppchef i ett pressmeddelande.

Foto: Tomas Holcbecher
  
I går kraschade Meredith Michaels Beerbaum och Fibonacci rejält i OS-finalens första omgång. Ekipaget landade mitt i en bred oxer och ett tag såg det ut som om den stora skimmeln skulle gå omkull. Meredith lyckades ta sig tillbaka i sadeln och fick styr på både sig och hästen, hon hoppade ett hinder till för att därefter – av omtanke om Fibonacci – utgå på egen begäran.
  
Text: Anna Carlsson-Käck
  
– Jag ville bara känna hur han kändes och att han inte hade skadat sig. Därför hoppade jag inte hela banan. Men han kändes okej och det är jag glad för, säger Meredith Michaels Beerbaum efter ritten.
Hon förklarar kraschen med att hon helt enkelt ville för mycket, och tappade koncentrationen för ett kort ögonblick.
  
På Facebook skriver Meredith:
"Nacho mår bra och det är huvudsaken!!" och ”Jag är glad över att kunna säga att Nacho är fräsch och mår bra efter dagens missöde. Han gnäggade och gjorde lufthopp när vi joggade honom innan jag lämnade Rio. Inte trött alls!”
  
Den svenskfödda valacken Fendi (född 2005, e. For Feeling – Corland) är uppfödd av Tina Pettersson Lind. År 2012 köptes han av Lisen Bratt Fredricson som vidareutbildade och tävlade honom. Så småningom tog Stall Fredricsons beridare Stephanie Holmén över det framgångsrika tävlandet. Våren 2014 såldes Fendi till tyska Meredith Michaels Beerbaum och fick då namnet Fibonacci. 

Källa, citat: Horsenetwork

Yran efter Peder Fredricsons OS-silver ville aldrig ta slut, givetvis firades det natten lång i Rio de Janeiro. Men först skulle media får sitt.
    
Text: Jenny Abrahamsson
  
Efter prisutdelning, intervjuer och presskonferens skedde den obligatoriska fotograferingen vid OS-ringarna för Peder. Därefter fick han i ilfart bege sig till den ena tv-studion efter den andra ­– där ytterligare intervjuer och fotograferingar väntade.
  
Middag vid Copacabana
Sent omsider, när allt det mediala arbetet var färdigt, firades silvermedaljen med middag på en restaurang vid Copacabana. Och vi kan utgå från att intervjuer, tv-sändningar och fotograferingar är långt ifrån över för vår silvermedaljör.
Efter hemkomsten fortsätter resan direkt till Stockholm och Kungsträdgården där han kommer att firas offentligt, nämligen söndag klockan 18.30.
  

På podiet med guldmedaljör Nick Skelton och bronsmedaljör Eric Lamaze. Foto: Tomas Holcbecher
  

Svenska publiken i extas. Foto: Tomas Holcbecher
  

All In togs självklart omhand kungligt av Malin Henlöv efter prisutdelningen. Foto: Tomas Holcbecher
  

Obligatorisk fotografering vid OS-ringarna. Foto: Jenny Abrahamsson
  

Smajl! Foto: Jenny Abrahamsson
  

Den lika obligatoriska ”tummen upp”-bilden. Inte lika cool som en ”dab”… Foto: Jenny Abrahamsson
  

Peders fanclub ”gör en Bolt”. Rolf-Göran Bengtsson, teamkollegan Nicola Philippaerts, hästskötaren Malin Henlöv, förbundskapten Ragnar Bengtsson, Malin Baryard Johnsson och landslagsveterinären Jonas Tornell. Foto: Jenny Abrahamsson
  

Utanför restaurangen var det många som ville fotografera….
  

… och intervjua Peder.
  

Festgänget! Rolf-Göran Bengtsson, Nanna Nieminen (Henriks hästskötare), Malin Henlöv (Peders hästskötare), Peder Fredricson, Natalie Jansson (Malin Baryard Johnssons hästskötare) och Malin Baryard Johnsson. Foto: Jenny Abrahamsson
  

Vid Copacabana med hustrun Lisen, som också har en viktig del i silvret. Foto: Jenny Abrahamsson