I halvtid, när 17 av 33 femåringar hade gått dressyrsemifinal i Falsterbo, ledde Ebba von Essen stort på Macacho (valack, e. Maserati – Camaro M). De fick 75,062 procent av domarna och Ebba är självklart grymt nöjd.
– Det känns helt fantastiskt och väldigt roligt! Han ger en jättefin känsla och rör sig stort. Macacho är både avspänd och spänstig på samma gång, säger hon.
 
Text & foto: Anki Yngve
 
Ebba är väldigt tacksam över hästägarna Per och Jeanette Joelsson, som hon har ridit hästen åt sedan i julas.
– De är jättebra ägare och ger mig verkligen fullt förtroende. Jag får lägga upp träningen av honom efter eget huvud, berättar hon.
Ebba är rutinerad och vill inte spekulera i hur långt dagens prestation kan räcka.
– Helt ärligt har jag inte så mycket koll på startlistan, men det kommer självklart många bra. Det är liksom ingen idé att hetsa upp sig för det man inte kan påverka…
 
Tränare med gipsat ben
Ryttaren vill verkligen tacka sin tränare Kerstin André, som hoppar omkring i Falsterbo med gipsat ben (lila gips!) och en krycka i högsta hugg. Men ändå med ett stort leende på läpparna.
– Kerstin har hjälpt mig jättemycket. Trots att hon hade lunginflammation och en bruten fot fick jag komma och träna ändå. Hon har verkligen betytt otroligt mycket, berömmer Ebba.
Vi haffar även Kerstin André, som öser beröm tillbaka.
– Jag tycker inte att det kan göras så mycket bättre än vad Ebba gjorde i dag. Hästen ska röra sig korrekt och med förtroende samt lyssna på sin ryttare, det gjorde han verkligen, säger hon.
Macacho har mycket gång, Kerstin berättar att han i början var lite för ”lealös”.
– En sådan häst får man lära att röra kroppen lite mindre och mer funktionellt, så det har vi jobbat på. Detta för att få honom att gå i balans, alltid. Det är annars lätt att de här rörliga hästarna tappar balansen, förklarar A-tränaren.
 
Ska vara en ”happy horse”
Kerstin påpekar även att en proffsryttare som Ebba von Essen har en väldig fördel på en sådan här tävling.
– Hon ändrar inte sin ridning eller funderar för mycket, utan gör sin grej. Och hon har verkligen lyckats toppa dagsformen idealiskt, han har inte varit bättre än så här på hela året, säger hon.
Tricket är enligt Kerstin att göra ”lagom” mycket på vägen mot Falsterbo, rid inte slut på hästen.
– Du ska komma hit med en happy horse!
 
Svimmade på en tävling
Hur var det då med det där gipset? Jo, Kerstin André fick akut lunginflammation för två veckor sedan och svimmade på en tävling. I fallet bröt hon benet.
– Jag var sjukare än jag trodde och hade tydligen skyhög sänka. Men det var först för en vecka sedan vi upptäckte att det var ett benbrott, skrattar hon.
I en hel vecka gick alltså Kerstin omkring och trodde att foten ”bara” var stukad. Men till sist åkte hon in till sjukhuset.
– På röntgen kom de fram med en rullstol, ”varför då?”, undrade jag. Det är vadbenet, alltså det smala benet i underbenet, som är av.
Men trots detta är alltså Kerstin på plats i Falsterbo – och älskar det.
– Jag blir lika rörd varje gång det lyckas för en av mina elever. Vi kände redan på framridningen i dag att det här kan gå riktigt bra. Men man vet ju aldrig med hästar, de kan alltid bli rädda för något och då spricker det…
   
Slutgiltigt resultat, semifinal för femåringar i dressyr 


Macacho är riktigt flott, men samtidigt avspänd.
  

Glad Ebba vinkar till publiken.
  

Kompanjonen och kusinen Mia von Essen ger grattiskram. Men försiktigt, eftersom Mia har sin bebis i bärsele.
  

Ebba von Essen med stolta tränaren Kerstin André.
  

Mer eller mindre hela släkten är med Ebba i Falsterbo. Dels är alltså hennes kompanjon och kusin Mia von Essen här, med sin tremånaders bebis i bärsele på magen. Dels är mamma och pappa med, som inte är del i företaget men som gärna kommer och tittar. Och så en drös syskonbarn – som synes mer eller mindre dressyrintresserade.

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat

Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  

"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!

Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.

Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.

Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat

Text & foto: Annelie Lundkvist