FOTO: Anna Carlsson-Käck
  
Under Falsterbo Horse Show samlade fälttävlans förbundskapten Staffan Lidbeck landslagsryttarna för ett fystest på en närliggande skola. Hippson var på plats.
  
Text: Annika Grundberg
  
På en 400-metersbana avverkade ryttarna tre kilometer, snabbast var Ludwig Svennerstål. Sara Algotsson Ostholt och Frida Andersén deltog inte. Även förbundskaptenen själv var med och sprang, och tidigare landslagsryttaren Tobias Grönberg var inlånad som hare.
Här nedan passar vi på att fråga ryttarna hur de tränar till vardags.
  

FOTO: Annika Grundberg
    
Linda Algotsson
– Jag går på gym och tränar smidighet, balans och styrka. Konditionen tränar jag när jag rider hela dagarna. Jag brukar inte springa.
  

FOTO: Annika Grundberg
  
Staffan Lidbeck (förbundskapten och veterinär)
– Jag har inte sprungit sedan i mars, men jag har ett fysiskt arbete så jag är stark i armarna. Men jag springer alldeles för sällan.
  

Niklas Lindbäck
– Jag går på gym regelbundet.
  

Anna Nilsson
– Jag springer regelbundet, vilket jag tycker är roligt. I botten är jag idrottslärare, så jag vet ju att jag måste hålla efter kroppen. Jag går på yoga också, det är jättekul. Ridningen är ju statisk, så det är viktigt att träna för att få bättre koncentrationsförmåga och smidighet. Sedan är terrängprovet långt och det kan vara varmt och krävande, då är det viktigt att vi orkar.
  

Sara Algotsson-Ostholt
– Jag springer inte på grund av ett knä, så de här testerna där man springer gör jag på roddmaskin i stället. Men det var svårt att få fram en sådan här. Hemma går jag på gym och tränar smidighet, styrka, mage, rygg och balans. Och så lite armar också.
  

FOTO: Annika Grundberg
  
Ludwig Svennerstål
– Jag försöker att träna allsidigt för att hålla kroppen frisk och inte bli stel. Främst tränar jag löpning, pilates och styrka. Sedan försöker jag stretcha också, och tycker att det är viktigt att få en helhet i träningen av kroppen.
  

Frida Andersén
– Jag tränar med skolan, det blir gym två gånger i veckan och kondition en gång. Så tre gånger i veckan försöker jag träna regelbundet, jag har ett program utformat för ryttare. Sedan jag flyttade hem tycker jag att jag har blivit starkare och har fått bättre kondition. Det är något jag märker i ridningen.
  

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.