OS-banbyggaren kom till Falsterbo av en slump

 
Att de svenska ryttarna får genrepa inför OS på banor byggda av de kommande olympiska spelens egen banbyggare Guilherme Jorge är unikt. Vi har tagit reda på hur detta gick till. Och så undrar vi – kommer landslaget få veta hur den kommande hinderparken i Rio är designad?
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Guilherme Jorge har ett rykte om sig att bygga klassiska banor, utan några större konstigheter. Hans avstånd är normala, men han fokuserar på att hålla ryttarna ständigt uppmärksamma inne på banan.
– Jag tycker om att ha alla avstånd relaterade, inte bara där det är räcke till en oxer på fyra galoppsprång. Min uppgift som banbyggare är bland annat att testa ryttarens precision och hästens ridbarhet, plus deras samspel, berättar han.
  
OS-banan har tagit ett år att skissa fram
Att ta fram en mästerskapsbana är inget man gör kvällen innan. Guilhemre berättar att han har fokuserat på de kommande banorna i drygt ett år, både för den renodlade banhoppningen och för fälttävlans hopprov.
– Jag har ett team bakom mig med teknisk delegat och assistenter, som kommer med sina åsikter om vad de tycker kan förbättras. Totalt är vi drygt 30 personer som arbetar med banorna, jag har kämpat för att få med så många assistenter som möjligt. Just för att de ska få vara med och lära, förklarar han.
Är du nervös?
– Stundtals blir jag nervös. Men jag vet att jag har ett bra team och bra banor till Rio.
  
Samtliga hinder har blivit godkända
Arrangören har sedan en tid tillbaka godkänt de hinder som Guilhemre och hans team planerar att använda inne på banan, skisserna är sedan länge skickade till en fabrik i Storbritannien för tillverkning. Vilken typ av design hindren har vill han inte avslöja, men både han och Sylve Söderstrand vet att det är en hemlighet som är svår att bevara.
– Även om banbyggarna har tystnadsplikt så har inte hindertillverkaren det på samma sätt. Ryktet sprider sig snabbt i stallarna, vill man veta hur hindren kommer att se ut ska man gå ner till hästskötarna, säger Sylve med ett leende.
  
Viktiga lärdomar från OS i London
En snackis 2012 var att väldigt många ekipage var felfria första dagen, något som dåvarande banbyggaren Bob Ellis och hans team inte hade räknat med.
– Vi tar med oss lärdomar därifrån och vet att svårighetsgraden ska vara hög, men samtidigt vill vi inte begära för mycket av hästarna. Det är ett av mina viktigaste mål.
Banmåttet är 108 x 80 meter, något av ett standardmått när det kommer till olympiska mästerskap. Och som alltid är det underlag av sand som gäller.
Här i Falsterbo inleddes Guilhermes uppdrag med en blöt gräsbana. Även om underlaget höll var det stundtals mer vatten än han önskade, även om just vatten är lite av en favorit för banbyggaren – att dekorera med.
– Att hästarna hoppar vatten vet vi. Men när man lägger vatten vid sidan av hindret, eller som en liten sjö på banan, märker man vilka hästar som fortfarande kan fokusera på hindren och hoppa felfritt.
   
Jana lade bud på Guilhermes banor i Florida
Det är alltså en banbyggare med många bollar i luften, inför sitt kommande uppdrag i Rio, vi träffar i Falsterbo. Men ändå står han på banan inför samtliga klasser och samtalar med funktionärerna.
– Jag lade ett bud vid en välgörenhetsauktion i Wellington, Florida, i vintras. Tillsammans med familjen Zetterman var målet att vinna ett par träningsbanor designade av Guilherme, men sedan tänkte jag att han kanske ville bygga i Falsterbo också. Så jag frågade, berättar tävlingspresident Jana Wannius.
Pengarna för de inropade banorna gick till att hjälpa organisationen Just World att bygga skolor och ge barn bättre förhållanden i fattiga länder, något Alexander Zetterman länge har varit involverad i. 
När sista hästen skrittar ut från gräsbanan här i Falsterbo betyder det förresten inte att Guilhemre får ledigt. Redan den 14 juli, alltså på torsdag, sitter han på ett plan till Rio för att kontrollera den levererade hinderparken.