Att de svenska ryttarna får genrepa inför OS på banor byggda av de kommande olympiska spelens egen banbyggare Guilherme Jorge är unikt. Vi har tagit reda på hur detta gick till. Och så undrar vi – kommer landslaget få veta hur den kommande hinderparken i Rio är designad?
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Guilherme Jorge har ett rykte om sig att bygga klassiska banor, utan några större konstigheter. Hans avstånd är normala, men han fokuserar på att hålla ryttarna ständigt uppmärksamma inne på banan.
– Jag tycker om att ha alla avstånd relaterade, inte bara där det är räcke till en oxer på fyra galoppsprång. Min uppgift som banbyggare är bland annat att testa ryttarens precision och hästens ridbarhet, plus deras samspel, berättar han.
  
OS-banan har tagit ett år att skissa fram
Att ta fram en mästerskapsbana är inget man gör kvällen innan. Guilhemre berättar att han har fokuserat på de kommande banorna i drygt ett år, både för den renodlade banhoppningen och för fälttävlans hopprov.
– Jag har ett team bakom mig med teknisk delegat och assistenter, som kommer med sina åsikter om vad de tycker kan förbättras. Totalt är vi drygt 30 personer som arbetar med banorna, jag har kämpat för att få med så många assistenter som möjligt. Just för att de ska få vara med och lära, förklarar han.
Är du nervös?
– Stundtals blir jag nervös. Men jag vet att jag har ett bra team och bra banor till Rio.
  
Samtliga hinder har blivit godkända
Arrangören har sedan en tid tillbaka godkänt de hinder som Guilhemre och hans team planerar att använda inne på banan, skisserna är sedan länge skickade till en fabrik i Storbritannien för tillverkning. Vilken typ av design hindren har vill han inte avslöja, men både han och Sylve Söderstrand vet att det är en hemlighet som är svår att bevara.
– Även om banbyggarna har tystnadsplikt så har inte hindertillverkaren det på samma sätt. Ryktet sprider sig snabbt i stallarna, vill man veta hur hindren kommer att se ut ska man gå ner till hästskötarna, säger Sylve med ett leende.
  
Viktiga lärdomar från OS i London
En snackis 2012 var att väldigt många ekipage var felfria första dagen, något som dåvarande banbyggaren Bob Ellis och hans team inte hade räknat med.
– Vi tar med oss lärdomar därifrån och vet att svårighetsgraden ska vara hög, men samtidigt vill vi inte begära för mycket av hästarna. Det är ett av mina viktigaste mål.
Banmåttet är 108 x 80 meter, något av ett standardmått när det kommer till olympiska mästerskap. Och som alltid är det underlag av sand som gäller.
Här i Falsterbo inleddes Guilhermes uppdrag med en blöt gräsbana. Även om underlaget höll var det stundtals mer vatten än han önskade, även om just vatten är lite av en favorit för banbyggaren – att dekorera med.
– Att hästarna hoppar vatten vet vi. Men när man lägger vatten vid sidan av hindret, eller som en liten sjö på banan, märker man vilka hästar som fortfarande kan fokusera på hindren och hoppa felfritt.
   
Jana lade bud på Guilhermes banor i Florida
Det är alltså en banbyggare med många bollar i luften, inför sitt kommande uppdrag i Rio, vi träffar i Falsterbo. Men ändå står han på banan inför samtliga klasser och samtalar med funktionärerna.
– Jag lade ett bud vid en välgörenhetsauktion i Wellington, Florida, i vintras. Tillsammans med familjen Zetterman var målet att vinna ett par träningsbanor designade av Guilherme, men sedan tänkte jag att han kanske ville bygga i Falsterbo också. Så jag frågade, berättar tävlingspresident Jana Wannius.
Pengarna för de inropade banorna gick till att hjälpa organisationen Just World att bygga skolor och ge barn bättre förhållanden i fattiga länder, något Alexander Zetterman länge har varit involverad i. 
När sista hästen skrittar ut från gräsbanan här i Falsterbo betyder det förresten inte att Guilhemre får ledigt. Redan den 14 juli, alltså på torsdag, sitter han på ett plan till Rio för att kontrollera den levererade hinderparken.

Minna Telde är tillbaka i rampljuset efter en längre tävlingspaus. Men snart blir det uppehåll igen, den rutinerade ryttaren väntar sitt andra barn. För en kvinnlig ryttare på högsta nivå gäller det att planera in barnafödandet mellan mästerskapen.

Text & foto: Ida Röök

Vi har inte sett så mycket av Minna Telde och hennes svarta hingst Santana på sistone. Efter VM gick topphästen in i väggen, det tog lång tid för honom att komma tillbaka igen.
– Han var jättetrött. Vanligtvis är han en häst med mycket motor och "go", men då såg han ut som en gammal valack i hagen. Han orkade ingenting och det tog tid att få honom att hitta gnistan igen, säger Minna.

Fick en lång paus
Santana fick helt ledigt, han gick i hagen och skrittades bara ut i skogen. Först när han kändes redo satte Minna igång att träna honom igen.
– Det har inte varit något fel på honom rent medicinskt, men han vara bara platt. Helt slut. Jag fick vänta ut honom tills han ville börja jobba igen.
VM var den senaste tävlingen de gjorde tillsammans, innan världscupen i Friends Arena nu i helgen (där ekipaget slutade trea).
– Men jag älskar ju det här. Att tävla är det bästa jag vet, säger Minna.
Snart väntar dock paus igen, inte för Santana dock. Minna väntar barn och under tiden hon tar ett uppehåll hålls hästarna igång av tränaren och kollegan Cecilia Kristoffersen och hennes man Einar Kristoffersen.
– Graviditeten är planerad och jag är fantastikt glad för att det fungerade att planera in den nu, att det gick som jag ville, säger Minna.

Rider så länge kroppen vill
Planen är nämligen att Minna Telde ska vara tillbaka i sadeln i god tid inför Falsterbo nästa år, barnet i magen väntas komma i april.
– Man måste ha en plan och jag vill rida Falsterbo för att sedan kunna vara med på EM som går i augusti nästa år. Anledningen till att jag ville ha barn nu är för att jag inte vill vara gravid över OS i Rio. Och så vill jag heller inte att Ruben, som är tre och ett halvt, blir för gammal så att det blir för långt mellan syskonen, säger Minna.
Hon rider så länge kroppen vill.
– Jag mår jättebra, mycket bättre än jag gjorde när jag väntade Ruben. Men det är kroppen som bestämmer, jag äventyrar ingenting utan låter den tala. Eftersom jag har ett så bra upplägg med Cilla och Einar behöver jag inte känna någon press heller. Jag kör på så länge det går, säger hon.
   

Missade ni Minnas häftiga julkür – som hade premiär i Friends Arena? Se den här!

Fem ryttare ställde upp i söndagens sista hoppklass - Malin Baryard Invitational. En hoppning där Malin, vid sidan av sig själv, även bjudit in tre ryttare plus lät publiken rösta in den fjärde.

Peder Fredricson, som blev inröstad av publiken, lovade att rida så snabbt han kunde - och det gjorde han. En bom föll tyvärr för honom och H&M Sibon, så Peder slutade på tredje plats.

Malin Baryard Johnsson red sin Corporal VDL, en häst som verkligen är en fröjd för publiken att titta på. Hans språng är spektakulära, men kanske stannar han lite för länge i luften? Tyvärr blev det tidsfel, utöver felen för en rivning i varje fas.

John Whitaker hade inte tur i klassen, det såg ut som att han höll på att riva ett hinder med foten i första omgången. I fas två åkte det hindret ner, men då på grund av Lord of Arabias hov, inte ryttarens fot i alla fall.

Det stod alltså mellan herrarna Jur Vrieling och Roger Yves Bost, två snabba ryttare som inte släpper en seger frivilligt. Resultatlistan vittnar om att de gav allt de hade, det skilde endast några hundradelar.
Roger Yves Bost som tävlade för första gången i Sverige 1977 – då på ponny-EM – red kaxigt, snävt och målmedvetet. Han kanske inte rider snyggast, men oj så effektivt han kämpar med sin häst över varje hinder.

För segern belönades han med en Volkswagen Tiguan och ritningar till ett arkitektritat hus, något som faktiskt kan komma till användning inom en snar framtid.
– Min dotter ska gifta sig i sommar, efter det kommer familjen att bli större så hon behöver ett hus, sa Roger.
Vad tycker du om klassen, Bosty?
– Vilken stämning och publik! Jag trodde inte att jag skulle vinna, men tänkte att jag får göra mitt bästa.

Även banbyggare Peter Lundström var nöjd med dagens klass, och ännu mer med veckans samtliga banor.
– Med en så bra arena blir det bättre resultat och trevligare ridning, eftersom utrymme finns. Och vad jag har hört så har ryttarna varit nöjda.
– Vi ska vara väldigt glada över att vi har en så fantasisk banbyggare som Peter i Sverige, han bygger riktigt bra banor, inflikade Malin.

Resultat

Janelle Larsson åker hem med dubbla rosetter efter söndagens tävling. Hon kom på andraplats i kvalet och vann finalen, som reds framför fullsatta läktare.

C-ponnyn Sabrina Fair såg ut att gilla fart och fläkt lika mycket som sin ryttare. Det var ingen tvekan om att de satsade allt i omhoppningen.


Sabina Fair och Janelle i kvalklassen.

På andra plats kom skicklige Tom Svitzer med Snow Flake, endast en sekund efter segraren Janelle.

Tom Svitzer och Snow Flake.
 
Resultat