När Kyra Kyrklund höll masterclinic i Scandinavium på onsdagseftermiddagen handlade det om att rida Grand Prix-program. Med liknelser som utklämda tandkrämstuber, spända spiralfjädrar och att lära känna växellådan förklarade hon hur ryttaren kan maxa poängen.
  
Text & foto: Ida Röök
  
Natalie Oldfors och nioårige hingsten Winnie B var först ut att visa upp sig inför Kyra och en förväntansfull publik. Tillsammans har de tävlat upp till och med Grand Prix. Kyra började med att jämföra hoppning och dressyr.
- River du första hindret på tävlingsbanan i hoppning är det stor sannolikhet att någon annan kommer och är bättre än dig, men misslyckas du med inridningen och halten i dressyrprogrammet betyder det inte att det är kört. Då gäller det att kunna koppla bort missarna och tänka framåt, säger hon.
Programridningsträningen delas upp i delar och det gäller att ha koll på vilka rörelser som ger dubbel bedömningspoäng, alltså så kallad koefficient.
- Det finns många ställen där du kan tjäna poäng, det gäller bara att identifera dem och dra nytta av dem på bästa sätt. För en tid sedan var det stört omöjligt att tänka sig att någon skulle kunna få 80 procent, men där är vi i dag. Hittills har ingen fått 100 procent - men hästarna blir bättre och kvaliteten i ryttarnas träning finns där, säger Kyra.
  
Tänk framåt i femte steget
Natalie och Winnie B får börja med att rida upp på medellinjen i galopp för att göra halt. De går sedan vidare i GP-programmet fram till halten och ryggningen vid bokstaven C. I ryggningen strävar man efter att räkna frambenens steg till fem.
- I det femte steget ska du börja tänka framåt igen, säger Kyra.
Winnie B ryggar snabbt, Kyra vill ha en lugnare rörelse.
- Gör halt innan du kommer fram i trav efter ryggningen, instruerar hon och påminner samtidigt om att ifall ryggningen ska belönas med en tia måste ryttaren vara mitt för bokstaven när den inleds.
Kyra förklarar också att samling av hästen inte bara grundar sig att den sätter under sig bakbenen.
- Hästen är av naturen framtung, i dressyren strävar vi efter att få den mer på bakbenen. För att komma dit måste vi också se till att samlingen sitter i hästens bål. Tänk er hästens bålparti som en spiralfjäder. Den måste gå att förkorta och förlänga. Ryttaren ska sitta som på en brygga mellan fram- och bakdelen och bålen är central för att hästens rygg ska kunna komma upp. Om hästens underlinje blir kortare känner ryttaren mer rygg, säger Kyra.
Winnie B och Natalie får också testa på att rida med lite kortare steg men med bibehållen takt.
- Då blir bålen kortare, magen kommer upp och bakbenen kommer under kroppen på hästen, säger Kyra.
  
Känn när fattningen ska komma
När Cecilia Andrén Dorselius med Lennox tar vid är det dags att prata om nästa del av GP-programmet som innehåller piruett, piaff och passage - många bedömningspunkter med fördubblad poäng.
- Galoppfattningen är viktig. I GP-programmet görs den bland annat direkt ur en passage och hästen blir lätt spänd. Det gäller som ryttare att känna när du ska be om en fattning, när höger bakben är i marken kan hästen fatta vänstergalopp, säger Kyra.
Även skritten är så klart viktig att visa korrekt, Kyra är också noga med att hästarna får pausa kortare stunder emellanåt i träningen.
- Tänk dig en ballong där du bara trycker in mer och mer luft hela tiden, till slut exploderar den. Luften måste få sippra ut, precis som energin du sätter i hästen, den måste lära sig att slappna av också, säger Kyra.
Cecilia och Lennox visar fina saxar och galoppombyten samt piruetter, passage och piaff.
  
Kläm inte med benen
Kyra påminner om hur skänkeln bör inverka på hästen.
- Den ska inte trycka och trycka. Tänk dig en tandkrämstub där någon bara trycker på mitten och frosch! Vad händer då? Nej, grunden i hästens inlärning är att lägga till och ta bort tryck, men då gäller det också att få en reaktion när du lägger till trycket. Skänkeln ska användas med samma tanke som ett spö, med en lätt touch för snabb reaktion, säger hon.
Och ska du vinna världscupfinalen kan du inte alltid rida på säkerhet, uppmanar Kyra.
- Rid verkligen längningarna så laddade du kan, det går inte att sitta och fisrida när det gäller. För att vinna måste man våga ta risker, att rida Grand Prix är inte omöjligt om ni har era mål klara.

Cecilia Andrén Dorselius och Lennox har en gedigen bakgrund på dressyrbanorna, bland annat ingick de i det svenska EM-laget 2011.

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!